Den 23:e februari är det dags för bokrea igen! Jag är mest sugen på att köpa e-böcker till min läsplatta (lite oklart vilka…), men det blir säkert en och annan pappersbok också. Hur de ska inhandlas känns lite oklart för stunden, nu när det är lite svårt att gå i affärer hur som helst. På något sätt kommer det att bli bokreashopping i alla fall. Här är mina boktips om det är fler som sugna på bokshopping!
Samlade verk av Lydia Sandgren, min favoritbok från 2020 samt förra årets Augustprisvinnare i skönlitteraturklassen (vilket som nu är finast 😉 )! En superhärlig tegelsten om vänskap, skapande och familjehemligheter.
Jag ser allt du gör av Annika Norlin är en annan av mina favoriter från 2020. En riktigt vass novellsamling, skriven med Norlins fantastiska språk, som känns igen från hennes musik (som hon gör under artistnamnen Säkert och Hello saferide).
Hela Karin Smirnoffs uppmärksammade janakippo-trilogi (Jag for ner till bror, Vi for upp med mor, Sen for jag hem) finns på rean. Det är böcker som inte liknar några andra och som har ett persongalleri man sällan träffar på i andra böcker. Det är böcker om glesbygd, elände, kärlek med mera, med mera. Nu finns hela trilogin även i en fin samlingsvolym.
En annan bok som utspelar sig i norrländsk landsbygd (närmare bestämt Tornedalen) är Testamente av Nina Wähä. Det är en läsvärd släktkrönika med ett väldigt brokigt och udda persongalleri.
Jag tycker personligen att den är lite överskattad, men har du mot förmodan missat den enorma försäljningssuccén Där kräftorna sjunger av Delia Owens så har du chansen att slå till på rean. Det finaste med boken, som handlar om en kvinna som lever ensam ute i våtmarken, är egentligen naturskildringarna. Det är en bok där kärleken till djur och natur verkligen lyser igenom. Fint!
Okej, jag håller inte Folk med ångest som Fredrik Backmans bästa, men Fredrik Backman är alltid Fredrik Backman och hans sorgliga och roliga feelgoodromaner har ändå en hög lägstanivå, så jo: visst är även lägenhetsköpsdramat Folk med ångest läsvärd.
Ålevangeliet av Patrik Svensson gjorde en sensationell succé här om året, trots att det är en så smal bok som en bok om ålar. Alla läste den! Det är nästan obegripligt. Vill du lära dig allt du inte visste att du ville veta om ålar så är det här rätt bok. Fascinerande.
Häxringarna av Kerstin Ekman är en stor favorit hos mig. Det är en underbar bok om kvinnoliv i ett stationssamhälle under förvandling. Jag kan knappt förstå varför jag inte har läst fortsättningen! Hela sviten finns på rean i år: Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus.
Jag hann inte knipa mitt exemplar av Nick Brandts fotobok Across the ravaged land förra året. I år är den på rea igen. Hans foton är fantastiska! Genom att närma sig djuren istället för att använda teleobjektiv får han till helt otroliga, närgångna bilder på djur som visar upp sig så att hela deras personlighet går rakt genom bilden. Min sambo har de två första delarna i trilogin: On this world och A shadow falls. Underbara allihop!
Det här är egentligen en barnbok, men eventuellt riktar den sig främst till akvarellälskande vuxna: Trollet är inte hemma av Lars Lerin. Jag har inte läst den, men jag kan inte tänka mig något annat än att illustrationerna är fantastiska. Han målar ju som ingen annan!
Liv Strömquists seriealbum är roliga, lärorika, uppfriskande och provocerande i en skön blandning. Einsteins fru är en av hennes bästa – en mycket bra bok om kvinnoliv. Den finns i en nyutgåva som i år kan hittas på rean: Einsteins nya fru.
Små eldar överallt av Celeste Ng blev en stor snackis för några år sedan och jag förstår varför den blivit så hyllad och omtyckt. Det är en intressant bok som vänder och vrider på olika sidor av moderskapet. Ska jag vara helt ärlig tyckte jag att formen kändes lite sökt, handlingen lite tillrättalagd, men jag är nog rätt ensam om att inte sälla mig till hyllningskören. Vi bokcirklade den och mina bokcirkelkompisar tyckte att den var mycket bra. Som exempel.
Förr eller senare måste jag läsa Renegater av Klas Östergren. Många har tipsat om den och jag känner på mig att jag kommer att gilla den. Hela trilogin finns på rean: Gangsters, Gentlemen och Renegater. Känns som moderna klassiker!
Får se vad jag slår till på för egen del. Kanske blir det Noveller av Tove Jansson. Älskar noveller! <3 Har du några köpplaner?
