Det är norra Frankrike och arbetslösheten är ett problem. Bokens berättare arbetar med film och TV-produktioner och jobbar precis med en dokumentär om arbetslösheten. En av de människor som han har mött under arbetet med dokumentären är Jean-Luc Flamant. När polisen dyker upp blir han därför indragen i att försöka leta upp Jean-Luc som misstänks för mordet av en företagsledare.
Det är ganska spännande och en hel del nya ord att lära sig om man pluggar franska på lagom lätt eftergymnasial nivå. Annars har jag inte så mycket att kommentera.
Utan att riktigt ha vetat vad det här är för bok har jag länge velat läsa Fröken Smillas känsla för snö. Kanske för den spännande titeln, kanske för alla goda ord jag hört om den eller kanske för den snygga framsidan. Men när jag väl fick boken blev jag först och främst förvånad över att det är en deckare och sedan blev jag inte så imponerad över boken, som i mitt tycke är både lite för lång och stundvis ganska seg.
Boken börjar med ett litet mysterium. En pojke hittas död efter vad som anses ha varit en vanlig fallolycka, men Smilla, bokens huvudperson, tycker sig kunna utläsa av pojkens fotspår att han blev jagad ut på det tak som han till slut föll från när han mötte döden. Smilla börjar rota i fallet, som leder till Kryolitbolaget Danmark och Grönland, där Smilla själv kommer från ursprungligen. Det är en ganska tungläst bok för att vara en deckare och den innehåller många personer att hålla reda på och en hel del märkliga samband.
Det är utan tvekan en läsvärd bok, men jag blev ändå inte riktigt frälst, kanske för ingenting i den här boken var riktigt som jag hade väntat mig.
När Gelina blir änka blir livet i det stora huset plötsligt väldigt ensamt och grudfruktig som hon är vill hon gärna göra gott här i världen. Det slutar med att hon sätter ut en annons om rum att hyra, för att på så sätt hjälpa de fattiga stackarna. När hennes hyresgäster dyker upp blir det dock inte som hon hade väntat sig.
Det här är en ganska tragikomisk liten berättelse. Den sa mig inte så mycket nytt, men var ändå en stunds lagom svår fransk läsning.
En till liten novellsamling på franska! Nostalgie är bara dryga 60 sidor tjock (och det är ingen liten text!), men rymmer ändå 4 noveller. Det finns inget centralt tema, men det är några barndomshändelser som skildras.
Jag tycker det var trevlig läsning, men ingen bra mjukstart på terminen, då den var allt annat än lätt att ta sig igenom när man har låtit franskkunskaperna sova under sommaren.
Några år efter alla andra har jag så till slut läst den kritikerrosade boken Fans. Förväntningarna var förstås höga och som vanligt är det nästan en omöjlighet att inte bli besviken, men jag tycker ändå att det har varit en trevlig läsning.
Fans är en faktabok om fans och idoldyrkan. Den är ganska spretig och har många hänvisningar till andra verk samtidigt som den på ett humoristiskt sätt kan beskriva besattheten hos några Westlifefans och berätta om småtjejer som skriver kärleksmeddelanden i Idol-Darins trappuppgång.
Behållningen för mig ligger nog främst i de mer underhållande delarna. Det intresserar mig inte särskilt mycket att läsa om folks forskning kring idoldyrkan. För all del ger det mig inget att läsa om psykopater heller. Hade jag skrivit boken hade jag valt bort att skriva om psykiskt sjuka fans eftersom de knappast säger något om fansskap i stort.
Jag har nog sagt det mesta om den här boken när jag skrev om den svenska översättningen Ett moln på min himmel. Det jag kan addera om just den här franska utgåvan är att jag tyckte att boken var ganska svårläst trots att det är relativt kort. Man ska nog kunna en hel del franska innan man ger sig på den här.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en modern klassiker om dekadens och svartsjuka på Rivieran.
Betyg: 2 segelbåtar av 5.
Om Bonjour tristesse och Françoise Sagan
Françoise Sagan (1935-2004) var en fransk författare. Hon är mest känd för sin debutbok, Bonjour tristesse, som hon skrev redan som 18-åring. Françoise Sagan har tagit sitt författarnamn efter en karaktär i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt; hennes verkliga namn var Françoise Quoirez.
Utgivningsår: 1954 (första utgåvan på franska), 2002 (den här pocketutgåvan, Pocket).
Antal sidor: 153.
IBSN: 2266127748.
Svensk titel: Bonjour tristesse, Ett moln på min himmel.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”La villa est magnifique, l’été brûlant, la Méditerranée toute proche. Cécile a dix-sept ans. Elle ne connaît de l’amour que des baisers, des rendez-vous, des lassitudes. Pas pour longtemps. Son père, veuf, est un adepte joyeux des liaisons passagères et sans importance. Ils s’amusent, ils n’ont besoin de personne, ils sont heureux. La visite d’une femme de cœur, intelligente et calme, vient troubler ce délicieux désordre. Comment écarter la menace ? Dans la pinède embrasée, un jeu cruel se prépare.
C’était l’été 1954. On entendait pour la première fois la voix sèche et rapide d’un « charmant petit monstre » qui allait faire scandale. la deuxième moitié du XXe siècle commençait. Elle serait à l’image de cette adolescente déchirée entre le remords et le culte du plaisir.”
