Berätta om tre böcker som skildrar krig eller andra former av förtryck.
Det här är ett ämne där jag skulle kunna räkna upp väldigt många böcker, känner jag. Hur många böcker finns det inte som skildrar Andra världskriget t.ex? Över huvud taget känns det som att krig är ett vanligt ämne inom litteraturen, kanske för att det är en tacksam form för att skildra något som är så drabbande för den som utsätts för det, men som tidningar och andra medier sällan kan förmedla.
En reportagebok som innehåller många gripande berättelser om barn och unga som är utsatta för olika former av förtryck är Vår förbannade rätt av Maja Frankel. Boken är skriven med utgångespunkten ”Hur kan unga människor kräva sina rättigheter om de inte ens vet att de existerar?” och berättar väldigt bra och tydligt om Barnkonventionen. Alla skolor borde använda den här boken för ett belysa detta.
Ska jag välja något som handlar om Andra världskriget finns det som sagt lite att välja på, men jag tycker nog ändå att Sioma Zubickys självbiografiska bok Med förintelsen i bagaget är den jag främst vill ta upp i den här Tematrion. Det är nog fler än jag som fick lyssna på Zubickys berättelse under högstadiet och jag hoppas att många fler årgångar av högstadieungdomar får läsa den här boken så att ingen någonsin börjar tvivla på att förintelsen har skett.
Min tredje bok blir ingen bok om krig, men en bok om ett nog så viktigt förtryck att våga prata om: mobbing. Peter Pohls böcker om Anders är några som jag verkligen fastnade för i tonåren och Vi kallar honom Anna tycker jag är särskilt läsvärd för den som vill läsa något som tränger sig på och berör & stör.
Det är inte ofta jag läser om böcker, men nu ska vi läsa Le Petit Prince på franskan och den har jag faktiskt redan läst. Jag är lite nyfiken på om jag kommer att se annorlunda på den nu och om jag kommer att förstå den på ett annat sätt (jag borde rimligen kunna mer franska i alla fall). Spontant känns det inte som att jag kommer att tycka sämre om den åtminstone, för det är en otroligt rar liten bok och nu när jag åter har läst några kapitel känner jag fortfarande att den är fantastisk. Jag fastnar mest för hur bokens huvudperson beklagar sig över att vuxna tappar så mycket av sin fantasi och förmåga att tänka kreativit. Som här t.ex:
”Si vous dites aux grandes personnes: ”J’ai vu une belle maison en briques roses, avec des géraniums aux fenêtres et des colombes sur le toit…” elles ne parviennent pas à s’imaginer cette maison. Il faut leur dire: ”J’ai vu une maison de cent mile francs.” Alors elles s’écrient: ”Comme c’est joli!””
(”Om du berättar för vuxna: ”Jag såg ett vackert hus av rosa regel, med pelargoner i fönstren och duvor på taket…” kan de inte föreställa sig det huset. Man måste säga: ”Jag såg ett hus som kostade 100 000 franc.” Då skulle de utropa: ”Så vackert!””)
Den lilla prisen är verkligen den där förvuxne, naive pojken som vuxna kanske borde ha mer av för att inte bli sådär låsta i sitt tankesätt. Till skillnad från vilken annan vuxen som helst kan han dessutom se vad det här föreställer:
Berätta om (och visa gärna bild på) tre bokomslag som du tycker är värda att titta lite extra på, kanske för att de väl passar innehållet, är vackra eller fula.
Det här tycker jag är ett roligt tema faktiskt och jag väljer gärna att lyfta fram tre vackra omslag.
Solklar vinnare är en av delarna i Penguin Classics hardback exclusive-serie, nämligen Lewis Carrolls böcker om Alice i Underlandet.
De som känner mig vet att jag länge har gillat det kitchiga i rosa flamingos och den här boken är helt enkelt gränslöst snygg. Vem som helst borde bli en lyckligare människa av att ha den i bokhyllan! Även de övriga böckerna i serien är oerhört snyggt formgivna av en duktig designer. Du kan kika på dem här om du är nyfiken.
Nummer två bland snygga bokomslag tycker jag är de senaste pocketutgåvorna av Selma Lagerlöfs klassiker (som t.ex. Gösta Berlings saga nedan):
Ett enkelt & snyggt mönster som säkert hade kunnat bli en tjusig fondvägg i någon trendig lägenhet för några år sedan! Jag har bara Gösta Berlings saga själv, men jag tror mig veta att de övriga utgåvorna har samma mönster men andra färger (dock hör orange till min favoritfärg, så jag klagar inte över min bok).
Som trea vill jag gärna nämna Jonas Hassen Khemiris böcker, egentligen alla, men särskilt Ett öga rött, som blev ganska uppmärksammad när den kom, just på grund av sin guldiga framsida. Framsidan gör sig naturligtvis inte på skärm, men snyggt är det!
De senaste dagarna har jag roat mig med att göra om utseendet på min hemsida. Det var länge sedan sist faktiskt, så det var kanske på tiden. Man skulle nog kunna tro att jag har en boksida enbart för att dela med mig av vad jag läser, men egentligen hade jag knappast gjort en hemsida om det inte vore för att det är så skoj att programmera.
Ibland undrar jag hur många bloggare det är som förstår hur en blogg är uppbyggd och hur koden bakom en hemsida ser ut. Nästan ingen? Själv har jag visserligen god hjälp av Textpattern eftersom jag inte kan något om databaser och sådant, men xHTML och CSS är de roligaste programmeringsspråken jag har stött på hittills, så de använder jag glatt när jag pysslar med mina hemsidor.
