Idag besökte jag biblioteket för att lämna tillbaka en ljudbok jag lånade nyligt (Mark Levengoods Sucka mitt hjärta men brist dock ej). Råkade få med mig en till hem! Per Pettersons Ut och stjäla hästar, som jag har velat läsa ett tag. Det var just det enda intressanta jag kunde hitta i ljudbokshyllan, för den var i princip länsad. Är det fler än jag som tänkte lyssna på ljudbok i sommar? 😉
Veckans Tematrio handlar om resor och det kan man väl säga är passande i dessa tider. Själv ska jag företa en nästan 9 h lång bussresa på lördag och det blir nog en hel del läsande under den turen.
Ett resetema kan man förresten tolka på flera sätt och jag har redan spånat på reseböcker på den tiden jag var med i Bokkejdan hos Du är vad du läser. Jag tänkte försöka välja lite andra böcker den här gången!
Tove Janssons novellsamling Resa med lätt bagage är en av de som känns lättast att komma på eftersom titeln är så passande. Kul att läsa något annat än just Mumin av denna författarinna!
Ett par som väldigt gärna vill resa bort, faktiskt flytta för gott, är Frank och April Wheerler i Richard Yates fantastiska Revolutionary Road. Väldigt berörande och underbar bok!
Någon som blir ensam kvar i stan när mamman reser bort är Reine i Barnens ö av PC Jersild. Kul bok, som känns som ett autentiskt porträtt av en elvaårings tillvaro!
Den här veckan handlar Tematrio om presenter – 3 bra bokpresenter som man fått eller gett.
En av de mer komiska (?) presenterna är en julklapp jag fick för några år sedan. Jag fick den fina lilla boken Sju sorters kakor, som jag hade önskat mig. Det komiska var att jag gav bort precis samma bok till personen som gav mig den. Under granen låg alltså två tämligen lika paket (vi listade båda ut direkt vilken bok som fanns i paketen :P) med den klassiska bakboken. Ingen större överraskning när paketen öppnades!
En annan önskad julklapp för några år sedan var Harry Potter och dödsrelikerna, som plöjdes igenom under jullovet med stor spänning.
En annan bok som jag har fått och tyckte mycket om är Motljus av Annika Thor. Hennes första ”vuxenroman” – som jag inte ens visste att hon hade gett ut förrän jag fick den. Kul överraskning på alla sätt!
Den här veckan var det faktiskt lätt att komma på böcker (jag skulle kunna fortsätta en bra stund till!). Jag har helt enkelt alldeles för snälla nära & kära. 🙂
Idag har jag spenderat en stor del av dagen i solen, som till skillnad från igår, faktiskt har varit framme. Skönt! Så idag har jag haft tid till läsning och jag har läst ut Is och vatten, vatten och is, som jag tyckte väldigt bra om.
Boken handlar om Susanne, som precis har åkt iväg på expedition med isbrytaren Oden tillsammans med en stor grupp forskare, båtfolk och andra. Resan går genom mäktig polaris och bjuder på svindlande vyer. För Susanne blir det dock inte bara en spännande resa vid Arktis. När hon vid upprepande tillfällen råkar ut för att någon gör inbrott i hennes hytt och hotar henne bubblar en massa svåra känslor upp till ytan: känslor av att inte duga och att inte vara värd något, känslor som ligger djupt rotade.
Bakgrunden till detta beskrivs i den parallella berättelen om Susannes uppväxt och de händelser som till slut leder fram till en stor tragedi i familjen. Susanne växer upp tillsammans med sina föräldrar och mammans systerson, Björn. Björn är sångare i ett popband och en stor tonårsidol, som knappt kan visa sig ute utan att bli översprungen av hysteriska tjejer. Det spännande turnélivet byts dock snart ut mot djupa ensamhetskänslor och många funderingar går också till hans egen mor, som lämnade bort honom redan när han var liten och sedan dess har spenderat sin mesta tid på sjön. Susanne, å sin sida, har sin mor nära sig, men modern har alltid varit mest fäst vid Björn och Susanne blir brutalt åtsidosatt. Det är en gripande berättelse om att bli bortvald och sakna någon, men också om att finna varandra i allt det svåra. Att berättelserna löper parallellt gör att det också blir en spännande läsning, för man förstår hela tiden att något hemskt måste ha skett och man förstår också att det måste finnas en koppling till det som händer på Oden, men det avslöjas bara bitvis gneom boken och lockar hela tiden till att läsa mer.
