Det är inte lätt att veta vad man ska äta. Nu har jag läst Den hemlige kocken och lärt mig mer om vad hel- och halvfabrikat egentligen kan innehålla och jag har också läst Tyst hav och lärt mig mer om hållbart fiske och vilken fisk man möjligen kan äta. Nu kommer den tredje aspekten: klimatet. Är ekologiska äpplen, importerade från Nya Zeeland, bättre ur klimatsynpunkt än konventionellt odlade äpplen från Holland? Är tomater från svenska växthus bättre än tomater som har fraktats hit från Spanien? Är det rimligt att äta soja, som bidrar till att skog skövlas? Kan vi över huvud taget äta exotiska frukter, som har fraktats hit med flyg, eller äta kött i framtiden? Så himla många frågor! Jag hade hoppats på tydliga svar i denna bok, men fick egentligen bara en ännu större känsla av att frågan är för komplex för att vi vanliga dödliga i dagsläget ska kunna göra smarta val när vi handlar mat.
I Mat & klimat tas frågan upp ända från början, med fakta om vad växthuseffekten är och vad den globala uppvärmningen är och vad den kan få för konsekvenser. Författarna har verkligen lyckats få med det mesta i denna enorma fråga, för det handlar inte bara om att det blir varmare, att oljan tar slut o.s.v. Det handlar kanske framför allt om hur vi ska kunna få plats på jorden och hur vi ska kunna leva här när naturens resurser är på väg att ta slut.
För mig är mycket av det som står i boken old news och det gjorde mig närmast rastlös medan jag läste, men jag tycker ändå att det är bra att den är så grundlig och lätt att förstå. En del bitar kände jag dock inte alls till sedan tidigare, så jag tror att de allra flesta kan få ut något av boken, vare sig man är en person som är ganska insatt i frågan eller en person som bara har hört orden förut. Oavsett vem man är kan man nog bli skrämd av den här boken och det tycker jag är lite synd. Den ger väldigt lite tydliga svar och målar istället upp tänkbara scenarion. Det speglar förmodligen verkligheten och på ett sätt tycker jag att det är bra att författarna inte utger sig för att sitta inne med facit i denna fråga, där det finns så himla många olika teorier och hypoteser. Faran är dock att man som läsare kan bli rätt uppgiven, känna att ”katastrofen är nära och vi kan ändå inte göra något” och faktiskt sluta bry sig.
Jag hoppas såklart att folk aldrig slutar bry sig om denna fråga, som är helt central ifall vi ska kunna fortsätta att leva här på jorden. Jag tycker att den här boken är väldigt fin, enkel att förstå och snyggt illustrerad med många foton, och jag hoppas att den insprierar många. Alla borde läsa detta!
Man kanske inte ska döma en bok efter omslaget, men när det gäller Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är just framsidan, eller egentligen hela utformningen, verkligen härlig. Själva boken innehåller texter och anteckningar som baserar sig på Malmstens blogg, så det är som en liten anteckningsbok, vilket också avspeglar sig i designen: en fin liten bok med tjocka sidor, komplett med ett band att använda som bokmärke och rikligt illustrerad med vackra bilder.
Att boken är baserad på just en blogg är något som hade kunnat vara förödande eftersom jälva bloggformatet ger utrymme för länkar, nyheter, bilder och kortare texter; något som kanske inte alltid fungerar lika bra i en bok, men det här är bra! Jag gillar verkligen att få titta in i Bodil Malmstens värld i Finistère och läsa om hur hon åker på författaruppläsningar, ojar sig över mullvadarna i trädgården och funderar kring upploppen i Paris förorter. Dessutom är språket helt fantastiskt och varje ord känns perfekt avvägt för att passa in.
Jag har fått ett Pocketogram av Skogsindustrierna, men nu kan jag inte bestämma mig för vilken bok jag vill ha. Ihh.
Jag är inte så bra på att hänga med på bokfronten, så jag känner inte till mycket om de böcker som erbjuds. Vad tror ni om:
Huset på Arlozorovgatan av Simon Kudrischoff
Gunnar av Bob Hansson
Saker vi kunde berätta av Tony Parsons
Mödrar och söner av Theodor Kallifatides
SOS från mänskligheten – Johanna Nilsson
Änkligen av Ray Kluun (jepp, jag har läst En sorts kärlek)
Det är väl de som jag tyckte verkade vara bra bara av att döma efter framsidan (jag valde bort allt som såg ut som deckare eller chick lit).
