• Tematrio: Omslag

    Tematrio: Omslag

    Veckans Tematrio handlar om omslag!

    Berätta om (och visa gärna bild på) tre bokomslag som du tycker är värda att titta lite extra på, kanske för att de väl passar innehållet, är vackra eller fula.

    Det här tycker jag är ett roligt tema faktiskt och jag väljer gärna att lyfta fram tre vackra omslag.

    Solklar vinnare är en av delarna i Penguin Classics hardback exclusive-serie, nämligen Lewis Carrolls böcker om Alice i Underlandet.

    De som känner mig vet att jag länge har gillat det kitchiga i rosa flamingos och den här boken är helt enkelt gränslöst snygg. Vem som helst borde bli en lyckligare människa av att ha den i bokhyllan! Även de övriga böckerna i serien är oerhört snyggt formgivna av en duktig designer. Du kan kika på dem här om du är nyfiken.

    Nummer två bland snygga bokomslag tycker jag är de senaste pocketutgåvorna av Selma Lagerlöfs klassiker (som t.ex. Gösta Berlings saga nedan):

    Ett enkelt & snyggt mönster som säkert hade kunnat bli en tjusig fondvägg i någon trendig lägenhet för några år sedan! Jag har bara Gösta Berlings saga själv, men jag tror mig veta att de övriga utgåvorna har samma mönster men andra färger (dock hör orange till min favoritfärg, så jag klagar inte över min bok).

    Som trea vill jag gärna nämna Jonas Hassen Khemiris böcker, egentligen alla, men särskilt Ett öga rött, som blev ganska uppmärksammad när den kom, just på grund av sin guldiga framsida. Framsidan gör sig naturligtvis inte på skärm, men snyggt är det!


  • Ett annat sorts språk

    De senaste dagarna har jag roat mig med att göra om utseendet på min hemsida. Det var länge sedan sist faktiskt, så det var kanske på tiden. Man skulle nog kunna tro att jag har en boksida enbart för att dela med mig av vad jag läser, men egentligen hade jag knappast gjort en hemsida om det inte vore för att det är så skoj att programmera.

    Ibland undrar jag hur många bloggare det är som förstår hur en blogg är uppbyggd och hur koden bakom en hemsida ser ut. Nästan ingen? Själv har jag visserligen god hjälp av Textpattern eftersom jag inte kan något om databaser och sådant, men xHTML och CSS är de roligaste programmeringsspråken jag har stött på hittills, så de använder jag glatt när jag pysslar med mina hemsidor.

    Fler borde lära sig! Det är faktiskt väldigt kul och lite pyssligt att programmera. Och är man språkintresserad kan man njuta av språk som saknar grammatiska undantag. 😉


  • Tematrio: Kina

    Tematrio: Kina

    Tematrio - KinaDags för Tematrio igen.

    Berätta om tre böcker/romaner/texter skrivna av kinesiska författare eller som utspelar sig i Kina!

    Den här gången får jag verkligen skämmas, för jag har inte läst en endaste bok av en kinesisk författare och inte har jag läst något som utspelar sig i Kina heller. Jag tror inte ens att jordenruntresarna i Jorden runt på 80 dagar någonsin besökte detta land (eller minns jag fel?). Aj, aj!

    Ge mig Kina-tips!!


  • Herta Müller

    Herta Müller alltså. Årets Nobelpristagare.

    Och jag som hoppades på Oates!


  • Tematrio: Nobelpristagare 2009

    Tematrio - NobelprisetVeckans Tematrio går lite på samma tema som förra veckan, d.v.s. Nobelpristagare.

    Vems namn kommer Peter Englund att presentera på torsdag? Du får basera dina förslag på såväl sannolikhet, som önskemål. Pristagaren skall dock vara i livet.

    Svårt för mig! Jag kollade upp en lista över tänkbara pristagare på Wikipedia och från den har jag endast läst Joyce Carol Oates, Eeva Kilpi, Paul Auster, Bob Dylan, Paulo Coelho och P.O. Enquist. Bara faktumet att jag känner till dessa författare gör att jag inte tror att de kommer att komma på fråga, men ändå. Jag säger nog: Joyce Carol Oates, Eeva Kilpi och Paul Auster i alla fall. Paulo Coelho tror jag inte ett ögonblick på; är inte han alldeles för ”folklig”?

    Oates är den jag  hoppas på i alla fall!


  • Dödgrävarens dotter

    Dödgrävarens dotter

    Oj, vad jag gillar Joyce Carol Oates. När hennes namn står på framsidan på en bok vet man att man kommer att dras med i något stort, en berättelse utöver det vanliga. Med den här boken har Oates gjort det igen: serverat en magnifikt berättad skildring av en kvinnas liv i det moderna USA. Att hon hämtar inspiration ur självupplevda händelser och händelser från närstående personer är uppenbart, för såhär påträngande insiktsfullt kan man annars inte skriva. Har man läst några av Oates böcker upptäcker man också ganska snart att det är vissa teman som tenderar att återkomma i hennes berättande. Det kan vara Marilyn Monroe som står i huvudrollen (Blonde), det kan vara en kvinna vars mamma nyligt har blivit mördad (Älskad, saknad) eller det kan vara Rebecca Schwart/Hazel Jones, som är huvudperson i den här boken. Oavsett vilken tenderar det alltid att vara kvinnor i beroendesituationer, kvinnor som lider av den allra största ensamheten, kvinnor i utanförskap, kvinnor som är i ett desperat sökande efter en egen identitet, ett eget liv, en trygghet i en värld som tycks vilja dem något ont. Det finns ingen annan författarinna som kan skriva om detta på samma sätt som Oates. Hon kan måla upp livsöden och bakgrunder till de mest desperata eller rubbade handlingar en människa kan begå och hon får alla berättelser att beröra på djupet.