För mig var det här en engagerande och spännande bok som lockade till sträckläsning. Vissa episoder kan jag väl i och för sig tycka är lite väl orealistiska, men jag väljer gärna att se förbi det. Det här är en fint berättad berättelse som på samma gång är sorglig och inger hopp.
Min första tanke när jag hörde talas om den här boken är att titeln är lite fånig, rentav föråldrad, fastän den kanske egentligen är modern. Nu när jag har läst den förstår jag att det kanske inte spelar någon roll, för boken är verkligen tänkt att läsas nu och den vinner på är att den är just sådär modern och ”just nu” som den är. Miljöerna är Stockholm, Stureplan, och i bakgrunden figurerar välkända kändisar. Om några år är de förmodligen lika bortglömda som den här boken, skulle jag tro. Jag tycker ändå att den är bra och spännande. Trots att jag definitivt inte känner igen mig i den maffia som boken handlar om, så får miljöerna, språket, karaktärerna och allt det tidstypiska boken att kännas autentisk. Finns det en maffia i Sverige känner jag mig numera lurad att tro att den ser ut som i boken: juggar som säljer knark, ägnar sig åt trafficking och anlitar torpeder när det behövs, unga killar som drömmer om jetsetliv och börjar sälja knark o.s.v.
För det är det den här boken handlar om. JW är den unge killen som hänger på Stureplan fast han inte har råd. Extraknäcket med att köra svarttaxi byts snart ut mot att kränga kokain till sina bratkompisar. Jeorge är latinon som gör en makalös rymning från Österåker och återigen dras in i kokainhandeln. Samtidigt som han smugglar kokain filar han på hur han ska kunna hämnas på de som angav honom och fick honom att hamna i fängelse. Mrado är jugoslaven som drar in pengar genom att ägna sig åt ”garderobsverksamhet”. Pengarna går dock inte rakt till honom, utan hamnar först och främst hos ledaren, Radovan, herr R, som, oroväckande nog, tycks ha tappat förtroendet för Mrado. När Mrado inte bekymrar sig över detta pumpar han upp sig på gymmet och drömmer om att träffa sin lilla dotter, vars mamma helst vill rycka henne från honom för gott och få ensam vårdnad. Det sista är en ganska snygg liten twist, som får Mrado att kännas lite mer mänsklig. Annars lider flera av karaktärerna brist på känslor och känns överdrivet kalla. Det tycks inte vara något särskilt att snitta upp en annan människas strupe eller att skicka en bomb till någon.
Boken känns faktiskt till viss del ganska överdriven, men, som sagt, så fastnade jag för den ändå. Både det korthuggna språket och hela berättandet känns rätt för att berätta denna lite cyniska berättelse om några livsöden i den undre värden. Boken gör sig också väldigt bra uppläst av Morgan Alling, som skickligt växlar mellan de olika karaktärernas brytningar och uttryckssätt. Boken är faktiskt helt otroligt bra som ljudbok! Jag vet inte ens om jag hade uppskattat Snabba cash hälften så mycket som jag gjorde om jag verkligen hade läst den själv. Jag kan helt klart rekommendera att lyssna på Snabba cash!
Rekommenderad för: Alla som vill läsa en spännande, aktuell deckare som känns helt autentisk.
Betyg: 4 garderober av 5.
Jens Lapidus (född 1974) är en svensk advokat och författare. Snabba cash är hans debutroman.
Uppläsare: Morgan Alling.
Utgivningsår: 2006 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 2006 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 474 (ca 13 h lyssning).
Andras röster: SvD, Bokhora.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
””Jorge panikade. Sparkade allt vad han kunde mot kuken på polisen. Mannen vrålade. Jorge hade bara en sak i huvudet: kokset i bagageluckan. Greppade handtaget på luckan. Öppnade den. Slet upp NK-påsen. Polismannen slängde sig mot Jorge. Jorge höll sig fri. Polisen slet upp ett vapen. Skrek något. Jorge sprang. Mannen efter var snabb. Jorge var snabbare. Tacka Gud för tiden på Österåker och den träning han fått på sistone.”
