• Långlån

    Långlån

    Det är tur att man kan låna om biblioteksböckerna hur många gånger som helst i den här stan, för hemma hos mig finns det biblioteksböcker som har bott här sedan december och det måste väl betraktas som långlån… Min ”att läsa”-hög är oroväckande hög sedan jag fyllde på den i veckan.

    Olästa böcker

    Honungsbiets hemliga liv och Strändernas svall har jag fått tips om via bokcirkeln som jag är med i på jobbet. Bland de andra böckerna i högen är jag nog mest sugen på att läsa mer Murakami.

    Så mycket böcker, så lite tid… 🙂


  • Politkovskaja och rätten att tala

    Har ni läst Anna Politkovskajas Rysk dagbok? Rysk dagbok är en kritisk bok, där hon skriver om läget i Ryssland sedan Putin kom till makten. För att nå ut med orden fick hon till slut sätta livet till. Den 7:e oktober 2006 mördades hon för att tystas. Kulturradion: Kosmo hade tema yttrandefrihet igår och tog bland annat upp Anna Politkovskaja. Här kan ni ladda ned som poddradio. I september kommer också en pjäs om hennes liv upp på Stockholms stadsteater. Jag är glad att Anna Politkovskaja och yttrandefrihet uppmärksammas!


  • Fantomsmärtor

    Fantomsmärtor

    Fantomsmärtor utspelar sig under tio uppslitande dagar i Albas liv. Hon har precis fått reda på att det barn hon väntar har Downs syndrom och nu frågar hon sig om hon ska behålla det. Den svåra frågan river upp gamla sår från uppväxten och minnen från tonårens somrar, som spenderades med två nära vänner med familjer i ett hyrt hus i Italien. Somrarna tillsammans fick ett abrupt slut när Albas mamma försvinner en sommar och återfinns död. Det är uppenbart att det rör sig om ett självmord. Smärtan efter den händelsen och alla funderingar kring mammans stora svek kommer så åter till Alba.

    Det är en fin och stillsam liten bok, som lyfter fram svåra frågor om familjelivet. Jag tycker riktigt bra om den! Jag älskar sådana här böcker som inte krånglar till språket, men som ändå lyckas uttrycka mycket och väcka många tankar.

     


  • Tematrio: Tegelstenar

    Tematrio - TegelstenarVeckans Tematrio handlar om så kallade tegelstenar: Berätta om tre minnesvärda tegelstenar!

    Den som finns färskast i minnet är Gregory David Roberts nästan 1000 sidor tjocka Shantaram, som jag har läst under hela det här året(!) och läste ut först i somras. Tyvärr var den nog inte ens värd all den tiden. Haha.

    En desto bättre tegelsten tycker jag är min samlingsvolym med de tre böckerna om Alberte. Åh, vad de är bra! Det är ett riktigt mästerverk av den norska författaren Cora Sandel.

    I julas läste jag också en tegelsten: Älskade syster av Joyce Carol Oates. Det är inte hennes bästa bok, men jag tyckte att den växte och slutade som en riktigt bra läsupplevelse. Oates är en otrolig författarinna, en av de största nu levande. Vill man läsa en annan tegelsten skriven av henne kan jag rekommendera Blonde!


  • Påfyllning

    Idag har jag varit på Stadsbiblioteket och fyllt på med några ljudböcker! Det är så fantastiskt att det finns gratis bibliotek i Sverige. Det känns som en oerhörd lyx att kunna gå till ett bibliotek och låna istället för att köpa böcker/ljudböcker, som man ändå bara läser/lyssnar på en gång och som sedan tar upp en massa plats. 🙂

    Idag fick det bli Mitt himmelska kramdjur av Katarina Mazetti och Simon och ekarna av Marianne Fredriksson.


  • Koppel, revisited

    I onsdags avslöjades pseudonymen Hans Koppel. Det är barnboksförfattaren Peter Lidbeck som ligger bakom namnet. Han är tyvärr helt okänd för mig. Jag säger tyvärr, för jag hade gärna läst hans övriga verk om han hade skrivit böcker riktade till vuxna. Jag gillade ju som sagt Vi i villa. Jag får helt enkelt se till att läsa de andra två Koppelböckerna: Medicinen och Kungens födelsedag.


  • Tematrio: Läst i sommar

    Tematrio fortsätter att kretsa kring sommaren:

    Berätta om tre minnesvärda texter (romaner, noveller etc) som ni läst i sommar.

    För mig är sommaren den tid på året då jag verkligen tar mig tid att läsa, så jag har plöjt jämförelsevis många böcker. Om jag ska begränsa mig till de böcker jag faktiskt läste ut under mina tre veckors semester så är det nog dessa tre som sticker ut: Norwegian wood, Arseniktornet och I en annan del av Bromma.

    Norwegian wood är den första av Haruki Murakamis böcker som jag har läst, men den är definitivt inte den sista. Jag älskar hans språk och jag greps av den här berättelsen om Toru och hans liv och hans känslor för två olika kvinnor.

    Arseniktornet är en sådan där härlig släktberättelse som jag brukar falla för direkt. Ragde är en väldigt duktig berättare och lyckas verkligen beskriva sina karaktärer i hennes böcker och göra dem levande.

    I en annan del av Bromma är sommarens bästa ljudbok för min del! Jag gillar Martina Haags roliga och lättsamma berättelser och den här författaruppläsningen är kanon!


  • Juloratoriet

    Juloratoriet

    Juloratoriet är en släkthistoria som rör sig mellan Sunne och Nya Zeeland. Den handlar om Algot, vars värd slås till spillror när hans fru omkommer. Hans andningshål och verklighetsflykt blir brev till en psykiskt instabil, Nya Zeeländsk kvinna som han kommer i kontakt med genom en slump. Så småningom blir denna kvinna inte bara addresat till hans brev, utan också föremål för djupare känslor och Algot får syner att hon egentligen är hans bortgångna fru. Sonen Sidner, oändligt tystlåten, växer upp i saknad efter sin mor och kommer på sitt sätt också att bli galen av kärlekssorg. För hans del är det en betydligt äldre kvinna i Sunne, som rubbar hans värld. Efter en natt tillsammans blir han far till ett barn, som han inte tillåts ha särskilt mycket kontakt med. Den här sonen, Victor, skymtar också i boken, då han i bokens början kommer tillbaka till sin barndomsstad, Sunne, för att sätta upp Bachs Juloratoriet.

    Det är en märklig liten bok, som ganska friskt blandar verkliga händelseförlopp med sådant som mer känns som skrönor eller fantasier. Bland annat finns Selma Lagerlöf med i handlingen lite nu och då. Jag vet inte riktigt om jag gillar berättarstilen. Jag tycker om det enkla och uppskattar sällan när böcker dignar av symbolik. Juloratoriet vill förmodligen berätta någonting väldigt fint och viktigt om kärleken och vad den kan göra med oss och om hur skört livet är, men för mig förloras poängen i berättandet. Jag förstår egentligen mycket väl varför just Juloratoriet är en av de mest älskade svenska böckerna. Tyvärr är den inte riktigt i min smak.


  • Behöver du en egoboost?

    I dessa dagar är det inte bara bokbloggare som skriver om böcker. I dagarna har ju Blondinbella lanserat sin ”överlevnadsguide för unga tjejer” och påbörjat en signeringsturné, så det är många (mode)bloggare som har kommenterat boken. Boken verkar ha tagits väl emot. Någon som har läst den? Är den läsvärd?