Veckans Tematrio handlar om ”vandringslitteratur”:
Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!
Det känns som att jag alltid nämner den här boken i alla möjliga negativa sammanhang. Haha. Jag vill verkligen sluta tjata om den! Men är det någon som flackar omkring här i livet så är det huvudpersonen i Räddaren i nöden, som precis har blivit relegerad från sin skola och nu drar runt i New York, så den boken passar ju faktiskt ganska bra på det här temat. Kultklassiker, som enligt min svensklärare från högstadiet blev känd för att John Lennons mördare hade den på sig! Själv fastnade jag inte för den, men det var länge, länge sedan jag läste den.
En annan kille som drar runt på egen hand i en stad är Reine i Barnens ö. Han lyckas fly undan att åka på kollovistelse och har istället en föräldrafri sommar i Stockholm.
Den sista boken på temat blir kanske lite krystad, men jag vill nog ändå säga En blomma i Afrikas öken som berättar om Waris Diries liv som nomad och hennes modellkarriär som tar fart när hon flyr från det livet.
Jag har faktiskt lite svårt att skriva om den här boken. Människohamn är en skräckroman och det är verkligen inte min genre eftersom jag både är lite mörkrädd och inte särskilt road av sådant som är övernaturligt. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om den här boken. Det är något speciellt med John Ajvide Lindqvists sätt att skriva. Hans påpricken-beskrivningar av pirrig första kärlek och andra insiktsfulla scener från relationer, uppväxt, åldrande och allt annat som man skulle kunna känna igen sig i gör att jag närmast tycker att det är synd att han inte slog sig på någon annan genre. Hade han grävt djupare i folks mörka inre hade han kunnat bli en ny Jonas Gardell. Men nu är han inte Jonas Gardell och det vore orättvist att döma boken för det.
Människohamn utspelar sig i skärgården, Roslagen, på en ö som heter Domarö och som namnet antyder har en ganska hård dom över sig och en mörk historia. Det är många som genom åren har förlorats till havet, däribland huvudpersonens, Anders, dotter, som försvann helt spårlöst för några år sedan. Nu är Anders, som vid det här laget är en deprimerad och alkoholiserad spillra av sig själv, tillbaka på Domarö. Det börjar samtidigt hända otäcka saker på ön och Anders upptäcker bit för bit att hans försvunna dotter försöker att meddela sig med honom och att det verkar som om de som försvunnit i havet är på väg tillbaka.
För mig blir det naturligtvis lite för mycket med allt övernaturligt, men jag kan ändå uppskatta berättelsen, just för John Ajvide Lindqvists berättande, som jag redan har nämnt. Boken förtjänar verkligen uppmärksamhet, även om jag själv tyvärr är lite svårcharmad när det gäller just skräckböcker.
Oj, vilken tråkig lässtatistik jag börjar få. Om jag inte hade haft med mig mp3-spelaren till gymmet idag, och därmed chansen att lyssna klart på Ut och stjäla hästar, hade jag kanske inte läst/lyssnat på någon bok alls i september!
Men nu så.
Ut och stjäla hästar är en berättelse om en sommar för ungefär 50 år sedan. Det är Trond som sitter i sitt nya hem, där han hade tänkt dra sig undan och få vara för sig själv, som plötsligt får alla dessa minnen tillbaka. Minnena handlar om hans vän, Jon, som bara försvann, och Tronds egen pappa, som också försvann ur hans liv efter den sommaren. Berättelsen varvas med nutiden, där Trond fixar och donar med sitt nyinköpta hus, känner att åldern tar ut sin rätt och grubblar över det ena och det andra.
Det är fint berättat och med rikt beskrivna miljöer, som känns alldeles nära. Ändå når det tyvärr inte hela vägen fram till mig. Jag känner att det saknas information för att det verkligen ska gripa tag. Det är som att det hela tiden byggs upp en spänning, men det kulminerar i ingenting. Vad som egentligen hände och hur det kändes för den 15-årige Trond får man mest ana genom sakliga redogörelser för vad som skedde.
Helt och fullt grep det alltså inte tag hos mig, men jag måste också erkänna att det tog mig en hiskelig tid att lyssna klart på den och när det blir lång avbrott mellan lyssningarna så tappar man såklart också fokus. Jag tror att jag hade gett boken ett högre betyg om jag hade läst den och om jag hade läst ut den lite snabbare än vad jag hann med att lyssna på den den här gången. Är det något jag inte vill klaga på så är det annars språket och uppläsningen, som är liksom enkelt, men ändå väldigt träffande och fint. Jag vill gärna läsa mer av Petterson, men även om jag gillade uppläsningen av Rolf Lassgård får det nog bli i bokform nästa gång.
Förresten hade det kanske blivit en utläst bok i september, även om jag inte hade hunnit klart med Pettersons lilla roman. Jag har nämligen ca två dagar på mig att läsa ut John Ajvide Lindqvists Människohamn. Sedan måste den till biblioteket. Stress, stress. Den är lite för läskig för att sträckläsas av mig!
