Det känns inte riktigt rättvist att jämföra en bok med andra böcker, för det får det att låta som att boken är en efterapning och inte särskilt originell. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra den här boken med Rowlings böcker om Harry Potter och jag gör det utan att mena något annat än att den här boken är lika bra. Precis som i Harry Potter-böckerna blandas element från ”vanliga” ungdomsböcker och scener från ”vår” värld med element från något mer övernaturligt och magiskt. Det gör i mina ögon att boken lyfter från att vara en ”vanlig” fantasy till att göra det mer intressant och angeläget.
I huvudrollerna hittar vi ett gäng gymnasieungdomar. De är lika olika varandra som personligheterna i vilken gymnasieklass som helst. Här finns klassens populäraste tjej, klassens plugghäst, som förresten i hemlighet är kär i deras mentor, tjejen som har halkat snett och tar droger, två mobbade och utfrysta personer och deras mobbare samt en tjej som redan har flyttat hemifrån för att hon inte kommer överens med sin mammas nya kille. Det visar sig att just dessa personer, som aldrig skulle ha umgåtts eller kanske ens pratat med varandra i skolan, utgör en grupp som är en del i någonting så stort att de inte kan föreställa sig det. Tillsammans står de framför någonting riktigt mörkt och ont och det är upp till dem att glömma de roller de normalt har i skolan för att istället samarbeta tillsammans.
Det här är en riktigt spännande bok och samtidigt är den fantastiskt insiktsfull och lyckas beröra många av de problem man kan ställas inför och de känslor man kan känna i senare tonåren. Det känns trovärdigt och äkta. Nu läser jag visserligen inte ungdomsböcker så ofta längre, men jag måste ändå säga att det var länge sedan jag läste en bok med så hög igenkänningsfaktor. Precis såhär är det nog faktiskt att vara tonåring idag. Det är genialiskt att tvinga ihop de här personerna, med så totalt olika status i klassrummet, och göra en fantasyberättelse av det. Magin ser jag som en kul krydda. Den gör de välbekanta skolmiljöerna och hemmamiljöerna trots allt mer intressanta och lyfter boken till en högre nivå.
Jag hade möjlighet att läsa boken innan den ens var tryckt och jag hade absolut inga särskilda förväntningar när jag började läsa. Vid det här laget har boken hyllats i både press, på bloggar och i mikrobloggar och jag kan bara stämma in i hyllningskören. Det här är bra! Och jag längtar efter fortsättningen.
Inspiration till Den befjädrade ormen fick Hans Alfredson när han läste Eirik Rödes saga, som handlar om när vikingarna fann Amerika. I boken har Alfredson valt att vända på det och berätta om hur det gick till när indianerna (i det här fallet Toltekerna) fann Europa. Researchen känns rigorös. Jag lyssnade på boken som ljudbok och kände mig tvungen att googla på den för att hitta namnen på karaktärerna och att döma av Wikipedia så flera av namnen de autentiska namnen på de gudomar som tillbads i den toltekiska kulturen (Quetzalcoatl – ”den befjädrade ormen” är en av dem) och på personer som varit betydelsefulla i den. Jag tror säkert att det Alfredson skriver om livet bland toltekerna också är baserade på fakta. Ytterst är det dock, som oftast med Alfredson, en bok med humor och värme. Den berättar om två tolteker ur olika sociala skikt och deras äventyr, långa resor och liv.
Jag tycker det är en trevlig liten bok, men någonting som tyvärr ofta drabbar sådana här ”faktainspirerade” skönlitterära böcker är att de ibland tappar fart i själva berättandet. Det finns t.ex. långa passager där Alfredsson berättar om vad de tog med sig på sina färder och vad de lagade för mat. Bortsett från det tycker jag tycker jag helt klart om boken. Jag har tidigare lyssnat på Lagens långa näsa, som också är en författaruppläsning av Alfredson. På sätt och vis tycker jag nog bättre om den tidigare genomlyssnade boken, men Alfredsons berättande känns såklart igen och han är en mycket bra uppläsare.
Det var ett bra tag sedan jag läste Köp inte den här boken, som handlar om Ann-Christin Grammings år med köpstopp. Nu är begreppet ”köpstopp” aktuellt igen. Journalisten Sofia Hedström är aktuell med sin bok Modemanifestet, där hon berättar om sitt år med ”shoppingdetox” – ett år utan några klädinköp! Jag är nyfiken på boken och tycker det är kul att uppmärksamma konsumtionshysterin och inspirera till att leva annorlunda.