Praktika för blivande föräldrar är en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap, skriven av Cecilia Chrapkowska, som är specialistläkare och forskare inom barn- och ungdomsmedicin, och Agnes Wold. Agnes Wold har kommit att bli en av Sveriges kanske mest folkkära folkbildare under Coronapandemin, men framför allt är hon överläkare och professor och forskar bland annat om allergier. Det är alltså två mycket kunniga och kompetenta forskare, som här har skrivit en faktabok om att vänta och att ta hand om barn. Idén är att utgå från aktuellt forskningsläge och författarna duckar verkligen inte för att ifrågasätta gamla sanningar och slå hål på myter. Jag tror att en del som läser den här boken kan bli provocerade och arga. För mig, som själv är forskare (inom ett helt annat område, ska kanske tilläggas), slår boken dock in öppna dörrar, eller vad man ska säga. Jag tycker den är uppfriskande och känner mig närmast lättad av att läsa. Det finns många uppfattningar om vad man borde och inte borde göra som (blivande) förälder. Den här boken försöker att ringa in vad som är viktigt på riktigt enligt dagens forskningsläge (eller 2017:s forskningsläge om man ska vara noga – boken har några år på nacken) och hela boken är skriven med en generös ton. Alla ”måsten” är faktiskt inte ens måsten. För mig och många andra säger nog den här boken det vi vill höra, helt enkelt.
Här finns bra information om vaccinationer och allergier, vad som beror på arv och miljö, och vilka infektioner man (inte) behöver oroa sig över. Författarna skriver om sömn, matning, förlossning och mycket annat – bra och viktig fakta, helt enkelt! Boken känns pålitlig, men är samtidigt mestadels lättläst. När det gäller forskning finns det aldrig några tvärsäkra svar, så är det ju. Ändå lyckas författarna vara tydliga och försöker komma med enkla råd och tips. Om man vill ta till sig av dem eller ej är såklart upp till var och en.
Jag tycker som sagt att den här boken är kanonbra, men som jag också har sagt går den delvis på tvärs med vad folk i allmänhet brukar tycka & tänka och till och med vad man kanske får höra hos mödravården. Det retar säkert en del. Det gäller kanske framför allt amning, där författarna ifrågasätter en hel del påståenden kring bröstmjölkens fördelar framför modersmjölksersättning. Författarna för fram att den information som vården är skyldiga att ge är vinklad och grundar sig i en gammal WHO-deklaration som utgår från förhållanden och omständigheter som inte är särskilt aktuella för Sverige. Även tiden för när det är dags att börja ge annan mat än mjölk är något som nyanseras i boken, där det faktiskt ges en hel del vettiga argument för att inte vänta 6 månader innan man börjar ge smakportioner (att börja tidigare kan nämligen minska risken för att utveckla vissa typer av allergier).
Det jag tror kan uppröra mest är dock kapitlet om vad man bör undvika att äta & dricka under graviditeten. Det känns som något som väcker mycket känslor och som ett område där det är lätt att känna skam – eller i värsta fall skamma andra. Några av de få saker som författarna menar är oomtvistligt skadligt och riskfyllt är att röka & snusa eller att ha ett aktivt missbruk. I övrigt har författarna en väldigt förlåtande ton och trycker på den gravidas personliga integritet och rätt att få bestämma själv. Efter att ha radat upp resultat från ett antal större studier framstår det inte ens som särskilt självklart att små mängder alkohol är speciellt skadligt för ett foster, åtminstone inte senare i graviditeten när risken för missfall är låg. Många blir nog upprörda av att läsa detta. Det sitter hårt att det är strikt 0-tolerans mot alkohol som gäller under en graviditet.
För egen del har jag ingen som helst plan att dricka alkohol de närmaste månaderna (och författarna förespråkar såklart inte detta heller), men jag måste säga att boken många gånger har gett mig en tankeställare. När man inte själv är så kunnig eller känner sig som en expert så är det lätt att lita på den information man får från myndigheter och vården, men det kan såklart finnas anledning att vara källkritisk. Myndigheter sitter sällan på någon ytterligare information än alla andra och inom många områden, inte minst graviditeter och förlossningskomplikationer, är forskningen helt klart eftersatt och kunskapsläget därmed ganska dåligt underbyggt. Då blir råden vad de är. Jag tror att det är bra att påminna sig om att många ”måsten” bygger på osäker kunskap, som kan se helt annorlunda ut imorgon. Gör man ”fel” spelar det i många fall ingen större roll i det långa loppet.
