Det finns mycket i nästa års utgivning som jag är intresserad av. Ofta är jag rätt långsam med att läsa nya böcker, eftersom jag lånar allt på biblioteket, men det finns några böcker jag skulle vilja lägga vantarna på så fort jag kan. Eller åtminstone lägga vantarna på _någon gång_. 😉
Bland annat kommer Johan Theorins Blodläge i april. Den utspelar sig, liksom Skumtimmen och Nattfåk, på Öland. Eftersom jag tycker om båda hans tidigare böcker har jag höga förväntningar på denna.
John Ajvide Lindqvist kommer också med nytt, en ny skräckroman: Lilla stjärna. Jag är egentligen lite ”mätt” på skräck och övernaturligheter, men är ändå nyfiken på boken, eftersom jag tycker hemskt mycket om Ajvide Lindqvists sätt att berätta.
Norstedts fortsätter att komma med återutgivningar av Richard Yates. Eftersom jag älskade Revolutionary road vill jag gärna läsa Easter Parade, som kommer ut i vår.
Anne B. Ragdes Arseniktornet kommer också på svenska. Den här gången utspelar sig boken i mellankrigstidens Köpenhamn. Det återstår att se om den är en lika bra feel good-roman som hennes böcker om Torunn (Berlinerpopplarna).
Men mest av allt ser jag fram emot Susanna Alakoskis nya Håpas du trifs bra i fengelset. Jag hoppas att den känns lika viktig, insiktsfull och bra som Svinalängorna. Även den nya boken lär handla om missbruk och barn som kommer i kläm.
Det händer inte så ofta, men ibland bara ramlar de över en: de riktigt bra läsupplevelserna. Alberte och Jakob hör till denna kategori, och är faktiskt bland det mest betagande, ömsinta och fantastiska jag har läst på mycket länge.
Boken saknar action och spänning, men vinner stort på att den tränger in på djupet på ett sätt som få berättelser gör. Det är svårt att inte beröras av Albertes liv. Hon är yngsta dottern i en familj, som vill se välbärgade ut utåt, men egentligen inte har råd med sonens, Jakobs, skolgång, och definitivt inte har råd att bekosta Albertes dito. Livet ter sig ganska innehållslöst och till och med att ha drömmar verkar vara att kräva för mycket i denna iskalla nordnorska stad, där folks enda nöje är skvaller.
För Albertes del är det upplagt för besvikelser. Hon gör sin mor ledsen genom att inte vara den vackra dotter hon borde vara och genom att varken kunna sköta hushållssysslorna med glädje eller skaffa en lämplig man att gifta sig med. Hon har också ansvaret att hålla tillbaka sin slarver till bror och att täcka upp för honom när han hamnar i knipa. Det finns mycket i hemmet som måste döljas och undvikas att tala om. Det är som om de på varje middag sitter och mörkar katastrofer för varandra.
Boken är djupt berörande på sitt stillsamma sätt och den är fantastiskt väl berättad. Visst känns den på många sätt ledsam, men det fina är att det finns något slags ljusning i den, att den inte helt dödar hoppet om att livet kan bli det man vill att det ska bli, och inte det man försöker få det till att bli för att behaga de runt omkring och för att passa in. Alberte och Jakob tar upp det mest centrala i den oro över framtiden som förmodligen alla går och bär på i Albertes ålder. En fantastisk bok! Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa ett berörande, välskrivet litet mästerverk om en ung kvinna som försöker att skaffa sig ett eget liv i en kall, nordnorsk stad där alla förväntar sig att hon ska anpassa sig till den snäva kvinnoroll som erbjuds.
Betyg: 5 frostnätter av 5.
Om Alberte och Jakob och Cora Sandel
Cora Sandel är en pseudonym för Sara Fabricius (1880-1974). Hon var en norsk författare, född i Tromsø. Fabricius levde i Paris under ett antal år och försökte att leva på sitt konstnärskap, men flyttade sedan till Sverige. Hon var gift med skulptören Anders Jönsson, men paret separerade 1926, samma år som Fabricius debuterade som författare. Hon skrev ett flertal romaner, men är kanske mest känd för böckerna om Alberte, en trilogi som anses bygga mycket på hennes eget liv.
Originaltitel: Alberte og Jakob (norska).
