Hägring 38 av Kjell Westö är en fantastisk roman om Helsingfors året innan Andra världskrigets utbrott, om hemligheter och om att famla omkring efter en separation.
Hägring 38 av Kjell Westö utspelar sig i Helsingfors under det skakiga året 1938 – året innan Andra världskriget bryter ut. Bland Helsingfors välbeställda elit finns en och annan som ser försonande drag hos Hitler och hur han har lyft landet. Andra förhåller sig mer avvaktande. Advokat Claes Thune hör till de mer kritiska. Sedan många år är han medlem i Onsdagsklubben, en herrklubb som lika mycket går ut på att träffas och supa som att diskutera politik. Träffarna i Onsdagsklubben blir allt mer obekväma i takt med att läget i omvärlden förändras. Vad som bidrar till den stela stämningen är också att en av medlemmarna, den enda med judisk bakgrund, har en vacklande psykisk hälsa och är intagen på mentalsjukhus. Vad som ytterligare mera skapar spänning i gruppen är att Thune är nyskild och att exfrun numera sällskapar med en annan av Onsdagsklubbens medlemmar.
Thune försöker komma till rätta med sitt nya liv, som omfattar både ett nytt radhus utanför stan och tankar om att satsa mer på sin advokatbyrå. Han försöker också hitta sätt att förhålla sig till Onsdagsklubben och till exfrun.
På kontoret har han hjälp av byråns enda andra anställda: den nyanställda sekreteraren Matilda Wiik. Fru Wiik är korrekt och sköter sitt jobb klanderfritt. Med tiden börjar Thune också allt mer uppskatta samtalen med fru Wiik, samtal som blir mer och mer förtroliga. Ändå är det någonting hon döljer, något som har med hennes förra anställning att göra och med något annat, något mörkt.
Westö håller läsaren på halster och bygger upp en spänning som håller hela vägen. Vad har Matilda i bagaget och vad är det egentligen hon planerar när hon råkar träffa på en av Thunes vänner i Onsdagsklubben, ett möte som väcker skräck hos Matilda?
Hägring 38 är en roman som innehåller allt och det här skulle mycket väl skulle kunna bli årets bästa läsning för min del. Boken är skickligt komponerad och som läsare vill man bara sträckläsa och se vad som döljer sig. Boken är dock mer än en spännande roman, det är också en väldigt fin bok om Finland och Helsingfors vid den här tiden. Jag kan förvisso inte veta hur väl Westö fångar tiden och platsen, men det känns äkta. Äkta och upplysande. Westö ger mig en historielektion kring finska inbördeskriget och tiden innan Andra världskriget och det blir en mer levande historielektion än vad jag inbillar mig att man kan få genom att läsa en lärobok: här ser jag miljöerna och karaktärerna framför mig och hör deras diskussioner.
Det kanske finaste med boken är dock inget av det jag räknade upp i stycket ovan, även om de saker i sig får Hägring 38 att stå ut. Det finaste är i mitt tycke att Westö gjort både Thune och Matilda Wiik så verkliga. Jag läste och blev berörd. Jag läste och kände en slags ömhet för Thune och hur han försöker komma på fötter efter att ha blivit lämnad av sin fru. Det är fint berättat. Och kanske är det första gången någonsin jag läser om mjuka sidor och sårbarhet hos en man som blivit dumpad och om som vacklar kring gamla vänskapsrelationer?! När jag läser slås jag över hur många liknande böcker jag har läst om kvinnor som famlar omkring efter en separation, men att alla motsvarande berättelser om män tenderar att skildra något annat: mod och handlingskraft, eller det kanske allra vanligaste – att det snarare är mannen som har lämnat.
När jag läser slås jag också av språket. Det är fint och precist berättat. Jag kan erkänna att jag ibland kom av mig och fick för mig att jag läste Hjalmar Söderberg, som så skickligt skildrat sitt samtida Stockholm på ett liknande sätt. Det här är ju en Helsingforsroman, så det kanske är lite ologiskt att mina tankar gick till Söderberg, men så var det i alla fall och i min värld är det högsta beröm.