Trots att boken är inriktad på att bygga på vetenskapliga studier och att gå igenom forskningsläget så måste jag säga att det finns åtminstone en grej som faktiskt känns mer som författarnas åsikt än fakta. Det handlar om hur man väljer att dela på föräldraledigheten. Författarna visar och förklarar på många sätt hur ekonomiskt och karriärmässigt dåligt det är att ta ut en lång föräldraledighet och det är ingenting jag ifrågasätter en sekund. Själv kan jag heller inte tänka mig att dela på något annat sätt än 50/50. Min ambition är att vara föräldraledig maj–december. Men det måste ju ändå vara upp till var och en! Allt är inte pengar. Man kan värdesätta annat i livet. Så länge man är medveten om vad en lång föräldraledighet kan innebära för ekonomin och pensionen så måste man ju ändå som vuxen person få göra det som känns bäst för en själv. Jag gillar författarnas feministiska idé om att dela lika, men hur mycket jag än instämmer i deras resonemang så känns det ändå mest som en åsikt.
Med det sagt: jag tycker fortfarande att det här är en kanonbra bok för de som väntar barn. Jag kan verkligen rekommendera Praktika för blivande föräldrar som ett intressant komplement till all annan information man översköljs av när man väntar barn.
Såhär års brukar jag tipsa om den senaste tidens bästa läsning om kärlek. Kärlek är fint och något vi verkligen behöver dessa dagar. <3
Ska jag välja en riktigt bra bok om kärlek från det senaste året så får det nog bli Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg. Inte för att den är en speciellt utpräglad kärleksroman, men för att den är en sådan lågmäld och fin berättelse om ett liv som råkade bli vad det blev – och om att det enda som betyder något i slutändan är väl ändå kärlek.
En lite mer typisk kärleksroman, på gott och ont, är den makalösa försäljningssuccén När kräftorna sjunger av Delia Owens. Ibland är det lite för sentimentalt, mestadels är det otroligt förutsägbart, men det gör inte så mycket! Det är en fin bok som bland mycket annat rymmer mycket kärlek. Huvudpersonen är en flicka som växer upp och lever hela sitt liv ensam i våtmarken. Någonstans finns såklart alltid en liten kärlekslåga som brinner för pojken som delade hennes kärlek till djuren och naturen när de var små.
Kärlek är ett alldeles särskilt lämpligt tema i poesin, som ju trots sitt koncentrerade format brukar vara så uttrycksfullt och rikt. Jag har två tips: den fina antologin Berör och förstör samt Mjölk och honung av Rupi Kaur. De är riktigt bra (och lättillgängliga!) båda två.
Vänligheten är den bok jag alltid hoppats på att John Ajvide Lindqvist skulle skriva. Ajvide Lindqvist är förmodligen att betrakta som Sveriges bästa skräckförfattare, men för mig är han framför allt en helt otrolig författare när det kommer till att skriva om att vara människa. Han är fenomenal på att skriva om vanliga svenssons, udda fåglar, barn, sympatiska människor, osympatiska människor, missförstådda människor – alla möjliga människor. Han hittar alltid rätt, får det att kännas autentiskt och levande. I sina böcker hittar han sådant som vem som helst kan relatera till och känna igen, inte minst lyckas han skriva väldigt precist om rädsla. Det går bra ihop med skräck, men för mig har skräckelementen alltid varit sekundärt och något jag fått på köpet.
Vänligheten är en roman där skräcken är nedtonad. Visst, det är en bok med övernaturliga inslag och paranormala förmågor, men det finns väldigt mycket annat, inte minst just det: vänlighet.
Boken utspelar sig i Norrtälje, en småstad jag själv har besökt många, många, många gånger och kan känna igen mig i. Även det är såklart en extra krydda för min del. I Norrtälje får läsaren följa vännerna Siw och Anna, som precis börjat på Friskis & Svettis för att bli av med sina extrakilon, vännerna Max och Johan, som är hängivna Pokémon GO-spelare, syskonen Maria och Marko, som har allt möjligt trassel i bagaget att ta hand om. Det är sex helt vanliga, ovanliga människor som jobbar på bowlinghall, har haft karriär som fotomodell, sitter i kassan på Flygfyren, är parkskötare, är löjligt rik och jobbar på äldreboende. Deras vägar möts, vänskap och förälskelser uppstår, de bli vänner, ovänner och anförtror varandra sina hemligheter. Insprängt mellan deras berättelser skildras andra snabba nedslag från småstadslivet: människor som omtänksamt hjälper till, plockar upp tappade saker, visar vänlighet.