Det är inte så lätt att hitta någon att sympatisera med i boken Ett moln på min himmel (också utgiven på svenska med titeln Bonjour tristesse). Människorna är platta figurer som över huvud taget är svåra att förstå. I centrum står 17-åriga Cécile, som tillbringar sommarlovet i en hyrd villa på Rivieran tillsammans med sin ensamstående far. Pappan träffar helt öppet älskarinnor och när boken tar sin början är det Elsa som bor hos dem. Snart kommer dock Anne och gör dem sällskap och Elsa får vackert ge sig av. Hela grejen känns absurd att läsa om, men framstår som helt naturlig i boken; varken Anne, Elsa eller Cécile tycks ha någon tanke på att det skulle finnas något okänsligt eller konstigt med att byta älskarinnor lite sådär som andan faller på och att skicka ut den ena när nästa står på tur.
Mellan Anne och pappan hettar det i alla fall till så mycket att de bestämmer sig för att gifta sig. Cécile drabbas av svartsjuka. Kallt och beräknande startar hon ett spel för att slå ut Anne med hjälp av Elsa och en kille som hon har en romans med.
Boken har total avsaknad av normala relationer eller något som man över huvud taget kan relatera till eller känna något för. Jag hade åtminstone mycket svårt för att fastna för den här boken. Jag förstår inte människorna, intrigen eller någonting. Jag tycker att berättelsen är helt obegriplig.
Desutom känns språket styltigt och konstigt. Ord som microcefal och demimonde får det att kännas som att läsa en bok som delvis inte är översatt. De orden har i alla fall aldrig funnits i min vokabulär förut.
Pricket över i med denna bok är förresten baksidestexten, som är den mest idiotiska som jag har läst på år och dag. Läs den inte. Snälla! Läser du baksidestexten så behöver du inte läsa boken. Jag säger bara det.
Min egentliga tanke med den här boken var att läsa den parallellt med den franska versionen, Bonjour tristesse, och försöka lära mig något och utöka mitt franska ordförråd. Det var nog den enda behållningen med den här läsningen.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en modern klassiker om dekadens och svartsjuka på Rivieran.
Betyg: 2 segelbåtar av 5.
Om Bonjour tristesse och Françoise Sagan
Françoise Sagan (1935-2004) var en fransk författare. Hon är mest känd för sin debutbok, Bonjour tristesse, som hon skrev redan som 18-åring. Boken har getts ut under både titeln Bonjour tristesse och Ett moln på min himmel på svenska. Françoise Sagan har tagit sitt författarnamn efter en karaktär i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt; hennes verkliga namn var Françoise Quoirez.
Originalets titel: Bonjour tristesse.
Översättare: Lily Wallquist.
Utgivningsår: 1954 (första utgåvan på franska), 1955 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 1983 (den nyutgåva som jag har läste, Wahlström & Widstrand, 2012 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier Pocket).
Antal sidor: 143.
IBSN: 978-91-7429-277-0.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
(från pocketutgåvan på bilden och inte från den utgåva som jag har läst)
”Bonjour tristesse är en sommarlovsberättelse från Rivieran om en sjuttonårig flicka som tillsammans med sin livsnjutande fader drömmer bort den ena solgassande dagen efter den andra. Men när den loja livsstilen hotas av faderns plötsliga förälskelse finns det ingenting som stoppar Céciles raffinerade grymhet.”
Jag har fått stressa för att läsa den här boken, för jag lånade den på biblioteket och i morgon lämnar jag stan och måste såldeles också lämna tillbaka boken. Jag hann i tid, men lästempot har säkerligen dragit ned på läsupplevelsen. Det här är ingen bok som kan hastas igenom. Det är en svårsmält och surealistisk berättelse som inte är allt för lätt att förstå sig på. Jag tror inte ens att läsning i lugn och ro hade kunnat få mig att gilla boken. Den är alldeles för tung för min smak.
Berättelsen tar sin början när en poet och en redaktör sitter och samtalar i Moskva och plötsligt blir avbrytna i sitt samtal av en märklig man. Mannen visar sig senare vara satan själv, som med sitt anhang har tagit sig till Moskva och nu ställer till allmänt med djävulskap för de smått oärliga personer som kommer i deras väg. Folk blir mördade, hamnar på sinnessjukhus och förvandlas till häxor. Ingen kan tro vad som sker omkring dem fast det händer mitt ibland dem. En som hamnar i satans händer är Margarita, som hoppas på att få återse sin älskare, mästaren kallad.
Mästaren och Margarita är en väldigt uppskattad och läst bok som jag har blivit rekommenderad många gånger. Det känns bra att ha läst den, men den var definitivt ingenting för mig. Den som ger den tid kan kanske hitta en massa djupa betraktelser i den här boken, men det är ingenting jag ids göra själv.
Finistère är platsen där jorden tar slut – fin des terres och det är dit Bodil Malmsten flyttar efter att ha tappat tron på systemet i det land hon flyttar från. Med knappa franskkunskaper och intentioner att anlägga en trädgård i sitt nya paradis kommer hon så till Finistère.
Språket är underbart och berättandet är ömsom roligt och ömsom lite bittert. Jag gillade den här boken, men känner inte att den gav mig så mycket. Kanske är det fel att börja läsa just den här boken om man vill börja läsa något av Bodil Malmsten. Kanske är jag i fel situation i livet för att riktigt kunna gilla den här boken. Kanske är det något annat. Språket och berättandet är i alla fall så trevligt att jag blir sugen på att läsa fler av Malmstens böcker.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det är norra Frankrike och arbetslösheten är ett problem. Bokens berättare arbetar med film och TV-produktioner och jobbar precis med en dokumentär om arbetslösheten. En av de människor som han har mött under arbetet med dokumentären är Jean-Luc Flamant. När polisen dyker upp blir han därför indragen i att försöka leta upp Jean-Luc som misstänks för mordet av en företagsledare.
