Jag sitter just nu och lägger sista handen på ett projekt som jag har jobbat lite med i sommar och då är Norstedts ord väldigt bra för att göra en sista språkkoll! Jag älskar att de har tagit initiativet att lägga upp ordböcker på nätet, för det är ju där sådant hör hemma. Vem använder ett uppslagsverk idag? När det finns Wikipedia? 😉 Vem använder en telefonkatalog?! Mer sådant!
I alla fall så hittade jag en reklamlänk till en annan ”ordbok” som Norstedts saluför: Norstedts pekordbok. Jag tyckte det var hemskt komiskt när jag såg det och trodde först att det var någon slags pekbok för små barn, men nä, det är tänkt att man ska använda den för att peka på grejer när man är på resa. Gör folk verkligen så?
Själv har jag, efter alla dessa år på universitetet, lärt mig att prata en blandning mellan teckenspråk, engelska, svenska, franska, tyska och med gester. Det funkar bra för mig i alla fall. 😉
Jag har hittat en rolig sak på ett forum: Your world of text. Det är som ett anonymt litet klotterplank och det får mig genast att tänka på den störtsköna och enkla boken Hemligheter. Ibland är det det enkla som gör det roligt.
Vill du dela med dig av något klotter, skriv det gärna i Your world of text. Skriv en hemlighet, ett boktips eller bara ett hej. 🙂
Den här veckan handlar Tematrio om kalas: ”Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.”
Min favorithögtid är julen och några som firar jul är Pettson och Findus i Tomtemaskinen, som är en hemskt gullig bok (och filmatiserad julkalender!).
Något annat man kan fira är sin födelsedag, men det är inget som huvudpersonen i Ja må han le… Va? gör, för han bestämmer sig för att göra det ödesdigra att rymma istället. Det är en ungdomsbok med ganska många år på nacken, men jag tyckte väldigt bra om den när jag läste den. Per Nilsson är en bra ungdomsboksförfattare!
En tredje bok värd att nämnas är Mörkt vatten, av Joyce Carol Oates, som på sätt och vis inte alls passar in i temat. Här är det allt annat än glad kalas-stämning som skildras, men den tar sig i alla fall sin början vid en fest. Kelly och bokens Senatorn åker hem från festen. Senatorn är full, men sitter ändå bakom ratten, och råkar köra ned dem i vatten, där Kelly hotas att drunkna. Skrämmande och berättat på ett sätt som är väldigt typiskt Oates! En favoritbok!
Gissningsvis blir det ganska lite läsande framöver, för nu drar studierna strax igång och då brukar jag trots allt ha rätt begränsat med tid & lust till att läsa skönlitteratur. Egentligen studerar jag redan nu, för jag arbetar med ett fördjupningsarbete, men snart blir det dags att även köpa kurslitteratur och gå på föreläsningar igen.
Den här hösten blir det dock en ovanligt litterär termin för att vara mig, för jag ska läsa en kort kurs i fransk litteratur. Jag läser den mest för att få studiemedel för heltidsstudier, för den passar egentligen inte alls in i min examen och jag kommer heller inte att plocka med den där. Det ska bli kul i alla fall! Jag har fem böcker på litteraturlistan, varav jag redan har läst en: Le petit prince, som står här i bokhyllan i Umeå och är allmänt fin.
Idag har jag köpt en av de andra böckerna på listan: Journal du dehors. Kul! Det är ytterst sällan jag köper böcker, så det är faktiskt lite kul att för en gångs skull köpa en bok som inte har något i stil med ”organic chemistry”, ”computational chemistry” eller ”pharmacology” i titeln! Haha.
(Om någon undrar ifall jag verkligen sitter och dricker mjölk i tekopp kan jag säga att jag dricker chai med mycket mjölk på bilden :P)
Den här veckan handlar Tematrio om språk och det tycker jag är ett lite extra kul tema. Är det något jag ofta fastnar för i en bok så är det just språket.
Tack vare språket är t.ex. Jonas Hassen Khemiri en av mina favoritförfattare. I hans berättelser är språket alltid en del av själva berättandet och han gör det himla fint, vilka han än berättar om. Montecore är en av de bästa böcker jag läst, men alla hans böcker är läsvärda och jag längtar efter nästa, när nu den kommer.
En annan av mina favoriter, alla kategorier, är Hjalmar SöderbergsDen allvarsamma leken, som, trots det egentligen föråldrade språket, känns så fräscht skriven att den känns nyare än nästan vad som helst som är nyskrivet. Jag älskar Söderbergs enkla språk, som ramar in hans historier så bra.
En annan bok som jag tycker har ett bra språk är Mark HaddonsDen besynnerliga händelsen med hunden om natten. Jag minns den inte som enormt välskriven, men författaren har verkligen lyckats skildra en autistisk pojkes liv med hjälp av språket.