Samtidigt: hur många i världen har ens råd eller möjlighet att shoppa? Det är ganska äckligt att vi i den här delen av världen behöver träna oss i och utmana oss i att inte shoppa som om det inte fanns en morgondag. Jösses!
Om någonting skulle kunna väcka mitt ha-begär när det gäller böcker så är det riktigt snygga omslag! Coralie Bickford-Smith, som har designat de fantastiskt vackra böckerna i Penguins Hardback Classics-serie har nu gjort det igen med en serie böcker som Penguin kallar ”Great food”.
Throughout the history of civilization, food has been more than simple necessity. In countless cultures, it has been livelihood, status symbol, entertainment – and passion. In the Great Food series, Penguin brings you the finest food writing from the last 400 years, and opens the door to the wonders of every kitchen.
Jag tar tillbaka, det jag sa om att jag inte kan se filmatiseringen av Norwegian wood här i Umeå. Filmen visas faktiskt på Folkets bio och har sista föreställningen idag. Dansklasser och tvättider har gjort att jag har missat alla visningar på Folkets bio, så jag får fortfarande vänta på DVDn… Men om du bor i Umeåområdet och är intresserad av att se filmen så har du chansen! Den går kl 19.
Lyran fortsätter på påsktemat och låter Tematrio ha temat (påsk)häxor den här veckan. Berätta om berättelser med häxor i, välj genre efter tycke och smak. Jag har ju redan tjatat om häxor (på skärtorsdagen) och dessutom var det ungefär samma tema för ett år sedan och då uttömde jag all min fantasi när det gäller häxor i litteraturen. Inte så lätt tema för mig alltså!
En bok snor jag dock rakt av från Lyran själv. 🙂 Narnia! Jag tycker om både böckerna och filmerna (även om filmerna kanske är lite i det våldsammaste laget…). Jag är lite sugen på att läsa om dem faktiskt… Eller läsa om och läsa om. I sanningens namn tror jag faktiskt att jag bara har läst Min morbror trollkarlen och Häxan och lejonet.
En annan bok/andra böcker med häxor i är min barndoms favoriter: Trollarkarlen från Oz med uppföljare. Fantastiska böcker! Jag älskade Dorothys, Totos, det fega lejonets, Plåtmans och Fågelskrämmans äventyr i landet Oz. De väckte verkligen läslust och satte igång fantasin. Böckerna är skrivna av L Frank Baum, som inte hann färdigställa den sista boken i serien, men det hann bli några stycken innan dess. Den första är den mest läsvärda. Den handlar om deras vandring till huvudstaden i Oz, Smaragdstaden, där folket är ilurade att allting är gjort av smaragder. Varför? Varför inte! Vem blir inte glad av att tro sig leva i en stad gjord av smaragder?
Den sista häxboken är långsökt och jag fick leta upp den genom att söka i mitt arkiv. I Mästaren och Margarita nämns häxor. Boken handlar om när satan själv kommer till stan och bland annat förvandlar folk till häxor.
Nu är påsklovet över (för barnen i Umeå i alla fall). Jag funderar på om det också innebär att mitt besökarantal kommer att dubbleras, som det brukar efter loven. Jag har länge förstått att de som besöker min blogg varken är typiska bloggläsare, journalister eller bokförståsigpåare. Den allra största delen är skolungdomar som söker information om de böcker, som de tvingas läsa i skolan, med några av de här titlarna i toppen:
Jag gillar mina besökare, oavsett varför de klickar sig hit och egentligen är det väl rätt naturligt att man hamnar här genom Google. En gång i tiden låg utmaningen i att hitta information, men nu handlar utmaningen om att gallra i den information som finns och det har därför blivit så naturligt och självklart att söka när man undrar. Jag söker själv på böcker, för att få inspiration och för att hitta stavningen till namnen i de böcker som jag lyssnar på som ljudböcker.
Mor gifter sig är den absolut mest populära titeln som folk söker på för att ta sig hit. Den sidan besöks av hundratals personer varje månad (ganska blygsamma siffror, men i procent utgör det ca 3 %). Och glad är jag för det. Om det inte vore för Mor gifter sig så skulle jag fasen inte få några recensionsexemplar eller ligga på första/andra sidan på Bloggtoppens litteraturtopplista. Det kan man ju konstatera.
Så vilken tur att jag relativt nyligt faktiskt gick i skolan och tvingades läsa alla de här titlarna! Jajamen!
Nåväl. Lovet är slut och så är min semester. Nu är det back to work för min del och läsningen kommer det nog att bli lite mindre tid till.
