Reine ska fylla elva år och den här sommaren ska han till Barnens ö på sommarläger. Det är dock ingenting Reine vill. Han bestämmer sig för att ägna sommaren åt att vara kvar i stan och fundera över livet. Mamman är bortrest, så han är helt fri att göra vad han vill.
Läsaren får följa Reine på en hel rad olika äventyr. Han sommarjobbar på en ateljé där man målar kransband, är ute och seglar med en av mammans kompisar, hamnar mitt i en raggarträff och åker Ålandsbåt. Och hela tiden är den en himla jakt efter pengar så att han kan äta hamburgare på stans alla hamburgerrestauranger.
Det är roligt berättat. Reines funderingar och tankegångar känns väldigt autentiska för en tio-elvaåring. Tankarna far hit och dit och han ömsom oroar sig för att hamna i puberteten och ömsom funderar han på om Dag Hammarskjöld inte är hans riktiga pappa ändå.
Själva berättelsen tycker jag egentligen är lite väl osannolik och långdragen, men jag gillar ändå boken och berättandet, just för att jag plötsligt kommer ihåg hur jag tänkte när jag själv var liten och vad jag funderade och oroade mig över då. Klart läsvärd bok!
I Mig äger ingen berättar Åsa Linderborg om sin egen pappa. Det är en hårt arbetande man, som glatt skryter om att han är Sveriges bästa härdare på metallverken, men som andra gånger avskyr sitt jobb. Han pratar gärna om klassfrågor, men vågar inte skriva med rött bläck i rädsla för att han ska bli stämplad som kommunist. Det finns med andra ord många motsägelser eller kanske finns det snarare många åsikter, tankar och känslor och en stor svårighet att nå fram med dem.
Åsa är det finaste han har, men som pappa räcker han inte alltid till. Maten äts hos farmor och farfar och pengarna räcker aldrig en hel månad. Ibland säljer han Åsas saker för att ha råd med sitt alkoholmissbruk.
Det är ett fint och inte alls svart-vitt porträtt som Åsa Linderborg målar upp. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Det är så lätt att sortera människor efter klass och arbete och att döma ut människor som har ett missbruk. Att alla människor är människor snarare än en klass glöms lätt bort, men här finns en berättelse om en av alla dessa människor. Kärleksfullt och insiktsfullt.
Christopher har lovat sin pappa att inte lägga nästan i blöt, men han kan ändå inte släppa den mordgåta som han försöker att lösa. Grannens hund har blivit mördad med en högaffel och sökandet efter den skyldiga leder fram till den här boken, som berättas av Christopher själv.
Det är en både underhållande och lite smärtsam berättelse om en autistisk pojke, som i sitt sökande, efter de som dödade grannens hund, av misstag börjar att rota i saker som har hållits dolt för honom.
Det är en ganska rörande liten berättelse, men framför allt gillar jag berättandet. Det känns som att en ung, autistisk kille skulle skriva just såhär. Det är spännande att få ta del av en berättelse från en person som ser världen på ett helt annorlunda sätt, en kille som inte kan förstå vad folks ansiktsuttryck betyder, men som kan räkna upp alla primtal upp till 7057.
Jag gillar verkligen den här boken! Den är lättläst och annorlunda!
Frukost på Tiffany’s är nog mer känd som film än som bok. Boken innehåller förresten inte bara just titelnovellen utan också tre andra, kortare, noveller. De känner nog nästan ingen till alls.
För att börja med just Frukost på Tiffany’s kan jag inte påstå att den sa mig särskilt mycket. Den handlar om Holly, som lever ett märkligt liv, fullt med fester, karlar (prostitution till och med) och pengar, som hon bland annat får för att ge meddelanden till en man som sitter i fängelse. Jag vet inte vad novellen vill berätta. Kanske är den bara tänkt att uppröra med Hollys lite skandalösa liv.
Bokens andra novell, Ett hus av blommor, känns som en töntig vuxensaga med en sensmoral som jag inte förstår. Först de två sista novellerna, En diamantgitarr och Ett julminne, faller mig i smaken. Den ena handlar om en vänskap mellan två män i fängelse och den andra om en vänskap mellan en pojke och en äldre släkting. Det är svårt att skriva om dem utan att säga för mycket, men de är i alla fall precis som jag tycker att noveller ska vara: lagom långa och med lagom tempo, så att man inte tappar intresset.