Jag missade Tematrio igår, men jag gissar att jag har hela veckan på mig att svara. 🙂
Berätta om tre författare som ”borde” ha fått Nobelpriset!
Det här blir himla svårt för mig, för jag vet inte vilka kriterier Svenska Akademien tittar på när de väljer ut sin pristagare. Det räcker ju knappast att bara skriva omtyckta böcker! Alfred Nobel tyckte själv att priset skulle utdelas till: den ”som inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning” (enligt Wikipedia alltså).
Men vadå utmärkt? Det är ju sjukt subjektivt. Sedan läser jag mest populära och ”vanliga” böcker, inte så mycket Nobelpristagare precis. Nobelpriset är inte direkt folkligt. Och för den delen är det ingen vidare geografisk spridning bland pristagarna heller (nämn en afrikansk Nobelpristagare förutom Coetzee!), vilket bara ännu mer visar hur subjektivt valet är. Det blir som alltid någon för allmänheten halvkänd författare från ett lagom Västerländskt land som får priset. Själv har jag garanterat aldrig läst eller hört talas om författaren innan.
Jag gillar i och för sig Coetzee (Onåd), jag har läst Golding (Flugornas herre) och jag tycker att Lagerlöf också har skrivit mycket bra (t.ex. Kejsarn av Portugallien), men rent generellt är Nobelpris lite av ett signum för böcker som med stor sannolikhet inte kommer att tilltala mig. Lite så känner jag faktiskt!
Så jepp. Det är faktiskt svårt för mig att sitta här och dela ut Nobelpris. 😉
Men jag älskar Joyce Carol Oates för hennes fantastiska, insiktsfulla och gripande skildrade kvinnoöden i t.ex. Blonde och jag älskar Hjalmar Söderbergs berättande i t.ex. Den allvarsamma leken och Jonas Hassen Khemiri är min favoritförfattare eller något åt det hållet (läs bara Montecore!), så de är tillräckligt utmärkt för mig! Men några Nobelpristagare är de naturligtvis inte och kommer inte bli!
… Eller är det dags för Oates att få komma till Blå hallen i år?
Jag brukar inte direkt lägga stor vikt vid antalet besökare, men sedan några veckor tillbaka använder jag mig av Google Analytics, för att se hur folk hittar hit och sådär. Lite kul! Jag har länge förstått att de flesta som besöker min bokblogg kommer hit via sökmotorer och att det förmodligen framför allt är skolelever som gör det. Och ja, jag har nog rätt. Gissningsvis läses Bakom stängda dörrar, Mor gifter sig (den var jag också tvungen att läsa och jag fastnade inte direkt för den!) och Apelsinflickan ganska flitigt där ute. Eller snarare kanske de inte läses ganska flitigt. Kanske är det lat-elever som googlar svaren på de bokfrågor de har fått i uppgift att besvara? Hm.
Själv läste jag allt i skolan. Allt från Räddaren i nöden (usch! men jag har lovat att ge den en ny chans i nyöversättningen!) till Utvandrarna (den borde ALLA läsa!). Läste du det du tvingades att läsa i skolan?
I senaste numret av Ny teknik testas läsplattan Nuut. Det finns några läsplattor på marknaden nu, faktiskt, men de känns fortfarande för dyra för att sådana som mig (student och inte tillräckligt mycket tekniknörd ;)) ska lockas att köpa.
Men jag måste säga att tekniken gör mig nyfiken. När det gäller kurslitteratur har jag länge, länge önskat mig en bok som man kan söka i (index är inte alltid så användbara som man kan tro), så visst har jag många gånger saknat att ha digital kurslitteratur. Ibland kan man ju läsa på skärmen (t.ex. förhandsgranskning i Google böcker), men det är inte särskilt ergonomiskt för ögonen. En praktisk, lätt liten platta vore guld att ha med sig: på resa, till föreläsningen, egentligen var som helst. Inte ens en pocketbok är ju särskilt liten och smidig, tyvärr.
Vi får se när/om läsplattan slår igenom på allvar! Och när tekniken utvecklas till att även kunna visa färg. Dagens teknik baserar sig på att svart och vitt pigment fördelar sig kring elektroder och ger olika toner i gråskala. Steget till att faktiskt utveckla flera färger är nog rätt långt gissar jag.
Men vad tycker du? Är läsplatta något för dig? Varför/varför inte?
Berätta om tre böcker/romaner/dikter (whatever) där döden spelar en framträdande roll!
Vilket tungt ämne! Men det är åtminstone ganska lätt att komma på böcker den här gången.
En av de mest berörande och bästa böcker som jag vet är Jag är kvar hos er, där vi får följa Annas resa sedan hon har fått konstaterat att hon har en elakartad hjärntumör. Pohl lyckas som alltid skildra dessa svåra levnadsöden och han får det att kännas så autentiskt att det är svårt att hålla tillbaka tårarna när man läser om Annas närmaste och hur de kämpar för att ge Anna ett fint slut på sitt alldeles för korta liv.