Fler borde lära sig! Det är faktiskt väldigt kul och lite pyssligt att programmera. Och är man språkintresserad kan man njuta av språk som saknar grammatiska undantag. 😉
Berätta om tre böcker/romaner/texter skrivna av kinesiska författare eller som utspelar sig i Kina!
Den här gången får jag verkligen skämmas, för jag har inte läst en endaste bok av en kinesisk författare och inte har jag läst något som utspelar sig i Kina heller. Jag tror inte ens att jordenruntresarna i Jorden runt på 80 dagar någonsin besökte detta land (eller minns jag fel?). Aj, aj!
Veckans Tematrio går lite på samma tema som förra veckan, d.v.s. Nobelpristagare.
Vems namn kommer Peter Englund att presentera på torsdag? Du får basera dina förslag på såväl sannolikhet, som önskemål. Pristagaren skall dock vara i livet.
Svårt för mig! Jag kollade upp en lista över tänkbara pristagare på Wikipedia och från den har jag endast läst Joyce Carol Oates, Eeva Kilpi, Paul Auster, Bob Dylan, Paulo Coelho och P.O. Enquist. Bara faktumet att jag känner till dessa författare gör att jag inte tror att de kommer att komma på fråga, men ändå. Jag säger nog: Joyce Carol Oates, Eeva Kilpi och Paul Auster i alla fall. Paulo Coelho tror jag inte ett ögonblick på; är inte han alldeles för ”folklig”?
Oj, vad jag gillar Joyce Carol Oates. När hennes namn står på framsidan på en bok vet man att man kommer att dras med i något stort, en berättelse utöver det vanliga. Med den här boken har Oates gjort det igen: serverat en magnifikt berättad skildring av en kvinnas liv i det moderna USA. Att hon hämtar inspiration ur självupplevda händelser och händelser från närstående personer är uppenbart, för såhär påträngande insiktsfullt kan man annars inte skriva. Har man läst några av Oates böcker upptäcker man också ganska snart att det är vissa teman som tenderar att återkomma i hennes berättande. Det kan vara Marilyn Monroe som står i huvudrollen (Blonde), det kan vara en kvinna vars mamma nyligt har blivit mördad (Älskad, saknad) eller det kan vara Rebecca Schwart/Hazel Jones, som är huvudperson i den här boken. Oavsett vilken tenderar det alltid att vara kvinnor i beroendesituationer, kvinnor som lider av den allra största ensamheten, kvinnor i utanförskap, kvinnor som är i ett desperat sökande efter en egen identitet, ett eget liv, en trygghet i en värld som tycks vilja dem något ont. Det finns ingen annan författarinna som kan skriva om detta på samma sätt som Oates. Hon kan måla upp livsöden och bakgrunder till de mest desperata eller rubbade handlingar en människa kan begå och hon får alla berättelser att beröra på djupet.
I den här boken står Rebecca Schwart i centrum. Hennes familj invandrar till USA vid 30-talets slut och har ett ganska miserabelt liv i utanförskap. En dag skjuter pappan i desperation både mamman och sig själv och lämnar Rebecca ensam kvar. Rebecca går inte klart high school, utan tar jobb som städerska på ett hotell, där hon träffar mannen som kommer att bli pappa åt deras barn. Rebecca Schwart, med ett efternamn som är taget för att passa bättre i USA, blir således mrs Niles Tignor. Äktenskapet är dock olyckligt och efter upprepade våldsamheter flyr hon därifrån och byter än en gång identitet. Hennes nya namn blir Hazel Jones. Hazel Jones är en behaglig kvinna, en korrekt kvinna, en kvinna som är på resa med sin lilla son Zack, det musikaliska underbarnet. Det är ett kringflackande liv fram tills att hon träffar en man som också får upp ögonen för Zacks musikaliska begåvning och det stora målet blir att stötta gemensamt stötta Zack i hans spelande och tävlande.
Oates berättande är som alltid fängslande och berörande. Det ständiga identitetssökandet blir i den här boken extra påtagligt hos Rebecca/Hazel, som helt byter namn och hela tiden strikt hemlighåller sin bakgrund i ett försök att skydda sig själv, sitt barn, sitt liv. Starkt och fantastiskt berättat!
Det var länge sedan jag läste en barnbok senast, men nu har jag läst ut den franska barnboken Baby-sitter blues.
I baby-sitter blues får vi träffa Émilien, 14 år, som i jakt på lite extra pengar börjar sitta barnvakt. Han har ingen tidigare vana vid barn eftersom han saknar syskon själv, men han ger sig ändå in i det och blir riktigt fascinerad. Särskilt fastnar han för den sex månader gamla Anthony. För att lära sig mer om barn letar han kunskap i böcker på biblioteket och hos människor som han frågar ut. I jakten på ny kunskap och i sin iver att övertala föräldrar om vilken fantastisk barnvakt han skulle kunna vara åt deras barn, hinner han snärja in sig ganska många olika lögner, innan hans mamma plötsligt sätter stopp för hans extraknäck. Hans nya idé blir att ge extraundervisning till en dyslektiker, som har hamnat lite efter i skolan.
Det är en smårolig och gullig liten bok som säkert kan uppskattas av många läsare som är ungefär i Émiliens ålder eller lite yngre. Själv uppskattade jag den mest för att den är skriven på en lättläst franska som det inte är några problem att följa, även för den som inte har studerat franska särskilt länge. Själva berättelsen kändes förvisso rolig, som sagt, och söt, men den grep inte tag på djupet hos mig.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Den här veckan har Tematrio temat förtryck.