Veckans Tematrio har temat utomämnes, d.v.s. den här veckan handlar det faktiskt inte om böcker. Här finns alltså utrymme att berätta tre saker om sig själv, sina fritidsintressen etc. Jag har ju redan en liten presentation av mig själv på den här sidan, men jag kan ju skriva några grejer ändå (det blir nog lite upprepning).
1. Jag är snart färdigutbildad teknisk kemist, vilket förhoppningsvis kommer att leda till något spännande jobb inom läkemedelsindustrin. Jag har speciellt inriktat mig mot syntes (d.v.s. att tillverka molekyler) och beräkningar (d.v.s. datormodelleringar, statistiska metoder m.m. som används för att designa läkemedel).
(Här försökte jag hitta en spännande bild som visar hur roligt kemi är. 😛 Men jag hittade bara löjliga, konstruerade bilder med karamellfärgat vatten i E-kolvar. Bilden nedan är det närmsta jag kommer det jag egentligen sysslar med. Bild från Phil Feer/stock.xchng)
2. Vid sidan av mina studier sysslar jag med dans. Jag har dansat allt mellan bollywood och funk, men har fastnat mest för dancehall, som är en jamaicansk streetdans (och musikstil). Väldigt kul!
3. På fritiden ägnar jag mig också mycket åt studentliv i största allmänhet. Jag sitter bland annat med i kårens fullmäktige, vilket är väldigt kul och intressant. Fast jag känner mig rätt nöjd med att INTE sitta med nästa år, när hela organisationen på kort tid måste slimmas ned och anpassas till en värld utan kårobligatorium (fast det beslutet har blivit uppskjutet IGEN, så det kanske aldrig inträffar; vi kan ju hoppas).
Under gymnasiets biologilektioner använde vi lite material ur den här boken och jag minns att jag tyckte att den var väldigt intressant och tankeväckande. Såhär 247,5 högskolepoäng senare tycker jag inte att den är lika bra. Det är inte det att boken saknar referenser, men jag stör mig något ohyggligt på att författaren lägger fram sina tolkningar som någon slags absolut sanning. På gymnasiet köpte jag nog det här rakt av, men idag ser jag mycket mer källkritiskt på materialet.
Det största magplasket kommer redan i det inledande kapitlet, där författaren ”bevisar” att den globala uppvärmningen inte har påverkats av människan. Nu har boken ett antal år på nacken och författaren har förmodligen ändrat åsikt om detta, men det känns ändå ganska illavarslande att boken inleds med detta. Hur mycket sanning finns det liksom i resten av bokens påståenden?
I boken följer sedan ett antal kapitel där vårt liv och leverne analyseras i ett evolutionärt perspektiv. Varför finns det så mycket fetma (författarens svar är att alla borde äta stenålderskost)? Varför gråter inte barnen i traditionella kulturer (författarens svar: för att man där inte misshandlar, ja, misshandlar, barnen, vilket författaren anser att man gör i västerländska kulturer i och med att barnen ammas för sällan och lämnas ensamma för mycket)? Och så vidare och så vidare. En del är helt klart intressant, men det finns också alldeles för mycket som jag ifrågasätter, och det med rätta.
Största behållningen med boken tycker jag är all historia, bilder på hällristningar etc. Det är nog här Göran Burenhult kommer till sin rätt. Han är trots allt arkeolog. Inte biolog eller psykolog eller något annat.
Unni Drougge har redan tidigare beskrivit ett misshandelsförhållande i sin bok Andra sidan Alex, som nog kan anses vara självbiofrafisk. I Boven i mitt drama kallas kärlek gör hon det igen, fast den här gången helt utlämnande, utan fingerade namn och rätt upp och ner vad som hände. Jag tycker faktiskt inte om det. Det är modigt av Drougge att skriva detta, att in i minsta detalj våga berätta om det som hon själv kallar ”sitt livs största fiasko” och såklart tycker jag att det är bra om andra kvinnor, i liknande situationer, som den Drougge själv har varit i, kan hämta styrka ur detta, men jag känner ändå att boken inte vinner på att vara ”dokumentär”.
