• The Importance of Being Earnest

    The Importance of Being Earnest

    Det är inte så ofta jag läser dramatik, men nu har jag läst Wildes härliga komedi The Importance of Being Earnest. Wilde är på sätt och vis nästan mer känd för de bevingade uttryck som han har lämnat efter sig, än för sina verk. Åtminstone är det nog fler som har läst citat från Wilde än som har läst hans böcker eller pjäser. Läser man dem märker man dock att hans fyndiga sätt att formulera sig återfinns i verken. The Importance of Being Earnest kan jag tycka är lite överdriven, men ändå väldigt underhållande och otroligt charmig!

    Titeln på den här pjäsen är verkligen klockren. Huvudpersonen är en man som lever dubbelliv. På landet kallar han sig vid sitt riktiga namn, Jack, och lever ett ordningssamt liv tillsammans med en ung tjej, Cecily, som han är förmyndare åt, men på helgerna åker han in till stan under förevändningen att se till sin slarver till bror, Ernest. Där lever han om under detta namn och där har han också träffat en kvinna, som han vill fria till, men som han inte har vågat avslöja sin riktiga identitet för. Allting blir väldigt rörigt när denna kvinna kommer på ett oanmält besök till hans ställe på landet, samtidigt som en av Jacks/Ernests vänner åker dit för att träffa Cecily och påstår sig vara Jacks bror Ernest.

    Det är lite överdrivet, såklart, men också roligt och med många fyndiga repliker. Naturligtvis varar ärlighet längst, men saningen kan också vara en nog så stor överraskning. Det här är det bästa jag har läst hittills av Wilde!

    Vill man inte läsa boken finns den i en helt okej filmatisering från 2002. På svenska har filmen, liksom boken, faktiskt, den obegripliga titeln Mister Ernest, en titel som helt har tappat bort hela ordleken med namnet Ernest och ordet Earnest. Ibland blir översättningar riktigt tokiga, kan jag tycka.


  • Tematrio: Bladvändare

    Tematrio: Bladvändare

    Tematrio - BladvändareLyrans Tematrio handlar den här veckan om ”bladvändare”, böcker som är så fängslande och spännande att man inte kan lägga de ifrån sig. Jag älskar bladvändare! Tre bladvändare:

    Böckerna om Harry Potter, särskilt Harry Potter och dödsrelikerna är några av de mest spännande bladvändare jag vet. Omöjliga att lägga ifrån sig! De första böckerna om den trollande pojken, som dras in i magiska äventyr, är lite mesiga, men ju äldre han blir, desto grymmare blir det och mer spännande likaså.

    En annan bok som lockar till sträckläsning är Fördjupade studier i katastroffysik, som är enormt fängslande och bjuder på överraskningar. Den handlar om en ung tjej som bor ensam tillsammans med sin pappa. Hon får ett speciellt förhållande till en av sina lärare, en vän som avslöjar väldigt lite om sig själv och faktiskt tycks dölja något. NÄR får vi läsa något mer av Pessl? Jag älskade den här boken!

    Som tredje bok kan jag nämna Is och vatten, vatten och is. Boken handlar om en tjej som är på expedition med isbrytaren Oden. När någon bryter sig in i hennes hytt väcker det en massa känslor och minnen från förr. Majgull Axelsson har i den här boken, liksom i alla hennes böcker, verkligen lyckats tränga in på djupet. Det är svårt att inte bli berörd av de levnadsöden hon målar upp!


  • Bara Alberte

    I den tredje och sista boken om Alberte har hon blivit mamma och bor kvar i Paris, i ett förhållande som är helt insomnat, men som hon inte har råd eller möjlighet att ta sig ur. Det är inte en alltför uppåt historia. Hon har så mycket drömmar och känslor, men är som en fånge bland alla hushållssysslor och med tanke på barnet kan hon inte bryta upp från barnets far, trots att hon har starka och besvarade känslor till en annan man.

    Kärlek och (krossade) framtidsdrömmar må vara några av de mest uttjatade ämnena som finns inom litteraturen, men till skillnad från många andra lyckas Sandel verkligen nå fram till läsaren och beröra. Allt känns äkta, på ett närmast smärtsamt sätt. Jag tycker hemskt mycket om den här boken! Inte minst med tanke på slutet, som jag naturligtvis inte kommer att avslöja. Min enda invändning är: varför finns det inte fler böcker om Alberte?


  • Hur det gick med jullovsläsningen

    Nu är jag tillbaka i Umeå efter några veckors ledighet. Men hur gick det egentligen med min bokhög, som jag släpade med mig genom halva Sverige? Inte så bra. Jag har faktiskt bara lyssnat på Historietter. Fast läst har jag gjort, som ni kanske har märkt: julklappsböcker och lån från min mamma. 🙂 Drygt bara att hela bokhögen med biblioteksböcker behövde släpas tillbaka. Där har vi den enda nackdelen med att låna det man läser!