Hägring 38
Hägring 38 av Kjell Westö
Förlag: Albert Bonnies förlag (2013). ISBN: 9789100134952, 9789100134969.
Kjell Westö
Kjell Westö (född 1961) är en finsk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Nu är Rut här! Hon föddes den 23:e maj, ett par dagar innan beräknat. Det har såklart varit väldigt omvälvande att bli förälder – vi har fått en helt ny person att lära känna. Så sakteliga har vi börjat hitta lite rutiner. Här på bloggen har det nog inte märkts att jag har ägnat mig åt helt andra saker än bloggen, men så hade jag också nästan två veckors föräldraledighet innan hon kom och vad skulle jag egentligen roa mig med under de regniga dagarna när jag bara var hemma och vilade? Jo, jag hann tidsinställa en del inlägg (och göra en hel del annat). För mig har bloggen alltid varit en hobby som jag ägnar mycket tid åt i perioder och inte speciellt mycket tid alls i andra perioder. Vi får se hur resten av föräldraledigheten kommer att bli.
Något som blivit är i alla fall att jag läser mycket. Om jag någonsin hade en idé om att helamma så övergavs den inom några dagar sedan vi kom hem från BB, men ammar gör jag och det blir mycket av den varan. Här har man plöjt böcker om barn hela våren, men ingenstans har någon delat med sig av faktumet att en amningsstund kan vara +2 h lång. I början gjorde jag ingenting annat än amma, kändes det som (sedan bestämde jag mig för att komplettera mer ersättning om det tar längre tid än 1 h). Jag hinner faktiskt läsa en hel del böcker medan jag ammar. Och ja, jag förstår att man ska knyta an till sitt barn och ha ögonkontakt och så vidare, men det hinns med det också, tro mig.
Så det är ungefär det som händer: amning och läsning. Jag plockar bland böcker jag redan har här hemma och läser lite av varje. Allra helst läser jag på läsplattan, som enkelt går hålla med en hand och som praktiskt nog har upplyst skärm så att jag även kan läsa om det är mörkt. Jag är lite sugen på att ge mig i kast med en tegelsten här näst, helst Ett litet liv, som så många har höjt till skyarna, men vi får se hur det går. Det kanske inte går att bläddra och hålla i Rut samtidigt.
Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Utöver att läsa har jag inte så många planer för den närmsta tiden. Vi valde att hålla sommaren öppet eftersom vi ju har en liten bebis hemma. Jag hoppas dock att vi kommer iväg till Öregrund en sväng, även om det blir en lång bilresa i så fall. Det får kanske bli i augusti. Annars planerar vi att vara i stugan en del och att umgås med nära och kära. Det blir nog bra!
Kvinnor ritar bara serier om mens är en antologi där alla serier kretsar kring mens – här finns många guldkorn, samtidigt som en hel del med albumet också känns lite inaktuellt.
Åtta år har hunnit passera sedan serietecknaren och poddaren Liv Strömquist ägnade hela sitt Sommar i P1 åt att folkbilda om mens. Det känns länge sedan. Då kändes ämnet fortfarande lite lätt tabubelagt, men nu vet jag inte längre faktiskt? Programmet väckte hur om helst mycket uppmärksamhet när det kom och inspirerade också många andra att uppmärksamma mens, feminism, kvinnors hälsa, ”menskonst” etc. Några som inspirerades att skapa vidare på tema mens är de drygt 30 serietecknare som bidragit till antologin Kvinnor ritar bara serier om mens. Även om Liv Strömquist alltså är den som krattat för den här antologin så medverkar hon faktiskt inte själv, men det finns många andra kända och (för mig) mindre kända namn.
Här finns serier om första mensen, om att lida av svår PMS och/eller svår mensvärk, om knäppa anekdoter kring mensskydd på vift, om menscykeln och en hel del annat. Jag gillar idén, men känner också att det blir lite upprepande, kanske för att ämnet mens inte längre känns så aktuellt, eller vad man ska säga. Det här albumet kom alltså 2014 och jag skulle tippa på att jag hade uppskattat det mer om jag hade läst det redan då. Nu är det mycket som känns lite gammalt.