En annan kvinna som närmar sig ett oundvikligt och alltför nära slut är Carmen i En sorts kärlek. Hon har precis fått en cancerdiagnos och i boken får vi följa Carmen och hennes mans liv ändra fram till slutet. Även här känns det autentiskt och det är en hel del ordentligt starka scener som skildras, men boken skiljer sig ändå fundamentalt från Pohls ovan nämnda ungdomsbok. Carmens man, Sten, anstränger sig inte bara för att ta ett farväl och göra slutet så bra som möjligt, utan han gör också ett otal snedsprång och har en mängd otrohetsaffärer. Många tycker nog hemskt illa om den här boken p.g.a. det, men jag tycker att den trots allt är oerhört berörande och fin och jag kan naturligtvis inte veta hur man upplever en sådan här situation, men jag tror att både Pohl och Kluun, som har skrivit En sorts kärlek, beskriver två helt möjliga reaktioner.
En betydligt mer lättsam bok om döden är The Great Blue Yonder om en pojke som vandrar vidare efter att ha blivit påkörd och dödad av en lastbil. För att ta sig vidare krävs dock att han avslutar en viktig sak: att han tar ett ordentligt farväl av sin äldre syster. I boken får man sedan följa huvudpersonen, Harry, när han slutför detta sista uppdrag. Det är en bok som trots är både rolig och söt, utan att bli alltför töntig, som barnböcker i ämnet säkert annars kan bli!
Det är inte ofta som jag beställer böcker, men här om dagen gjorde jag faktiskt det. Jag blev tipsad om att The Importance of being Earnest säljs för en billig peng på Adlibris via en blogg (har glömt vilken!) och slog till! De är slutsålda nu efter vad det verkar om någon undrar.
Jag tycker hur som helst hemskt mycket om filmen och har ända sedan jag såg den för flera år sedan velat läsa boken, men aldrig kommit till skott. En samlingsvolym med Cora Sandels Alberte-böcker (det är också böcker som jag länge har tänkt läsa!) fick följa med. Och fort gick det! Trots meddelande om att Wildes klassiker var försenad och trots att jag valde någon slags extra långsam miljöfrakt kom de fram redan igår, båda två: ett smalt litet paket och ett tjockt (eftersom The Importance of being Earnest var försenad och kom i eget paket). Det är faktiskt rätt rejäl skillnad i omfång. Haha.
Jag får se när jag hinner med dem. Jag har inte varit så inspirerad till att läsa de senaste veckorna, trots att jag har två bra böcker på gång (Människohamn och Dödgrävarens dotter), så det går lite trögt…
Jag har en känsla av att Wildes bok är den som kommer att bli utläst först av mina två nya böcker. Ibland är det verkligen tacksamt med tunna böcker!
Berätta om en bok som… …fick dig att skratta.
Jag skrattade faktiskt högt när jag läste Mormor gråter, även om många delar naturligtvis inte är speciellt roliga, utan snarare tragiska.
…fick dig att gråta.
Jag är extremt lättrörd och mina ögon tåras av alla möjliga böcker. Jag saknar dig, jag saknar dig är en sådan bok (det finns flera av Pohls böcker som är riktiga gråt-böcker).
…gjorde dig riktigt arg. Tills jag finner dig är en riktig skitbok från helvetet. Jag borde ha gett den ett långt sämre betyg än vad jag gjorde!
…fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Gissningsvis kommer alla andra ha samma svar som jag, men JA, jag skulle också gärna vilja titta in i Harry Potters magiska värld! 😀
…handlar om en historisk tid som du tycker om.
Tycker om boken eller tycker om tiden..? Jag gillar faktiskt nutid bäst, för när historien beskrivs är den inte sällan rå, fattig eller på annat sätt inte särskilt lockande! För att plocka en nutidsbok så kan Mitt i livet få åka fram, för det är en av få Oates-böcker som snarare känns som en glad och uppåt läsning än beklämmande. Fast jag tänker inte påstå att ”nutid” har någon stor betydelse för bokens handling. Jag plockade den rätt slumpartat, men ändå…
…du ångrar att du läste ut.
Egentligen ingen… Alla böcker kan ju ge något! Men det är klart att Tvilling-böckerna kan anses vara det sämsta skit som någonsin har skrivits för barn och unga.
…finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den. En bön för Owen Meany är en sådan bok, men att jag hade den i tankarna just nu är nog för att jag flaggade lite för den i ett ganska nyligt inlägg. Det var länge sedan jag läste ut den!
…har väntat i bokhyllan riktigt länge.
Jag fick Är det någon där? av Marian Keyes med en tidning för någon månad sedan och det dröjer nog innan den blir utläst.
…du inte förstår att så många tycker om.
Helt ärligt fattar jag inte vad grejen är med Millenniumtrilogin!
…du tycker att alla ska läsa. Utvandrarna känns som en klassiker som förtjänas att läsa av alla. Jag tror de flesta kommer att uppskatta den också!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Veckans Tematrio handlar om ”vandringslitteratur”:
