Igår var det Quatorze juillet och veckans Tematrio handlar om Frankrike. Uppgiften är alltså att berätta om tre franska favoriter, böcker eller författare.
En annan fransk favorit är Faiza GuènesKiffe kiffe demain, som är en riktigt härligt berättad ungdomsbok om en tjej i en Parisförort. Jag läser faktiskt en annan Faiza Guène just nu: Du rêves pour les oufs (Drömmar för dårar) och jag gillar den också.
Jag har många andra franska favoriter, men ska jag bara nämna en till så tar jag Emmanuel CarrèresVinterskola, som är en mörk, men väldigt gripande berättelse. En riktig favorit hos mig faktiskt!
Nu har jag läst uppföljaren till Tethys pool position, Tethy, bara Tethy. Även i denna behandlas allvarliga ämnen och tragiska förhållanden, men boken är ändå mer rolig än vältrande i tragik. Kanske är det just så författaren vill att vi ska se Tethy; som en speciell människa snarare än ett offer.
Tethy, bara Tethy får vi lära känna huvudpersonen, Tethy, lite närmare genom hela hennes barndom och uppväxt. Det är precis en sådan berättelse som jag älskade för några år sedan, när jag själv var i tonåren. Det som gör det är att det finns mycket att känna igen sig i: kompisböcker, bästisar och fåniga dikter t.ex. Fast egentligen är Tethy inte alls någon som man känner igen sig i. Hon är faktiskt inte alls som ”alla andra”; hon är Tethy och hon har alltid lite mer livliga fantasier och lite mer galna tankar och idéer än andra.
Det är svårt att inte gilla den här boken, som är varmt och roligt skriven, trots att den beskriver en barnhemsunges uppväxt och ganska tragiska tillvaro. Jag tycker att det är skönt och befriande med en sådan här bok, som vågar vara rolig och dråplig snarare än att fokusera på död och elände. Kanske gör detta att den inte lämnar ett lika stort avtryck som en snyft-bok hade gjort, men jag gillar den som den är och rekommenderar den gärna för den som vill ha en avkopplande bok.
Anna Gavalda har hyllats för sitt sätt att skriva, sitt moderna språk och hennes skicklighet när det kommer till att beskriva människor och relationer. Jag tror att den som har läst och gillat Tillsammans är man mindre ensam kommer att känna igen mycket av detta, för nog är det här en bok som man blir glad av. Visst är det förutsägbart och visst hade det kunnat kortats ned 200 sidor och ändå varit samma berättelse, men jag tycker ändå att det är helt okej.
I huvudrollen hittar vi en arbetsnarkoman som kämpar för att hålla uppe fasaden inför styvdottern. I verkligheten har förhållandet med sambon sedan länge havererat. Livet rullar på och bjuder nästan aldrig på eftetanke eller framtidsdrömmar. Så får han ett brev från en vän som han inte har haft kontakt med på många år. Brevet är mycket kort: ”Anouk är död”, men det rubbar hela hans liv.
Genom boken får vi sedan följa huvudpersonens otroliga utveckling och se hur han blommar ut. Det skildras inte minst i språket, som är nästan jobbigt osammanhängande när det beskriver huvudpersonens oändliga tjänsteresor, hans försök att hålla igång relationen där hemma och allt annat som utgör hans vardag. Det är skickligt skrivet, men, som sagt, nästan jobbigt. Jag kan inte låta bli att misstänka att mycket helt enkelt har fallit bort i översättningen. Det som alldeles säkert flyter på bra i franskan blir här avhuggna meningar och ord som knappt finns i svenskan, men som är tappra försök att översätta vardagsord och slang från franskan.
I slutändan blir det bara ett medelbetyg från mig. Jag kunde inte riktigt fastna för berättandet den här gången och de drygt 500 sidorna blev också lite för mycket för att beskriva denna historia. Jag tycker ändå att det är en fin bok och jag ser fram emot att läsa mer av Gavalda.