Nåväl. Boken handlar alltså om Unni Drougges förhållande till den 19 år yngre Niclas – ett förhållande som kom att hålla i sju år och under den tiden nästan hann förgöra Drougge totalt. Det är en plågsam resa som vi får följa henne på. När boken tar sin början är hon en ensamstående fembarnsmor som bor i en våning i centrala Stockholm, där hon delar sin tid mellan att resa runt och föreläsa, att hålla ihop familjelivet med allt vad det innebär och att, på helgerna, springa runt på fester och och roa sig med olika lösa förbindelser. När Niclas kommer in i livet börjar tillvaron mer och mer handla om att hjälpa och stödja honom. Han gör inte ett handtag hemma och han har ständiga ”kriser” som avlöser varandra och där han behöver Unnis hjälp. Och hon hjälper honom. Unni är den som sköter all markservice hemma, peppar honom att bli hennes agent, trots att han inte ens läser litteratur, och på alla sätt ställer upp för honom. Sina egna vänner har hon inte längre möjlighet att träffa. Faktiskt går inte ens hennes egna barn att kombinera med denna nya vuxenbebis, så de får flytta ut. Detta är ändå bara början på något som kommer att urarta till misshandel och vansinniga och oförklarliga vredesutbrott med mera. Att Unni trots allt stannar kan kanske vara svårt att förstå, men den makalösa inre resan som Unni beskriver är i alla fall inte svår att följa, för hon berättar väldigt ingående och kronologiskt hur hon bryts ned till att bli ett skrämd och svag varelse.
Visst är det gripande, men jag tror ändå, som sagt, att den hade varit bättre om den hade handlat om fiktiva personer och inte om Unni själv. Här blir det alldeles för privat och alldeles för mycket smutskastning mot en namngiven person. Boken riskerar att bli avfärdad som en replik i konflikten mellan Drougge och Niclas, snarare än att vara en roman som angår andra. Personligen är jag heller inte särskilt förtjust i det allt för osminkade berättandet, som bland annat innefattar detaljerade sexscener. Faktiskt tycker jag att boken som helhet andas för mycket ”skriva av sig” och skulle ha passat bättre som en privat dagbok. Det här, Unnis och hennes familjs liv under sju år, är faktiskt ingenting som jag känner att jag borde eller vill ta del av.
Jag lyssnade på denna bok och som ljudbok tycker jag ändå att den var bra och lätt att hänga med i eftersom språket är tämligen okomplicerat och innehåller många dialoger. Ljudboken finns för övrigt att ladda ned gratis på nätet och har man aldrig lyssnat på en bok förut och vill prova så kan jag ändå rekommendera denna, för den har i alla fall fått mig att få upp ögonen (öronen?!) för ljudböcker.
Nu var det ett tag sedan jag läste ut något, men nu har jag så äntligen tagit mig igenom den första skönlitterära boken på ett tag. Boken jag har läst är Gunborg Sahlins Tethys pool position, som är en bok som skulle ha kunnat vara väldigt allvarlig och tung, eftersom den faktiskt handlar om något så svart som döden, men egentligen mest är trevlig och rolig.
Boken handlar om Tethy, som inte är någon försynt liten kvinna precis. Faktiskt så svär hon mest hela tiden och brusar lätt upp, t.ex. när katten skiter på den äkta mattan. Kattens olycka är dock bara början på en dag som ska bli ganska ödesdiger, för Tethy bli nämligen rammad av en bil på väg till affären och lämnar såldeles den här världen för en stund. På denna främmande plats, där hon hamnar, får hon plötsligt sällskap av andra olyckskorpar.
I kapitel efter kapitel introduceras nya karaktärer som råkat ut för den ena olyckan mer tragisk än den andra, och sällskapar alla med Tethy en stund för att sedan försvinna genom pärleporten eller återkomma till jorden. Jag kanske inte ska avslöja för mycket, men det är i alla fall en hel rad ganska rörande och tragikomiska livsöden. Jag fastnade för den här boken faktiskt, för trots att något så tragiskt, som döden, är ett centralt tema, blir det varken allvarligt och seriöst eller töntigt. När man kommer in i boken och förstår att det för varje kapitel faktiskt är någon som kommer att dö, eller åtminstone vara nära att göra det, så det blir det dessutom rent av spännande och, som tur är, aldrig särskilt förutsägbart.
