Här räcker det inte med att bara läsa Timmarna, idag har jag också sett filmen. Jag tyckte väldigt bra om den! Jag har nog läst boken ganska slarvigt, för det kändes som att filmen lyfte fram alla referenser till Mrs Dalloway och kopplingen mellan de tre kvinnorna mycket bättre. Nu återstår bara att läsa Mrs Dalloway misstänker jag!
I den prisbelönta boken Timmarna berättar Michael Cunningham om en dag i tre olika kvinnors liv. Den ena av dem är Virginia Woolf och det är också hon och hennes roman Mrs Dalloway som väver samman de tre huvudpersonernas liv.
Laura Brown är en av huvudpersonerna. Hon är en hemmafru med ett inte helt lyckligt förhållande och hennes liv handlar ganska mycket om att hålla upp en prydlig fasad, inte minst mot sin man. Någonstans i henne finns en längtan att fly iväg och det gör hon också. Hon rymmer för en stund från sitt hemmafruliv för att läsa ut Mrs Dalloway.
Den andra av bokens kvinnor är Clarissa, som en gång har fått smeknamnet Mrs Dalloway. Den här dagen planerar hon en stor fest för en vän och gammal älskare, som har vunnit ett litteraturpris. Vännen är dock mycket svårt sjuk i aids.
Virginia Woolf behöver förmodligen ingen närmare presentation, även om jag mot alla rekommendationer inte har läst något av henne själv, inte ens Mrs Dalloway. I den här boken, och under den dag som den utspelar sig under, är hon i alla fall i processen att skriva just Mrs Dalloway.
Det är som sagt Virginia Woolf som är länken mellan bokens huvudpersoner, men vad de också har gemensamt är en mer eller mindre utforskad homo-/bisexualitet. Det är inte ofta det förekommer inom litteraturen, så det känns befriande! Det är tre fina porträtt som målas upp och jag gillar bokens idé och hur allt vävs ihop. Kanske vet jag för lite om Woolf och hennes verk Mrs Dalloway för att få ut allt av Timmarna, men jag tycker ändå att jag hade god behållning av den.
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson är en roman om tre kvinnor och deras livsöden, och också en skildring av hur kvinnans situation har förändrats – och inte förändrats under 1900-talet. Betyg: 4 äktenskap av 5.
Anna, Hanna och Johanna är berättelsen om tre generationer kvinnor. Den börjar med berättelsen om Hanna, som lever i Dalsland vid 1800-talets andra hälft. Vid 13 års ålder blir hon mamma till ett utomäktenskapligt barn. Det blir en svår stämpel att leva med och hon får inte upprättelse förrän hon gifter sig. Hon får flera söner inom äktenskapet och till slut får hon även en dotter, Johanna. Johanna lever sitt liv i Göteborg, där hon engagerar sig i politiken och träffar sin blivande man, Arne. Slutligen får vi följa Johannas dotter, Anna, som lever ett liv med jobb och ett komplicerat förhållande, kantat av otrohet.
Det är ett fint porträtt av tre kvinnor och deras livsöden och boken berättar inte bara om livet för just dessa kvinnor, utan säger också mycket om samhället och hur det förändrades under den här tiden. Mycket förändras, särskilt när det gäller hur kvinnor gick från hemmafruar till yrkesarbetare, men ändå är det märkligt mycket som står still. På ett eller annat sätt står de alla i beroende till män, om inte direkt, som Hanna, så genom känslor, som för Anna, som inte kan skiljas från sin man, trots att förhållandet inte fungerar.
Jag tycker det är en väldigt fin och tänkvärd bok! Dessutom är den väldigt bra inläst av Anna Godenius och fungerar väldigt bra som ljudbok.
Uppläsare: Anna Godenius.
Utgivningsår: 1994 (första svenska utgåvan (utgåvan på bilden), Wahlström & Widstrand), 2006 (den här ljudboken, Talande böcker).
Antal sidor: 341 (ca 10 h lysning).
ISBN: 91-46-16533-9, 978-91-89469-66-2.
Marianne Fredriksson (1927 – 2007) var en svensk författare och journalist. Hon jobbade bland annat på Göteborgstidningen och Svenska dagbladet och startade tidningarna Vi föräldrar och Allt om mat. Hon debuterade 1975 med boken Kärlek, jämlikhet, äktenskap och följde upp med sin första roman, Evas bok, 5 år senare. Hon har skrivit 15 romaner, som finns översatta till 47 språk.
”Anna, Hanna och Johanna är tre generationer kvinnor i samma familj.