Apropå påskkrim: Millenniumtrilogin har nu sålt i över 50 miljoner exemplar. Är det inte det helt crazy mycket? En hel del av dem är i form av e-böcker (2,5 miljoner e-böcker i USA). Själv undrar jag faktiskt när e-boken och läsplattan slår på riktigt i Sverige. Jag har dålig koll på hur det står till med e-boksförsäljningen här, men just därför gissar jag att den är ganska liten… Jag skulle i alla fall uppskatta om man kunde läsa böcker på läsplatta istället för i pappersform. Tänk vad många böcker man skulle kunna ha med sig på sin resa! Den här påskresan hade jag plats för en riktigt tunn pocket och det var allt…
Läser du e-böcker? Har du en läsplatta? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i så fall, för jag är nyfiken på hur det funkar. Om det vore enkelt och smidigt att läsa på platta är jag eventuellt intresserad av att börja.
Presidentens hustru är en bok som är inspirerad av Laura Bushs liv och för den som är insatt i USAs historia och politik så kan man känna igen flera verkliga personer i den här skönlitterära boken. Jag hade höga förväntningar, för det känns onekligen som ett intressant uppslag att skriva en bok som mer eller mindre handlar om Laura Bush, och dessutom är min favoritförfattare, Joyce Carol Oates, en av de som har talat väl om den. Naturligtvis blev jag besviken!
Huvudpersonen, Alice, är utbildad bibliotekarie och vid 30 års ålder verkar hon ha blivit ”den eviga singeln”, när hon träffar Charlie Blackwell. De tycks inte ha någonting gemensamt över huvud taget, utöver att de har ett skojigt sexliv (Alice är dock naturligtvis för pryd för att låta honom sova över innan de har gift sig). Bland annat delar de inte varandras politiska åsikter. Men självklart, självklart håller de ihop ändå. De kostar Alice hennes enda riktiga vänskap, eftersom bästa vännen också är intresserad av Charlie, men självklart, självklart, säger hon upp sig från sitt jobb och ger upp sitt liv för att leva med den här karln och vara hans hemmafru/mamma. Sedan rullar åren på. Han blir alkoholiserad (själv har hon förresten sin första fylla vid 31 års ålder och sedan dricker hon just ingenting mer), de skaffar en gullig unge, de lever överklassliv, som Alice kanske inte riktigt känner att hon passar in i, och så småningom är Charlie president. När han blir president har Alice övergivit alla sina egna åsikter. Allt hennes man gör är fint och bra och riktigt och rätt och det finns ingen fråga som hon kan/bör/ska lägga sig i, vare sig det är det meningslösa kriget, som egentligen är en slags slakt som inte leder till någon frihet eller demokrati i det krigsdrabbade landet, abortfrågan (hon har själv gjort abort en gång) eller något annat brännande. Hon engagerar sig för säkerhets skull bara i enkla grejer som omöjligen kan väcka anstöt: AIDS-frågan, analfabetism etc.
Jag blir provocerad av Alices präktighet, hennes brist på eget liv/egna åsikter/någonting eget över huvud taget och hur hon hela tiden framställs som ett offer, trots att man egentligen mycket väl skulle kunna leva Alices liv av eget fritt val och må bra av det. Charlie verkar vara sällsynt ocharmig, plump och sexistisk (i och för sig har jag aldrig varit en av George Bushs fan heller) och Alice är så tröttsamt perfekt att man omöjligen kan känna några sympatier för människan. Det kanske är meningen att man ska känna på det sättet, men någonting får mig att tro att det inte är så. Någonting får mig att tro att man ska läsa den här boken och se det romantiska och fina i att hålla ihop och att man ska beundra Alice för hennes livsval. Det känns verkligen som att boken är skriven på fullaste allvar och det gör mig verkligen tveksam. För mig känns den nästan parodisk och om man utgår från att den är det så kanske man kan se det som intressant och som ett inlägg i frågan om jämställdhet och klassfrågan. Annars får man nog se det som ett stycke ointressant tantsnusk. Väljs själv!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det känns inte riktigt rättvist att jämföra en bok med andra böcker, för det får det att låta som att boken är en efterapning och inte särskilt originell. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra den här boken med Rowlings böcker om Harry Potter och jag gör det utan att mena något annat än att den här boken är lika bra. Precis som i Harry Potter-böckerna blandas element från ”vanliga” ungdomsböcker och scener från ”vår” värld med element från något mer övernaturligt och magiskt. Det gör i mina ögon att boken lyfter från att vara en ”vanlig” fantasy till att göra det mer intressant och angeläget.
