Nu har jag läst (eller snarare lyssnat) på ett verk av en nobelpristagare. Minsann! Herr Arnes penningar är det jag har haft i lurarna den senaste tiden och jag tycker faktiskt att den var riktigt bra. Jag gillar att den har sina inslag av övernaturligheter. Dessutom passade den mig väldigt bra att just lyssna på, eftersom den inte är så lång (3 CD). Jag brukar inte intensivlyssna så mycket på ljudböcker, utan mest ha i lurarna när jag promenerar till universitetet. En längre bok kan därför råka ta evinnerligt lång tid att lyssna ut.
Herr Arnes penningar är en spännande liten historia med touch av övernaturligheter och spöken. Den tar sin början i ett rått mord, där den rike herr Arne och alla i hans hus, brutalt slaktas, och förövarna smiter med alla pengarna som fanns i huset. Den enda som lyckas undkomma är Elsalill, och det blir fattiga fiskaren Torarin, som tar hand om henne. Elsalill hamnar så i Marstrand, där hon hjälper Torarin att rensa fisk, och väl där blir hon förälskad i en stilig skotte, sir Archie, som vill föra henne med sig tillbaka till Skottland. Det är nu det börjar ske övernaturliga saker och Elsalill blir på ett eller annat sätt hela tiden varnad eller hindrad från att vara med sir Archie. Den mörka hemligheten, att sir Archie är herr Arnes mördare, rullas så upp, och Elsalill står plötligt i en svår situation.
Sensmoralen går inte att ta miste på i denna historia. Även om det är kärleken som står på spel, måste den som har begått ett brott sona sitt straff. Hur det går till kan du läsa om i boken om du inte redan har gjort det. Det är ingen lång berättelse, men den är spännande och trevlig och känns väldigt typisk för Lagerlöf. Jag gillar hennes sätt att väva in spökhistorier i sina berättelser och jag tycker att det här är en läsvärd historia.
Här blir det visst inte så mycket annat än Tematrio-uppdateringar, men det är å andra sidan kul att svara på dem. 🙂 Annars läser jag både böckerna om Alberte, Nattfåk samt en bok till kursen i franska, så jag har rätt mycket på gång! I lurarna har jag Herr Arnes penningar också och den är snart färdiglyssnad.
Nåväl. Den här veckan är temat Astrid Lindgren och det är ju fantastiskt kul, för här är en författare vars böcker alla svenskar har någon slags relation till. Ibland kan jag dock känna att det inte är böckerna som Lindgren är så uppskattad för, utan filmerna och TV-produktionerna. Det är nog färre än vad man kanske kan tro som faktiskt har läst Lindgrens böcker. Det jag har läst av henne valde jag att läsa i sena tonåren!
Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om.
Favorit är nog i alla fall Vi på Saltkråkan. Böckerna har jag inte läst, men TV-serien och filmerna har jag sett X antal gånger. Extra kul är det när man faktiskt själv är uppväxt på ställen där serien har spelats in. Sedan kan man ju aldrig sluta charmas av farbror Melker, som vill så väl, men misslyckas så ofta, Tjorven, Stina, med sin ”på min gata hemma i stan…”, Pelle och hans djur, lillgamla Malin… ALLA karaktärer. En himla mysig serie som vem som helst kan uppskatta och tycka är rolig!
En annan serie som jag har sett så att jag kan den utantill är Barnen i Bullerbyn. Den är nog egentligen inte lika rolig som Saltkråkan, men mysig och charmig är den. Bullerbyn är verkligen en liten idyll och även sådana som jag, som typ kvävs på landsbygden, älskar att se livet på landet, med lammen, kattungarna…
En bok borde jag också nämna såklart. Jag väljer Bröderna Lejonhjärta för att den är spännande, vacker och fantastisk. Det är en favoritbok! Och nä, filmen är inte lika bra som boken, inte på långa vägar, både för att en del av skådespelarna är dubbade och kanske också för att Katla är så ful. Hehe. Men boken! Läs den!
Den första och den självklara boken att nämna tycker jag är Mig äger ingen, i vilken Åsa Linderborg berättar om sin egen pappa. Pappan älskar och vill göra allt för sin dotter, men räcker inte alltid till.
En annan ”biografi” är Johanna NilssonsJag är leopardpojkens dotter, som handlar om Nilssons pappas uppväxt, som son till två missionärer. Det kanske inte är en berättelse om en pappa, utan snarare en pojke, men jag tycker ändå att den passar in på temat. Även här är det en pojke som hamnar lite i kläm, fast den här gången är det ingen alkoholiserad far, som i Linderborgs bok, utan föräldrar som är så upptagna av det de räknar som ett högre syfte att de inte alltid sätter sina egna barn i det första rummet.