Utgivningsår: 1927 (första utgåvan på svenska, översättning av Ingeborg Essén), 1997 (första utgåvan i denna översättning av Gun-Britt Sundström).
Antal sidor: 336 (Alberte och Jakob), 890 (hela samlingsvolymen).
Andras röster: Bokcirkeln i Sveriges radio, Bibliotekarien läser, Litteratura, Boklandskap.
Köp hos t.ex: Bokus.
Jag har varit på biblioteket (eller snarare: biblioteken) och bunkrat upp inför ”jullovet”. Jag tror jag överdrev lite (man ska väl ha tid att umgås också? Och slösurfa? ;)). Vet inte riktigt vilka som ska få följa med på resa, men det blir nog Juloratoriet, Timmarna och Det mest förbjudna i alla fall. Är det en bra idé?
Veckans Tematrio handlar om vänskap och det tycker jag är kul. Kärlek är något som idealiseras och tjatas sönder & samman i såväl böcker som film, men vänskap brukar aldrig avhandlas, och om det gör det så är det mest för att det ska leda fram till ”något mer”. Så jag tycker att det är skoj att temat uppmärksammas!
Berätta om tre böcker som handlar om vänskap!
Tillsammans är man mindre ensam är en fin bok om några ensamma själar som träffas som av en slump och delar en våning i Paris. Vänskapen får dem alla tre att växa som människor (och jepp, en av vänskaperna utvecklas till något mer :P). Tycker den är så himla fin och feel good!
En annan typisk feel good-bok (eller böcker, snarare) är böckerna om Ya Ya-flickorna, som handlar om Vivi, Caro, Teensy och Necie och deras liv i Louisiana. Härliga böcker, om vänskap som håller livet ut!
Som tredje bok väljer jag att nämna Janne, min vän, som handlar mycket om vänskapen mellan två 12-åriga killar, och också hur vänskapen på ett sorgligt sätt tar slut.
Nu har jag läst om Follyfoot, som jag rotade upp ur biblioteksarkivet för ett tag sedan i ett anfall av nostalgi. Jag blev faktiskt inte särskilt besviken, utan tycker att det är en mysig och trovärdig hästbok, trots att den har närmare 40 år på nacken.
Follyfoot är en av böckerna i en bokserie som jag tyckte väldigt mycket om när jag var i den åldern då jag läste hästböcker. Vad jag fastnade för på den tiden var att hästarna i den här boken inte är överdrivna sagohästar, utan ganska vanliga hästar, ofta sådana med en hel del skavanker. Den känns liksom trovärdig. Det tycker jag fortfarande.
Boken handlar om ett stall, Follyfoot, där några eldsjälar tar hand om gamla och sjuka hästar, som behöver omvårdnad och vila. En del hästar räddar de från vanvård, andra hästar lämnar ägarna in för att de inte kan ta hand om dem för stunden.
Det är en mysig och smårolig bok, som också blev TV-serie på 70-talet. Den har jag inte sett, men när jag läser boken kan jag föreställa mig att den nog skulle vinna på att vara TV-serie istället för bok. Det känns nämligen som att den inte riktigt har en röd tråd, utan innehåller lite väl många korta episoder, som står lite för sig själva. Det hade varit roligare om författaren hade trängt lite djupare i karaktärerna istället.
Lyran själv (som hittar på alla Tematrio-utmaningarna) räknar upp två av mina favoriter på sin hemsida: När man skjuter arbetare… och Svinalängorna, så jag vill nog inte nämna dem, även fast de är så himla bra. Det finns ju dock ganska många andra böcker som behandlar detta svåra tema.
En av dem är Peter PohlsJag är kvar hos er, som handlar om hur 15-åriga Annas anhöriga tar farväl sedan hon har fått beskedet att hon har en hjärntumör, som inte går att få bort. Den lämnar inte ett öga torrt. Pohl har skrivit den så att den närmast känns verklighetsbaserad, vilket jag faktiskt också tror att den är. Boken står ofta på ungdomsavdelningen på biblioteken, men kan verkligen läsas av äldre också.
