Jag hittade två enkäter hos Snowflakes in rain. Lite kul att svara på! 🙂
En författare som är värd mer uppmärksamhet:
Jag sitter nog egentligen inte inne med någon doldis till författare, men nog kan jag tycka att fler borde läsa Majgull Axelsson, för det är nästan aldrig jag ser att det bloggas om hennes böcker. Is och vatten, vatten och is är hennes senaste.
En överskattad författare:
Jag har varken fattat storheten i Vattenmelonen eller Bridget Jones dagbok, så det är frestande att säga Marian Keyes och Helen Fielding, men deras böcker är inte direkt up to date, så det känns kanske lite tråkigt att ta upp dem. Salinger är jag inte heller imponerad av, för Räddaren i nöden var då ingen höjdare.
En lyckad tv-serie: (baserad på en bok)
Känner inte till någon faktiskt. Böckerna om Damernas detektivbyrå är ju en TV-serie nu för tiden, men den har jag inte sett. Det är nog det enda i TV-serieväg jag kan komma på.
En bok jag lärt mig något av:
Jag har fått många historielektioner från t.ex. böckerna om Utvandrarna och Per Anders FogelströmsStad-böcker. Sedan har jag läst ett helt gäng reportageböcker av allehanda slag. Isabella LövinsTyst hav känns angelägen och kan rekommenderas!
En må bra-bok:
Jag tyckte att Ragdesböcker om Torunn var feel good innan den sista boken kom. Böckerna om Ya-Ya flickorna tycker jag också att man mår bra av!
En bok jag gärna ger bort till ett barn:
Det beror nog på hur gammalt barnet är, men när jag var liten tyckte jag i alla fall hemskt mycket om När vi var barn och böckerna om Rut-Emma.
Av författarna som kommer till Internationell Författarscen i höst är jag mest nyfiken på:
Det är inget evenemang jag kommer att gå på och av författarna känner jag bara igen ett fåtal. Per Petterson är väl annars den som jag är mest intresserad av. Jag lyssnar faktiskt på hans Ut och stjäla hästar just nu.
1. Bästa toaläsning?
Läser inte på toa, men i badkaret blir det tidningar. Ny teknik, Forskning & framsteg eller Elle.
2. En bok med ett djur? Ett djur? Marley och jag är hemskt charmig! Annars vill jag nog säga Djuren i gamla skogen, som är en av mina favoritböcker från när jag var liten, men den innehåller lite fler djur än en. 😉
3. En kärlekshistoria? Den allvarsamma leken, i den mån den är en kärlekshistoria, är en av mina favoritböcker.
4. En uppväxtskildring?
Det finns många. Har nyligt svarat på en hel tematrio om detta. En fin uppväxtskildring som jag inte nämnde i det inlägget är Underdog.
5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…?
Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå verkar ha en skön inställning till livet!
6. En bok jag aldrig tänker läsa:
Det kan jag nog inte svara på, för förr eller senare kanske man får en ändrad smak eller kommer på andra tankar. Men efter att alldeles nyligt ha lagt Hoppa hage av Julio Cortázar åt sidan outläst tror jag inte att jag någonsin kommer att läsa den.
7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på:
Jag läser redan på franska, men jag önskar att jag kunde franska flytande. Utöver det vill jag nog kunna alla språk. Det finns nog i alla fall inget språk jag inte vill kunna läsa på! 🙂
8. Senast inköpta tidning:
Elle, för lite hjärndödande strandläsning.
Jerusalem skulle kunna vara en modern såpopera och det säger jag mest på ett positivt sätt. Här finns alla möjliga såpoperaelement: folk som går med i en sekt, en hel by som splittras på grund av detta, folk som blir kära i varandra och sedan ångrar sig och sedan ångrar sig igen, en båtolycka, som inte är helt olik Titanics förlisning, skrock och sagor, en liten dos övernaturlighet, död och elände och barn som föds. Jag undrar lite hur den togs emot när den kom för över 100 år sedan och jag tänker mig att om en moden bok kom ut idag och berörde samma ämnen och samma spann av ämnen skulle jag nog förkasta den som lite löjlig, men jag förkastar inte denna. Jag tycker den är skön, i brist på bättre ord, och det hade jag definitivt inte väntat mig av denna gamla klassiker.
Delar av den kan jag känna liknar Utvandrarna ganska mycket och det är ju en bok jag verkligen tycker om. När jag skriver detta menar jag mest att folk utvandrar även i denna bok och att man får följa dem genom så många sidor att de till slut känns som gamla bekanta och man känner med dem i allt de gör och hittar på. Det är också trevligt att få kika in i det Dalarna som Lagerlöf beskriver och den vardag hon berättar om.