Jag tycker också att serierna är rätt ojämna. Ibland får jag intrycket att serietecknaren haft svårt att hitta något intressant på temat – alla serier känns inte helt genomarbetade. Ibland glittrar det dock till ordentligt. Anneli Furmarks Dyra droppar är den enda som handlar om att vänta och hoppas/inte hoppas på att mensen ska komma (att inte fler såg den vinkeln?) – en väldigt fin och sorglig betraktelse. Tyra Blomsters enrutare är en av flera roliga bidrag där serieskaparen vänder på perspektiven manligt/kvinnligt. Elin Lucassis Några ord (om mens) till min kära dotter …ifall jag hade någon är den serie som kanske ger mest igenkänning (blod i fogskarvar! binda byggd av material man finner på offentliga toaletter!). Julia Hansens Första gången är en riktigt fin första mensen-berättelse med igenkänning. Matilda Ruta bidrar med en brännande serie om endometrios. Lotta Sjöberg har gjort en kul serie om mensens många färger och har dessutom gjort min mesta favorit i antologin: Sagan om det lilla mensägget – så fint och roligt berättat om mens för ett barn!
Så ja: här finns en hel del riktiga guldkorn. I övrigt känner jag nog mest att det är skönt att tiden går och att saker förändras. För visst är det ingen grej att tala om mens längre? Jag tror och hoppas att den här boken är helt obegriplig för min dotter när hon blir större.
Kvinnor ritar bara serier om mens
Kvinnor ritar bara serier om mens
Författare: Lena Ackebo, Siri Ahmed Backström, Bitte Andersson, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Fanny Lindgren Agazzi, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbäck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg, Emelie Östergren. Redaktör: Sara Olausson, Frida Ulvegren. Förlag: Kartago (2014). ISBN: 9789175150512.
Det är kul att blogga! Av många anledningar. Något som inte är kul är alla mejl man får med erbjudanden om köpta inlägg, annonser etc. Det handlar alltid om skit som rör nätcasinon och jag orkar inte ens svara. Fast jag får såklart andra, trevliga, mejl också: nyhetsbrev, pressmeddelanden och ett och annat erbjudande om recensionsexemplar. Förvånansvärt ofta får jag även mejl där folk undrar om de får köpa böcker av mig (nej, tyvärr). Här om veckan fick jag dock ett helt annat mejl som jag först trodde var något slags konstigt spam: en man i Seattle informerade mig om en konstutställning och en utställningskatalog som kanske kunde intressera mig. En Richard Hutter är aktuell med utställningen Bokblomma. Ja, det finns faktiskt en sådan utställning, visade sig! Gud, så konstigt! Namnet på den här bloggen är egentligen helt obegripligt, men jag heter alltså Linnea och det är en skogsblomma. Jag hade en personlig blogg med just det namnet, i brist på bättre fantasi, och när jag startade bokbloggen, som en undersida till den, så fick den heta Bokblomma. Det här är 10+ år sedan. Idag hade jag kallat bloggen något annat. Men trots att ”bokblomma” är helt obegripligt har alltså en amerikan helt random lagt ihop de svenska orden bok + blomma och skapat konst kring detta.
En annan grej som fått mig att dra på munnen är mitt inlägg om boken Slutet. Det är uppenbart att många av mina besökare är elever och studenter som googlar loss i jakt på stoff att använda i skoluppgifter. Det märks t.ex. genom att besökarantalet rasar på sommarlovet… Men det kan också synas under vissa inlägg, där barn frågar vad böcker handlar om. Slutet har fått en del frågor… Som till slut fick ett ”svar” av en anonym Calle. Jag hoppas nästan att Calle är kidsens lärare och att minst någon elev går på finten och använder Calles svar. 🙂 Ja, jag tyckte att Calles svar var kul i alla fall!
Skymningstid av Henrik Bromander är en bok om hemliga nätverk som verkar i det fördolda i 70-talets Sverige. Men den största behållningen för mig är berättelsen om att vara anhörig till någon med allvarlig psykisk sjukdom.
Jag tror jag började lyssna på Skymningstid av Henrik Bromander med helt fel ingång. Jag läste någon av alla hyllande recensioner och fick för mig att Skymningstid skulle vara en roman om hemliga nätverk med koppling till Palmemordet. På sätt och vis rör boken förvisso just hemliga nätverk, men boken utspelar sig inte kring mordet på Olof Palme och handlar egentligen inte om det. Det är såklart inte författarens fel att jag hade fel uppfattning om boken, men jag måste ju erkänna att boken liksom inte kunde leva upp till mina förväntningar när den råkade vara en helt annan bok.
Vad är då Skymningstid? Jo, det är en roman om ett 70-talets Sverige där militära celler verkar i det fördolda. Sovjetskräcken är stor och cellerna, som inte rakt ut refereras till som Stay behind-rörelsen (vad jag uppfattade i alla fall!) men som ändå är klart inspirerade av den, rör sig allt mer mot högerextremismen. Högerextremism råkar vara säkerhetspolisen Monika Nilssons fält och snart är hon något stort på spåren, något med kopplingar långt in i statsapparaten.
Det är kittlande att tänka på vad som döljer sig undan ytan i samhället och det är spännande att följa Bromanders berättelse om hur rörelsen och dess medlemmar utvecklar sig. Ändå hade jag faktiskt ganska svårt för att komma in i Skymningstid. Den kändes lång, kanske för att den är långsamt inläst av Christoffer Svensson. Kanske är boken en av alla de böcker som faktiskt passar dåligt som ljudbok, kräver för mycket koncentration. Eller så var det stora problemet mig själv och mina förväntningar, som jag nämnde.
Den stora behållningen för min del var faktiskt något av en sidohistoria som kretsar kring den misslyckade militären Gunnar Björk, som leder en av cellerna. Han kommer varje dag hem till en älskad fru med allvarlig psykisk sjukdom. Jag tycker att Gunnars oro som anhörig, och hela situationen som han, och för all del frun, befinner sig i är oerhört fint skildrat och ger något extra till karaktären. Kanske är jag den typen av läsare som lockas mer av böcker om människor och relationer än om konspirationsteorier. Kanske är det så enkelt.
Skymningstid
Skymningstid av Henrik Bromander
Förlag: Natur och kultur (2021). ISBN: 9789127171985.
Henrik Bromander
Henrik Bromander (född 1982) är en svensk författare och serietecknare.
Plan B av Jonathan Tropper är en dråplig, rolig och lite sorglig feelgoodroman om ett 30-årskrisande kompisgäng som eventuellt har kidnappat en känd skådespelare.
Plan B är Jonathan Troppers debutroman från år 2000 (den kom dock inte på svenska förrän 2014). För de som missade honom när det begav sig så gjorde Tropper succé med en radda bästsäljare på 10-talet. Jag har läst de flesta och roats – Tropper skriver snärtigt och kul. Som alltid när en författare har hittat sin grej så behöver man som läsare dock se till att lägga lite mellanrum mellan böckerna. Det kan lätt kännas upprepande annars. Det roliga med Plan B är att den känns olik hans senare böcker. Visst, hans stil känns igen, men många andra typiska inslag saknas. Jag syftar framför allt på de lite flåsiga delarna som många av hans böcker innehåller. Det känns skönt tycker jag!
Plan B följer ett kompisgäng som känt varandra sedan college. Nu är de 30 och livet har gått i lite olika riktningar. Utåt sett kan var och en se lyckad ut (vad nu det innebär?), men alla bär på sina bagage och har sina tillkortakommanden. Den som är allra mest på glid är Jack, en framgångsrik skådespelare som dessvärre har trillat dit ordentligt och missbrukar kokain. Nu har hans vänner Ben, Chuck, Lindsey och Alison bestämt sig för att hjälpa honom. De försöker med en konfrontation, som inte faller väl ut. Till slut landar de i att göra något långt mer drastiskt – droga ner honom och mot hans vilja ta med honom till Alisons sommarstuga där de planerar att låsa in honom tills han blir ren och fri från beroendet.
Planen funkar bra tills de väl är på plats i sommarstugan och inser att deras vän tänker gå bärsärk i det rum han är inlåst i och att Jacks försvinnande dessutom orsakar stora rubriker. Plötsligt är de inte bara vänner som hjälper en vän utan också ett gäng kidnappare.
Det blir en dråplig berättelse, berättad med Troppers värme och humor och med hans fyndiga formuleringar. Jag kan tycka att boken med sina närmare 400 sidor är lite i längsta laget, men det är ingen stor invändning. Det här är en riktigt avkopplande och underhållande bok.
Plan B
Plan B av Jonathan Tropper
Amerikansk titel: Plan B. Översättare: Erik MacQueen. Förlag: Gilla böcker (2015). ISBN: 9789186634704.
Sockerormen av Karin Smirnoff är en bok om utsatta barn. Står man ut med råheten, den mörka humorn och de overkliga inslagen har man en riktigt bra roman framför sig.
Sockerormen är Karin Smirnoffs första roman efter den hyllade och prisbelönta janakippo-trilogin. Trots att det är en helt annan berättelse och ett helt annat persongalleri finns det mycket att känna igen sig i. Karin Smirnoff har ett särskilt språk och en väldig egen stil, som bland annat inbegriper att namn skrivs ihop. Det här har hon tagit med sig till Sockerormen. Jag tycker också att Sockerormen och hennes tidigare böcker har gemensamma nämnare när det gäller de kantiga, udda, skruvade huvudpersonerna och den där råheten – i janakippo-trilogin förekommer det rikligt med våld, övergrepp och elände och det saknas verkligen inte i Sockerormen.
I Sockerormen heter huvudpersonen Agnes och boken tar sin början när hon inte är mer än nyfödd. Hon minns sin egen födelse – ett av många lätt overkliga inslag i den här boken. Jag uppskattar det overkliga. Det ger boken en särskild spänning och gör allt lite opålitligt och ovisst. Agnes föds av en mamma som ser dottern som det värsta som hänt henne, som den som krossade hennes karriär som pianist. När Agnes ett par år gammal visar sig vara ett musikaliskt underbarn och fantastiskt duktig på just piano börjar misshandeln. Det finns inte plats för fler underbarn än Agnes mamma, Anitamamman.
Agnes kommer att växa upp i en värd med stor otrygghet. Om det någon gång finns en vuxengestalt att lita på kan den mycket väl svika så småningom. Hon blir tvungen att växa upp snabbt och ta ansvar som små barn inte borde ta.
Den enda fasta punkten i form av en vuxen är musikläraren Frank Leide, som snabbt tar Agnes och ett par andra särbegåvade barn under sina vingar. Han ordnar spelningar för den lilla ensemblen, små spelningar och snart spelningar utomlands. Självklart finns det också något katastrofalt kring Frank Leide. Det här är en bok där utsatta barn också är de barn som är de enklaste offren för ondskan själv.
För att läsa Sockerormen behöver man vara beredd på det overkliga, överdrivna och knasiga och man måste gilla att hopplös misär också kan skildras med en slags mörk humor. Gör man det så har man en riktigt annorlunda och bra läsupplevelse framför sig.
Samlade dikter av Dan Andersson är en samlingsutgåva med Anderssons odödliga poesi. Det är allmänbildande läsning, men inte så snyggt presenterat.
För mig är Dan Andersson poeten som blott 32 år gammal dog i en fruktansvärd förgiftningsolycka – tragiskt avliden efter att ha andats in cyanväte i ett dåligt utvädrat hotellrum där man sanerat vägglöss. Vilket fruktansvärt livsöde! Men naturligtvis är Dan Andersson någonting mycket mer och mycket större än sitt livs olyckliga slut; Dan Andersson är helt klart en av våra mest kända och omtyckta svenska poeter och många av hans dikter finns tonsatta och inspelade i otaliga versioner med olika artister. Nu har jag läst hans samlade verk, förpackade i Samlade dikter, en fin och skimrande storpocketutgåva som stått oläst i hyllan i några år.