Marianne Fredrikssons roman är en spännande resa genom tre kvinnoliv.
Men berättelsen är också en resa i det svenska samhället där människors levnadsvillkor utvecklas från fattigdom till välstånd.
Det är en bok om kärlek som också ställer frågan: Kan kvinnor någonsin bli fria och oberoende?Marianne Fredriksson är en av Sveriges populäraste författare. Anna, Hanna och Johanna har översatts till ett 40-tal språk och är en internationell bestseller.
Anna Godenius läser den med värme och inlevelse.”
Tematrio har temat havandeskap den här veckan: Berätta om tre romaner som handlar om havandeskapet och dess följder!.
En ganska bisarr bok om en gravid kvinna är Den fjärde handen som handlar om en kvinna som skaffar barn med en man som hon bara känner genom att mannen har genomgått en handtransplantation och tagit emot kvinnans döde makes hand. Det blir hennes sätt att skaffa barn med den man hon har levt tillsammans med, men som hon aldrig kunnat få något barn tillsammans med. Boken är kanske inte den bästa jag har läst, men det är en bok jag minns!
En lite mer verklighetsnära bok är Martina Haags bok Hemma hos Martina, som i baksidestexten bland annat beskrivs med ”Den handlar också om hur man försöker överleva trots att man lider av en ofantlig glamour när man är gravid i tionde månaden och ser ut som Rolf Lassgård (fast med hårspännen)…”. Det blir mycket vardagshumor kring livet som småbarnsmamma. Faktiskt väldigt rolig!
Unni Drougge delar också med sig av några kvinnoöden och gravidberättelser i boken Lutherska badet. En av huvudpersonerna har plötsligt blivit gravid vid 46 års ålder och hela livet blir annorlunda!
Idag har vi haft bokklubbsträff på exjobbet igen och diskuterat Vi i villa över lite sushi! Vi får se om jag kan vara med på några fler bokklubbsträffar eftersom mitt projekt snart är slut. Jag har i alla fall fått flera spännande boktips. Till nästa gång tänkte vi läsa Välkommen till paradiset, som är en reportagebok om turismens baksidor, och Lördag av Ian McEwan. McEwan är en för mig helt okänd författare, men boken verkar vara i min smak. Har du läst den?
Emmy Morén är en alldeles vanlig tonåring som går i ettan på gymnasiet. Hon känner sig ensam, är olycklig kär, grubblar över ifall hon är den enda oskulden på jorden och vantrivs hemma sedan hennes mamma flyttade för att förverkliga sig själv. Mitt i allt tonårstrassel hittar hon en annan Emmy Morén, en vuxen Emmy, som jobbar som skådespelare. De börjar skicka e-post till varandra och tonårs-Emmy delar med sig av sitt liv, som är precis så upp och ner och på liv och död som jag själv minns att tonåren var, medan den vuxna Emmy Morén så gott hon kan försöker dela med sig av sina erfarenheter och ge goda råd. Det visar sig dock snabbt att vuxen-Emmys liv också är problematiskt och fullt av grubbel och att vuxen-Emmy och tonårs-Emmy kanske inte är på så olika nivåer i livet som man skulle kunna tro.
Det är en fin liten bok med hög igenkänningsfaktor. Jag är inte säker på att jag tycker att e-postväxlingen känns 100%-igt trovärdig, åtminstone skulle jag själv aldrig ha hittat orden så säkert när jag var i Emmys ålder, men det gör ingenting. Jag tror att vilken femtonåring som helst kan läsa boken med stor behållning och bli lite glad av att få titta in i Emmy Moréns värld, med alla dalar och toppar, om vartannat. Jag tyckte det var trevligt att få göra det i alla fall! Boken bjuder också på ett inte helt väntat slut, vilket är kul!
Tur att Hummelhonung är en kort liten bok, annars hade jag faktiskt inte läst ut den. Äckligare bok får man leta efter! Jag fattar faktiskt inte alls vad författaren vill med den här boken eller vad personerna och händelserna i den symboliserar. Ärligt talat orkar jag inte bry mig heller. Jag blir bara äcklad av den och vill glömma att jag har läst den.
Huvudpersonen är en medelålders författarinna som åker till en liten håla i Västerbotten för att hålla ett föredrag, och sedan stannar kvar där som inneboende hos en cancersjuk, illaluktande, äcklig och störd man. Som granne har han sin bror och sitt största hatobjekt, som också ligger för döden, är illaluktande, äcklig och störd. Där är hon alltså. Hon tvättar, fixar och donar, runkar av sin hyresvärd, slickar i sig vätska från broderns bölder och lyssnar på deras sinnessjuka berättelser.