Jag har inte gillat allt jag har läst av Lagerlöf, men denna rekommenderar jag varmt. Det gick inte i ett rasande tempo att läsa ut den, men det var hur som helst en väldigt trevlig läsupplevelse.
Det är inte ofta jag struntar i att läsa ut en bok som jag har påbörjat, för jag känner att det inte är helt rättvist att helt döma en bok förrän den är utläst och man kan se helheten, men Julio Cortázars Hoppa hage får åka tillbaka till biblioteket utan att jag har läst den. Jag försökte i ca 50 sidor att komma in i den, men tyckte bara att de den var tröttsam och oengagerande. Den gav ingenting över huvud taget och jag kände inte att jag fick någon bild av de klichéartade bohemerna som den handlar om. Det var också svårt att få flyt i läsningen när en del kapitel i princip var skrivna i ett och samma stycke. Nix. 600+ sidor var den inte värd för mig.
Jag är på god väl att lösa ut Lagerlöfs Jerusalem istället och den är inte dålig kan jag säga! Jag är positivt överraskad!
Jag tycker att det är märkligt svårt att berätta vad den här boken handlar om. Inte för att handlingen är särskilt komplicerad, men för att den utveklas så mycket att det är lätt att avslöja för mycket. Huvudpersonen är i alla fall en duktig fysiker, som intresserar sig för flervärldsteorin – en teori om att det existerar flera parallella världar, staplade på varandra i tidsrummet. När han ska skjutsa sin son till ett scoutläger råkar han ut för att sonen blir kidnappad och han får det kryptiska meddelandet att ”Dabbeling måste bort”. Dabbeling är fruns nära vän och han är ett viktigt i vittne i något som kan vara en stor läkarskandal. Sebastian tro sig förstå att hans utpressare vill att han ska mörda Dabbeling p.g.a. läkarskandalen och han förstår att han snabbt kommer att bli misstänkt eftersom folk kommer att tro att mordet är ett svartsjukedrama. I sin förtvivlan bestämmer han sig dock för att göra som hans utpressare ber honom om: att röja Dabbeling ur vägen. I den lilla staden där han bor får polisstyrkan alltså två stora fall på halsen – ett mord och en kidnappning av ett barn. Det blir bland andra kommisarie Schilf, som sätts på att lösa fallet. Schilf, som har en hjärntumör och alltså inte har mycket tid kvar.
Det är en fint berättad liten historia, som vackert kretsar kring verklighet och tid, och, i skuggan av det ganska spännande kidnappningsfallet, samtidigt berättar om vänskap och gränslös övertygelse. Jag älskar hur allt i boken vävs ihop, hur alla karaktärer får sin del av berättelsen, hur ingenting lämnas åt slumpen och hur författaren hela tiden låter fåglar finnas i bakgrunden på ett eller annat sätt, utan att det blir för uppenbart och töntigt. Det känns som en bok skriven av en riktig perfektionist, som om varje ord och mening är noga uttänkt och avvägd. Jag kan inte annat än gilla det! Det enda jag vänder mig emot är faktiskt själva berättelsen, som på vissa punkter inte känns helt trovärdig och vars karaktärer kanske inte heller känns helt naturliga och lätta att känna igen. Det blir lite för konstruerat i allt det vackert berättade, men jag gillar boken ändå. Väldigt läsvärd!
Det här är en bok som man blir glad av! I den läser Mark Levengood upp kåserier och det är både roligt, varmt och lite tragikomiskt. Inte sällan delar Levengood med sig av fina ord och lite filosoferande, utan att det för den skull blir pretentiöst eller fånigt.
Boken passar utmärkt att lyssna på, då varje del kan lyssnas på för sig och är lagom långa i mitt tycke. Mark Levengood är också en utmärkt uppläsare. Helt klart passande för avkoppling i sommarsolen!
Den här veckans Temtrio tycker jag är lite extra kul, för den handlar om barndomsskildringar och det är något jag alltid har gillat att läsa, särskilt om de utspelar sig 50-100 år tillbaka i tiden och blir lite som en historielektion också.
Alldeles nyss läste jag böckerna om Rut-Emma, som är väldigt fina barndomsskildringar. Jag älskade de böckerna när jag var liten och detsamma gäller Ann-Madeleine Gelottes biografiska barnböcker i samlingen När vi var barn, som också är och alltid har varit favoriter hos mig.
