Kom ihåg datumet 19:e maj. Då arrangeras Stora bokbytardagen över hela Sverige. Ett tag såg det ut som att ingen ville ta på sig på sig att anordna en bokbytardag, för allmänheten, på någon plats norr om Edsbyn, men nu finns det event lite här och där, även i Umeå (Grubbebiblioteket och Mariehemsbiblioteket). För den som inte vill/kan gå på ett bokbyte för allmänheten tycker jag att man i alla fall kan passa på att byta på jobb och i skolor och med vänner. På mitt jobb har vi en rätt rejäl hylla med böcker som anställda har lämnat ifrån sig genom åren. Jag gillar idén! Böcker borde inte stå hemma och samla damm!
Vredens tid är första delen i en trilogi om kriminalkommissarie Walter Gröhn och Jonna de Brugge, som är praktikant från en särskild utredningsenhet inom polisen. Walter är burdus och drar sig inte för att ta alternativa, eller direkt olagliga, vägar för att kunna lösa ett fall och Jonna är slipad och smart. Tillsammans utgör de en perfekt duo för att lösa det svåra fall som de får på sitt bord i boken.
Flera oerhört råa mord har begåtts av personer som har det gemensamt att de jobbar inom rättsväsendet. Motiv saknas i samtliga fall och förövarna beskriver det som att de ingenting minns och att de tappade kontrollen. Lite nystande leder fram till en helt ny drog, Drog X, som verkar kunna programmera till människor att få vansinniga vredesutbrott. Men vem är kapabel att designa en sådan avancerad drog?
Jag har en tendens att dras med i deckare och det här är verkligen spännande. Samtidigt känner jag att något saknas, åtminstone för mig. Om det finns element som jag inte finner trovärdiga så har jag svårt att släppa det och i det här fallet tror jag helt enkelt inte på en Drog X, och då spelar det inte så stor roll att det är spännande. Det finns en intressant twist med korrupta tjänstemän inom polisen och läckor till pressen (Hur aktuellt är inte det just nu förresten? Med tanke på anklagelserna mot Ola Lindholm?) och det tycker jag adderar lite. Samtidigt lämnas de bitarna som cliff hanger till kommande delar i trilogin, så där får man inget riktigt avslut. Sammantaget skulle jag ge boken ett medelbetyg. Boken har ett bra tempo och det är stundvis riktigt roligt, men jag har verkligen svårt att köpa storyn med Drog X och dessutom kom jag aldrig att känna något särskilt för karaktärerna i boken. Jag ser dock fram emot att läsa fortsättningen, för Tegenfalk har lämnat många trådar att ta upp i nästa bok och jag tror att det här kan bli bra!
När jag uppdaterade min blogg tog jag bort betygen, som ni kanske har märkt. Det känns ganska bra. Ett betyg säger ju faktiskt ganska lite om en bok och kan också vara rätt vilseledande. Det har hänt att jag har dragits med av någon allmän hype och satt ett (för) högt betyg på en bok, eller omvänt, gett ett blygsamt betyg på en bok, och sedan har det några veckor senare känts som att boken förtjänar något helt annat än det betyg jag gav. En del böcker behöver tid att växa och andra behöver man kanske bara.. smälta?
Som bloggare kan man ju fritt tänka och tycka och det är ju naturligtvis en frihet man har, men samtidigt handlar det ju mycket om tycke och smak och vad man hade för förväntningar på boken där och då. En del böcker har fastnat i mitt minne för att de passade den situation jag var i när jag läste boken. Hade jag läst samma bok idag hade den kanske inte betytt något. Naturligtvis sker även det omvända. Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst tyckte jag inte särskilt mycket om när jag läste den, men om jag hade varit 35 och haft barn så hade jag kanske älskat den och kunnat identifiera mig med Skäringer och uppskattat hennes utlämnade berättelse om sig själv och sitt hektiska liv.
Det här är naturligtvis uppenbart för alla, men jag tror det är bra att man skaffar sig en egen uppfattning och inte stirrar på betyg. Jag betygsätter visserligen fortfarande böcker på Boktipset, men det får räcka så.
I ett rätt nyligt nummer av Femina såg jag förresten en ganska kul grej. Under rubriken ”Släpp känslorna loss, det är vår!” tipsades det om fyra romaner med argument för och emot att läsa dem, t.ex. angående Ragdes senaste, Nattönskningen: ”Därför ska du läsa den: Anne B Ragde skriver glatt, fräckt och oförfärat om erotik. […] Därför ska du inte läsa den: Föredrar du kärlekens handlingar förlagda mellan raderna i en bok blir nog det här för mycket.”. Smaken är som baken… Det någon annan uppskattar med en bok kan någon annan ogilla med densamma…
I dagarna släpper John Ajvide Lindqvist en zombieberättelse som e-bok och ljudbok. Den finns inte ens i vanlig bokform. Jag tycker att det är lite spännande att det verkar som att e-böckerna är på gång. För ett tag sedan Twittrades det dagligen om läsplattor (särskilt Kindle!) och nu är alltså Ajvide Lindqvist på tåget och släpper för enbart läsplatta/e-boksläsare.
Boken heter Tjärven, vilket alltså syftar på Tjärvens fyr, och boken lär vara en ”splattrig zombieberättelse”:
”Jag ville skriva en enkel historia. Jag ville skriva en rak monster-zombiehistoria. Inte med psykologiska förklaringsmekanismer för monstrena utan bara monster som är intresserade av att äta upp människor.”
