Tiden då alla TV-kanaler hade sin egna dokusåpa är förbi, men den här boken känns ändå inte inaktuell. Handlingen i Dödskänd kretsar kring deltagarna i en dokusåpa, som inte är helt olik Big Brother. Den här dokusåpan heter dock Husarrest och går ut på att tio deltagare låses in ett hus där de ständigt och överallt är bevakade av kameror och mikrofoner. Trots att allt de kändisskapstörstande deltagarna gör filmas lyckas ett mord begås i huset utan att det går att se vem mördaren är.
Det är en spännande och ganska underhållande deckare och jag tycker att det är kul att den utspelar sig i den cyniska miljön som den gör. Har man någon gång sett en dokusåpa känner man igen de naiva personerna i boken som tror att de kommer att uppnå framgångar och berömmelse efter att ha fått vara med i TV, när de i själva verket bara används för att TV-bolaget ska tjäna pengar.
I Vita bergens barn skildrar Fogelström livet i Stockholm på 1820- till 1860-talet och han knyter därmed ihop stadserien med sin yngre ”barn”-trilogi. Det är åtta fantastiska böcker som Fogelström har skrivit. Med dessa kan man ta del av den del av vår historia som så lätt glöms bort i allt tragglande om kungar och krig – de vanliga människornas liv.
Boken är i mycket en faktabok om hur situationen för de fattiga stockholmsborna och de utsatta arbetarna sakta började att förändras. Varje kapitel berättar om en ny del av vår historia, men den berättas i bakgrunden av några huvudpersoners liv. Ibland känns det dock som att faktadelen tar över från det skönlitterära och även om historia såklart är väldigt intressant kan jag sakna att det inte ges så stort utrymme för att mera ingående skildra livets hos dessa människor som vi får följa i boken.
Ändå är det här en mycket bra klassiker. Fogelströms Stockholmsböcker bör absolut läsas, men jag tycker att man kan göra rätt i att börja med Mina drömmars stad och resten av stadserien eftersom jag tycker att de är snäppet bättre än de tre böckerna som behandlar 1750- till 1860-talet.
I den tredje och avslutande delen av Thorvalls böcker om Hilma och hennes dotter Signe är det Signe som står i centrum. Hon har lyckats nå framgångar inom sitt drömyrke som modetecknerska och har gift sig med mannen hon älskar, Lars-Ivar. En helt problemfri tillvaro är det dock inte. Det finns en oro att Signe ska ha ärvt sin fars psykiska sjukdom, men det verkar som att hon har klarat sig från den. Frisk är hon däremot inte. Med jämna mellanrum kommer ångesten och den sliter sakta itu hennes äktenskap.
Det är en gripande bok om ett kvinnoöde. En mycket läsvärd och bra bok! Den kallas spegelroman eftersom det då och då inflikas delar ur Cora Sandels böcker om Alberte, som Signe identifierar sig mycket med. Jag har inte läst Sandels böcker och hade därför svårt att se vad denna spegling tillför boken, som står mycket bra för sig själv utan hänvisningar till klassiker.
När Hilmas psykiskt sjuke man dör i sviterna av hjärtproblem, står hon plötsligt ensam med ansvaret över deras dotter Signe. Det är många som tycker synd om henne och pratar om ”den stackars unga änkan”, men Hilma, som hela sin liv har sett det naturligt att slita och jobba hårt, går rakryggad igenom det.
Det är en mycket fin berättelse om en mor och ömheten för hennes enda dotter. Allt hon tar sig för med gör hon för Signes skull och för att skydda henne från allt som skulle kunna skada henne. Hennes tankar är ofta hos henne och hon oroar sig över att dottern ska ha ärvt faderns svåra sjukdom.
Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Att läsa När man skjuter arbetare… gav en massa frågor om vad som hände sedan. Här får vi veta vad som hände sedan och följa Signe när hon växer upp i sin nästan onaturligt starka mors vård. Boken innehåller, åtminstone i den första delen, många tillbakablickar till den första boken i serien. Det känns lite tjatigt när man redan har läst den, men å andra sidan är tillbakablickarna helt nödvändiga för att man ska hänga med i handlingen ifall man har missat den första boken.
Det här är ett fantastiskt kvinnoporträtt och samtidigt en bok om livet i 30- och 40-talets Sverige. Fascinerande och berörande!
Den ena flickan i det tio månader gamla tvillingparet får glassplitter i ögat och verkar inte kunna bli hjälpt av sjukvården. Istället söker sig föräldrarna till en healer, som lovar att hjälpa dem. Det är så det går till när hela familjen blir indragen i en sekt med healern som sektledare. Åren går och sektledaren utövar maktmissbruk och hjärntvättar alla familjemedlemmarna. Till slut är hela familjen splittrad och när mamman lyckas dra sig ur startar en omständlig vårdnadstvist.
Enligt bokens titel är det här en sann historia och den berättas också mycket trovärdigt. Det är en gripande och upprörande historia om en familj som söndras efter att ha sökt hjälp via alternativa vägar. Vad jag kan ogilla i den här boken är att den har en sådan dokumentär karaktär utan att följas upp med ett efterord eller liknande som berättar hur mycket som är sant och vad som hände sedan. Kanske hade den varit ännu bättre om den istället hade berättats som en helt skönlitterär bok istället för att låta delar av den bestå av skrivelser och annat som tar fokus från huvudpersonerna och deras känslor i den svåra situationen som de befinner sig i.
Vad man än tycker om den saken är det här ofrånkomligen en mycket bra bok, där Pohl som vanligt använder sitt underbara språk väl för att berätta en svår historia.