En lite nyare uppväxtskildring är Gardells böcker om Juha, som börjar med boken En komikers uppväxt. Jag tror vi alla har läst dessa böcker, men jag kan inte låta bli att tipsa om dem i alla fall, för jag tycker så hemskt mycket om dem, även om de är ganska mörka.
Jag hade kunnat räkna upp många fler den här veckan; det finns många bra böcker i genren! Kanske beror det på att det är ett tacksamt ämne att skriva om eftersom vi alla har varit med om det och det är en tid då det händer mycket i livet och man formas till en egen människa.
Här om dagen läste jag ut Rut-Emma och nu har jag läst ut fortsättningen, Rut-Emma, Ingeborg och Madlän, som innehåller böckerna Rut-Emmas blåa bok, Till Rut-Emma från morbror Karl samt Rut-Emma, nästan nio. Det här är högst omtyckta böcker från min barndom!
I de här böckerna har Rut-Emmas pappa kommit tillbaka och hela familjen flyttar från Storgatan till en lägenhet inne i stan. Det innebär att Rut-Emma lämnar bästavännen Elsbeth och hennes förälskelse, Teofil, på gården där hemma. Sedan fortsätter boken att berätta om det som Rut-Emma och hennes syskon funderar över, pratar om och gör. Även här finns det mycket igenkänningsfaktor, trots att boken utspelar sig på 20-talet.
Jag älskade böckerna om Rut-Emma när jag var liten och jag tycker fortfarande att de är kanon! Böckerna i den här samlingsvolymen har fina illustrationer på i stort sett varje sida, men det finns mer text än i tidigare böcker.
Jag är hos mina föräldrar och hälsar på just nu och det är här jag förvarar alla mina böcker. Jag plockade om lite bland mina hästböcker (jag har en hel separat bokhylla med sådana!) här om dagen och fick en massa nostalgikänslor och nu har jag även passat på att läsa om en av mina riktigt älskade böcker: Rut-Emma.
Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten. I den får vi läsa om Rut-Emma som växer upp någon gång på 20-talet. Hon leker nere på gården med sina syskon och sina kompisar, hon börjar skolan, hon bråkar med sina syskon och fantiserar om att pappan har rymt med cirkusen. Det finns hur mycket som helst att känna igen sig i och många fina, talande, bilder som illustrerar allting.
Jag älskar den här boken! Den känns så autentisk. När jag läser den som vuxen kan jag verkligen känna ”precis så var det!” och ”precis så tänkte jag också!” och jag kände likadant när jag var liten och fick den uppläst för mig. En fantastisk bok, som håller än!
Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Rut-Emma själv, Rut-Emma, Storgatan 12, Jordklotet, Världen, Rut-Emma + Teofil = Sant. Denkom ut i en nyutgåva av En bok för alla för några år sedan, så den finns kanske fortfarande att få tag på. Jag rekommenderar den för alla som vill ha en mysig bok att läsa för sina barn!
Åh, vad jag gillar Faïza Guène! Jag tyckte hemskt mycket om Kiffe kiffe demain och den nyligt utlästa Du rêve pour les oufs är en nästan ännu större favorit. Tur att det finns sådana här lagom tjocka, lättlästa och finfina böcker som får mig att vilja fortsätta hålla igång franskkunskaperna.
Ahlème är 24 år och bor i en förort till Paris tillsammans med sin pappa och yngre bror. Hon flackar runt på olika korttidsanställningar, skvallrar med sina vänner, dejtar hopplösa killar och försöker att hålla ordning på sin bror, som missköter skolan och ägnar sig åt tvivelaktiga affärer, trots att en utvisning till hemlandet, Algeriet ligger över honom som ett stort hot.
Så mycket mer än drömmar finns det kanske inte att leva på för många som lever som Ahlème, men Ahlème själv beskrivs inte som ett offer, utan som en tjej med ganska mycket skinn på näsan. Jag tycker verkligen bra om berättelsen om henne, som blandar allvarliga ämnen med mycket humor och ett ungt språk. Trots att jag långt ifrån kan franska flytande tycker jag att boken är lätt att ta till sig på originalspråket och att den är väldigt kul att läsa. Hur den fungerar i översättning vet jag inte, men gissningsvis är den lika styltig och konstig som franska böcker tyvärr nästan alltid är i översättning!
Det är såhär jag vill läsa Guène, på franska, och jag vill läsa mycket mer av henne!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