Språket kan verkligen göra mycket. Det finns tunna historier som blir fantastiska på sättet de är skrivna och förmodligen finns det motsatta fallet också. När dialogerna låter autentiska och språket flyter på bra och är mer än bara ord; då blir jag glad!
Nu har det blivit mycket Majgull Axelsson ett tag! Idag har jag läst ut Slumpvandring, som jag tyckte var väldigt bra.
När man har läst några böcker av Majgull Axelsson känner man att det är vissa teman som återkommer. Även i Slumpvandring skildras några kvinnoöden och vi får följa flera generationer i en familj. Liksom i flera tidigare böcker rör sig boken skickligt mellan nutid och dåtid och allt vävs ihop på ett snyggt sätt.
Den här gången är det den ensamma och missförstådda flickan Angelica, på flykt från sitt otrygga hem, som står i centrum tillsammans med en äldre släkting, Alice, som p.g.a. ett vykort från en gammal romans åter får en massa minnen av sin förstfödda son. Både Angelica och Alice har mycket i bagaget och båda kommer så småningom fram till ett varsitt ödesdigert beslut.
Tema och berättande känns alltså igen från flera tidigare böcker, men det stör mig inte alls. Jag älskar Majgull Axelssons berättande och även om det ibland blir ganska dramatiskt så känns det hon berättar alltid trovärdigt och berörande. Jag tycker verkligen om hennes medryckande sätt att berätta och hennes sätt att varva nutid och dåtid, som gör att det alltid känns spännande och att man vill läsa mer. Jag kan varmt rekommendera den här boken!
Det är den sista biblioteksboken jag har här borta, så det känns bra att jag hann läsa ut den. I morgon åker jag hem till Umeå igen, för nu är ledigheten snart slut. Kanske blir det inte lika mycket tid till läsande framöver, men jag har i alla fall påbörjat Joyce Carol Oates Dödgrävanrens dotter, som både Boktipset och många andra har tipsat mig om. Det kan ju bara inte slå fel! 😉
La mauvaise graine har legat i min hög med outlästa böcker rätt länge, men nu har jag passat på att ägna en stund varje dag av mina sista lediga sommardagar åt att läsa ut den.
La mauvaise graine är en nätt liten novellsamling. Jag har läst en del franska på gymnasiet och hållt igång kunskaperna med vidare studier, men jag är långt ifrån att kunna språket flytande. När det gäller den här boken hade jag svårt att hänga med i de två sista novellerna. Det känns därför lite orättvist att betygssätta boken, men å andra sidan var nog det största felet att novellerna helt enkelt inte engagerade mig och inte bara att de innehöll många främmande ord. De två första novellerna tyckte jag dock var helt okej. Den ena handlar om en far- och sonrelation.
Jag ångrar hur som helst inte läsningen och jag lärde mig en hel del nya ord. Formatet kändes också lagom för mig som inte gärna läser tjocka romaner på franska utan hellre läser en novell då och då.
Den här veckan har Tematrio temat outläst. Såvitt jag minns finns det bara två böcker jag har påbörjat och inte läst ut. Den ena är Hoppa hage, som jag la åt sidan alldeles nyligt och den andra är en liten roman som jag varken minns titel eller författare till. Jag lånade den på vinst och förlust på biblioteket och den visade sig vara skriven på något slags helt obegripligt poetiskt sätt. Jag stod inte ut. Det var dock länge sedan jag råkade låna den.
Annars läser jag allt jag påbörjar och hoppas att boken tar en vändning om den inte känns helt hundra till en början. Jag kan dock erkänna att läsandet mer liknar skummande ibland. Sagan om ringen-böckerna kändes t.ex. till stora delar alldeles för trista för att jag skulle orka läsa koncentrerat. Som jag minns det fick jag läsa om flera sidor fram och tillbaka, om och om igen, för att jag inte kunde fokusera. Hade jag läst dem idag hade jag nog inte försökt i mer än kanske 50 sidor, men jag läste ut dem i alla fall och kan inte säga att jag ångrar mig. Jag funderar till och med på om jag borde ge dem en till chans?
För 20 år sedan:
Då var jag två år och läste naturligtvis inte själv. Mina föräldrar läste för mig och favoritboken var boken om Pingu (tror jag; kanske blev den en favorit några år senare). Innan jag själv kunde läsa älskade jag sagoband också och hade en stor samling med Disneyklassiker.
För 10 år sedan:
Jag var 12 och hade precis tagit mig ur den stora hästboksperioden, då jag köpte & samlade på Stallkompisarböckerna och prenemurerade på Polluxböcker. I den här åldern fick jag istället upp ögonen för Peter Pohl och älskade Annika Thorsböcker om Steffi och Nelli.
För 5 år sedan:
Då gick jag det sista året på gymnasiet och läste det jag kom över. I stort hade jag samma favoriter som nu. Jag vet att jag läste mycket Gardell på gymnasiet och så blev det en del klassiker till skolarbeten.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