För mig var det här en avkopplande och skön bok och jag gillar det växlande språket, som snabbt svänger om och blir lika burdust som Tethy själv, när det handlar om henne, men också kan svänga om och skildra en mamma som oroar sig över sitt barn eller en företagsledare som aldrig har sagt till sin son att han älskar honom. Jag tvekar lite kring om jag ska ge boken en trea eller fyra i betyg, men jag tror det landar på en trea den här gången. Boken var bra, men jag tror inte att jag kommer att komma ihåg den långt framöver. Jag kommer nog ändå att läsa den fristående fortsättningen, som har kommit ut nyligt.
Jag hör inte till den skara som följer Eurovision Song Contest på TV. Jag brukar kolla på ”Inför…”-programmen, mest för att jag tycker att det är kul när panelen sågar alla kalkonbidrag (hehe, ja, jag är lite evil), men det är inte så ofta jag är hemma en lördagkväll, så själva finalen brukar gå mig förbi. Vad som inte har gått mig förbi är dock att Norge vann i år och det har inte heller Lyran, med sin Tematrio gjort, eftersom temat för veckan passande nog är just Norge/Sverige och att lyfta fram tre norska favoriter.
Ragdesböcker om Torunn tycker jag är mysiga och jag tyckte verkligen jättebra om Berlinerpopplarna och även Eremitkräftorna. Den avslutanden delen, Vila på gröna ängar, var lite av en besvikelse, men jag vill ändå gärna tipsa om dessa härliga böcker. Jag älskar verkligen serier, där man verkligen får tid att lära känna karaktärerna och Ragde är skicklig på att måla upp sina miljöer och detaljerat beskriva sina huvudpersoner.
Ett annat tips på en norsk bok är ungdomsboken Högre än himlen, som handlar om en udda och ensam flicka och hennes vänskap till hennes minst lika annorlunda lärarinna. Det var länge sedan jag läste den, men jag minns att jag tyckte om den!
En tredje bok att tipsa om är Erlend LoesBlåst, som jag visserligen inte tyckte sa något nytt, men som ändå är en rätt rolig lite bok om en komplicerad relation. Kanske borde jag läsa mer av Loe, för flera av hans böcker har fått riktigt bra kritik, även om en del av de har en del år på nacken vid det här laget.
Jag tänker inte låtsas som att jag tyckte att denna Tematio var lätt, för jag fick verkligen leta bland mina boktips innan jag hittade böcker som är skrivna av norska författare. Jag har över huvud taget läst få böcker av nordiska (ej svenska) författare! Jag ska nog ta tillfället i akt denna Tematrio och surfa runt bland bokbloggar för att hitta Norge-tips. Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter och Cora Sandels böcker om Alberte är redan noterade efter ett besök hos Lyrans noblesser. Har du något mer tips?
Sommaren har kommit till Umeå (faktiskt utan att våren riktigt hittade sig hit; jag såg i alla fall knappast skymten av den). Det innebär att man kan vara ute i solen och njuta av en god bok.
Vad läser du helst en sommardag? Jag behöver lite tips på lättsmälta sommarböcker känner jag!
Själv har jag läst senaste Elle och njutit av den gassande solen idag. Egentligen hade jag tänkt läsa några vetenskapliga artiklar till ett projekt jag ska göra i sommar, men jag glömde dem i lägenheten. Ooops. Får läsa dem ikväll istället.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det är inte lätt att veta vad man ska äta. Nu har jag läst Den hemlige kocken och lärt mig mer om vad hel- och halvfabrikat egentligen kan innehålla och jag har också läst Tyst hav och lärt mig mer om hållbart fiske och vilken fisk man möjligen kan äta. Nu kommer den tredje aspekten: klimatet. Är ekologiska äpplen, importerade från Nya Zeeland, bättre ur klimatsynpunkt än konventionellt odlade äpplen från Holland? Är tomater från svenska växthus bättre än tomater som har fraktats hit från Spanien? Är det rimligt att äta soja, som bidrar till att skog skövlas? Kan vi över huvud taget äta exotiska frukter, som har fraktats hit med flyg, eller äta kött i framtiden? Så himla många frågor! Jag hade hoppats på tydliga svar i denna bok, men fick egentligen bara en ännu större känsla av att frågan är för komplex för att vi vanliga dödliga i dagsläget ska kunna göra smarta val när vi handlar mat.
