Det är ett ganska obehagligt stycke historia som Agneta Pleijel delar med sig av. Inte obehaglig som i ruskig, våldsam eller rå, men obehaglig för att läkekonsten och kirurgin på 1700-talet inte alls är som idag. Det är vid detta århundrade boken utspelar sig och huvudpersonen är Herman Schützer, drottningens chirurg.
Vi får följa honom i hans arbete, som ofta innefattar det han tycker är mest intressant: kvinnor och deras problem, och vi får följa honom i hans konflikt med en yngre läkare och vi får följa honom i hans kanske inte helt fungerande förhållande till hustrun Nella.
Jag gillar den här boken och det är intressant att läsa om hur det gick till att ställa en diagnos och ”bota” sjukdomar på den här tiden. Tydligen ska det komma en fortsättning och den ser jag fram emot!
Det här är Annika Thors första vuxenroman, men vi som har uppskattat hennes enkla och uttrycksfulla språk i ungdomsböckerna kommer att känna igen oss i berättandet. Handlingen rusar inte direkt framåt och det finns inga onödiga beskrivningar, ändå ger varenda mening en bild av vilka känslor som utspelar sig hos huvudpersonen, Marie.
Marie har ett tryggt liv tillsammans med sin man i en mindre stad. Barnen är utflugna och arbetet som lärare rullar på. När hon en morgon läser tidningen och ser att en gammal vän, Ronny, som hon inte har träffat på trettio år, är död, ställs hela tillvaron på ända. Plötsligt minns hon somrarna, som hon och hennes man brukade tillbringa i ett kollektiv med Ronny och två andra par, och plötsligt känns det kanske inte längre självklart att hennes liv ser ut som det gör. Vad har Ronny egentligen för del i hennes liv och vad var det han såg i henne?
Jag tycker jättemycket om den här boken. I all sin enkelhet och stillhet förmedlar den en lång inre resa och berättar något om de minnen som vi faktiskt minns och de minnen som vi har korrigerat i efterhand. Läs det här!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en lågmäld och välskriven roman om en inre resa.
Betyg: 4 morgontidningar av 5.
Om Annika Thor och Motljus
Annika Thor (född 1950) är en svensk författare som slog igenom stort med ungdomsboken Sanning eller konsekvens, som handlar om mobbing. För denna belönades hon också med Augustpriset 1997. Debuterade som författare gjorde hon 1996 med ungdomsboken En ö i havet. Annika Thor har en hemsida.
Utgivningsår: 2008 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand).
Antal sidor: 261.
ISBN: 9789143502015.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”En vanlig höstmorgon, strax före frukosten, sätts Maries tillvaro i gungning. Hennes lugna vardag i småstadsvillan, arbetet som lärare, det långa äktenskapet med Staffan – allt som varit tryggt och självklart känns plötsligt osäkert och främmande. Ändå har egentligen ingenting hänt: bara ett fotografi och en dödsruna i morgontidningen. Ronny Berglund, den framgångsrike filmregissören, är död. Ronny, som hon inte träffat på trettio år.
Sommaren 1976 var de alla unga: Marie och Staffan, Ronny och de andra vännerna i sommarkollektivet. De drog in i Huset som en fläkt av den nya tiden: frigörelsens och öppenhetens tid. Men under ytan jäste konflikterna, rivaliteten och de hemliga förälskelserna. Ronny och Marie rörde sig mot och från varandra i ett intrikat mönster av närmande och undvikande, förväntan och besvikelse. Han fick henne att känna sig sedd. Men såg han henne verkligen, eller var hon bara ett motiv framför hans videokamera, som dokumenterade allt som skedde i Huset?
Annika Thor är känd för en stor publik genom sina hyllade böcker och tv-manus för barn och ungdom. Motljus är hennes första vuxenroman. Det är en klarsynt och drabbande berättelse om tillvarons bräcklighet och om de – slumpartade? – val vi gör och vad som kanske skulle ha blivit om vi valt annorlunda.”
Det här är ingen ny bok direkt. Sedan den kom ut har den hunnit läsas av fantastiskt många människor och förvandlats till en film. Den har också fått uppföljare och det är på grund av uppfölarna som jag över huvud taget satte tänderna i den här boken. Jag hittade nämligen en av dem i en rea-låda och slog till och därför blev jag lite tvungen att leta upp den här romanen i bibliotekets arkiv.
Det har varit en trevlig läsning. Huvudpersonen är Sidda, som plötsligt börja tveka på om hon verkligen ska gifta sig. Hon och hennes mamma, Vivi, som är en del av Ya-Ya flickorna, har brutit helt med varandra sedan en tid tillbaka. Det är alltså ganska rörigt kring Sidda när hon bestämmer sig för att dra sig undan en stund för att fundera. Under den tiden hinner hon börja nosa en del på Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter (i form av en klippbok) och hitta en massa sanningar om sig själv, hennes mor och deras förhållande till varandra.
En mysig bok om relationer! Den är inte alltigenom lättsmält, men är i det stora hela rolig och underhållande. En bok som passar bra att slöläsa i sommarvärmen! Jag hoppas att uppföljaren är lika bra.
Jag hade egentligen behövt en lättsam och underhållande bok, så det här var kanske inget vidare bra val av mig. På bokens baksida finns ett citat från Aftonbladet: ”Läsaren dras obönhörligt in i en annorlunda värld som man inte vill lämna…”. Nja, säger jag. Den här världen skulle jag inte vilja befinna mig i en sekund (inte i bokens senare halva i alla fall).
