Jag ligger lite efter med Tematrio så här kommer förra veckans tema: berätta om tre tyskspråkiga romaner du läst (eller har lust att läsa)!
Jag kan ingen tyska, men jag har läst några tyskspråkiga böcker i översättning. Jag måste dock säga att de är väldigt få!
En bok som jag tycker väldigt mycket om är dock Fritt fall av den tyska författaren Juli Zeh. Det är en väldigt läsvärd berättelse om verklighet och tid, vänskap och övertygelse. Boken kretsar kring en kidnappning och ett mord och huvudpersonen är mördaren, som tror sig vara utsatt för utpressning.
En annan tyskspråkig bok som jag läste relativt nyligt är Nobelpristagaren Herta MüllersHjärtdjur. Inte min kopp te! Alldeles för mycket symbolig och alldeles för tillkrånglat! Den berättar dock någonting mycket viktigt om livet och skräcken i en diktatur.
Som tredje bok väljer jag Anne Franks dagbok. Den skrevs ju aldrig med intentionen att den skulle ges ut som en bok, men ändå. Gripande!
Veckans Tematrio har ett namntema, nämligen: Berätta om en roman/novell/text med ett efternamn i titeln!
Här kan jag såklart nämna Doktor Glas! En av mina favoritböcker och en mycket läsvärd svensk klassiker som handlar om det moraliska dilemma som Doktor Glas hamnar i när han får en patient som inte mår bra av sin relation med sin betydligt äldre man.
En ”efternamnsbok” från i år är ungdomsboken Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors. Det är en riktigt fin bok om en tjej med grubbel kring kärlek och kring livet sedan hennes föräldrar flyttade isär.
Sedan vill jag gärna nämna Bröderna Lejonhjärta, även om det garanterat inte finns någon svensk som inte känner till denna finfina Astrid Lindgren-bok. Klart läsvärd även för vuxna; om någon trodde något annat! 🙂
För en gångs skull bokbloggas det i alla möjliga bloggar. Det stora samtalsämnet är naturligtvis boken om kungen: Den motvillige monarken – säkert en bok som kommer att ligga under en del julgranar i år och som också kommer att läsas av en stor skara redan innan dess. Första upplagan är visst redan slutsåld.
Själv har jag inte läst boken och kommer heller inte att göra det. Såvitt jag förstår är det en skvallerbok om kungens nattklubbsbesök etc. Vore jag intresserad av sådant skulle jag läsa Hänt Extra och Svensk Damtidning oftare än när jag är hos frisören. Jösses! Varför är det just den här typen av böcker som når ut till stora massan?
Är det så viktigt för svenska folket att få något slags bekräftelse genom att det avslöjas att kungen är lika lite fläckfri som vem som helst?
Tröttsamt tycker jag! Jag skulle hellre se att folk som sällan läser böcker faktiskt läste något viktigt och/eller bra istället för någon slags billig skvallerbok. Men, jag har väl inte precis rätt att döma. Jag är egentligen emot det där med ”skräplitteratur” och ”finkultur” och jag dömer inte den som läser Harlequinböcker istället för klassiker. Det som känns tråkigt är mest att ”bra” böcker har svårt att nå ut, medan poänglösa böcker, såsom kungenboken (eller för all del boken om att Liza Marklunds bok Gömda inte är så dokumentär som den gör gällande; den fick också stor uppmärksamhet i bloggosfären), marknadsför sig själva genom att folk är nyfikna och vill gotta sig i andras olycka.
Vore det inte coolt om fler böcker diskuterades i fikarummen överallt? Jag kan bara komma på en bok som har slagit igenom och blivit läst av ”alla”: Harry Potter-böckerna. Och nu är väl boken om kungen på allas läppar ett tag. Själv skulle jag gilla att diskutera t.ex. Doktor Glas med fler än riktiga boknördar. Men det kan jag glömma!
Favoritlitteratur är veckans Tematrio: Berätta om tre olika sorters litteratur du gillar.
Jag har en ganska bred smak och försöker att inte fokusera så hårt på genres. Ett långt tag trodde jag t.ex. att deckare/spänningsromaner inte var något för mig, men jag har läst ganska många de senaste åren och flera av dem har jag tyckt väldigt bra om. Så jag försöker att inte kategorisera böcker så mycket, utan läsa dem med öppet sinne.
En typ av böcker som jag gillar i kanske 99 fall av 100 är hur som helst uppväxtskildringar av olika slag, gärna böcker som utspelar sig någorlunda i nutid. Jag tänker t.ex. på Jonas Gardellsböcker om Juha, AlakoskisSvinalängorna, FlygtsUnderdog m.fl. De säger mycket om samhället och vad som formar oss som människor, vilket jag tycker är väldigt intressant. Ofta finns det mycket att känna igen sig i, vilket jag också uppskattar.
En tredje typ av böcker som jag gillar är böcker som berättar om kvinnors situation. Oates har skrivit flera riktigt bra böcker där hon skildrar olika kvinnoöden, t.ex. Blonde. Jag tycker också väldigt mycket om När man skjuter arbetare…, Alberte-böckerna m.fl.
Det saknas inte litteratur som på ett eller annat sätt behandlar Andra världskriget, men en bok som så insiktsfullt och levande berättar om tyskarnas situation vid den här tiden har jag faktiskt inte stött på tidigare. I Molnfri bombnatt växlas det mellan nutid och dåtid, när Hedwig Johansson ser tillbaka på sitt liv som ung tyska under Andra världskriget.
