• Alla mina barn

    Alla mina barn

    Trots att Astrid Lindgren är en av Sveriges kanske mest erkända författare har jag faktiskt inte läst särskilt många av hennes böcker. Hennes berättelser har jag istället främst kommit i kontakt med via TV och film. Med den här boken kan man dock få ett ganska bra smakprov på Astrid Lindgrens verk.

    Alla mina barn är en bok med utdrag från några av Astrid Lindgrens mest kända verk. Historierna gör sig kanske bäst i sina fulla version, men det här är ändå en trevlig bok att bläddra i och läsa ur. Precis som i Lindgrens ”riktiga” böcker finns här dessutom fina illustrationer av bland andra Illon Wikland, Björn Berg och Ingrid Vang Nyman.


  • Kemins värld: En titt på periodiska systemet

    Kemins värld: En titt på periodiska systemet

    Vad som är så fascinerande med kemi, fysik och biologi är att det är olika vetenskaper som beskriver samma saker. Det märker man också i den här lilla kemiboken, där ett kapitel handlar om DNA och några andra handlar om elementarpartiklar. Främst berättar dock boken om de olika ämnena i det periodiska systemet.

    Min förhoppning när jag började läsa boken var att jag skulle få lite inspiration till en föreläsning och boken är faktiskt rätt inspirerande. Designen är tilltalande och kapitlen är korta och rikligt illustrerade. Problemet är kanske att kapitlen är så korta att det finns för lite utrymme för förklaringar. Har man bara läst fysik och kemi på gymnasienivå kan texterna faktiskt upplevas som ganska tunga och det får mig verkligen att undra över vem den här boken riktar sig till.

    Dock tror jag att man kan få ut mycket mer av boken om man bara är lite piggare än vad jag var när jag läste den. Kemins värld är en trevlig bok om ett väldigt intressant ämne. Bra!


  • Små citroner gula

    Små citroner gula

    Det här är inte vad jag skulle kalla världens mest intressanta bok. Huvudpersonen är en kvinna som jobbar inom restaurangbranchen och handlingen rör sig bland annat kring huvudpersonens trassliga relation till sin man. Boken är inte bara trist för att den innehåller så slitna ämnen utan också för att slutet är enormt förutsägbart.

    En bok som inte säger mig ett dugg! Som tidsfördriv funkar den dock ett tag.


  • Hemsöborna

    Hemsöborna

    Efter det att Strindberg hade skrivit den här romanen var han inte längre välkommen till den ö i Stockholms skärgård, där han brukade tillbringa somrarna. Öns befolkning kände nämligen igen sig i de ibland elakt beskrivna människorna i boken och tyckte att det var för oförskämt att skriva en sån här satir.

    Just de levande beskrivningarna av karaktärerna är en av bokens största styrkor. Annars är det här en bok som inte säger mig så mycket. Den handlar om en girig man, Carlsson, som kommer ut till en ö i skärgården och börjar att styra och ställa, vilket retar upp en del. Där vinner han också madam Flods hjärta och i och med detta blir han ännu mer föremål till madam Flods sons irritation. Bokens slut är på sitt sätt väldigt logiskt, men jag ska såklart inte avslöja vad som händer.

    Jag gillar Hemsöborna, som är en ganska lagom liten berättelse. Till en början kändes det dock som att läsa en bok på något utländskt språk. Språket är så föråldrat att jag hade svårt att hänga med. Efter ett tag vande jag mig dock och kom in i berättelsen och då blev den också väldigt bra.


  • Krigens barn

    Krigens barn

    Med den här boken fortsätter Fogelström att berätta om livet i Sverige runt sekelskiftet 1700-1800. Nu är det ett land i ständigt krig som det handlar om och det är de fattiga stockholmarnas liv som skildras främst. Som läsare får man en liten resa i Sveriges historia och som historiebok funkar Krigens barn också ganska bra. Här är en skönlitterär bok som skildrar stämningarna i Sverige i tiden runt franska revolutionen och också skildrar de blodiga och till synes helt onödiga krigen som tog livet av oerhört många fattiga och unga män.

    Krigsskildringar finns det väldigt gott om i boken och det tycker jag är lite tråkigt. Liksom Vävarnas barn tycker jag att Krigens barn blir för mycket faktabok och för lite skönlitteratur. Visst får man läsa om några människors öden, men det ges ingen chans att lära känna någon karaktär på djupet. Personerna i boken är bara medel för att kunna få berättelsen om Sveriges historia att flyta på i romanform. Synd! Det är annars en intressant och läsvärd bok.


  • Damernas detektivbyrå

    Damernas detektivbyrå

    När Mma Ramotswes far dör bestämmer hon sig för att använda arvet till att starta en detektivbyrå. Eftersom kvinnor ser så mycket mer än män förstår hon att en detektivbyrå med en kvinnlig detektiv kommer att kunna hjälpa många människor.