Fan vad perverst! Jag kan inte hitta på så mycket annat att säga faktiskt.
Här är alltså en bok som får ett riktigt bottenbetyg av mig och det vågar jag verkligen skriva. Det har den senaste tiden diskuterats en del i andra bloggar om bloggar vs. recensenter och recensionsexemplar m.m. Det har bland annat diskuterats att bloggare alltid skriver positiva saker, bland annat för att de mutas med recensionsexmeplar. Det här är inget recensionsexemplar. Faktiskt får jag i stort sett inga recex och jag ber inte om dem heller, men hade det varit ett recex hade jag ändå tyckt att det är en äcklig bok. Skulle jag träffa på Torgny Lindgren skulle jag inte skämmas över att tycka det heller. Smaken är som baken! Och vill man läsa något bra av Lindgren finns ju bland annat Pölsan!
”Långbortistan” är veckans Tematrio.
Berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, ”exotiska” platser.
Agneta Pleijels Lord Nevermore utspelar sig delvis utanför Nya Guinea, dit en av bokens huvudpersoner åker för att studera antropologi. Boken berättar om två vänner och deras livsöden och om livet kring de två världskrigen, men en av de största behållningarna för mig var just berättelserna om livet för urbefolkningen utanför Nya Guinea och hur de låter sitt moderna liv leva sida vid sida med deras gamla traditioner och traditionella berättelser. Det är för övrigt en riktigt fint skriven bok, väl värd att läsas!
En lite kyligare plats än en ö i Oceanien är Grönland, dit spåren leder för Smilla i Fröken Smillas känsla för snö. Hon försöker reda ut vad som egentligen har hänt den döde pojke, som anses ha förolyckats i en fallolycka. Spåren i snön säger Smilla att det inte alls var så det gick till. En ovanlig deckare som absolut inte slutar som man kan föreställa sig!
Som tredje bok väljer jag ett helt verk, Tusen och en natt. En av mina absoluta favoriter! Ramberättelsen handlar om Sjeherazade, som tvingas berätta sagor för att slippa undan döden. Sagorna är en salig blandning av magi, krig, kärlek och sex, utspelat runt Sidenvägen. Det är en väldigt spännande kultur med faktiskt, för mig, väldigt oväntade värderingar och synsätt. För mig var det en frisk fläkt och en väldigt positiv upplevelse att läsa den här boken och om kulturen på den tiden. Om du tror att Tusen och en natt bara är Ali Baba och Aladdin har du mycket mer att upptäcka!
Det blir många Tematrio-uppdateringar och inte så många andra uppdateringar nu, men jag har inte så mycket inspiration till att läsa, så jag har inte så mycket boktips att komma med. Jag har mycket på gång i alla fall! Bland annat läser jag Hummelhonung (som måste tillbaka till bibblan vilken dag som helst), Timmarna och, boken som aldrig tar slut, Shantaram. Jag läser också två recensionsexemplar, en vampyrbok och en ungdomsbok! Kul! Skriver mer om dem sedan!
Veckans tema hos Tematrio är ljudböcker. Det är bara lite mer än ett år sedan jag upptäckte ljudboken, men nu är jag fast. Ljudbok passar utmärkt på promenaden eller när man är ute i solen! Just nu lyssnar jag på Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson och den är snart färdiglyssnad. Jag skriver mer om den sedan!
Min favoritljudbok hittills är i alla fall Snabba cash, som handlar om knarkhandel kring Stureplan. Riktigt spännande! Framför allt är den fantastiskt uppläst av Morgan Alling och det visar verkligen hur viktig uppläsningen är. Om jag hade läst boken hade jag förmodligen inte fastnat för den alls, men när den är uppläst blir det som radioteater och en helt annan sak. Gillade du inte boken i tryckt form tycker jag att du ska ge ljudboken en chans! Det är förmodligen värt det! 🙂
En bok som också fungerade oväntat bra inläst är Historietter av Hjalmar Söderberg. Jag älskar Söderberg och hans språk, så jag var lite orolig över att det skulle försvinna mycket när man inte själv får läsa och smaka på orden. Men ljudboken var bra! Eftersom det är en novellsamling passar den särskilt bra för den som bara lyssnar korta stunder.
Detsamma gäller den humoristiska ljudboken Lagens långa näsa, uppläst av Hasse Alfredson själv.
