Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen, men den här boken var inte vad jag hade trott att den skulle vara. Efter att ha läst Kejsarn av Portugallien var jag sugen på att läsa fler av Lagerlöfs böcker och då blev det så att jag köpte den här boken, som är Selma Lagerlöfs debutbok.
Tyvärr orkade jag knappt ta mig igenom denna mastiga skröna om den avsatta prästen Gösta Berling och annat folk i det tidiga 1800-talets Värmland. Det krävs mer koncentration än vad jag kunde uppbåda för att orka ta sig ingenom de drygt 400 sidorna på gammal svenska och att samtidigt få någon behållning av boken.
Den här berättelsen är mer som en samling sagor och Lagerlöf har säkert inspirerats av gamla folksägner från Värmlandstrakten när hon har skrivit den här. Det är inte alls en sådan berörande och fantastisk historia som Kejsarn av Portugallien utan känns mycket svårare att ta till sig för mig eftersom det bland annat är mycket övernaturliga inslag.
Det känns inte som att jag har gett boken en ärlig chans, men den var i alla fall ingen spännande läsning den här gången.
Anna Gavalda har ett avskalat och stundvis nästan poetiskt sätt att skriva. Det finns inga ord som är överflödiga, men de ord som finns spelar stor roll för att berätta den här historien, som i princip berättas genom en lång dialog mellan Chloé och hennes före detta svärfar. Det är en tunn liten bok, men den går ändå inte att sträckläsa.
Att lämna och att bli lämnad, att längta efter den man tror är sitt livs kärlek, men att vara för feg för att våga leva det liv man vill leva är några av de saker Gavalda behandlar i den här romanen, som för övrigt är hennes debutroman.
Det är en mycket bra bok: stark och tänkvärd. Det imponerar verkligen på mig att hon kan hålla samman berättelsen trots att den nästan enbart består av dialog. Jag läser gärna mer av Gavalda i framtiden. Hennes novellsamling, Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, är en mycket bra samling berättelser om ensamhet, vänskap och kärlek och den här boken bevisar att hon även kan skriva längre berättelser.
Personen, som den här boken kretsar kring, heter Ruth och är författare. Vi får följa henne genom livet och i bakgrunden till den berättelsen utspelar sig också en helt otrolig kärlekshistoria mellan den tio år äldre Eddie och Ruths sedan länge försvunna mor.
Det finns några gripande historier i den här boken, men en del känns bara orealistiskt, konstigt eller lite obegripligt för mig. I det hela taget är det dock en bra bok och den är väldigt lik Irvings andra böcker. En bra bok, men inte Irvings bästa direkt.
En ung flicka med algeriskt ursprung har blivit stoppad i tunnelbanan i Paris. Hon är till en början mycket upprörd, men börjar sedan lugnt berätta om sitt liv och vad hon har varit med om. Boken består av hennes monolog, som är gripande och spännande.
Jag gillade den här boken. Den är annorlunda skriven och känns äkta och levande. Språket kan ibland vara svårt att hänga med i när man inte har läst så mycket franska eftersom det är en hel del slangord och talspråk som används. Det är dock inget stort problem.
Den här boken är precis vad den heter: en historia om en fisketur. De två männen som ger sig ut för att fiska är bokens berättare, som jobbar på en reklambyrå, och hans svenske kund, som inte direkt verkar förtjust i det arbete bokens berättare har lagt ned på att försöka att marknadsföra hans dammsugare i Kanada.
Det är en rolig och lättsam historia om en fisketur som blir ödesdiger för berättarjaget. Det är en kul och lättläst bok, som är lätt att ta sig igenom om man har läst kanske franska steg 4 eller mer på gymnasiet.
Lättlästa böcker, som man måste läsa på språklektionerna i skolan, är sällan bra. Inte så ofta för att själva berättelserna är dåliga som för att språket blir så livlöst och platt när det är för förenklat. I den här boken har jag dock inget att anmärka på språket. Det är lätt att förstå när man har läst steg 3 eller 4 eller mer på gymnasiet, men det är ändå inte ett barnsligt eller stelt språk. I början tyckte jag dessutom att själva berättelsen var bra. Boken, eller snarare novellen med tanke på omfånget, slutade dock trots detta som en rätt trist läsupplevelse.