Noveller är inte helt lätt. Det krävs en del skicklighet för att kunna både bygga upp och avsluta en berättelse på så få sidor som en novell brukar rymma. Jag tycker att Capote har lyckats väl med de två sista, men jag kan inte riktigt förstå varför berättelsen om Holly har blivit en sådan klassiker.
Jag har läst det franska originalet parallellt med den svenska översättningen. Har inte mycket att tillägga. Tyckte mycket om boken, men funderar lite kring valet av framsida. Varför detta kitchiga vykort? Den svenska har en betydligt mörkare bild på en pojke med något outgrundligt i blicken. Det känns lite mer representativt för boken än denna arrangerade snölek. Nåja. Bra bok!
När klassen ska på skidläger anländer Nicolas lite senare än de andra barnen. Till skillnad från de andra har han inte åkt buss dit utan han har istället blivit ditskjutsad av sin överbeskyddande far, som ansåg bussresan vara för farlig. Under ankomsten lyckas Nicolas glömma bagaget i faderns bil, så lägervistelsen startar med att han redan från början är lite utanför i sällskapet och att han dessutom tvingas utstå förnedringen när ingen vill låna ut en extra pyjamas till honom.
Förhoppningen är att pappan snabbt ska upptäcka misstaget och återvända med Nicolas packning, men dagarna går och pappan går inte ens att få tag på eftersom han är på resande fot i jobb och ingen vet riktigt var han håller hus.
Nicolas är en mycket ensam pojke med många rädslor. Han är rädd för att pinka i sängen och han förföljs av mardrömmar. Ofta låter han fantasin skena iväg och verkligheten blandas ihop med skräckhistorier från böcker och otäcka berättelser som hans pappa har berättat för honom. När pappan inte dyker upp börjar Nicolas att fundera på om han kanske har varit med om en olycka och dött. I fantasin ser han hur personalen på lägret berättar det för honom och tar hand om honom i hans sorg. Inne i honom finns en stor längtan efter att bli sedd, ompysslad och att inte behöva vara rädd.
Boken har inget högt tempo, men spänningen växer ändå och berättelsen får till sist ett ganska otäckt, förbluffande och sorgligt slut. Under vägen dit satt jag som läsare och undrade hela tiden vad för hemskt som skulle hända som baksidestexten varslar om. Det är inte så mycket som händer Nicolas, men saker händer och verkligheten omkring känns alldeles rå.
Jag gillar verkligen den här boken. Den är väldigt läsvärd och en bok helt i min smak. Den lämnar mycket över till läsaren och det uppskattar jag.
Färgglad och välillustrerad är den här lilla boken, som ska få folk att inte bara tycka att klimatfrågan är totalt hopplös och utmattande utan också att inse att vi kan göra något för att förändra. Det är ganska handfasta tips som författarna kommer med – till exempel enkla regler som man kan följa om man vill handla mat på ett mer miljösmart sätt och tips på vad man kan tänka på när det gäller att åka bil eller resa på annat sätt.
Egentligen kommer den inte upp med något revolutionerande, men det är heller inte meningen. Meningen är att på ett lättförståeligt och inbjudande sätt berätta vad vi alla kan göra för att göra skillnad. Jag tycker de lyckas ganska bra. Miljöfrågan är sällan ensam morot för människor att förändra sin livsstil, men här finns också en massa beräkningar som visar vad du och jag faktiskt kan tjäna i pengar (och koldioxid) på att förändra vår livsstil. Jag önskar att alla läste boken och tog till sig av tipsen, även om en del av tipsen känns lite på gränsen till fåniga.
Vad jag gillar är att den trots allt inte är allt för präktig. Även författarna inser att man kanske ändå vill åka på en utlandssemester med flyg, men de är inte dåliga på att ge alternativ eller att rada upp saker man kan göra för att resan ändå ska vara så klimatsmart som möjligt.
Jag gillar den här boken! Al Gores film fick mig att tappa tron på planetens framtid. Den här boken lyfter fram fakta (och skräckscenarion), men lite hopp får man ändå. Sedan att man också kan känna sig rätt dålig, när man trots att man har läst boken inte lever så klimatsmart som man borde, är en annan diskussion.
Jag hoppas att de människor som behöver ett uppvaknande och en liten kick läser det här. De som redan är skapligt insatta kanske ska lämna den oläst eller skaffa den och bläddra omkring lite i. Den är rätt kul (får man säga så?) att blädda i faktiskt. Den är inbjudande och är full av små faktarutor att kasta ett öga på. Visste du till exempel att om Mälaren och Vänern drabbas av befarade översvämningar slutar notan på minst 14 miljarder kr? Ganska mycket pengar tycker jag!
