• Patient 67

    Patient 67

    En mentalsjuk kvinna har rymt från ett hårt bevakat sjukhus på en ö, där farliga och psykiskt sjuka brottslingar vårdas i 60-talets USA. Teddy Daniels är den kriminalare som får i uppdrag att åka dit och reda ut fallet. Han hamnar dock i någonting mycket mer än en vanlig polisutredning.

    Det är en mycket spännande berättelse som tar en del skarpa svängar. I början tyckte jag att boken var irriterande skriven, med för mycket beskrivningar av Teddy Daniels drömmar, men i slutet föll bitar på plats och då kunde jag på allvar uppskatta boken, som annars inte kändes som särskilt mycket till läsupplevelse. Hur som helst utvecklade den sig till riktigt spännande och intressant. En bra bok att sträckläsa för en stunds tidsfördriv!


  • Jenny

    Jenny

    Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.

    Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.


  • Aprilhäxan

    Aprilhäxan

    Tre flickor växer upp hos en fostermamma och blir till tre kvinnor med helt olika liv. Margareta blir forskaren som inte har fått en egen familj och som förgäves försöker att hålla ihop det lilla som finns kvar av band mellan systrarna. Christina blir den duktiga, prydliga och perfekta läkaren och Birgitta blir fyllkärringen, horan, den som hela tiden sviker de andra. Alla är de helt ovetande om att det finns en fjärde syster. Hon som valdes bort. Hon heter Desirée, är CP-skadad och ligger på långvården. Hon kan inte tala och är i ständigt behov av hjälp, men hon besitter krafter som inte så många människor har. Hon kan sätta sig bakom andras medvetande och följa med dem. På så sätt kan dansa i andra mäniskors kroppar och hon kan utnyttja fåglar till att se vad hennes systrar gör. Så följer hon sina systrar och styr dem mot att träffas en till gång.

    Det är en berättelse om Desirées sätt att övervaka sina systrar och se hur deras liv har blivit. Ett liv som hon själv aldrig kunde få eftersom hon som handikappad på 50-talet inte ansångs vara värd att behålla utan vara dömd till att leva på institution resten av livet. Men det är också en berättelse om tre kvinnoöden; tre livsöden som kommer sig av det förflutna och den uppväxt som man aldrig kan komma ifrån. Både gripande, fascinerande och spännande! En mycket bra bok!


  • Gösta Berlings saga

    Gösta Berlings saga

    Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen, men den här boken var inte vad jag hade trott att den skulle vara. Efter att ha läst Kejsarn av Portugallien var jag sugen på att läsa fler av Lagerlöfs böcker och då blev det så att jag köpte den här boken, som är Selma Lagerlöfs debutbok.

    Tyvärr orkade jag knappt ta mig igenom denna mastiga skröna om den avsatta prästen Gösta Berling och annat folk i det tidiga 1800-talets Värmland. Det krävs mer koncentration än vad jag kunde uppbåda för att orka ta sig ingenom de drygt 400 sidorna på gammal svenska och att samtidigt få någon behållning av boken.

    Den här berättelsen är mer som en samling sagor och Lagerlöf har säkert inspirerats av gamla folksägner från Värmlandstrakten när hon har skrivit den här. Det är inte alls en sådan berörande och fantastisk historia som Kejsarn av Portugallien utan känns mycket svårare att ta till sig för mig eftersom det bland annat är mycket övernaturliga inslag.

    Det känns inte som att jag har gett boken en ärlig chans, men den var i alla fall ingen spännande läsning den här gången.


  • Jag älskade honom

    Jag älskade honom

    Anna Gavalda har ett avskalat och stundvis nästan poetiskt sätt att skriva. Det finns inga ord som är överflödiga, men de ord som finns spelar stor roll för att berätta den här historien, som i princip berättas genom en lång dialog mellan Chloé och hennes före detta svärfar. Det är en tunn liten bok, men den går ändå inte att sträckläsa.

    Att lämna och att bli lämnad, att längta efter den man tror är sitt livs kärlek, men att vara för feg för att våga leva det liv man vill leva är några av de saker Gavalda behandlar i den här romanen, som för övrigt är hennes debutroman.

    Det är en mycket bra bok: stark och tänkvärd. Det imponerar verkligen på mig att hon kan hålla samman berättelsen trots att den nästan enbart består av dialog. Jag läser gärna mer av Gavalda i framtiden. Hennes novellsamling, Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, är en mycket bra samling berättelser om ensamhet, vänskap och kärlek och den här boken bevisar att hon även kan skriva längre berättelser.


  • Änka i ett år

    Änka i ett år

    Änka i ett år - John IrvingPersonen, som den här boken kretsar kring, heter Ruth och är författare. Vi får följa henne genom livet och i bakgrunden till den berättelsen utspelar sig också en helt otrolig kärlekshistoria mellan den tio år äldre Eddie och Ruths sedan länge försvunna mor.

    Det finns några gripande historier i den här boken, men en del känns bara orealistiskt, konstigt eller lite obegripligt för mig. I det hela taget är det dock en bra bok och den är väldigt lik Irvings andra böcker. En bra bok, men inte Irvings bästa direkt.


  • Les yeux de ma mère

    Les yeux de ma mère

    En ung flicka med algeriskt ursprung har blivit stoppad i tunnelbanan i Paris. Hon är till en början mycket upprörd, men börjar sedan lugnt berätta om sitt liv och vad hon har varit med om. Boken består av hennes monolog, som är gripande och spännande.

    Jag gillade den här boken. Den är annorlunda skriven och känns äkta och levande. Språket kan ibland vara svårt att hänga med i när man inte har läst så mycket franska eftersom det är en hel del slangord och talspråk som används. Det är dock inget stort problem.

    En bra liten bok!


  • Une histoire de pêche

    Une histoire de pêche

    Den här boken är precis vad den heter: en historia om en fisketur. De två männen som ger sig ut för att fiska är bokens berättare, som jobbar på en reklambyrå, och hans svenske kund, som inte direkt verkar förtjust i det arbete bokens berättare har lagt ned på att försöka att marknadsföra hans dammsugare i Kanada.

    Det är en rolig och lättsam historia om en fisketur som blir ödesdiger för berättarjaget. Det är en kul och lättläst bok, som är lätt att ta sig igenom om man har läst kanske franska steg 4 eller mer på gymnasiet.


  • L’assassin

    L’assassin

    Lättlästa böcker, som man måste läsa på språklektionerna i skolan, är sällan bra. Inte så ofta för att själva berättelserna är dåliga som för att språket blir så livlöst och platt när det är för förenklat. I den här boken har jag dock inget att anmärka på språket. Det är lätt att förstå när man har läst steg 3 eller 4 eller mer på gymnasiet, men det är ändå inte ett barnsligt eller stelt språk. I början tyckte jag dessutom att själva berättelsen var bra. Boken, eller snarare novellen med tanke på omfånget, slutade dock trots detta som en rätt trist läsupplevelse.

    Huvudpersonerna heter Zoé och François/René. Den ena har ingen superbra relation med sina föräldrar och den andra är på rymmen. Så träffas dem och blir såklart kära och sedan följer en lätt patetisk och helt orealistisk kärlekshistoria. Blä. Men boken var bra ett tag, framsidan är snygg och den kändes helt rätt att läsa för att fräscha upp sovande franskkunskaper. Alltid något.