Man slås av att det finns otroligt många sidor av händelserna under Andra världskriget och otroligt många livsöden att berätta om. Det var en tid då många ofattbara saker hände, men också en tid då ingenting var särskilt svart-vitt. Hedwigs pappa hamnar i koncentrationsläger eftersom han är Socialdemokrat. Själv förlovar hon sig med en SS-man och hon är luftskyddsledare och medlem i nazistpariet. Allt detta utan att vara en omänsklig, ondsint eller sjuk människa. Hon är faktiskt en helt vanlig, ung kvinna, med livet framför sig: stormande kär och med drömmar och önskningar. Hennes fästman drömmer mardrömmar och skriker på nätterna för att han inte klarar av vetskapen om att man avrättar judar i det koncentrationsläger där han jobbar. Den stolthet han en gång kände för att vara SS-man byts med tiden ut mot något annat, kanske en känsla av att ha blivit lurad. Både han och Hedwig tappar tron på Tyskland och drömmer egentligen mer än något annat om ett liv tillsammans, ett liv som de är dömda att inte få.
Boken berättar om den generation, vars ungdom stals, för att ett splittrande krig bröt ut, som tvingade par att sära på sig, fick städer att avfolkas från män och för att död, bombanfall och extrem fattigdom plötsligt blev allas vardag. Den ger en väldigt gripande bild av människorna som levde under den här tiden och som många gånger faktiskt var något så bespottat som nazister – människor, men nazister.
Böcker om Andra världskriget är ofta svåra att ta till sig för att de berättar så hemska saker att de knappt går att ta in. Molnfri bombnatt vältrar sig inte i de mest skakande detaljerna, men censurerar ingenting heller, och det gör att man på ett lättare sätt kan försöka förstå. Det känns trovärdigt och äkta. En fantastisk bok!
Tematrio fortsätter att röra sig lite utanför böcker och författande: Berätta om tre saker ni läser utöver skönlitteratur.
Själv läser jag jättemycket! Så mycket att jag kanske inte alltid orkar/vill läsa så mycket skönlitteratur…
På jobbet läser jag massor med vetenskapliga artiklar och diverse rapporter. Jag läser flera artiklar om dagen från olika granskade facktidsskrifter. En stor del av mitt jobb handlar just nu om att följa upp trender inom mitt forskningsområde, så det blir ju som det blir. Det är spännande och inspirerande att se vad andra gör!
Jag läser också det som dimper ned i brevlådan, vilket faktisk inte är så mycket mer än Ny Teknik, som är den enda tidning jag prenumererar på, och tidningar från facket, men ändå. 🙂
Jag följer även en hel drös bloggar. Min dagliga dos av bokbloggar får jag från bokbloggar.nu. Utöver det läser jag t.ex. Elsa Billgren, Underbaraclara och Kvadratsmart. Jag prenumererar på åtminstone 13 bloggar via RSS och brukar besöka ytterligare ett par-tre stycken dagligen.
Ett pris som gör mig nyfiken, till skillnad från Nobelpriset, är Augustpriset. Jag brukar gilla Augustprisvinnarna! Förra årets Augustprisvinnare, Steve Sem-Sandberg med sin De fattiga i Lódz, har funnits på min Att läsa-lista ett tag. Närmare ett år faktiskt! 🙂 Snart är det dags att kora en ny vinnare! Du kan läsa mer om de nominerade här.
Icke att förglömma finns det ytterligare ett Augustpris, Lilla Augustpriset. Där har unga författare, 16 till 20 år, fått skicka in bidrag och nu finns möjligheten att rösta på någon av de sex nominerade. Läs bidragen och rösta här! Det finns oerhört mycket ung begåvning där ute. Jag är jätteglad att unga får chansen att uppmärksammas och visa upp de berättelser de bär.
När barnet lagt sig är Michael Nyqvists självbiografi, där han berättar om sökandet efter sina biologiska föräldrar, delar med sig av, på samma gång roliga som intressanta, inblickar i livet som skådespelare och stoppar in små episoder som han minns från sin barndom och uppväxt. Jag tycker den är riktigt bra och författaren har lyckats att verkligen hitta bitar från barndomen som man kan känna igen sig i. Det känns insiktsfullt, genomtänkt och intressant!
Jag visste inte mycket om Michael Nyqvists liv innan jag läste boken och någonstans tror jag inte att jag vet så mycket mer nu heller, för visst väljer en författare alltid ut delar och friserar för att få ihop en bra bok, även när det gäller självbiografier. Men det är så det ska vara! Boken är både underhållande och tankeväckande.
Jag tyckte väldigt bra om böckerna om Nancy (Mosippan m.fl.), men Näckrosträdet fångar mig tyvärr inte. I boken får vi följa Hildur genom hennes liv: från barndomen hos fostermamman och folkskolelärarinnan Greta och genom ett helt liv och äktenskap med mannen som blir hennes make, Ivan. För Ivans skull hoppar Hildur av sina studier och blir hemmafru och hon lever hela sitt liv med tanken om att det är ett livslångt äktenskap. Man undrar lite vad som driver henne att stå ut genom otrohetsaffärer och diverse galenskaper. Ivan framställs som psykiskt sjuk, sexuellt överaktiv och helt utan någon verklig kärlek till Hildur. Boken känns bitter, sorgsen och mörk. Eländig, liksom. Och jag förstår aldrig varför det inte sker något, varför Hildur mest tycks traska på och godta att livet är som det är.
Jag blev inte uppåt av boken precis och jag förstår den inte heller. Kärlek må i och för sig vara nästan omöjligt att förstå.
Trots allt förstår man att författaren skriver någonting viktigt som hon behöver berätta; som om det här är något hon har skrivit för att skriva av sig. Jag beundrar det och hur hon lyckas skriva så öppet och dela med sig av så mycket instängda känslor. Det är min största behållning av boken.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