En något nyare bok är den lite kontroversiella boken En sorts kärlek, av Ray Kluun, i vilken huvudpersonens fru får cancer. Trots att frun blir allt sämre kan inte huvudpersonen sluta vara otrogen, men det känns ändå att det är äkta kärlek mellan makarna. Det är svårt att inte beröras av detta, säga vad man vill om otrohet, och, för all del, dödshjälp. Jag har aldrig tidigare läst en bok där författaren skriver så öppet och detaljrikt om cancer, cellgiftsbehandlingar och hur livet förändras för patienten och alla anhöriga när en person får ett besked om en sådan här svår sjukdom. Vad man än tycker om boken tycker jag att det är bra att den berättar om detta, som det så sällan pratas om.
Som en tredje bok den här veckan väljer jag Salvekvick och kvacksalveri, som är en populärvetenskaplig bok, där författarna med öppet sinne har gått in för att bevisa eller motbevisa att olika alternativmedicinska metoder fungerar. Jag tipsar gärna om den här boken, för som läkemedelskemist är alternativmedicin verkligen en fråga som intresserar mig. Jag blir riktigt arg när jag tänker på hur mycket skit det finns som står utom ordentligt kontroll och som luras på sjuka och desperata människor. Fy!
På bloggen Du är vad du läser sammanställs just nu de 100 bästa svenska böckerna. Kul initiativ tycker jag! Det saknas ju inte listor på bra engelska verk precis, men det finns desto färre svenska dito.
Det var inte igår jag lånade ljudboken Pälsen på biblioteket, men det har dröjt fram till nu innan jag lyssnade på denna lilla pärla till novell. Om ni undrar varför lyssningen har dröjt så länge kan jag tala om att det beror på att skivorna var ondsint kopieringsskyddade och inte gick att kopiera över till en mp3-spelare. Fy för sådant!
Pälsen är en sorgsen liten novell av min favorit, Hjalmar Söderberg. Den handlar om en ömklig doktor, doktor Henck, som får sin överrock förstörd när han råkar bli påkörd. Han får då låna en päls av en vän som han är på väg till för att låna pengar av. En päls är något han själv inte har råd med, men när han nu har en på sig lättas hans tunga sinne. Tankarna om hans sviktande hälsa, hans inte så lyckliga äktenskap och hans ekonomiska bekymmer ersätts med mer positiva känslor och ett ökat självförtroende. De goda känslorna försvinner dock när han kommer hem och hans fru förväxlar honom med någon annan. Söderberg gör det tydligt att en päls, liksom ett rikt och lyckligt liv i societeten inte är något som kan bli verklighet för alla. Det är en väldigt melankolisk novell och med Söderbergs perfekta språk och berättande. Jag kan verkligen rekommendera den, liksom jag gärna rekommenderar annat av denne författare.
Marcel Pagnol är en mycket känd och älskad fransk författare och dramatiker, men för mig som svensk är han tyvärr ganska okänd. Den här boken, som är första delen av tre självbiografiska böcker, är faktiskt det första jag läser av honom. Jag gillar den! I boken berättar Pagnol om sin uppväxt, som son till en kyrkohatande småskolelärare, och den utspelar sig till största delen vid det sommarställe i Provence, där Pagnol med familj och moster med familj spenderade sommarloven.
Pagnol målar detaljrikt upp det speciella landskapet i Provence och namnger en uppsjö av växter och djur som vistas där. Det går inte att undgå vilken kärlek författaren känner för det här stället. Kanske blir det lite väl pittoreskt. Läsaren får följa med på promenader i parken i Marseille, höra om ett barns funderingar om varifrån bebisar kommer och, naturligtvis, läsa om livet i Provence: jaktturer, indianlekar och så bergen och naturen såklart. Men det händer i stort sett aldrig någoting ont eller svårt. Allting är för det mesta rakt igenom gulligt och rart, men inte så mycket mer. Jag tyckte att den var söt och jag blev väldigt charmad av den, därför får den ett högt betyg från mig, trots att den inte gav så mycket mer än så. Ibland behöver det inte vara så mycket mer komplicerat än såhär, trots att man känner att det är en ganska friserad berättelse från någons barndom.
För den som inte vill läsa boken finns den även i en filmatisering från 1990. Den är boken hyfsat trogen och lyckas förmedla samma känslor som boken gör. Jag kan faktiskt rekommendera den också!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det händer inte så ofta, men ibland bara ramlar de över en: de riktigt bra läsupplevelserna. Alberte och Jakob hör till denna kategori, och är faktiskt bland det mest betagande, ömsinta och fantastiska jag har läst på mycket länge.
Veckans 
Den här veckan handlar 