Sedan dyker det upp en container från ingenstans, en gul container som rymmer något fruktansvärt: liken efter människor som försökt fly över havet. Containern innehåller också något mer, något som sipprar in i Norrtäljeån. Sakta men säkert börjar något förskjutas och de snabba nedslagen i vardagens Norrtälje får en annan ton: folk tränger sig före, är vresiga och själviska.
Här finns skräck, absolut, men för mig är det mest en superhärlig bok om människor, relationer och vänlighet. Det är verkligen en varm bok. Jag blev väldigt glad av den!
Lyssna gärna på den som ljudbok. Den är uppläst av författaren själv och John Ajvide Lindqvist är verkligen en bra uppläsare, tycker jag.
Vänligheten
Förlag: Ordfront (2021). ISBN: 9789177751373.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist (född 1968) är en svensk författare som främst gjort sig känd för sina skräckromaner och skräcknoveller. Några av dem har också filmatiserats: Låt den rätte komma in och Gräns.
Ararat av Louise Glück är en diktsamling om en familj där det finns mycket sårigheter och svårigheter att nå fram till varandra. I Stewe Claesons efterord står att läsa att den är att betrakta som Glücks mest personliga diktsamling och då får man ju också konstatera att den är ganska utlämnande. Här skonas ingen. Föräldrarna skildras som känslokalla och tomma. Syskonen i familjen rivaliserar.
Kanske är det just det personliga som gör att diktsamlingen känns så lättillgänglig. Ararat är faktiskt inte svår eller tillkrånglad, vilket man annars kanske förväntar sig av nobelpristagare, om jag får låta fördomarna flöda. Jag har läst många nobelpristagare vars böcker har flugit långt över huvudet på mig. I Ararat kretsar hela boken kring samma personer, samma smärtpunkter och problem. Det är koncentrerat och precis, men inte svårt att ta till sig. Jag tycker det här är en riktigt fin diktsamling.
Vänta barn är en lättläst bok om graviditet och förlossning. Trots att den inte är så lång rymmer den det mesta. En klassiker som brukar delas ut på MVC. Betyg: 4 av 5.
Vänta barn är en klassisk vänta barn-bok som utkommit i olika utgåvor sedan 80-talet. Vi fick vårt exemplar från barnmorskan på vårt inskrivningssamtal, men jag har också sett att den finns i nätbokhandeln. Eftersom jag har ett litet projekt att plöja böcker om barn och graviditet så kan det väl passa att också skriva några rader om Vänta barn!
Vänta barn är en riktigt bra bok: lättläst och komprimerad, men ändå förvånansvärt omfattande. Största delen handlar om graviditeten: vad om händer i kroppen, vad som händer hos mödravården, graviditetsbesvär och livsstil. Det finns också kapitel om förlossningen, amning och eftervård. Allt är varvat med berättelser från föräldrar, något som känns väldigt välkommet eftersom graviditet, förlossning och föräldraskap faktiskt kan se väldigt olika ut, vilket är bra att påminna sig om.
Kort och gott är det en riktigt bra bok för den/de som väntar sitt första barn och kanske känner sig lite lost, så som man lätt gör, ärligt talat. Att vänta barn kan vara helt omtumlande och även om man har många runt omkring som gärna pratar om sin vänta barn-tid, så finns det ändå aspekter som folk inte gärna pratar om. Det kändes skönt att tidigt ha en bok att läsa i, faktiskt. Man kan ju alltid kolla på 1177, men ibland är det skönt att ha en bok. Det här känns som en seriös och saklig bok som går att lita på.
Författare till nuvarande upplaga: Hanne Fjellvang, Linn Richter samt Eva Berggren Broström, föreningen SHEDO, Sara Hultman. Faktagranskning: Lotta Herling. Redaktör: Linnéa Isheden. Illustratör: Maria Källström. Foto: Karin Alfredsson. Utgivningsår: 2019 (trettonde upplagan, Gothia fortbildning). ISBN: 978-91-7741-114-7.
Pooneh Rohi har skrivit Araben, som jag håller för en av de mest drabbade romaner jag läst. Jag har väntat länge på att författaren ska bli aktuell med något nytt – och nu har det hänt: i januari kom kortromanen Hölje.
Boken börjar väldigt direkt och omedelbart. En kvinna befinner sig i ett smärtfyllt och förvirrat tillstånd. Rohi låter läsaren och kvinnan, Mona, upptäcka samtidigt att Mona precis har blivit förälder, mörbultad och med ett litet barn vid sitt bröst. Allting är dock fortsatt vagt och förvirrat under de 17 klaustrofobiska dagar läsaren får följa Mona, som fortfarande inte riktigt förstår var hon har hamnat eller vem hon är och har varit. Allt är henne främmande: mannen, situationen, hemmet, hon själv. Hon smyger runt i sitt eget hem och försöker förstå vem hon var. Kvinnan på bröllopsfotot? På semesterbilderna? Vad har hon med Mona att göra?