Dan Andersson växte upp i ett fattig hem i finnmarkerna i Dalarna och bygden och livsförhållandena är något som återkommer ständigt i hans poesi. Andersson är inte minst känd för Kolvaktarens visor, där många av dikterna rymmer berättelser om det ensamma livet i skogarna för kolvaktarna. En del dikter handlar om kärlek, ännu fler handlar faktiskt om döden.
För mig kändes det allmänbildande och intressant att bekanta mig mer med Dan Andersson, men med det sagt måste jag erkänna att det var mycket som inte träffade på djupet. Kanske är Dan Andersson en poet som behöver läsas mer långsamt och utspritt, kanske skulle dikterna komma mer till sin rätt om de presenterades i ett urval eller på ett annat sätt, snyggare presenterat än i den här utgåvan, där dikterna inte ens har kostats på egna sidor. Här blev det lite för mycket textmassa, men framför allt tycker jag att det mesta följer samma rytm. Till slut kommer jag på mig själv med att bara hasta förbi. Nej, det var långt ifrån allt i Samlade dikter som gick rakt in i hjärtat, men det är ändå en väldigt fin bok att ha läst.
Samlade dikter
Samlade dikter av Dan Andersson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2014). ISBN: 978-91-7429-424-8.
Dan Andersson
Dan Andersson (1888–1920) var en svensk författare. Besök gärna Dan Andersson sällskapet om du vill veta mer om honom och hans verk.
Vinterkriget av Philip Teir är en dråplig och vass roman om äktenskapets och medelklasslivets bryderier.
Vinterkriget av Philip Teir är, precis som undertiteln säger, en roman om äktenskap. Här ryms både ett äktenskap som är på väg att lösas upp, ett äktenskap som utvecklas och ett äktenskap som ingås – allt i en och samma familj.
Max och Katriina är i 60-årsåldern och lever ett bekvämt liv i centrala Helsingfors. Smått och stort tyder dock på att de är på väg att glida isär. Deras åsikter går isär om köksrenoveringen, om prioritetsordningen när det gäller tennisen och parmiddagarna, om det 60-årsfirande som Max står inför och som han inte är så intresserad av – och en hel del annat. Max forskarkarriär har dessutom gått i stå. Han var en välkänd profil på 90-talet i samband med en forskningsstudie kring sex. Nu var det länge sedan ”sexprofessorn” var efterfrågad i TV-soffor. Nu har han ett hopplöst bokprojekt på gång och kommer ingenstans. När han blir kontaktad av en gammal elev, Laura, som vill intervjua honom inför 60-årsdagen blir det en nytändning. Forskningen, manuskriptet, hela hans person kommer i ett nytt ljus och Laura väcker en helt ny energi hos honom.
Medan Max fantiserar om Laura och Kristiina irriteras över sin make lever de två vuxna döttrarna sina liv. Helen bor utanför stan med sin man och barn och lever det typiska familjelivet, som de liksom bara halkade in i. Semestrarna är föga avkopplande kryssningar, komplett med Mumindisco, och livet i allmänhet rullar på utan att någon hinner med någon eftertanke. Eva är den vuxna dottern som aldrig riktigt har blivit vuxen, trots allt. Nu har hon precis flyttat till London för att studera konst. Och för att inleda en affär med sin lärare.
Vinterkriget är en bok som jag verkligen slukade. Philip Teir skriver med känsla och humor om medelklassens bryderier och om äktenskapets utmaningar. Boken ledde tankarna till Lydia SandgrensSamlade verk, som också rör sig i kulturvärlden och som bland mycket annat handlar om att ha skrivkramp. Den ledde också tankarna till Amanda SvenssonsEtt system så magnifikt att det bländar, som också handlar om några totalt olika syskon och om vändpunkter i deras liv. Vinterkriget är dock mycket kortare och mycket mer lättsam, utan att för den sakens skull sakna skärpa och udd. Vinterkriget är en riktig pärla, tycker jag: en insiktsfull, fin och rolig berättelse om tvåsamhet och familjeband.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