Snabba cash är en spänningsroman för 2000-talet, en skildring av samhällets mörka sida där känslokalla psykopater som saknar spärrar styr. Med ett rättframt språk och imponerande berättardriv skildrar Jens Lapidus brottets obönhörliga logik mitt ibland oss. På Stureplan, i Sollentuna, i villaförorterna. Det är en bild av Sverige som anas i medierna, men som vi inte riktigt vill kännas vid.
JW är stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Överklasskillarna han hänger med anar inte att han är en uppkomling som ljuger om sin bakgrund. Han vill vara som dom.
Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Väl ute planerar han en grym hämnd mot dem som satte dit honom, juggemaffian med Radovan i spetsen.
Mrado är underhuggare till Radovan. Tidigare var han en av krigsförbrytaren Arkans fruktade pojkar. Det enda han kan: att tortera och plåga utan hänsyn.
Dessa tre mäns vägar korsas på ett ödesdigert sätt som bara kan sluta i en kamp om liv och död. Vägen dit går genom de finaste salongerna på Östermalm, genom fängelser och de tyngsta kriminella gängen, genom skitiga förortsbordeller där flickor hålls fångna, ja, kort sagt, genom ett helvete. Och varför? För snabba cash!”
Har inte svarat på veckans Tematrio än, för jag har varit så upptagen med annat. Men nu så! Temat är sommarläsning.
På sommaren tycker jag om att läsa lite mer lättsmälta böcker, gärna serier, så att man riktigt får lära känna karaktärerna. Förra sommaren läste jag t.ex. böckerna om Ya-Ya flickorna (Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter med flera). Hade jag inte redan läst dem hade jag nog gärna satt tänderna i Harry Potter-böckerna (Harry Potter och de vises sten med flera) också (så många man nu hinner med!).
Andra böcker som jag tycker passar perfekt för lata dagar i solen är t.ex. den gulliga boken Marley och jag, om en galen labrador. Avkopplande läsning!
Har precis sett filmatiseringen av Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam med den söta Audrey Tautou.
Foto: Etienne George
Fint tolkat! Men mycket har ju såklart fallit bort, som det alltid gör i filmatiseringar. Jag brukar faktiskt undvika att se filmatiseringar och jag brukar heller inte läsa boken om jag har sett filmen. Det är så lätt att bli besviken annars! Eller vad tycker du? Finns det någon riktigt bra filmatisering?
Apropå Gavalda har jag förresten hennes senaste i svensk översättning liggandes och väntar på mig. Ser fram emot den läsningen! Lyckan är en sällsam fågel heter den.
Skumtimmen är ett annat ord för skymning och det är den tid då man förr satt i gårdarna och berättade historier för varandra. Jag tror att den här boken är lite av en sådan historia faktiskt – den har ingredienserna så att säga. Den är spännande, den rör sig i spännande (visserligen delvis påhittade) miljöer att känna igen sig i på Öland och den innehåller lagom många skarpa vändningar och villospår, som får läsaren/lyssnaren att fastna i berättelsen och vilja veta mer.
Huvudpersonen är Julia, en medelålders kvinna som för cirka 20 år sedan förlorade sin lilla son, som gick ut från stugan, försvann i dimman och aldrig återsågs mer. Den allmänna uppfattningen är att han drunknade, men Julia har aldrig fått ett ordentligt avslut och det finns flera, bland annat Julias far, Gerlof, som tror att pojken snarare försvann på alvaret och att pojkens försvinnande kan vara något helt annat än en drunkning.
Historien dras upp igen när Gerlof får en liten sandal skickad till sig på posten och den känns igen som den sandal som den lilla pojken hade på sig när han försvann. Gerlof börjar nysta allt mer i fallet och kommer in på spår som leder till en närmast mytomspunnen man, Nils Kant, som bott i bygden och begått hemska brott. Det är bara ett problem: Nils Kant är död sedan långt innan pojken försvann, och borde inte vara inblandad i vad som hände den tragiska dagen.