Ut och stjäla hästar är en tredje pappa-bok. Stereotypt nog handlar den om en pappa som faktiskt försvinner (hur många böcker finns det inte där pappan är försvunnen?). Boken handlar om den sista sommaren, som den femtonåriga huvudpersonen har tillsammans med sin far.
Journal du dehors bevisar ett en berättelse inte behöver vara komplicerad för att vara bra. Journal du dehors är över huvud taget ingen ”berättelse”: den har inga egentliga huvudpersoner, den har ingen egentlig början och heller inget slut. Vad den är, är ett slags reportage över samtiden. Författaren har roat sig med att beskriva sin omvärld: vad som händer och sägs på pendeltåget, på stationen, i väntrummet, i kön till offentliga toaletter, i köttaffären, på snabbköpet, under promenaden med hunden. Det är korta stycken, som kanske mer än någon ”berättelse” beskriver en Parisförort och människorna som lever där.
Jag fastnade verkligen för den här boken! Den är befriande enkel, men saknar inte ett vackert och målande språk.
Ännu en hästbok utläst! Jag har nu faktiskt läst alla böcker om de tre stallkompisarna Lisa, Carole och Susan och jag kan nog konstatera att böcker inte är så hemskt bra som jag tyckte att de var när jag var liten.
I Till häst i New York lämnar de tre kompisarna sin lilla idyll till småstad och åker till New York för att titta på en stor tävling, där en vän till dem ska ställa upp. Väl i New York kastas de rätt in i ett typiskt fall för deras klubb, Sadelklubben. De råkar av en slump på en stor flickidol: skådespelaren Skye Ransom och han måste lära sig att rida inför en roll i en film.
Boken varken stör eller berör särskilt mycket, men är ändå hemskt söt och trevlig. Stallkompisar var min barndoms favorithästböcker och jag kan verkligen förstå hur de blev det. Ridlektionerna och ridturerna är beskrivna på ett närmast pedagogiskt sätt och på så sätt att man känner igen sig om man själv är en hästtjej som går på ridskola och lär sig grunderna. Samtidigt är böckerna konstruerade så att vem som helst kan känna igen sig även i de episoder som inte direkt berör hästarna och ridningen. Lisa, Susan och Carole är verkligen olika som personer och alltid finns det någon av dem man som liten tjej kan känna igen sig i och tycka om.
Jag tycker ändå att det har varit skojigt att dyka ner lite i genren igen! Och jag undrar vad jag skulle tycka om t.ex. Peter Pohls böcker eller böckerna om Steffie och Nellie (av Annika Thor) eller om Mirandaböckerna (av Kerstin Sundh) om jag läste om dem. De var favoriter på sin tid, så att säga, men vad skulle jag tycka idag? Skulle jag våga? Eller är risken för stor att jag inte längre hittar något bra i dem? Usch, vad hemskt det vore!
Böckerna om Rut-Emma älskade jag i alla fall som liten och när jag läste om dem i somras tyckte jag fortfarande att de var kanon. En annan som som riktar sig till en yngre publik är Le petit prince och den är ju helt underbar! Detsamma får nog sägas gälla för Astrid Lindgrens böcker, som kan tilltala små som stora, inte sällan på helt olika sätt.
Vilka barnböcker tycker du är ”odödliga” favoriter? Har du vågat läsa om det du gillade när du var liten?
Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?
Det finns ju faktiskt en hel uppsjö av filmatiserade böcker, men det är inte så ofta jag kollar på dem. För det första har jag ett ganska svalt intresse för film och för det andra brukar jag inte läsa boken om jag har sett filmen och vice versa. Men det finns ändå en hel del film jag har sett och som också finns som bok.
Parfymen tycker jag är en riktigt bra bok. Där tycker jag att man faktiskt har lyckats väl med att förmedla det som till synes är omöjligt att skildra i en film: parfymer och hela vetenskapen runt dofter. Dock är boken mycket bättre. Framför allt tycker jag det eftersom de har roat sig med att lägga in en kärlekshistoria i filmatiseringen, något som jag inte ser i boken och inte tycker passar i berättelsen.
En bok och film som faktiskt är ungefär lika bra är Tillsammans är man mindre ensam. Boken är en riktig tegelsten och visst har man bantat bort mycket i filmen, men den är ändå en varm och härlig feel good-berättelse, som är väl värd att se och/eller läsa! För den som suktar efter mer Gavalda kom Jag älskade honom ganska nyligt som film, men den har jag inte sett. Den som skulle vilja se Lyckan är en sällsam fågel får dock vänta förgäves, för Gavalda har avslöjat att hon inte vill att den filmatiseras eftersom hon anser det vara omöjligt att hitta de miljöer hon målar upp i boken. Det kanske är klokt. Vad kan väl inte en film förstöra när man har läst en tjock bok med rika beskrivningar av fantastiska och speciella miljöer, som aldrig ens går att återfinna i verkligheten?