Det är en vanlig skoldag i en kanadensisk skola. Den 17-åriga tjejen Cheryl har precis berättat för sin man, Jason, som hon nyligen gift sig med i hemlighet, att hon väntar deras gemensamma barn. Plötsligt händer någonting fruktansvärt när de sitter i matsalen. Ett gäng beväpnade skolelever kommer och skjuter omkring sig. Cheryl är en av de som dör och Jason är en av de som överlever.
Massakern kommer att förändra deras liv för all framtid. Cheryl, som nyss bar på ett alldeles nytt liv, lever inte längre. Jason kommer aldrig riktigt att lyckas komma över Cheryl och hans frus död leder också till att hans redan från början ansträngda relation till sin far försvåras.
Boken handlar till största delen om Jason, men boken är uppdelad i fyra delar så att man kan se allt från både hans egna, Cheryls, hans nya flickväns och hans pappas synvinklar. Delarna utspelar sig vid olika tider, vilket känns som en rätt annorlunda och ett ganska spännande sätt att berätta på eftersom berättelsen flyter framåt och byter synvinkel samtidigt.
Det är en tänkvärd och, trots allt tragiskt, ganska underhållande bok. Vad jag kan sakna är att den handlar så lite om massakern som den faktiskt gör. Det känns som att mer tid hade kunnat ägnas åt den omstörtande händelsen. Istället stannar boken vid att berätta om Jasons liv som om massakern och Cheryls död var en parentes för länge sedan. Jag hade förväntat mig att boken faktiskt skulle handla om våldsdådet i skolan, men boken handlar betydligt mer om tro, kärlek och svåra relationer än om någonting annat. Det är i och för sig ämnen som också är värda att läsa om.
Under dessa sommardagar hos mina föräldrar har jag passat på att plocka fram och läsa en bok som jag älskade när jag var liten: När vi var barn. Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Ida Maria från Arfliden, Tyra i 10:an Odengatan samt Vi bodde i Helenelund. I dessa illustrerar och berättar Ann-Madeleine Gelotte om dels sitt eget liv och uppväxt i Helenelund, utanför Stockholm, men också om hennes mormors liv som barn i en lappländsk by vid 1800-talets slut och om hennes mammas uppväxt i 1920- och 1930-talens Stockholm.
En jättebra bok för att lära sig mer om hur livet i Sverige har varit för inte så länge sedan! Det är en barnbok, men kan absolut även läsas av vuxna. Boken väcker verkligen tankar kring hur utvecklingen har gått framåt under 1900-talet och hur annorlunda mycket i samhället är. Det här är sådan historia som aldrig hinns med under skolans historiaundervisning, men som ändå är mycket intressant eftersom vi alla är märkta av vårt ursprung.
Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten och den är fortfarande lika bra och illustrationerna är fortfarande lika lekfulla och roliga.
Trots att den här boken handlar om Marilyn Monroe ska den inte läsas som en biografi utan som den skönlitterära bok den är. Jag är kluven till detta. Marilyn Monroe är en närmast mytomspunnen person som med sitt utseende och sin hårfärg snarast har blivit ett begrepp. Att låta henne vara huvudperson i en skönlitterär bok är ett enkelt sätt att fånga intresset och att pocka på läsarens nyfikenhet utan att ge svar på hur Monroes liv egentligen var. Hennes liv och leverne gör dessutom att boken ofta andas lite tantsnusk. Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här boken. Å andra sidan är det en gripande bok om ett människoöde, oavsett hur mycket av det som är sant eller inte.
I boken får vi följa Monroes liv från början till slutet och genom hennes karriär. Det är en mycket ensam och utnyttjad människa det handlar om. Innerst inne vill hon använda sin skådespelartalang åt seriöst skådespeleri, men i Hollywood vill folk bara suga ut pengar med hjälp av hennes fantastiska kropp. Vad Monroe också drömmer om är att ha den familj hon själv aldrig har haft och att få ett barn, men även här misslyckas hon.
Det är svårt att inte beröras av Monroes öde och det är lätt att känna med henne i hennes motgångar. Joyce Carol Oates gör här ett mycket trovärdigt och vackert porträtt av en kvinnas liv. Om det handlar om Monroe eller inte spelar egentligen inte så stor roll. Joyce Carol Oates har återigen lyckats skriva en mycket bra roman om en kvinnas liv i USA.
När Mikael hittar en sjuk trollunge vid soptunnorna på gården bestämmer han sig för att ta den in i sitt hem. Faktumet att troll är farliga rovdjur och att det kan få hemska konsekvenser att släppa in dem i sitt hem är ingenting som han reflekterar över i första taget. Så lever Mikael med sitt annorlunda och ganska krävande husdjur och dess existens förändrar saker i Mikaels förhållande till några andra människor, däribland hans hunsade granne, hans utnyttjande arbetsgivare och den man som han har ett förhållande med.
Det är en väldigt annorlunda och udda berättelse som känns förvånansvärt realistisk trots att historien kretsar kring ett mytomspunnet sagoväsen. Det är egentligen inte trollet som står i centrum i berättelsen, utan det här är snarare berättelsen om några människor med ett stort utanförskap i vårt samhälle. Huvudpersonernas osäkerhet och rädsla över att inte kunna nå fram till varandra är påtaglig. Välskrivet. En väldigt bra bok!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Tiden då alla TV-kanaler hade sin egna dokusåpa är förbi, men den här boken känns ändå inte inaktuell. Handlingen i Dödskänd kretsar kring deltagarna i en dokusåpa, som inte är helt olik Big Brother. Den här dokusåpan heter dock Husarrest och går ut på att tio deltagare låses in ett hus där de ständigt och överallt är bevakade av kameror och mikrofoner. Trots att allt de kändisskapstörstande deltagarna gör filmas lyckas ett mord begås i huset utan att det går att se vem mördaren är.