När Gerlof meddelar att sandalen har dykt upp tar sig Julia direkt till Öland. Där konfronteras hon plötsligt med en massa gamla minnen som rivs upp när hon åter är i sina gamla hemtrakter. Jag tycker att den här delen av berättelsen är den bästa; den där läsaren får följa Julia i hennes sorgearbete. Resten av berättlesen är en ganska ordinär deckare, som visserligen är spännande och oförutsägbar, men som ändå inte engagerade mig så mycket som den kanske borde. Det som framför allt störde mig var slutet, som jag väl inte ska avslöja, men som absolut inte föll mig i smaken. Jag kan väl säga så mycket som att jag är fäst vid lyckliga slut och ska det vara något annat än det så tycker jag att det ska finnas något bättre skäl bakom än att det bara ska bli en extra twist på slutet. Här blev det en extra twist må jag säga.
Jag hittade en bokenkät hos Bokhora. Lite kul att svara på!
Senast köpta inbundna bok: Jag köper ingen inbunden skönlitteratur och det var länge sedan jag hade någon kurslitteratur som var inbunden. Men Niklas mitt i veckan, vardagskokboken av TV-kocken Niklas Ekstedt, är nog inbunden, så jag säger den. Den fyndade jag på årets bokrea.
Senast köpta pocketbok: Du rêve pour les oufs av Faiza Guène. Har tyvärr inte läst den än.
Ultimata längden på en bok: Svårt att säga… Helst ska den vara under 400 sidor, för annars blir den lätt för klumpig och stor. Annars har jag inga särskilda preferenser.
Favoritbokhandel: Franska bokhandeln! Helt fantastiskt snabba på att leverera. Jag vet inte hur de beter sig, men oavsett vilken tid på dygnet eller vilken veckodag man beställer så tycks man ha sin bok i handen dagen därpå. 😉 (Men hemsidan är rätt ful, tyvärr).
Favoritbibliotek: Umeå universitetsbibliotek får jag väl säga. Det är där jag lånar i stort sett allt jag läser. Stället kräver dock att man vet vad man ska ha, för allting är prydligt magasinerat och absolut inte inspirerande skyltat.
Favoritplats att läsa (i hemmet): Badkaret tror jag, men jag försöker att undvika att läsa just böcker där eftersom de lätt blir lite… eh… blöta.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): På en filt i solen på gården! Eller egentligen var som helst utomhus när det är soligt och man kan skaffa sig lite solbränna.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Jag köper normalt sett inte skönlitteratur och skulle jag göra det skulle jag inte göra det i inbundet format. Helt ärligt: Varför vill man ha inbundet? Svara gärna, för jag fattar ingenting! Klumpiga och dyra böcker är ingenting för mig. De tar en jäkla massa plats också! Hugha.
Bästa lässnackset: Brukar inte äta samtidigt, för det brukar ändå bara resultera i nedfläckade böcker. Hehe. Men lite smågodis är ju aldrig fel, eller hur? =)
Bästa läsdrycken: Te.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Jag vill nog ha tystnad faktiskt.
När på dygnet läser du helst?: Läser mest innan jag går och lägger mig, men det är nog mer för att jag tar mig tid att läsa då snarare än att jag föredrar just den tidpunkten.
Bästa bakfylleläsningen: Jag brukar envisas med att påstå att jag aldrig blir bakfull. 😛 Men om sanningen ska fram så har det väl hänt att jag har haft ont i huvudet dagen efter någon enstaka gång och då läser jag faktiskt helst ingenting. Möjligen något modemagasin. Elle kanske!
Bästa kollektivtrafikläsningen: Vad som helst med lagom korta kapitel skulle jag vilja säga. Det får gärna vara spännande också, så att man nästan längtar efter att få sätta sig på bussen. 😉 Fast jag har svårt att komma på någon specifik bok just nu. Det var faktiskt länge sedan jag pendlade senast och jag har en tendens att somna på bussen, så det var nog hemskt länge sedan jag faktiskt läste något när jag reste kollektivt.