Huvudpersonerna heter Zoé och François/René. Den ena har ingen superbra relation med sina föräldrar och den andra är på rymmen. Så träffas dem och blir såklart kära och sedan följer en lätt patetisk och helt orealistisk kärlekshistoria. Blä. Men boken var bra ett tag, framsidan är snygg och den kändes helt rätt att läsa för att fräscha upp sovande franskkunskaper. Alltid något.
Det är tidigt 1700-tal när Grenouille föds i Paris. Han växer upp i denna stad fylld av många och ofta stinkande lukter. Uppväxten är svår och den föga tilldragande Grenouille gör folk illa till mods, inte genom sitt utseende utan genom sin brist på egen kroppslukt. Grenouille själv har ett fantastiskt luktsinne. Han kan känna minsta spår av lukter på kilometers avstånd. Att känna och att i medvetandet spara dofter blir hans passion.
Helt naturligt blir han så småningom lärling hos en parfymör och han arbetar sig uppåt. Att göra de mest väldoftande parfymerna är för honom en enkel sak, men vad som egentligen driver honom är inte att skapa någon riktigt fantastisk och säljbar parfym. Grenouille är ute efter att skapa en parfym som ingen någonsin har gjort tidigare. Det ska bli en alldeles speciell parfym och den ska bestå av den vackraste doften som finns – den av vackra, oskuldsfulla kvinnor.
Det är en makaber berättelse som framkallar ungefär lika mycket äckel som fascination. Jag tyckte väldigt mycket om den här berättelsen om den föga sympativäckande Grenouille och hans parfymer som trollbinder människorna. En annorlunda och bra bok!
Efter att ha läst några böcker av John Irving är det lätt att dra slutsatsen att den här författaren har speciella saker som han måste ha med i sina böcker. Att skriva en bok utan konstiga sexuella episoder eller högst excentriska människor verkar för Irving vara en omöjlighet. En annan omöjlighet är att skriva en bok på mindre än +500 sidor.
Här är alltså ytterligare en Irvingroman i tegelstensformat. Den innehåller ingredienser som återfinns i alla hans andra böcker och är också ungefär lika finurligt skriven och fascinerande som hans andra böcker. I den här boken är den en indisk läkare och manusförfattare, bosatt i Toronto, som står i fokus och handlingen kretsar kring en serie mord som misstänks ha begåtts av en transsexuell indier. Bland huvudpersonerna återfinns också en hatad skådespelare och hans missionerande och homosexuella tvillingbror, en dvärg och hans cirkusartist till fru samt en prostituerad liten flicka och en pojke med ”elefantfot”. En lustig repertoar med människor, men som vanligt kan Irving gestalta dem på ett kärleksfullt och fint sätt. Efter dessa många sidor, där man har fått följa personerna genom handlingen, känns det som att man känner dem.
Jag har en liten hatkärlek till Irvings böcker. Jag tycker på samma gång att de är väldigt onödigt utbroderade och skulle må bra av att kortas ned betydligt, men samtidigt är det just det rika omfånget som är en av hans böckers storheter. I Irvings böcker lämnas ingenting åt slumpen och person som tittar förbi i en ”biroll” försvinner inte från boken förrän man får veta mer eller mindre dess livs historia. Det är med en enorm tydlighet som Irving beskriver sina bokfigurer och ger sin förklaring till varför de är som de är och beter sig som de gör. Det imponerar på mig, samtidigt som jag blir otålig av alla sidor som måste plöjas igenom. Det här är hur som helst en bra bok med människoöden som faktiskt berör.
Den andra delen av Tusen och en natt innehåller ytterligare ett antal sagor från Orientens rika sagoskatt. Ingen av sagorna i just den här volymen har kanske, som Aladdin, Ali Baba och de 40 rövarna eller Sinbad, sjöfararen, spritt sig till Västvärlden i någon form utanför Tusen och en natt, men det är läsvärda berättelser i alla fall. Ramberättelsen om Sjeherazade och kung Sjahriar, för vilken hon måste berätta en berättelse varje natt för att inte bli dödad, får också sitt slut, vilket känns kul eftersom den annars inte ges onödigt mycket utrymme mellan de andra berättelserna.
Jag har inte mycket att tillägga efter att ha skrivit om Tusen och en natt I. Det här är en fullt lika bra samling med berättelser som är allt annat än västerländska. Spännande och läsvärt!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen, men den här boken var inte vad jag hade trott att den skulle vara. Efter att ha läst Kejsarn av Portugallien var jag sugen på att läsa fler av Lagerlöfs böcker och då blev det så att jag köpte den här boken, som är Selma Lagerlöfs debutbok.
