Rabén & Sjögren är verkligen framåt med sin marknadsföring av den nya boken Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Jag fick ett pressutskick idag där det berättas att den redan har tryckts i 15000 exemplar (en mycket stor upplaga) och att filmrättigheter redan är sålda (manus är på gång!). Som bokbloggare hade jag förmånen att få läsa ett manus på förhand (boken släpps den 15:e april). Jag hoppas att det går så bra som förlaget och författarna hoppas/väntar sig. För jag tyckte att boken var kanonbra! Jag anar en hype i stil med Harry Potter-febern – åtminstone i Sverige.
Jag har precis börjat lyssna på Vindens skugga, uppläst av Jonas Karlsson. Jag har fastnat direkt! En del av det måste naturligtvis bero på att det är en fascinerande berättelse och en bra bok, men det är nog inte hela sanningen. En av de bästa ljudböcker som jag har lyssnat på hittills är Snabba cash, uppläst av Morgan Alling, och det är faktiskt inte en bok som jag ens tror att jag skulle ha gillat om jag hade läst den själv. Det verkar vara något speciellt med just skådespelare som uppläsare. Min upplevelse är att de är bättre på att leva sig in, variera tonläge och lägga till emfas där det behövs. I fallet med Snabba cash blev det nästan en radioteater av det hela, eftersom Alling så skickligt gav de olika karaktärerna olika ”röster”, olika brytningar, olika personlighet. Det kan jämföras med den nyss genomlyssnade Snö, som alls inte var en dålig uppläsning egentligen, men där jag mest blev irriterad när uppläsaren skiftade mellan olika ”röster” i dialogerna. För mig blev det verkligen en krock när uppläsaren med pipig röst imiterade en ”kvinna” när den starka kvinnan Kadife talade. Helt fel röst! Jag hade hellre läst boken och själv fått tänka mig hur hon hade låtit. Och i sådant fall hade hon inte låtit som en parodi på den ljusa röst som kvinnor anses ha…
Har ni några uppläsarfavoriter? För mig är det nog dött lopp mellan Alling och Karlsson just nu. Jag har i och för sig inte så många olika uppläsare att jämföra med, men just Snabba cash och Vindens skugga är verkligen kanonbra som ljudböcker.
För inte så länge sedan läste jag den fantastiska kärleksromanen Oskuldens museum av nobelpristagaren Orhan Pamuk. Jag skulle vilja säga att den här boken, Snö, delar många element med Oskuldens museum. Samtidigt är det en helt väsensskild berättelse. Det här är så mycket mer politiskt och brännande, även om det politiska glimtade förbi även i den tidigare lästa boken. Kanske för att det är så politiskt grep inte den här boken mig på det personliga planet, så som Oskuldens museum faktiskt gjorde, men berättelsen tränger sig ändå inpå, skoningslöst.
I boken får vi, genom Orhan Pamuk, ta del av poeten Kas liv. Pamuk skymtar förbi som en berättarröst ibland och berättar om hur han försöker att skriva sin väns biografi. Ka har i många år levt i exil i Tyskland, men vid bokens början återvänder han till den lilla staden Kars, under förevändningen att han ska göra ett journalistjobb och bevaka ett lokalval. Den egentliga anledningen till hans resa är dock att han vill träffa, och helst fria till, den sköna Ipek, som har skilt sig från sin man. Det han dras in i är dock någonting mycket allvarligt. Alla vägar till staden är avstängda på grund av snöoväder och under tiden görs ett kuppförsök, människor mördas och folket utsätts för kränkningar. Upprinnelsen är en konflikt mellan radikala islamister och republikaner. Som något slags tragiska symboler för meningsskiljaktigheterna finns de så kallade ”slöjflickorna”: flickor som trotsar slöjförbudet och mellan vilka det tycks gå en ”självmordsepidemi”. Mitt i allt detta står Ka: kär, fylld av längtan och med en plötslig inspiration att skriva dikter, men också fången i en konflikt som han inte själv har valt.
Där Oskuldens museum var mycket mer subtil i sin skildring av Turkiet, som ett land med ena benet bland gammaldags traditioner och islam och med andra benet på väg till något västinspirerat, använder Pamuk Snö för att berätta om det med full kraft. I Oskuldens museum kunde man le lite åt det; finna det lustigt när han skriver om människor som försöker att kopiera väst, t.ex. genom att göra läskedrycker, som i slutändan inte smakar något annat än turkiskt. I Snö ler man inte. Jag tycker att den är mycket mer brutal och hopplös, men också väldigt gripande och bra.
Veckans Tematrio handlar om historiska romaner: Berätta om tre historiska romaner du gärna vill tipsa om!