    I den här boken står Rebecca Schwart i centrum. Hennes familj invandrar till USA vid 30-talets slut och har ett ganska miserabelt liv i utanförskap. En dag skjuter pappan i desperation både mamman och sig själv och lämnar Rebecca ensam kvar. Rebecca går inte klart high school, utan tar jobb som städerska på ett hotell, där hon träffar mannen som kommer att bli pappa åt deras barn. Rebecca Schwart, med ett efternamn som är taget för att passa bättre i USA, blir således mrs Niles Tignor. Äktenskapet är dock olyckligt och efter upprepade våldsamheter flyr hon därifrån och byter än en gång identitet. Hennes nya namn blir Hazel Jones. Hazel Jones är en behaglig kvinna, en korrekt kvinna, en kvinna som är på resa med sin lilla son Zack, det musikaliska underbarnet. Det är ett kringflackande liv fram tills att hon träffar en man som också får upp ögonen för Zacks musikaliska begåvning och det stora målet blir att stötta gemensamt stötta Zack i hans spelande och tävlande.

    Oates berättande är som alltid fängslande och berörande. Det ständiga identitetssökandet blir i den här boken extra påtagligt hos Rebecca/Hazel, som helt byter namn och hela tiden strikt hemlighåller sin bakgrund i ett försök att skydda sig själv, sitt barn, sitt liv. Starkt och fantastiskt berättat!


  • Baby-sitter blues

    Baby-sitter blues

    Det var länge sedan jag läste en barnbok senast, men nu har jag läst ut den franska barnboken Baby-sitter blues.

    I baby-sitter blues får vi träffa Émilien, 14 år, som i jakt på lite extra pengar börjar sitta barnvakt. Han har ingen tidigare vana vid barn eftersom han saknar syskon själv, men han ger sig ändå in i det och blir riktigt fascinerad. Särskilt fastnar han för den sex månader gamla Anthony. För att lära sig mer om barn letar han kunskap i böcker på biblioteket och hos människor som han frågar ut. I jakten på ny kunskap och i sin iver att övertala föräldrar om vilken fantastisk barnvakt han skulle kunna vara åt deras barn, hinner han snärja in sig ganska många olika lögner, innan hans mamma plötsligt sätter stopp för hans extraknäck. Hans nya idé blir att ge extraundervisning till en dyslektiker, som har hamnat lite efter i skolan.

    Det är en smårolig och gullig liten bok som säkert kan uppskattas av många läsare som är ungefär i Émiliens ålder eller lite yngre. Själv uppskattade jag den mest för att den är skriven på en lättläst franska som det inte är några problem att följa, även för den som inte har studerat franska särskilt länge. Själva berättelsen kändes förvisso rolig, som sagt, och söt, men den grep inte tag på djupet hos mig.


  • Tematrio: Vandringslitteratur

    Tematrio: Vandringslitteratur

    Tematrio - VandringslitteraturVeckans Tematrio handlar om ”vandringslitteratur”:

    Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!

    Det känns som att jag alltid nämner den här boken i alla möjliga negativa sammanhang. Haha. Jag vill verkligen sluta tjata om den! Men är det någon som flackar omkring här i livet så är det huvudpersonen i Räddaren i nöden, som precis har blivit relegerad från sin skola och nu drar runt i New York, så den boken passar ju faktiskt ganska bra på det här temat. Kultklassiker, som enligt min svensklärare från högstadiet blev känd för att John Lennons mördare hade den på sig! Själv fastnade jag inte för den, men det var länge, länge sedan jag läste den.

    En annan kille som drar runt på egen hand i en stad är Reine i Barnens ö. Han lyckas fly undan att åka på kollovistelse och har istället en föräldrafri sommar i Stockholm.

    Den sista boken på temat blir kanske lite krystad, men jag vill nog ändå säga En blomma i Afrikas öken som berättar om Waris Diries liv som nomad och hennes modellkarriär som tar fart när hon flyr från det livet.


  • Människohamn

    Människohamn

    Jag har faktiskt lite svårt att skriva om den här boken. Människohamn är en skräckroman och det är verkligen inte min genre eftersom jag både är lite mörkrädd och inte särskilt road av sådant som är övernaturligt. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om den här boken. Det är något speciellt med John Ajvide Lindqvists sätt att skriva. Hans påpricken-beskrivningar av pirrig första kärlek och andra insiktsfulla scener från relationer, uppväxt, åldrande och allt annat som man skulle kunna känna igen sig i gör att jag närmast tycker att det är synd att han inte slog sig på någon annan genre. Hade han grävt djupare i folks mörka inre hade han kunnat bli en ny Jonas Gardell. Men nu är han inte Jonas Gardell och det vore orättvist att döma boken för det.

    Människohamn utspelar sig i skärgården, Roslagen, på en ö som heter Domarö och som namnet antyder har en ganska hård dom över sig och en mörk historia. Det är många som genom åren har förlorats till havet, däribland huvudpersonens, Anders, dotter, som försvann helt spårlöst för några år sedan. Nu är Anders, som vid det här laget är en deprimerad och alkoholiserad spillra av sig själv, tillbaka på Domarö. Det börjar samtidigt hända otäcka saker på ön och Anders upptäcker bit för bit att hans försvunna dotter försöker att meddela sig med honom och att det verkar som om de som försvunnit i havet är på väg tillbaka.

    För mig blir det naturligtvis lite för mycket med allt övernaturligt, men jag kan ändå uppskatta berättelsen, just för John Ajvide Lindqvists berättande, som jag redan har nämnt. Boken förtjänar verkligen uppmärksamhet, även om jag själv tyvärr är lite svårcharmad när det gäller just skräckböcker.