    På framsidan omnämns boken som ”En […] feelgood-bok” och det är väl precis vad det är. Kanske säger inte Damernas detektivbyrå så mycket viktigt, men det är härlig läsning och det är kul att läsa en bok som utspelar sig i Botswana och skildrar en såpass annorlunda kultur. En bra bok!


  • Påven Johanna

    Påven Johanna

    Det sägs att det under medeltiden fanns en kvinnlig påve vid namn Johanna. Under namnet Johannes lyckades hon studera och avancera inom den katolska kyrkan tills hon till slut nådde den högsta posten av de alla – påvestolen. Om legenden är sann blir man kanske inte så mycket klokare på efter den här romanen, men det är ändå en ganska fascinerande berättelse.

    Boken om påven Johanna är intressant eftersom den berättar om livet under medeltiden och eftersom den tar upp kvinnans situation och antyder att det kanske fanns kvinnor som genom att klä ut sig till män faktiskt kunde ta sig upp i samhället. Kvinnans förstånd är det inget fel på och har heller aldrig varit och jag gillar tanken på den tysta och osynliga revolt som faktiskt kanske skedde lite varstans.

    Som historiebok är Påven Johanna alltså en ganska bra bok. Författaren har definitivt gjort research, även om det också är tydligt att det finns så få källor att det är svårt att säga vad som är myter och vad som faktiskt har skett. Som skönlitterär roman är boken dock inte speciellt vass. Är det någonting jag ogillar så är det kärleksromaner och i den här boken har det smugit sig in en otroligt senitmental kärlekshistoria. Usch! En del saker i boken är lite för söta och puttinuttiga för att jag ska bli imponerad och självklart drar det ned på betyget att boken känns osannolik. Visst vore det fantastiskt om Johanna faktiskt har funnits, men boken kan inte övertyga mig om att hennes liv i sådant fall såg ut som det gör i boken.


  • En plats i paradiset

    En plats i paradiset

    Kadir hinner både utsättas för tortyr och tillbringa en tid i en dödscell i Irak innan han lyckas fly till Sverige – och bli utvisad. Fantastiskt nog lyckas han ungå den oundvikliga döden i Irak efter utvisningen och han får efter en del krångel permanent uppehållstillstånd i Sverige.

    Sverige blir till en början som paradiset för Kadir, men efter ett tag börjar han inse att han inte har någon plats i sitt nya land. Han tillhör en annan kultur och kulturkrockar är oundvikliga, liksom funderingarna på hur hans vänner och familj har det i Irak, där kriget alltjämt fortgår.

    Den här boken är en gripande redogörelse för hur det kan vara att tvingas på flykt från sitt hemland. De hemskheter som man har hört nämnas lite i förbigående på TV-nyheterna blir i den här boken betydligt mer verkliga och sorgligare. Det enda som jag tycker är lite tråkigt i den här boken är att den sträcker sig över så lång tid (1978-1988) att somliga intressanta saker bara hastas förbi, men hur skulle dryga 350 sidor kunna räcka till för att beskriva allt detta svåra?


  • Vävarnas barn

    Vävarnas barn

    Per Anders Fogelström har inte bara skrivit en mycket bra romansvit om Stockholm från 1800-talets mitt och hundra år framåt utan har också skrivit tre romaner om Stockholm under 1700-talet. Det här är den första delen i denna trilogi och i den får man främst följa några personer som sliter på Barnängens klädesfabrik.

    Liksom Fogelströms böcker i sviten om Stockholm är det här en väldigt bildande bok. De tuffa villkoren och de svåra förhållandena hos arbetarna, som närmast är att betrakta som livegna, skildras på ett trovärdigt och intresseväckande sätt. Varje kapitel kan sägas ta upp en ny förteelse från 1700-talets Stockholm och det gör att boken ibland nästan känns som en faktabok. Givetvis är det en skönlitterär bok och i varje kapitel får man följa olika personer som t.ex. Sofia, som blir skickad till tukthus efter att ha flytt tillsammans med en vän som gjort sig skyldig till mord. Några kapitel ägnas då att berätta om hur rättssystemet såg ut och hur tukthuset fungerade. Sofias bror, Per, är en annan person som man får tillfälle att läsa mer om. Per hör till en av de få som lyckas ta sig upp från arbetarnas omöjliga situation och han börjar arbeta som bokhållare på Barnängen. Så får man i några kapitel lära sig mer om hur livet kunde se ut för de lite mer bemedlade människorna.

    Vad jag trots allt saknar är intressanta människor eller i alla fall lite mer djupgående berättelser om dem. Boken vill berätta så mycket att personerna i den hamnar lite i skymundan och det aldrig känns som att man lär känna dem. En del saker känns inte heller hundra procent trovärdigt. Åtminstone hakar jag upp mig på detaljen att Per lyckas lyfta sig från att ha varit en helt betydelselös arbetare till att bli en av de viktigaste männen på klädesfabriken. Det här är en klart intressant bok och i det stora hela tycker jag att den är väldigt bra, men den känns inte lika fulländad som somliga andra av Fogelströms böcker om livet i Stockholm.