De får besök av svärföräldrarna och Mona kan se gratulationer i sin mobiltelefon, men hennes egen familj låter inte höra av sig. Har hon ingen egen familj? Världen blir allt mer skrämmande och mannen och svärföräldrarna är obehagliga främlingar som vill henne något. Själv vill hon nå tillbaka och förstå vem hon var. På gården hittar hon den enda som är en möjlig nyckel till det förflutna: en flicka som är ovillig att berätta. Mona blir allt mer desperat.
Hölje är verkligen en skrämmande bok. Den är skrämmande för att Monas rädsla är beskriven så att det känns närvarande och levande hela tiden. Den är också skrämmande för att situationen stegvis blir alltmer otäck. På många sätt är det alltså en mycket berörande och smärtsam bok, skickligt komponerad. Samtidigt är det en bok som främst handlar om att förmedla en känsla. Allt är filtrerat genom huvudpersonens egna förvridna verklighet. Som läsare lämnas man inte med många svar om vad som egentligen händer och sker. Spelar det någon roll? Kanske. Det är ingen självklar och lättläst bok precis. Däremot är den oerhört stark och framkallar mycket känslor och ibland behöver en roman inte ha en tydlig berättelse med början och slut. Det här är 165 sidor om skräcken i att ha förlorat sig själv, något som är fruktansvärt i varje andetag för den som drabbas, även om världen inte är speciellt mycket större än det vardagsrum där huvudpersonen sömnlöst går runt med sitt spädbarn om nätterna.
Hölje
Förlag: Ordfront (2021). ISBN: 9789177751380.
Pooneh Rohi
Pooneh Rohi (född 1982) är en svensk författare och forskare.
Snart är februari här! Januari har svept förbi och tagit med sig en vinter som heter duga. Här i Umeå fick vi omkring 50 cm snö på en och samma dag och det tog åtskilliga dagar innan cykel- och gångvägarna var brukbara igen. Snövädret efterföljdes av några riktigt kyliga dagar och sedan damp det ned lika mycket snö igen. Ibland har jag möjlighet att jobba hemifrån, men oftast inte. Jag har alltså för första gången på år och dag åkt buss till jobbet, vilket ju inte är toppen i dessa tider, men vad göra när det är omöjligt att cykla? Ja, vi ska väl förhoppningsvis köpa en bil snart i och för sig. Projekt Bil pågår för fullt faktiskt.
Jag vet inte vad jag ska skriva om januari förutom om snön. Det är ju inga tider som bjuder på några större överraskningar eller roliga sammankomster, om man säger så. Jag har fyllt år, men kunde såklart inte fira genom att bjuda hem en massa folk. Uppvaktad blev jag ändå. <3
Februari kommer väl fortsätta ungefär som januari: jobb, träning, brädspel, leta bil. Typ så. Något jag helt klart har tid till är i alla fall läsningen. Jag känner att jag är i ett härligt flow när det gäller böckerna. Bland böckerna i min ambitiösa läsplan för januari hann jag med ungefär vad jag hade tänkt. Vilken är planen för februari då? Jo:
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. 😉 Den kommer jag inte läsa ut i februari heller, men jag kämpar på!
Nästa bokcirkelbok: Pow wow av Tommy Orange. Det är inte mycket kvar faktiskt.
Stöld av Ann-Helén Laestadius. Jag tyckte hennes ungdomsbok Tio över ett var så himla bra! Nu är hon alltså aktuell med sin första roman riktad till vuxna. Jag blev så glad när jag blev erbjuden ett recensionsexemplar (kul att jag har tagit emot två recensionsexemplar sedan det här inlägget btw! 😉 ).
Som ljudbok tänkte jag lyssna på Sofi OksanensHundparken, som kom ut i januari. Jag har fortfarande Nextory ungefär en månad till, så jag passar på att läsa/lyssna på nyheter jag är nyfiken på.
Poesiprojektet: Den här månaden tänkte jag läsa en poesisamling som har stått väldigt, väldigt länge i min bokhylla utan att bli läst: Diktsamling av Lina Ekdahl. Jag vet egentligen ingenting om den här boken. Jag köpte den för att jag tyckte att framsidan var rolig (jepp, sådan är jag!).
Barn- och graviditetsprojektet: I februari tänkte jag läsa en bok som vad jag förstår har kommit att bli något av en klassiker i genren: Föda utan rädsla av Susanna Heli.