I sju år har Bodil Malmsten bott i Finistère och därifrån har hon berättat om den ständiga kampen mot mullvadarna, om sin eleganta granne Madame C och om vardagen i denna franska, pittoreska stad, där man kan köpa flera sorters ostron nere vid hamnen. Hon avslöjar att det är fiktion, att platsen inte finns på riktigt, lika lite som Madame C gör det. Och nu är det dags att lämna detta. Anledningen berättar hon inte, bara att hon måste. Det här är alltså den sista boken från Finistère, precis som titeln avslöjar. Det är dags för Bodil Malmsten att packa, ta avsked från sitt hem och bege sig till en stad nära Nantes, där hon har köpt en fuskrenoverad lägenhet av tre personer som hon kallar för ”De tre onda männen i staden nära Nantes”.
Det fina språket och det härliga berättandet känns igen från tidigare böcker. Det är ingen humorbok, men boken är fylld av fyndiga formuleringar och bjuder inte sällan på leenden. Men någon humorbok är det som sagt var inte. Det var faktiskt länge sedan jag läste en sådan bitter berättelse som detta och jag vet inte hur många gånger bokens huvudperson beklagar sig över att behöva lämna allt hon älskar i Finistère till förmån för ”staden nära Nantes”. Det är djup ånger och ett oändligt antal avsked, men som tur är blir det inte allt för deprimerande och det slutar till och med ganska ljust. Det tackar jag för! Jag valde att lyssna på boken och ska jag vara ärlig hade jag nog hellre läst den själv. Jag fastnar inte riktigt för Bodil Malmstens uppläsning och det är ju lite dumt med tanke på att hon, om någon, borde kunna läsa upp sin egen bok. För mig stämmer hur som helst inte rösten med det lätta språket och även om jag gillade ljudboken tror jag att jag hade gillat pappersformatet mer.
I veckans Tematrio ska man lista tre romaner skrivna av författare från USA. USA firade ju sin nationaldag i helgen, så det är ju passande.
Blonde av Joyce Carol Oates är för mig så mycket USA det kan bli, kanske för att en ikon som Marilyn Monroe är huvudperson. Det är ett fantastiskt berättat kvinnoöde och en av Oates bästa böcker i mitt tycke (även om betyget kanske inte speglar det ;)).
Ett annan livsöde för en amerikansk kvinna berättar Janet Fitch om i Vit oleander. Boken handlar om Astrids otrygga liv när mamman hamnar i fängelse.
Den tredje boken jag kommer att tänka på är Möss och människor av John Steinbeck om två arbetarmäns drömmar om att skaffa sig något eget.
Det finns faktiskt många böcker om och av amerikaner! Jag hade kunnat fortsätta en god stund till.
När det kommer till Rysk dagbok kan vanliga deckare och spänningsromaner slänga sig i väggen. Allt som jag brukar förkasta som överdrivet, orealistiskt eller fånigt, i deckare, avslöjar Poltikovskaja vara vardag i Ryssland. Här skildras det politiska läget i Ryssland från tiden när Putin blev omvald 2003 till gisslandramat i Beslan ett par år senare. Det är valfusk, beställningsmord, korrumption, lögner och annat vansinne om vart annat, beskrivet i dagboksform.
Jag känner mig oerhört naiv som inte har haft en aning om vad som har pågått i Ryssland, men Rysk dagbok kan verkligen öppna ögonen. Anna Politkovskaja berättar öppet, om än ganska bittert, om vad som sker i samhället omkring henne. Oerhört modigt! Det hon avslöjar är saker som hon var tvungen att sätta livet till för att nå ut med. Strax innan manuskriptet till den här boken var klart mördades hon.
Det är en stark berättelse, men kanske inte den mest lättlästa om man inte är mycket insatt i Rysslands historia och politik. Det finns i och för sig ett rejält appendix med förklaringar, men det kan ändå bli lite rörigt för mig.
När Elner går ut på morgonen för att plocka lite fikon från sitt fikonträd blir det en ödesdiger morgon. När hon står högst upp på stegen blir hon stucken av en bisvärm och faller ned. Hon är en äldre dam och har visserligen klarat liknande fall tidigare, men chocken efter bisticken blir för mycket och när hon kommer till sjukhuset blir hon genast dödförklarad. Sorgeprocessen i samhället startar omedelbart och det visar sig att det är en stor skara människor som sörjer. Elner har med sitt nyfikna sätt, öppna sinne och vänlighet charmat alla från en lastbilschaufför med ett kriminellt förflutet till en begåvningshandikappad kvinna.