  • Älskade syster

    Älskade syster

    Älskade syster är lite influerad av en verklig händelse: mordet på den 6-åriga barnstjärnan JonBenét Ramsey i USA, ett mord som aldrig klarades upp. Dock är det långt ifrån en dokumentär roman, faktiskt allt annat än särskilt verklighetsnära. I den här boken heter barnstjärnan Bliss Rampike och är ett underbarn på isen. Redan vid fyra års ålder debuterar hon i en konståkningstävling, som hon också vinner, och efter detta följer två år av överdrivet mycket träning, oändliga skönhetskurer, tillväxthormon och injicerade vitaminer, psykologer, privatlärare etc. etc. Det blir en hel cirkus runt Bliss och mamman använder henne lyckligt för att klättra uppåt på den komplicerade sociala stege som utgör den övre medelklassen, med alla sina exklusiva klubbar, arrangerade lekstunder och VIP-fester. Pappan i familjen är en uppkompling som är för upptagen med att göra karriär och vänsterprassla för att vara den fadersgestalt som han kanske borde vara. Någonstans bland annat detta finns bokens berättare: Skyler Rampike, som är den några år äldre brodern i familjen.

    Skyler är en ganska ynklig figur, som haltar omkring sedan han som liten tvingades ta gymnastiklektioner och fick ett komplicerat benbrott i en olycka. Han har inga direkta vänner, men skickas ibland iväg på arrangerade lekstunder tillsammans de mest bisarra och tragiska barnen man bara kan tänka sig: bortskämda ungar, som kollar på föräldrarnas sexvideos när de är ensamma hemma, och byter psykofarmaka och jämför diagnoser med varandra på lekstunderna. Men vad Skyler har är Bliss, hans älskade lillasyster, som han med oro och spänning följer på isen på alla hennes tävlingar.

    Som alla förstår redan tidigt i boken blir dock Bliss liv otroligt kort. 6 år gammal försvinner hon och återfinns mördad i familjens källare. Händelsen krossar hela Skylers lilla familj och han själv stämplas som obotligt störd och skickas runt, runt till psykiatriska mottagningar, specialskolor för psykiskt funktionshindrade etc.

    Oates målar upp ett dysfunktionellt samhälle, som på många sätt är så överdrivet att det faktiskt inte är lätt att ta till sig. Men tar till sig gör man. Naturligtvis kan man inte värja sig från all denna fixering vid ytan, all försummelse av rikemansbarnen, all denna överdrivna, faktiskt helt bisarra, fixering vid att ställa diagnoser, den ena bokstavskombinationen mer fantasifull än den andra, alla dessa mediciner som lättvindligt skrivs ut till vartenda barn. Och Bliss då? Underbarnet som tränades sönder vid 6 års ålder blev mördad och efter detta kan mamman använda hennes namn för att marknadsföra memoarböcker. Det finns med andra ord ingenting som är äkta i den här boken. Det finns så mycket fasader som ska visas upp, men bakom dem är de vuxna otrogna med varandra medan barnen tar överdoser på sina rum, hemhjälpsflickor från Filippinerna (alla heter Maria) sköter hushållet, och TV-apparater står på med ljudet nedskruvat och visar gråtande människor som har förlorat sina barn, men åtminstone har Jesus.

    Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket och för överdrivet, men jag slås också av att det finns element i boken som faktiskt existerar i vårt samhälle, även i Sverige. Boken är skruvad, men den säger ändå någonting om vår samtid och den gör det utan att be om ursäkt för sig. Jag är också väldigt svag för sådana här tjocka böcker (650 sidor faktiskt!), där man verkligen får tränga sig in i handlingen, lära känna karaktärerna i den och leva sig in i den. Alltså kan jag inte annat än att gilla den, trots att den nog skulle ha kunnat skurits ned en bit. Det som lyfter den lite extra är slutet, som faktiskt är precis så varmt och hoppfullt som nästan ingen bok slutar nu för tiden. Tack för det!


  • Tematrio: Familjen

    Tematrio fortsätter även i år! I veckan är temat Familjen:

    Berätta om en släktkrönika ni läst eller är sugna på att läsa!

    Här måste jag såklart nämnda Fogelströms Stad-böcker om livet i Stockholm från mitten av 1800-talet och framåt. Serien börjar med att Henning söker sig till Stockholm, där många lever under usla förhållanden, och slutar hos hans barnbarnbarn (eller hur?), 100 år senare, i ett samhälle där man har stort hopp om framtiden. Vem tar över stafettpinnen och skildrar Stockholmslivet från 1960 och framåt? 🙂

    En annan favoritbok är Isabel Allendes Andarnas hus, där en bit av Chiles blodigaste historia återberättas lite i skuggan av berättelsen om familjen Trueba, från den klärvoajanta Clara, ned till hennes barn och barnbarn. Fantastisk bok!

    Som tredje bok (böcker, snarare) vill jag nämna Kerstin Thorvalls böcker om Hilma och hennes dotter Signe. Vilka fantastiska böcker! De tar sin början i boken När man skjuter arbetare….

