• Vanliga människor

    Vanliga människor

    Ibland är det skönt att läsa om vanliga människor och att bli påmind om att alla människor är mänskliga. Just nu är jag lite sugen på att läsa Cecilia Blankens bok om att göra bort sig: Bortgjord – Kända och okända svenskars bortgjord-bekännelser. En påminnelse om att alla gör bort sig kan aldrig vara fel, eller hur?

    Sedan tidigare finns det mycket kul och bra på liknande tema. En hel del är nog fejk på de här sidorna, men Tjuvlyssnat (finns även i bokform!), Tjuvtittat och Arga lappen (missa heller inte David Batras böcker med arga lappar) har i många år varit välbesökta bloggar där man kan få glo in i människors pinsamma samtal och diverse skrattframkallande skyltar, arga lappar m.m. från vardagssverige. Jag tycker också hemskt mycket om hemlighetssamlingen i Maja Spasovas Hemligheter, även om det inte är en direkt humorbok precis.


  • Gratis är gott

    Apropå inlägget jag skrev här om dagen, där jag nämnde Drougges ljudbok, som finns för fri nedladdning (Boven i mitt drama kallas kärlek), finns det annat som också är gratis. Och gratis är gott! Du känner väl till Projekt Runeberg och Litteraturbanken? Det förstnämnda började som ett projekt på Linköpings universitet och är idag ett projekt där frivilliga lägger upp litteratur som inte längre skyddas av upphovsrättslagen (t.ex. litteratur av författare som gått bort för mer än 70 år sedan). Litteraturbanken är ett projekt med större granskning där ”pålitliga” digitala versioner läggs upp av utvalda klassiker. T.ex. kan man läsa en faksimil av Carl Jonas Love Almqvists Det går an, som jag lyssnade på som ljudbok helt nyligt. Fantastiskt kul att få titta in i originalutgåvorna! Helt gratis!

    Snart är älskade Hjalmars Söderbergs verk möjliga att lägga upp (upphovsrättslagen alltså). Jag hoppas på att få titta på en fin faksimil av Den allvarsamma leken snart.


  • En bloggrelaterad grej som jag inte förstår

    En bloggrelaterad grej som jag inte förstår

    Jag surfar runt rätt mycket på bloggar, både bok- och kulturbloggar och andra, och det finns en sak som irriterar mig ibland: en del har sina kommentarsfält mer eller mindre låsta. Jag undrar faktiskt lite över vad det är för poäng med att stänga ute besökarna eller försvåra för dem att interagera. Det fanns en tid när em blogg var ett okänt begrepp och de flesta som sysslade med hemsidor inte heller hade kunskap att själva bygga upp publiceringsverktyg och databaser för att kunna göra så flexibla sidor som bloggar utgör. En hemsida blev mer eller mindre en statisk sida med en presentation av ägaren och dennes intressen. Den enda möjligheten för besökare att ge sig till känna var genom e-post eller ett inlägg i en gästbok. På sin höjd! Hur intressant är det? Knappast särskilt intressant alls, för någon annan än de närmast sörjande.

    Det som gör bloggar spännande tycker jag är interaktionen med besökarna. Särskilt intressant är det sedan det blivit enkelt att koppla ihop bloggar med sociala nätverk som t.ex. Facebook eller Twitter. Det gör det enkelt att dela med sig av information kopplat till inlägget och folk kan ge tips, hålla med, argumentera emot eller bara höra av sig. Det är kul! Men så plötsligt händer det: man skriver ett inlägg och när man ska posta inser man att  bloggaren kräver medlemskap i t.ex. Blogger (Googles bloggverktyg) eller att man anger ett annat OpenID för att få kommentera. Själv kan jag inte kommentera på de här bloggarna, för jag vill inte använda mitt Google-konto eller något annat OpenID till kommentarer, helt enkelt för att de inte är kopplade till min bokblogg utan är privata. Det jag vill skriva under med är mitt namn och adressen till min bokblogg. Helst vill jag också slippa att lämna ut min e-postadress, för när jag tvingas att ange e-post (nästan alla sidor tvingar en till det!) får ju jag skräppost.

    (bild från Agne Kveselyte/stock.xchng)

    Jag kan inte förstå hur ”alla andra” kan ha så stora problem med skräppost (för det måste väl vara därför man stänger kommentarerna?) att det är motiverat att krångla till det för besökarna . Genom att tvinga besökare att bli medlem på en viss sida för att få kommentera har man säkert byggt bort problemet med skräppost, men man har också skrämt bort många besökare som inte är ”de närmast sörjande” och då sitter man nog där med, mer eller mindre, en vanlig hemsida från 90-talet. Det verkar tråkigt. Mest tycker väl kanske jag att det är tråkigt. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit kommentarer som jag aldrig har kunnat publicera för att det är så rörigt att göra det.