Jag tror ärligt talat inte att den är något för mig (eller min mamma!). Jag tycker det bästa är när John Ajvide Lindqvist berättar om människorna, t.ex. den mobbade Oskar i Låt den rätte komma in, i vilken jag tyckte att det var fenomenalt hur han berättade om utanförskap och drog det till sin spets genom att låta en av huvudpersonerna vara en vampyr – en varelse som lever helt utanför samhället. Monster-/skräck-/fantasy-delen faller mig dock inte lika mycket i smaken, och det här verkar onekligen vara en bok där man har sparat in på människor/relationer/psykologi och dragit på med splattret. Dessutom är jag uppvuxen i en stad vid havet och därför tyckte jag att det var lite extra obehagligt att Ajvide Lindqvists Människohamn utspelade sig i just den miljön och jag tror inte att jag kommer att gilla miljöerna i Tjärven heller. Inte vill man väl känna igen sig i skräckmiljöer? Nåväl. Smaken är som baken… Och jag har alltså inte läst/lyssnat på boken, så jag har ingen anledning att döma den. 🙂
Här är en video där Ajvide Lindqvist själv pratar om boken:
Lite inspirerad av första maj uppmärksammar Lyran arbetarlitteraturen i veckan Tematrio.Berätta om tre minnesvärda arbetarromaner. Den första boken snor jag rakt av från Lyrans egna svar, för den är ju så bra!
Åsa Linderborgs biografiska roman Mig äger ingen är oerhört angelägen och läsvärd. Boken är ett kärleksfullt porträtt av Linderborgs egen pappa, men är också en viktig bok om klass.
Två klassiker i genren är Fogelströms stadböcker och Mobergs böcker om Utvandrarna. Jag tar upp dessa böcker i nästan varenda Tematrio känns det som… Men här passar de ju verkligen in? I Fogelströms böcker berättas inte bara Stockholms historia från mitten av 1800-talet och framåt, utan också om hur tillvaron för dess invånare och arbetare var. Moberg å sin sida berättar om de arbetare som vågade söka lyckan på andra sidan Atlanten. Du har säkert redan läst böckerna. Om inte: gör det!
Åh. Det bara rasslar in böcker! Jag beställde ju ett gäng här om dagen och nu har jag fått två recensionsexemplar också: De ickesynliga (kolla in Facebooksidan om du är nyfiken!) och Fallet med de försvunna böckerna, som på baksidan beskrivs som ”första delen i en trilogi om den ofrivillige detektiven Israel Armstrong”. Jag gillar särskilt dess framsida, som får mig att associera till serietidningar. Än så länge. Jag har ju inte börjat läsa den än. Jag tänkte skriva mer om De ickesynliga senare och den har jag faktiskt hunnit läsa några kapitel ur.
Men ja… Tänk om dygnet hade fler timmar! Åh, vad jag skulle läsa mycket!
”Den första svenska feministiska romanen” står det på framsidan till den här ljudboksversionen av Carl Jonas Love Almqvists lilla (ja, bara tre CD!) roman från 1839. Vem passar bättre som uppläsare än Gudrun Schyman? Jag tycker att hon gör det galant i alla fall.
Det går an är berättelsen om hur den självständiga och starka Sara träffar Albert, som är sergeant. De träffas på en ångbåt, på resa från Stockholm, och de kommer att göra sällskap resten av resan och ända hem till Sara. Saras mamma är änka, vilket möjliggör att hon och dottern får driva ett glasmästeri. För Sara är det ekonomiska oberoendet viktigt och hon är inte den som låter karlar eller andra bjuda henne på middag eller betala för henne i andra sammanhang. Hon håller inte bara hårt i det ekonomiska utan strävar också efter frihet även på andra plan, inte minst i relationer. Boken väckte faktiskt stor uppståndelse när den kom och det ansågs enormt vågat att Sara förespråkar att par lever ihop utan att dela på sina tillgångar och utan att formellt gifta sig. Att Albert är förälskad i Sara är uppenbart, men går det an att leva som Sara vill? Spoilervaning. Men ja: det går an!
Jag tycker att det här är en fantastiskt fin bok och sedd i sitt sammanhang är den oerhört intressant. Det är lätt att tro att vi idag lever i ett modernt och fulländat samhälle och att det på 1800-talet var ”rena 1800-talet”, men när jag läser/lyssnar på en bok som Det går an slås jag av hur högaktuell den fortfarande är. Det här är fortfarande en bok som man kan diskutera och som fortfarande är relevant.
Jag har skaffat en Facebooksida åt min blogg. Jag vet inte exakt vad den kommer att utvecklas till, men i nuläget innehåller den länkar till mina blogginlägg. Ni får gärna gå in och gilla den om ni vill och följa nyhetsflödet.
Sedan jag uppdaterade min blogg för några veckor sedan har jag försökt att modernisera den genom att göra det enklare att dela länkar och följa mig på olika sidor. Jag tycker att det är lite kul faktiskt och jag tror att de sociala medierna är en utveckling som är svår att undvika.
Har du integrerat din blogg med Facebook, Twitter etc? Varför/varför inte?
Jag har shoppat böcker! Kafka på stranden har jag redan hunnit läsa 289 sidor ur och det beror alltså inte på att jag är en snabbläsare (tyvärr), utan på att jag har haft den hemma förut, men den gången i form av en lånebok, som biblioteket ville ha tillbaka (vilken stil! 😉
De andra är bonusinköp, som Boktipset rejtar skyhögt för min del. Tror du jag kommer att bli besviken? Hoppas inte! Men dessvärre blir jag ofta det när jag har höga förväntningar…
Jag hoppas på att kunna läsa dem på semestern, för under semestrar och resor passar pocket bra. Jag misstänker dock att det inte kommer att bli av. Semestrar går fort och förmodligen kommer jag att låna en massa böcker av min mamma. Jag har redan spanat in att hon har Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Men vi får väl se…
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