”Den annorlunda världen” är i det här fallet krigets Afghanistan, där författaren målar upp en råhet, grymhet och skräck som jag har svårt att över huvud taget ta in. Det är fattigdom, utsatthet, avrättningar som pausunderhållning på fotbollsmatcher, föräldralösa barn och en ren och skär ondska. Det var svårt att inte lägga boken ifrån sig emellanåt, för det bär verkligen emot att läsa om allt ont.
Handlingen kretsar kring en man, Amir, som flydde med sin familj till USA när Sovjetunionens styrkor invaderade landet. Kvar i Afghanistan lämnades bland annat den tjänare och hans son som Amir har växt upp med. Amir har svikit sin bästa vän, tjänarens son, och det är först många år senare som han får anledning att återvända till sitt gamla hemland och gottgöra det han har gjort.
Det är en mycket läsvärd, men också otäck bok. Den hade kunnat vara mer förutsägbar och puttinuttig, men den är inte det och det tackar jag för. Jag kan verkligen rekommendera den här boken, kanske framför allt för att få en liten inblick i situationen i Afghanistan, men som lättsam underhållning eller en ”annorlunda värd att dras in i” tror jag man ska välja en annan bok.
Martina-koden är ett riktigt bra val om man vill ha en stunds avkopplande och underhållande läsning. Bokent är en samling krönikor skrivna av Martina Haag. Liksom i hennes tidigare samling, Hemma hos Martina, är det mycket ur Martinas vardag vi får följa. Superrolig bok! Men snabbt utläst.
Jag var nog inte på humör för att läsa den här boken. Den borde vara gripande. Huvudpersonerna är två ensamma och på var sitt sätt sörjande människor som finner varandra i en by i Dalarna. Deras möte vänder upp och ner på dem och leder in på djupet i deras sorg och andra känslor. För mig blev det dock inte så gripande. Jag tyckte den var lite ointressant, förutsägbar och överdriven.
Nej, tyvärr, ingen bok helt i min smak den här gången.
Reine ska fylla elva år och den här sommaren ska han till Barnens ö på sommarläger. Det är dock ingenting Reine vill. Han bestämmer sig för att ägna sommaren åt att vara kvar i stan och fundera över livet. Mamman är bortrest, så han är helt fri att göra vad han vill.
Läsaren får följa Reine på en hel rad olika äventyr. Han sommarjobbar på en ateljé där man målar kransband, är ute och seglar med en av mammans kompisar, hamnar mitt i en raggarträff och åker Ålandsbåt. Och hela tiden är den en himla jakt efter pengar så att han kan äta hamburgare på stans alla hamburgerrestauranger.
Det är roligt berättat. Reines funderingar och tankegångar känns väldigt autentiska för en tio-elvaåring. Tankarna far hit och dit och han ömsom oroar sig för att hamna i puberteten och ömsom funderar han på om Dag Hammarskjöld inte är hans riktiga pappa ändå.
Själva berättelsen tycker jag egentligen är lite väl osannolik och långdragen, men jag gillar ändå boken och berättandet, just för att jag plötsligt kommer ihåg hur jag tänkte när jag själv var liten och vad jag funderade och oroade mig över då. Klart läsvärd bok!
I Mig äger ingen berättar Åsa Linderborg om sin egen pappa. Det är en hårt arbetande man, som glatt skryter om att han är Sveriges bästa härdare på metallverken, men som andra gånger avskyr sitt jobb. Han pratar gärna om klassfrågor, men vågar inte skriva med rött bläck i rädsla för att han ska bli stämplad som kommunist. Det finns med andra ord många motsägelser eller kanske finns det snarare många åsikter, tankar och känslor och en stor svårighet att nå fram med dem.
Åsa är det finaste han har, men som pappa räcker han inte alltid till. Maten äts hos farmor och farfar och pengarna räcker aldrig en hel månad. Ibland säljer han Åsas saker för att ha råd med sitt alkoholmissbruk.
Det är ett fint och inte alls svart-vitt porträtt som Åsa Linderborg målar upp. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Det är så lätt att sortera människor efter klass och arbete och att döma ut människor som har ett missbruk. Att alla människor är människor snarare än en klass glöms lätt bort, men här finns en berättelse om en av alla dessa människor. Kärleksfullt och insiktsfullt.
Christopher har lovat sin pappa att inte lägga nästan i blöt, men han kan ändå inte släppa den mordgåta som han försöker att lösa. Grannens hund har blivit mördad med en högaffel och sökandet efter den skyldiga leder fram till den här boken, som berättas av Christopher själv.
Det är en både underhållande och lite smärtsam berättelse om en autistisk pojke, som i sitt sökande, efter de som dödade grannens hund, av misstag börjar att rota i saker som har hållits dolt för honom.
Det är en ganska rörande liten berättelse, men framför allt gillar jag berättandet. Det känns som att en ung, autistisk kille skulle skriva just såhär. Det är spännande att få ta del av en berättelse från en person som ser världen på ett helt annorlunda sätt, en kille som inte kan förstå vad folks ansiktsuttryck betyder, men som kan räkna upp alla primtal upp till 7057.
Jag gillar verkligen den här boken! Den är lättläst och annorlunda!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det är ett ganska obehagligt stycke historia som Agneta Pleijel delar med sig av. Inte obehaglig som i ruskig, våldsam eller rå, men obehaglig för att läkekonsten och kirurgin på 1700-talet inte alls är som idag. Det är vid detta århundrade boken utspelar sig och huvudpersonen är Herman Schützer, drottningens chirurg.