Nadjas pappas är åttiofyra år när han plötsligt hör av sig och berättar att han ska gifta om sig efter mammans död två år tidigare. Den nya frun, Valentina, är en trettiosexårig kvinna från Ukraina. Hennes smak är katastrofal och hennes längtan efter all västerländsk lyx är enorm. Äktenskapet blir inte särskilt lyckligt. Valentina kräver nya bilar och andra prylar hela tiden och pappans lilla pension kan inte riktigt tillgodose det.
Pappan bryts ned allt mer och det är en ganska sorglig historia att läsa om. Ändå är det en ganska humoristisk bok.
I bakgrunden till berättelsen om pappans märkliga äktenskap utspelar sig en annan berättelse, en inre resa som Nadja och hennes syster tar när de plötsligt dras in i pappans trubbel. Plötsligt börjar deras egna ursprung i Ukraina att göra sig påmind och bortträngda minnen kommer upp.
Det är en väldigt varm och kärleksfull berättelse om en lite splittrad familj och frustrerande försök att förstå varandra. Jag tycker mycket om den här boken. Den är knäpp, varm, rolig och alldeles tragisk.
Så var det äntligen dags att läsa slutet på denna berättelse, om kampen mellan det onda och goda i trollkarlsvärlden. De sex föregående böckerna har sakta men säkert byggt upp en spänning. I de första böckerna kan man inte riktigt förstå vad som händer och vad allt syftar till. Huvudpersonen är en liten kille, som upptäcker att han kan utöva magi. Han dras in i trollkarlsvärlden, som existerar lite parallellt med den värld vi känner till, och börjar i bok efter bok att inse att det finns en stor ondska som han kanske är utsedd till att förgöra. Jag ska erkänna att jag inte blev frälst till en början, men ju äldre den lilla killen blev, desto råare blev världen omkring honom och när jag vände det sista bladen i den sjätte boken kunde jag inte göra annat än att känna mig rejält fast i denna berättelse. Jag vet inte om någon annan bok har väckt en sådan nyfikenhet hos mig och fått mig att vilja sträckläsa så mycket.
Spänningen var alltså rejält uppskruvad från sida ett och hela den närmare 800 sidor tjocka boken, den sista boken om Harry Potter, har jag nu läst ut i en rasande fart. Det känns närmast tomt nu. Frågetecken från tidigare böcker har rätats ut. Kanske är den här sista boken om Harry Potter lite väl pretentiös på sina ställen, men jag ser gärna förbi det. Det här var en underbar läsuppelvelse! Och till min lycka är inte den här sista boken en snabb redogörelse för hur Harry Potter steg för steg går till väga för att slutföra det uppdrag han getts. Tack och lov hinner den nämligen ta en del svängar så att det är nervkittlande ända till slutet.
Jag har inte så mycket mer att skriva. De flesta bokintresserade har nog provat Harry Potter och gillar man de här böckerna så gör man. Gillar man de inte kan man kanske tycka att de är töntiga, att en del personer blir lite väl glorifierade och att en del saker är förutsägbart eller avhandlas för snabbt. Själv har jag verkligen fastnat för Potter. Det är den enda fantasy hittills som jag faktiskt tycker har varit läsvärd. Som vanligt är jag mycket glad åt att den handlar om människor med känslor och med både dåliga och bra egenskaper istället för om abstrakta sagofigurer. Man kan leva sig in i böckerna och känna igen sig, trots att den utspelar sig på en skola som lär ut trollkonst, samtidigt kan man också drömma sig bort till den magiska värld boken utspelar sig i. De flesta kan nog hitta något i de här böckerna.
Nu hoppas jag bara att Rowling sätter punkt på historien på riktigt och inte får för sig att skriva en till serie om häxor och trollkarlar på Hogwarts. Det skulle förta ganska mycket av grejen för mig. De här böckerna var bra och liknar inte riktigt några andra och för mig ska det vara så.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Reine ska fylla elva år och den här sommaren ska han till Barnens ö på sommarläger. Det är dock ingenting Reine vill. Han bestämmer sig för att ägna sommaren åt att vara kvar i stan och fundera över livet. Mamman är bortrest, så han är helt fri att göra vad han vill.