Med historiska romaner kanske man allmänt brukar syfta på romaner som utspelar sig riktigt långt tillbaka i historien? Jag ignorerar det i sådant fall, för jag vill helst lyfta fram två mer ”nutida” historiska romaner: Fogelströms Stadböcker och Mobergs Utvandrarsvit. Fogelström berättar om 100 år ur Stockholms historia och om hur staden växer fram och hur livet förändras för dess invånare. Moberg berättar om några människor som utvandrar till Amerika. Böckerna är välförtjänta klassiker som nog ”alla” har läst, om inte annat under tvång i skolan. 😉
Tusen och en natt är nog inte heller regelrätta ”historiska romaner” (eller?). Det är ju inga moderna verk som försöker tolka en tid som varit, utan ett faktiskt dokument från ca 900 e.Kr. Hur som helst är det en fantastisk skatt med berättelser och något av det bästa jag läst!
Jag är nog inte så hemma i ”historiska romaner”-genren, som ni kanske märker. Kanske bör jag utforska den närmare?
Den hemliga historien är lite av en moden klassiker och det är lätt att förstå varför. Den suger sig fast redan från prologen, som börjar med den olycksbådande meningen: ”Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.”. Sedan rullas en spännande berättelse upp om ett gäng collegestudenter som ganska brutalt splittras när de efter en tragisk händelse samt ganska mycket sprit och droger kommer fram till den vansinniga lösningen att en i gänget måste mördas.
Gruppen består av sex studenter som också råkar vara de enda studenterna som studerar klassiska språk. Tillsammans utgör de en sluten, liten värld och det är fascinerande att följa hur gruppen utvecklas och söndras och hur allt leder fram till det mord som redan prologen skvallrar om. Just gruppdynamiken och hur de formar sin egen värld, sina egna regler, sin egen etik och moral och hur de till och med har ett ”eget” språk (grekiska) att använda mellan sig är verkligt intressant och väcker mycket tankar för den som vill dra paralleller till hur vår egna värld ser ut.
Boken är skruvad och knappast en berättelse om typiska tonåringar som gör typiska tonårsgrejer, men det är inte det som är grejen. Här är allt närmast surrealistiskt och det är det som gör att man dras in i det och vill läsa mer. Boken tappade nog lite fart ungefär halvvägs, men jag tycker ändå riktigt bra om den.
Den här veckan handlar Tematrio om grisiga gubbar: Berätta om tre böcker som befolkas av grisiga gubbar!
Grisig är inte ord nog för att beskriva mannen i Chimamanda Ngozi Adichies otäcka roman Lila hibiskus. Det är en bok som jag knappt orkade ta mig igenom p.g.a. alla tunga scener med våld mot barn.
En lite mer godtagbart grisig gubbe är Johans fosterfar i Göran Tunströms Tjuven. Han är en alkoholiserad man med en alldeles för snäll fru… Deras liv tillsammans är så tragiskt att det blir komiskt.
Ett tredje exempel tar jag från en av mina favoritklassiker: Kejsarn av Portugallien. Bokens huvudperson är självisk och elak: en riktig gris. Lyckligtvis blir han helt personlighetsförändrad sedan hans dotter kommer till världen.
Jag är sällan särskilt intresserad av att se filmatiseringar när jag har läst en bok (fast jag gör det nu och då i alla fall!), men en film som jag har längtat efter är Norwegian wood. Dessvärre bor jag i Umeå och här får man hålla till godo med typ Åsa-Nisse. Så: härmed tipsar jag alla som har lyxen att bo i storstäderna att se denna film, som säkert är näsan lika fantastisk som boken. 🙂 Premiären var igår. Själv får jag börja längta efter… DVDn!
Det sägs ofta att inledningen är det viktigaste i en bok; att det är med inledningen som man väcker nyfikenhet och får läsaren att fastna. Nja, säger jag. Jag minns knappast någon inledning, till någon bok. Men slutet, det är slutet som lever kvar!
Tycker ni också att slutet ibland är allt i en bok? Skulle inte Patient 67 bara vara en ordinär, halvtrist, deckare om det inte vore för slutet? Skulle Janne, min vän väcka några tankar över huvud taget om det inte vore för slutet? Utan den twist som Pohl har lagt in i slutet skulle det bara vara en i raden av ungdomsböcker om vänskap.
Veckans Tematrio handlar om barn/ungdomsböcker: Berätta om tre barn/ungdomsböcker!
I den här genren är Peter Pohl en av mina favoritförfattare. Själv säger han sig inte skriva specifikt för unga och det är helt sant att hans böcker är läsvärda för vem som helst. Det brukar dock vara bland just ungdomsböckerna som man hittar titlarna på biblioteket. En av hans bästa är, i mitt tycke, Jag saknar dig, jag saknar dig!, som han har skrivit tillsammans med Kinna Gieth och som är baserad på Gieths egna upplevelse. Det är en väldigt gripande berättelse om att förlora någon.
En annan bok som jag tycker mycket om är Bröderna Lejonhjärta. Och, faktiskt, känns det fel att inte nämna en bok av Astrid Lindgren i en sådan här bloggutmaning. 🙂
Som tredje bok väljer jag en bok som populärt brukar läsas på engelsklektionerna på högstadiet: The best little girl in the world. Det är en insiktsfull och viktig bok om en ung tjej som utvecklar ätstörningar. En bok att prata om!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