En tredje bok som är filmatiserad är Möss och människor. Den är boken så trogen att det är svårt att bestämma sig för vilken som är bäst, men jag vill nog ändå säga att boken är den bästa, för det är en av mina favoritböcker och den är en riktig klassiker, som är väl värd att läsas fortfarande.
En filmatisering som jag skulle vilja se är för övrigt Revolutionary road efter all strålande kritik. Och en bok som jag skulle vilja läsa efter att ha sett en filmatisering är The Importance of being Earnest (det kommer att ske snart, för den är inköpt och står i bokhyllan och väntar!).
Stallkompisar hörde till mina favoritböcker när jag var 10-12 år och Sadelklubben ställer upp är en av två böcker i serien som jag inte har läst förut. Det var med stora nostalgikänslor jag öppnade den här boken, men också med lite besvikelse som jag la den ifrån mig. Det är tyvärr en ganska platt bok, med enkla intriger och ingen direkt djupdykning i känslor och relationer. Det spelar dock ingen större roll. Hästtokiga tjejer kan nog fortfarande älska böckerna om de tre kompisarna Lisa, Susan och Carole och deras upptåg. I den här boken handlar det om en kadriljuppvisning, som de planerar som en överraskning för att locka fler elever till sin ridskola.
Ett plus i kanten för att skildringarna av hästarna och ridningen faktiskt känns som om de kommer från någon som själv har varit där och vet vad det handlar om. Det är inte överdrivna och löjliga berättelser om tjejer som tävlar i världsmästerskap med vildhästar, utan autentiskt berättat om ridlektioner för några tjejer som har lärt sig grunderna.
Nu har vi diskuterat klart Le petit prince på franskan och näst på tur står en kort liten bok av Annie Ernaux.
I alla fall så kan jag inte låta bli att fascineras av författaren, Antoine de Saint Exupéry. Tänk att han faktiskt försvann helt spårlöst 1944! Helt spårlöst med sitt flygplan! Sådant kan man ju inte göra när man har skrivit en bok om en flygkrasch (som han säkerligen var inspirerad av från den flygkrasch han faktiskt klarade sig från nio år tidigare) och en prins som hamnar på jorden och sedan försvinner igen.
Jag var tvungen att kolla på Wikipedia när jag kom hem och läsa mer om Saint Exupérys försvinnande. 1998 hittade man tydligen ett litet armband med hans namn i havet och sedan hittade man det som troligen var hans plan, som han hade när han försvann. Helt otroligt egentligen!
Hade man aldrig hittat det där lilla armbandet hade jag gärna trott att han hade försvunnit, precis som den lilla prisen, till Asteroid B612. Jag tänker mig att hans försvinnande var lika mystiskt och sorgligt som när prinsen själv lämnar jorden i boken. Jag tänker mig att det ändå var ett lyckligt slut; kanske hade han med sig den munkorg som prinsen glömde på jorden och som han hade tänkt ha på sitt får, så att det inte skulle äta upp hans älskade blomma.
Men nix. Han försvann tydligen i havet. Så himla märkligt det är ibland.
Igår när jag var på ICA Maxi råkade jag snubbla över Anna-Karin Eldes senaste: Hej sötnos!. Den är inte precis ny, men jag har faktiskt inte sett den förut, så jag slog till. Jag brukar inte köpa böcker, men 19 kr för en bok som jag kommer att bläddra i många gånger känns helt klart värt.
För oj, vad jag gillar Anna-Karin Elde! Egentligen uppskattar jag nog mest hennes fantastiska betraktelser kring relationer och livet som kvinna och därför älskar jag hela Elde x 3. Det här är inte riktigt samma sak. I Hej sötnos! har Anna-Karin illustrerat och skrivit kring sin dansresa på Cuba. Det är stela svenskar, som försöker att vara lika mjuka i kroppen som sina kubanska danslärare, varvat med roliga texter och illustrationer från strandlivet m.m. Kul och snyggt, precis som man kan förvänta sig! Min enda invänding är att det blir lite tunt när allt kretsar kring nästan samma sak, men gillar man Elde kan jag lova att man gillar Hej sötnos!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Nu har jag läst (eller snarare lyssnat) på ett verk av en nobelpristagare. Minsann! Herr Arnes penningar är det jag har haft i lurarna den senaste tiden och jag tycker faktiskt att den var riktigt bra. Jag gillar att den har sina inslag av övernaturligheter. Dessutom passade den mig väldigt bra att just lyssna på, eftersom den inte är så lång (3 CD). Jag brukar inte intensivlyssna så mycket på ljudböcker, utan mest ha i lurarna när jag promenerar till universitetet. En längre bok kan därför råka ta evinnerligt lång tid att lyssna ut.
Här blir det visst inte så mycket annat än 