    Mina drömmars stad - Per Anders FogelströmAndarnas hus - Isabel AllendeNär man skjuter arbetare... - Kerstin Thorvall


  • Alberte och friheten

    Alberte och friheten

    I den andra boken om Alberte har författaren gjort ett ganska stort tidshopp och Alberte befinner sig nu i Paris, där hon försörjer sig genom ströjobb som modell och genom att skriva lite för norska tidningar. Allt som oftast går det dock inte ihop sig om hon inte går till pantbanken och hennes bostad är inte mer än ett billigt, kallt rum, som är fullt med möss och annan ohyra.

    Bakom har hon lämnat sig Norge, sin släkt och alla människor där borta, men kvar har hon faktiskt ensamheten. Hon känner sig vara den enda som inte har träffat någon att dela livet med och det, tillsammans med den fattiga tillvaron, drar henne mer och mer ner i en hopplöshet, som får henne att inte orka ta tag i skrivandet, eller ens i sitt liv.

    Det är inte en helt upplyftande läsning, men den är gripande. På ett sätt kan jag tycka att det är synd att tidshoppet från Alberte och Jakob är så stort, för det hade varit intressant att läsa mer om hur Alberte bröt upp från Norge och allt som band henne fast där och hindrade henne från att uppnå sina drömmar. Men den är ändå en riktigt bra bok och jag la den ifrån mig med ett leende på läpparna. Jag ser fram emot fortsättningen!


  • De mest älskade svenska böckerna, revisited

    Nu har Du är vad du läser publicerat resultatet efter den omröstning som startades i december angående de mest älskade svenska böckerna. Jag bidrog med 10 av mina favoriter och det verkar som om mina favoriter överensstämmer ganska bra med de andras favoriter.

    Resultatet (med antalet röster framför). De i fet stil är de som fanns på min lista också:
    12 Utvandrarna
    8 Låt den rätte komma in (förvånande många röster tycker jag!)
    7 Mig äger ingen (också otippat, men jag gillar den verkligen!)
    7 En komikers uppväxt-serien
    7 Doktor Glas
    6 Dvärgen (dags att läsa den här kanske!)
    6 Den allvarsamma leken (den enda anledningen till att den inte kom med på min lista var att jag bestämde mig för att bara nämna en bok/författare och jag valde Doktor Glas istället. Det här är en fantastisk bok!)
    5 Mumin-serien
    5 Mina drömmars stad-serien
    5 Maken (vad är det här för bok??)
    4 Ronja Rövardotter
    4 Ormens väg på hälleberget (den ligger och väntar, jag har till och med köpt den!)
    4 Ondskan
    4 Millennium-trilogin (på riktigt?! Okej att de var spännande och fängslande, men Jesus, så bra var de ju inte! Inte alls trovärdiga heller).
    4 Kejsaren av Portugallien
    4 Janne, min vän
    4 Gösta Berlings saga (Lagerlöf i all ära, men den här boken fastnade inte jag för precis.. 😉
    4 Bröderna Lejonhjärta (jättebra!)

    Några av mina favoriter kom inte med på listan. Att Montecore, Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö inte gjorde det kan jag på sätt och vis acceptera, för det är svårt att bara välja ut 10 favoriter. Men att När man skjuter arbetare… blev slagen av Millennium-böckerna känns för hemskt! 😛

    Smaken är som baken… Helt klart! 😉


  • Kom och hälsa på mig om tusen år

    Kom och hälsa på mig om tusen år

    Årets första utlästa bok blev Bodil Malmstens fantastiskt fina lilla karamell till bok: Kom och hälsa på mig om tusen år. Malmsten har ett sådant vackert språk och ett så fint sätt att uttrycka sig på. Boken är vad hon själv kallar loggbok:

    ”Kom och hälsa på mig om tusen år är en fristående fortsättning på Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, min loggbok, dagslägesberättelse, journal. Fristående för att ingenting som har hänt förut har hänt igen, fortsättning för att ett nytt år har följt på det förra.”

    Låter det tråkigt? Nej! Det är riktigt, riktigt bra. Här blandas vardagsbetraktelser och (då) aktuella nyheter med boktips och texter hon skrivit till olika tillfällen (en novell, en dikt), allting med Malmstens fantastiska, ibland lite poetiska, språk. Jättefin liten bok, vackert illustrerad med passande foton och illustrationer.

    Och titeln! Varför har Malmsten snott alla vackra titlar man kan komma på till en bok? Kom och hälsa på om tusen år, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Priset på vatten i Finistère… Någon av de titlarna skulle jag också vilja ha haft om jag hade skrivit en bok, men det krävs förmodligen en Bodil Malmsten för att kunna använda språket på det sättet, att hitta så uttrycksfulla titlar och skriva böcker med ett så enkelt, kärnfullt och vackert språk.

    Titeln är tydligen vad Majakovskij svarade när någon sa att hans dikter var tillfälliga och snart bortglömda: Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se. Om Malmstens lilla bok, Kom och hälsa på om tusen år, fortfarande lever om tusen år, är väl kanske inte så troligt. Men jag läser den hemskt gärna och njuter av språket, bilderna och betraktelserna. Det räcker för mig.