Elner själv åker iväg i en hiss och hamnar i det som hon efter ett tag förstår är himlen. Det liknar hennes vanliga gata där hemma, men som den såg ut för 50 år sedan, och den är kryddad med märkliga djur som prickiga ekorrar och ett regnbågsfärgat ljus. Hon får träffa gamla vänner, människor hon har beundrat och faktiskt skaparna själva. Hon ställer en massa frågor och får svar, men helt plötsligt blir det dags att gå igen och hon hamnar åter på sjukhuset – återuppstånden.
Nu blir det full kalabalik hos de anhöriga. Dödförklaringen måste dementeras, blommorna till begravningen avbeställas och allt därtill. Framför allt rörs en massa känslor upp hos alla dessa människor som trott att de förlorat sin kära vän.
Det är en gullig liten berättelse om en skara människor som är svåra att tycka illa om. Boken jämförs lite med böckerna om böckerna Ya-Ya flickorna och delvis kan jag väl hålla med om att de rör sig i ungefär samma genre. Det här är en riktig feel good bok! Vad den kan sakna, och vad som faktiskt finns i Ya Ya-böckerna, är lite svärta, något som bryter av mot allt det lyckliga, fina och obefläckade. Personerna i den här boken tenderar att kännas lite overkliga för att de är så perfekta. Det gör dock inte så mycket. Det är en söt liten bok!
Ikväll (kl 21) går Parfymen på TV4. Jag tyckte väldigt bra om boken, trots att den kanske är lite äcklig. Äcklig, men fascinerande!
Filmatiseringen såg jag när den gick på bio för ett antal år sedan och den fastnade jag inte lika mycket för. På något sätt har filmmakarna hittat och lyft fram en kärlekshistoria mellan Grenouille och hans offer, något jag inte alls känner igen i boken och heller inte tycker tillför något över huvud taget.
Jag rekommenderar ändå filmen, för det är fint fångade miljöer och de har faktiskt lyckats ganska bra med filmatiseringen ändå.
Redan juli! Mer än halva året har passerat och det kanske är lämpligt med en liten halvårssummering! I år har jag läst ganska många böcker av en annan typ än de jag brukar läsa – det har blivit en hel del deckare och populärvetenskapliga böcker/faktaböcker. Framför allt har jag gjort ett djupdyk ner i mat- och klimatfrågan: Tyst hav, Mat & klimat, Den hemlige kocken, Makten över klimatet och på sätt och vis kan väl Köp inte den här boken! också passa in där. Jag kan faktiskt rekommendera dem allihop, men Mat & klimat kanske passar bäst för den som är intresserad av klimatfrågan, men som inte är så insatt, och Makten över klimatet är nog mer passande för den som redan vet vad frågan handlar om, men som vill läsa mer om de ekonomiska och politiska styrmedel som finns. Köp inte den här boken är nog bäst som blogg. De övriga två rekommenderar jag till vem som helst!
När det kommer till deckare har jag läst ut hela Millennium-trilogin (Män som hatar kvinnor är den första) och faktiskt blivit rätt besviken över dem. Jag förstår inte hypen, men tyckte i alla fall att det var spännande, om än extremt orealistiska och överdrivna, böcker. Fritt fall är inte heller en bok där ett mord beskrivs trovärdigt, men den vinner på språket, diskussionerna, som rör sig i gränslandet mellan fysik och filosofi, och berättandet. Jag har också läst Skumtimmen, som kanske inte är en renodlad deckare, men som också bjuder på spänning i öländsk miljö. Den gillade jag! Inte heller Snabba cash är väl vad jag kallar deckare, men även här bjuds det på spänning från alla möjliga synvinklar i drogträsket. Vad som kanske fick mig att gilla Snabba cash så mycket var uppläsningen av Morgan Alling, som så himla skickligt växlar mellan alla brytningar och uttryckssätt i dialogerna.
Ja, det här är ju faktiskt året när jag har provat ljudboken. Förutom ovan nämnda Snabba cash har jag lyssnat mig igenom Unni Drougges självbiografiska roman Boven i mitt drama kallas kärlek. Alldeles för utlämnade för min smak! Kanske ingen superbra uppläsning heller om jag ska vara ärlig, men ändå. Den var i alla fall gratis. 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