Nu i februari kan vi annars se fram emot bokrean, som startar den 23:e februari. Jag brukar inte handla hem kassvis med böcker, men några böcker kommer jag nog köpa. För den som är sugen på att läsa något helt färskt måste jag säga att februari inte bjuder på så hemskt många spännande titlar, i mitt tycke. Jens Lapidus är i alla fall aktuell med nytt: Paradis city. Jag har inte plöjt allt av Jens Lapidus, men det jag har läst har jag gillat. Han har en speciell stil och allt i hans spänningsromaner känns autentiskt.
Jag har skaffat en ny läsplatta! Den här gången blev det en Kobo Libra H2O. Jag var tidigt ute med att skaffa min första läsplatta. Redan för 10 år sedan skaffade jag den Bookeen Cybook Opus som jag har läst på fram till nu. Man kan tycka att det är lite skrattretande att ha så gamla teknikprylar, men jag har verkligen uppskattat min Cybook Opus. Den har såklart saknat många moderna finesser, men den har å andra sidan haft den enorma fördelen att den är skön och bekväm att läsa på. Nu har den dock gått i pension. Den har ärligt talat varit lite trasslig den senaste tiden, låst sig och laddat ur alldeles för ofta. Dödsstöten kom dock när jag klumpigt nog råkade trampa på den i mörkret när den låg på laddning på golvet. Det fick tyvärr delar av skärmen att slockna. Nu har jag alltså uppdaterat mig med en sprillans ny e-bokläsare.
Här kommer några tankar om att läsa på läsplatta i allmänhet och att läsa på Kobo Libra H2O i synnerhet. Jag har fått en del frågor om läsplattor och kanske kan inlägget vara till hjälp för någon som är sugen på att skaffa platta.
Fördelar och nackdelar med läsplatta
Först och främst kanske jag ska skriva några rader om vad jag menar med läsplatta. Med läsplatta menar jag alltså en e-bokläsare: en platta dedikerad för e-böcker och som typiskt sett har en skärm baserad på e-bläcksteknik, vilket ger samma känsla som att läsa på papper.
Alternativet till att läsa på läsplatta är såklart att läsa pappersböcker eller att läsa e-böcker på ljusstark skärm, t.ex. en mobil eller surfplatta. Alla alternativ har sina för- och nackdelar, helt klart. Här är vad jag gillar med just läsplattan:
Precis som mobiler & surfplattor rymmer läsplattor tusentals e-böcker och passar därför perfekt att ha med sig när man är på resande fot.
Du kan läsa utomhus i strålande sol (det brukar vara en omöjlighet på ljusstarka skärmar) såväl som i mörker (moderna läsplattor har nämligen inbyggd bakgrundsbelysning – på min platta kan man även justera ljusstyrka och ställa in hur varmt/kallt ljus man vill ha).
Batteriet håller i veckor och läsplattor behöver därför inte laddas i närheten så ofta som mobiler och surfplattor.
Läsplattor är mycket sköna och lätta att hålla i. Typiskt sett väger moderna plattor < 200 g, det vill säga som en mobil. Det är mindre än många pappersböcker och definitivt mindre än paddor, som väger runt halvkilot och kan vara ganska stora och otympliga att hålla i med en hand. Samtidigt som läsplattor är lätta och smidiga att hålla i har de en lämplig skärmstorlek och känns i mitt tycke skönare att läsa på jämfört med mobiler. Bläddrar gör man i de flesta fall genom att svepa med fingret, men en del plattor är också utrustade med knappar undertill eller sidoknappar som gör att man kan bläddra utan att behöva flytta ett finger. Sidoknappar ser jag som en stor fördel som gör just den typen av läsplattor mycket bekvämare att läsa på än mobiler och surfplattor. Jag älskar enhandsgreppet!
Läsplattor är betydligt snällare för ögonen än mobiler och surfplattor tack vare att de använder e-bläck. Det känns helt klart som att läsa på papper! Till skillnad från pappersböcker kan du dessutom ställa in typsnitt, teckenstorlek och marginaler själv och få texten så som du vill ha den för att den ska vara perfekt bekväm att läsa.
Läsplattor är hyfsat robusta jämfört med mobiler och surfplattor. Självklart ska man inte jonglera omkring med sin läsplatta hur som helst, men de brukar i vart fall inte ha en bräcklig glasskärm som spricker och blir till ett enda spindelnät om de åker i backen. Min förra läsplatta överlevde som sagt i tio år(!). Min nya platta är förresten vattentät, sägs det.
