Eftersom jag är av åsikten att Jan Stenmark är det enda bra i Aftonbladet hade jag ganska höga förväntningar över den här boken. Och visst känns Stenmarks underfundiga bilder och verser igen, men av någon anledningen roade de mig inte så mycket som jag hade väntat mig. Boken är bra, men inte sådär att jag bläddrar och ler om och om igen som jag gör åt många andra böcker i samma genre. Det är nog värt att kolla upp några andra av Stenmarks böcker, annars kommer jag nog att återgå till att bara kolla in hans bilder när jag råkar ha Aftonbladets kultursidor i närheten.
-
Örat mot väggen
-
Om inte
Reta Winters är just i färd med att skriva en uppföljare till den roman, som hon gav ut för ett antal år sedan. Om dagarna sköter hon huset, där hon bor med sin man och sina två tonårsdöttrar, och så funderar hon på hur hon ska få ihop sin bok med en stark kvinna i huvudrollen. I bakgrunden till denna berättelse om Retas faktiskt ganska händelsefattiga liv sker det som egentligen upptar Retas tankar och det mesta av hennes krafter: hennes dotter lever sitt liv som en tiggare på en av Torontos gator.Det kanske låter lustigt att hennes dotters svåra liv får en så undanskymd plats i boken, men egentligen är det inte så det är. I allt som Reta tänker och gör finns dottern med i bakgrunden och det avspeglar sig på allt hon gör: allt från att skriva ilskna brev till olika människor till att slipa på den roman, som hon försöker att färdigställa.
Boken berättas alltså på ett lite annorlunda sätt, men det är väldigt skickligt och stilsäkert gjort. Det är en stillsam bok med ett vackert och spännande använt språk. En mycket bra bok!
-
En grind av mörker
När den unga och livfulla Felicia råkar ut för en svår bilolycka och hamnar i koma får det stora konsekvenser för personerna i hennes närmaste omgivning. Den här boken är inte bara en bok om en människas väg tillbaka från ”den andra sidan” utan främst en bok om att stanna upp i livet och fundera på vad man vill göra med det.Felicias fall blir på sätt och vis hennes mammas och morbrors viktiga uppvaknande från deras stagnerade liv och det blir också början på något nytt i Felicias liv.
Det här är en intressant och lite gripande bok, men den känns på sätt och vis lite orealistisk och det känns som att man blir snuvad på slutet när det gäller vissa saker.
-
Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla
Är det något som Håkan Nesser kan så är det att bygga upp en spänning och stämning i sina böcker. Att läsa den här boken är som att befinna sig i miljön som den skildrar. I det här fallet är det 60-talets Kumla som står för miljöerna.Huvudpersonen heter Mauritz, är sjutton år och räknar sig som en ”mods”. På andra sidan gatan, där han bor, finns den jämngamla Sigrid, som han är förälskad i. När Sigrids far blir brutalt mördad råkar det bli Mauritz som får trösta henne och det leder till att de blir ett par.
Mordhistorien är en spännande del i boken, men den finns egentligen i bakgrunden till den historia som är den mest intressanta att läsa om: Mauritz historia. Det här är en övertygande skildring av tonårslivet som det kan ha sett ut i Kumla för ungefär 40 år sedan. En riktigt bra och välskriven bok som man faktiskt kan känna igen sig lite i även om man inte växte upp under 60-talet!
-
Harry Potter och halvblodsprinsen
I den sjätte boken om den unga trollkarlen Harry Potter fortsätter kampen mellan det goda och det onda. Mörkrets herre har åter dykt upp och Harry Potter anses vara utvald att bekämpa honom.Boken är lika fängslande och spännande som de senare böckerna i serien och som vanligt har det smugit sig in en del sidohistorier som får boken att även funka som en kul ungdomsbok om kärlek och vänskap. Att boken handlar om ungdomar gör den dock inte mesig, utan det är tvärtom en bok som stundvis innehåller ganska obehagliga scener.
Jag ska erkänna att jag tyckte att Harry Potter-böckerna var överskattade när jag läste de första böckerna i serien, men efter att ha läst de böcker som hittills har utkommit har jag förstått charmen och jag längtar mycket efter den sjunde och avslutande delen. Eftersom ingen Harry Potter-bok hittills har varit förutsägbar kan man som läsare inte lita helt på att den goda sidan faktiskt ska vinna i den sista boken, så det är bara att bita på naglarna och räkna ner till nästa bok.
-
Skulptrisen
Roz får i uppdrag att skriva en bok om Olive Martin – kvinnan som styckmördade sin mor och sin syster för ett antal år sedan. Intervjuerna med Olive ger Roz tvivel. Hon får en bra kontakt med Olive och har svårt att se att Olive skulle ha utfört morden själv. Detta blir hon bara mer och mer säker på ju mer hon nystar i fallet. Frågan är vem som begick det svåra brottet och varför Olive ljuger?Boken är fängslande och så spännande att man vill sträckläsa den. När jag hade läst ut boken så tyckte jag att mycket i den var lite orealistiskt och svårt att få ihop, men under läsandets gång är boken så bra att man inte behöver haka upp sig på detaljer och det ger boken ett högt betyg från mig.