Nackdelarna då? Ja, det finns en hel del nackdelar med läsplattor. Här är de viktigaste, i mitt tycke:
De är dyra! Räkna med 1000–3500 kr, det vill säga ungefär samma prisklass som enklare surfplattor. För det priset få du alltså en dedikerad pryl för e-böcker (och i vissa fall ljudböcker). Du kan inte installera appar, surfa, göra bankärenden etc. på en läsplatta.
Läsplattor kräver en viss teknikvana och för att användas fullt ut ska man helst ha en dator också. Visserligen kan alla moderna läsplattor kopplas upp mot trådlöst nätverk, men det innebär inte att det går att surfa runt obehindrat och ladda ned böcker hur som helst. På sin höjd kan man köpa böcker från läsplattans förinställda nätbokhandel. Vill du föra över bibliotekslån eller böcker du har köpt tidigare krävs såvitt jag vet alltid att du kopplar in plattan till en dator med sladd och för över böckerna via den. Det är inte raketforskning att föra över böcker från datorn, men för en del är det förmodligen en viss tröskel för att komma igång.
E-bläck är skönt att läsa på och skärmar som använder e-bläck drar oerhört lite ström, men det är också de enda stora fördelarna med e-bläck. Upplösningen är inte i närheten av vad du kan uppleva på en surfplatta och inte heller snabbheten är direkt imponerande. Det har börjat komma läsplattor med färgskärm, men i stort sett alla plattor är faktiskt i gråskala. Gråskala funkar fint för den skönlitterära romanen, men jag läser inte gärna en bilderbok, serier eller en rikt illustrerad fackbok på läsplatta, om man säger så.
Vad kan man läsa?
Du kan läsa det uppenbara: e-böcker, men många modeller går också att använda för att lyssna på ljudböcker. Det sistnämnda har jag inte utforskat själv, men för många är det en populär funktion. En del plattor kan vara utrustade med förinställda appar som möjliggör läsning av artiklar och andra sidor från webben. Min Kobo Libra H2O kommer med en app, som möjliggör just detta (det kräver en inloggning hos tjänsten Pocket och att man sparar ned det man vill läsa från sin mobil/surfplatta/dator).
Det där uppenbara då? E-böckerna? Det är egentligen inte heller så uppenbart för alla, har jag förstått. En gång i tiden var e-böcker något entusiaster köpte från nätbokhandeln och laddade ned till sin dator. Idag är e-böcker framför allt något som folk läser i appar i stil med Storytel, Nextory och BookBeat. Storytel har sin alldeles egna läsplatta, Storytel Reader, som du kan logga in på med ett Storytelkonto och på vilken du kan läsa/lyssna på precis samma böcker som du annars lyssnar på i Storytelappen på mobilen/surfplattan. I övrigt kan du tyvärr inte förvänta dig att använda någon sådan här tjänst på någon läsplatta. Jag känner faktiskt inte till någon läsplatta där det går att installera appar och logga in på tjänster för strömmade böcker. Strömmande e-böcker går alltså inte att läsa på läsplatta, förutom i specialfallet Storytel Reader, utan du kan bara läsa e-böcker du laddat ned från bibliotek eller webbutik.
De flesta läsplattor är dessutom mer eller mindre bundna till olika plattformar. Extremerna är Amazons populära Kindle-plattor, på vilka det endast går att läsa e-böcker köpta från Amazon, och ovan nämnda Storytel Reader, som förutsätter ett aktivt Storytel-abonnemang för att fungera. Andra läsplattor har i regel förinstallerade webbutiker för e-böcker, från vilka man enkelt kan köpa böcker och ladda ned dem till plattan med ett klick (om du är ansluten till ett trådlöst nätverk). Att en särskild webbutik är förinstallerad är dock inte ett hinder för att även läsa böcker man köpt eller lånat från annat håll. De brukar dock behöva föras över genom att koppla in läsplattan till en dator, vilket såklart är lite krångligare.
De vanligaste e-boksformaten är epub och pdf, men de flesta plattor (bortsett från Amazons Kindle-plattor och Storytel Reader, som sagt) klarar av en uppsjö av filformat. Jag har aldrig bekymrat mig om exakt vilka filformat som stöds. Så länge plattan klarar epub och pdf kommer man knappast stöta på problem med att läsa e-böcker.
Hur väljer man läsplatta?
Har man vägt fördelarna och nackdelarna mot varandra och kommit fram till att man vill unna sig en läsplatta så finns det ett stort utbud att välja mellan, men tyvärr väldigt få butiker där man faktiskt kan klämma, känna och jämföra olika enheter.
Exakt vilken platta man bör ha kan jag inte svara på. Själv har jag bara ägt två läsplattor så jag har ingen stor erfarenhet av olika plattor. Det viktigaste är förmodligen att fundera på vilka e-böcker man vill läsa. Läser man främst i Storytel-appen är Storytel Reader kanske ett alternativ. Brukar man köpa många böcker från Amazon kan det kanske vara en idé att överväga Kindle. Är man en flitig kund hos någon annan specifik webbutik kan man spana in deras utbud och se om de har någon egen läsplatta med förinstallerad webbutik. I övrigt skiljer sig plattorna åt i detaljer, skulle jag säga. Det som främst skiljer sig åt mellan de billigaste och dyraste plattorna är storlek och upplösning på skärmen, bakgrundsbelysningen och huruvida plattan är vattentålig eller ej.
Kobo Libra H2O
För min del föll valet på Kobo Libra H2O. Jag hade egentligen bara två viktiga krav: 1) den får inte vara låst till någon särskild butik eller plattform, 2) den måste ha sidoknappar (jag gillar som sagt enhandsgreppet och att kunna läsa utan att scrolla omkring!).
Det visade sig finnas två modeller som levde upp till mina krav: Adlibris Letto Frontlight 3, som även finns i en lyxigare variant med bättre upplösning, samt Kobo Libra H2O. Den förstnämnda är egentligen en Bookeen Diva som fått Adlibris logga och där Adlibris är förinställd som webbutik. Min förra platta är en Bookeen, så ni kanske anar att jag gillar Bookeen? I slutändan föll valet ändå på Kobo-plattan, bland annat för att det verkar vara svårt att få tag på tillbehör, t.ex. fodral till Letto Frontlight 3/Bookeen Diva. Känslan är att Adlibris är på väg att lägga ner sin satsning på läsplattor.
Jag är mycket nöjd med min platta. Bakgrundsbelysningen fungerar mycket bra och anpassar sig automatiskt till omgivningen och blir varmare om det är mörkt ute. Den är skön att hålla i. Jag var helt inställd på att läsa med plattan i porträttläge och använda sidoknapparna för bläddring, och det gör jag också, men jag har också upptäckt att det är skönt att snurra på plattan och läsa i landskapsläge med knapparna i nederkant. Plattan är designad så att man kan läsa och hålla i den på många sätt. En smidig och bra platta, helt enkelt! Jag tycker också att mjukvaran och menyerna känns intuitiva och bra designade.
Än så länge har jag läst ett par av mina egna e-böcker på plattan. Kobo Libra H20 har dock Rakuten Kobo förinstallerad som webbutik. För mig, som har närmare hundra olästa e-böcker sedan tidigare, så det lär nog dröja innan jag utforskar deras utbud. Kobo Libra H2O kommer också med Overdrive, en bibliotekstjänst som möjliggör lån från anslutna bibliotek. Det finns ytterst få anslutna bibliotek i Sverige, så den här funktionen är tyvärr inte så användbar för de flesta av oss svenskar. Jag tror dock att den i princip möjliggör att biblioteksböcker laddas ned med ett klick över wifi. Som Umeåbo får jag dock fortsätta ladda ned mina lånade e-böcker till datorn och föra över dem med sladd eftersom Umeå är en av alla regioner som ej är anslutna till Overdrive.
Nu blev det här ett makalöst långt inlägg, märker jag. Det var i alla fall mina tankar kring att läsa på läsplatta. Ska jag skriva en önskelista för framtidens läsplattor så finns det en sak som sticker ut och som jag hoppas kan bli verklighet snart: möjligheten att själv installera appar och därmed använda vilken webbutik, bibliotekstjänst eller e-boktjänst som helst! Vi får se vad som finns på marknaden när/om det blir dags att köpa min tredje läsplatta. Får se om min nya Kobo-platta också håller i tio år. 🙂
Tillägg: Blev upplyst av Maria att det finns plattor med webbläsare, vilket alltså gör att man kan ladda ned biblioteksböcker och/eller köpta böcker från webbutiker utan att använda sladd och koppla in plattan till datorn. Det går t.ex. med Pocketbook Touch HD. Nu är alltså plattor med webbläsare inte direkt att jämföra med surfplattor – de är betydligt långsammare och har skärmar med sämre upplösning, men ladda ned biblioteksböcker med mera kan man göra och det är ju kanonbra! Alla plattor borde ha webbläsare!
Tillägg augusti 2022: Även Kobo Libra H2O har sedan länge en webbläsare och går alltså att surfa på. Den hittas under Beta-funktioner, så det är en ganska undangömd funktion. Jag har dock inte lyckats låna och ladda ned några biblioteksböcker genom webbläsaren, så jag hoppas att den utvecklas!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.