-
Mitt förnamn är Ronny
Det är 30-tal och Ronny, Kent, Clark, Billy och Benny blir vanliga namn, hämtade från de amerikanska filmerna som går på biograferna i Göteborg, där Ronny bor i ett arbetarkvarter med sin familj.Den här lilla boken är både en självbiografi och en bok om att göra en klassresa. Ronny är en av de som går i läroverket och gymnasiet och sedan fortsätter med vidare universitetsstudier. Han gör en klassresa från arbetarklass till medelklass, något som i boken visar sig ha varit inte helt fritt från inre konflikter eller små som stora problem.
Det här är en intressant bok, men då jag inte själv kan känna igen mig i den tid som skildras får jag tyvärr inte ut så mycket av läsningen som jag hade kunnat göra.
-
När man skjuter arbetare…
Det är 30-talets Sverige och det anses som någonting stort att den enkla skogshuggardottern Hilma får gifta upp sig i klassamhället. Att hennes blivande make, läroverksadjunkten Sigfrid, bär på en sinnessjukdom underlåter svärföräldrarna att nämna, trots att sjukdomen på grund av ärftlighet gör att Sigfrid enligt lag egentligen inte får gifta sig. Det är Hilmas enkla bakgrund som gör att man inte tar så noga på detaljen om Sigfrids sjukdom. Sjukdomen blir dock en tung last för Hilma.Sigfrid är frisk i långa perioder, men hamnar förr eller senare i en manisk fas då han inte kan kontrollera sig själv och får en väldigt stark sexuell drift. Vid tiden före bröllopet börjar Sigfrid att bli ohanterlig och under bröllopsnatten utsätts Hilma för ett svårt övergrepp. När Hilma och Sigfrid sedan får ett barn tillsammans kommer tillfällen då mannen också föröker att förgripa sig på den gemensamma dottern.
Hos Hilma startar ett oroligt pedantiskt tvång att ständigt putsa och hålla rent och att alltid vakta dottern noga från alla faror, som till exempel hennes egen man. Det är nästan en övermänskligt stark kvinna vi får läsa om, men det är också en kvinna som kommer från ett strängt kristet hem, där arbete är en dygd och gnäll inte passar sig.
Vad som heller inte passar sig är att tro sig vara något större än den man är. Sigfrid är socialist, men hos Hilma och hennes familj känns det viktigt att ge Gud vad Gud tillhör och Kejsaren vad Kejsaren tillhör, som det står i Bibeln. Med andra ord ska man veta sin plats och ibland är det nästan komiskt att läsa om hur starkt befästad den tanken är. Hilmas föräldrar är människor som väljer att äta wienerbröden först efter ett par dagar, eftersom det vore ett allför stort frosseri för Gud att tolerera om de skulle äta färska wienerbröd, och Hilma är en kvinna vars stora njutning är att, efter ett rejält storständande, kunna sätt sig ner i lugn och ro och dricka något så enkelt som en kopp silverte.
Sigfrids och Hilmas olika livssyner står i kontrast till varandra och det gör också de samhällsklasser som de kommer från. I bakgrunden Hilmas berättelse finns också de nya tankarna om arbetarnas frigörelse, som började spira under den här tiden. På det sättet är boken både ett sorts tidsdokument och en väldigt gripande och vacker berättelse om en kvinnas många gånger svåra liv vid en mentalsjuk människas sida.
-
Gömda: en sann historia
Det här kanske inte är ett litterärt mästervärk, men det är ändå en viktig och läsvärd bok eftersom den berättar om saker som det inte borde tigas om.Boken är den sanna historien om Mia Eriksson och hennes familj som tvingas att hålla sig gömda i Sverige, som om de vore flyktingar, eftersom de är förföljda och mordhotade av Mias ex-fästman. Myndigheterna kan ingenting göra. De försöker att hjälpa på sitt sätt, men det blir fel mest hela tiden och läget blir allt mer desperat när dottern i familjen blir apatisk och tynar bort allt mer.
Som läsare blir man helt mållös av beundran när man läser om Mia och henns mans oerhörda krafter. De ger aldrig upp utan kämpar för att deras barn ska kunna ha ett så drägligt liv som möjligt och för att ex-fästmannen inte ska nå dem.
Deras situation är så fruktansvärd att man nästan inte kan tro att den är sann.
Det kanske värsta är att det finns väldigt många kvinnor, som liksom Mia har råkat ut för kvinnomisshandel, och väldigt många människor, som liksom Mia och henns familj lever gömda under oerhört svåra förhållanden. Det händer alltså idag, i Sverige.
Obegripligt egentligen!