  • Hemmafixade ljudböcker

    Hemmafixade ljudböcker

    Jag har verkligen fastnat för ljudböcker! Det dröjde ett bra tag innan jag provade en ljudbok, men när Unni Drougge la ut sin hemmainläsning av den självbiografiska romanen Boven i mitt drama kallas kärlek fick jag för mig att testa. Som inläsning kan jag nu för tiden förstå att den inte har så hög kvalitet (vid något tillfälle kommer hon till exempel av sig och börjar om). Det var ingenting som störde mig under lyssningen, tvärtom blev jag helt fast för ljudboksfenomenet och har nu alltid en ljudbok på gång. Just nu har jag Marjaneh Bakhtiaris Kan du säga schibbolet?, kanonbra inläst av Sanna Persson-Halapi, i lurarna. Det är bestämt en ny ljudboksfavorit..!

    Nåväl. Det finns fler hemmainläsningar att få tag på där ute. Storytel har just nu ett projekt på gång där deras kunder får läsa in ljudböcker. Förhoppningen är att fler ljudböcker ska läsas in än vad som är fallet idag, då endast 20% blir inläst. Jag tycker att det är en kreativ och kul idé att engagera kunderna i att välja böcker och göra inläsningar. Har du testat Storytel? Jag har inte gjort det faktiskt, för jag brukar låna mina böcker på biblioteket istället, men det verkar onekligen vara en kul tjänst. De har alltså en betaltjänst för strömmade ljudböcker. När mina ljudböcker tar slut här hemma kanske jag ger det en chans. Har du testat? Tycker du att det funkar bra?


  • Syttende mai

    Idag firar norrmännen sin nationaldag och själv tar jag tillfället i akt att tipsa om läsvärda böcker från Norge. Cora Sandels böcker om Alberte hör till mina absoluta favoriter och jag är också förtjust i Ragdes böcker (t.ex. Arseniktornet) och tyckte bra om Pettersons Ut och stjäla hästar. Jostein Gaarder är en favorit när det gäller ungdomsböcker. Jag gillar de små inslagen av magi och mystik. Spelkortsmysteriet är en särskild favorit.

    Det var lite boktips! Som bonus får ni också en musikvideo med en av mina favoritartister, Ane Brun. 🙂 Hon bor i Sverige (tror jag?), men kommer från Norge. Här i en duett med Ron Sexsmith!

    På min ”att läsa”-lista finns förresten sedan länge Halvbrodern av Lars Saabye Christensen och Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Och sedan ganska nyligt finns En dåre fri av Beate Grimsrud på listan. Har ni några fler Norgetips?


  • Löpning, kött och författare

    Löpning, kött och författare

    Jonathan Safran Foer, som har skrivit Extremt högt och otroligt nära och Allt är upplyst (två av mina favoriter!) har utkommit med en ny bok: sin ”första och enda” fackbok. Den heter Äta djur och handlar om vegetarism. Jag är faktiskt lite nyfiken och sugen på att läsa den!

    Foer är inte den enda författare som provar att skriva annat än ren skönlitteratur. Murakami har ju till exempel utkommit med sin Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Den kan väl inte sägas vara en fackbok, men är ändå en bok där en författare tar chansen att skriva något om sig själv. Jag är intresserad av Murakamis löparbok också, men avvaktar nog med den. Det har blivit en hel del Murakami den senaste tiden (Sputnikälskling samt att jag har haft Kafka på stranden påbörjad ganska länge).

    Har du läst någon av dem? Vad tyckte du?


  • Och vinnaren är…

    Och vinnaren är…

    Nu är tävlingen om Fredrik Häréns De ickesynliga avslutad! Det har varit roligt att hålla i den här tävlingen. Jag har inte så många läsare som man kanske kan tro (eller?), så jag trodde nästan att tävlingsbidragen skulle utebli. Men icke! Jag har läst en hel del förslag: allt från fackböcker till barnböcker, och jag har fått en hel drös boktips som jag tar med mig. Till slut valde jag dock en vinnare och det fick bli Erika, som tipsade om boken Niceville av Kathryn Stockett. Erika lyckades väcka mitt intresse när hon beskrev boken som handlar om tre kvinnor i 60-talets Mississippi och enligt Erika finns den i en riktigt bra uppläsning av Anna-Maria Käll. Jag hoppas att ljudboken finns inne på mitt bibliotek!

    Grattis Erika! Hoppas att du gillar De ickesynliga.


  • Psst. Ni glömmer väl inte bort att tävla?

    Jag har en pågående tävling där du kan vinna Fredrik Häréns bok De ickesynliga. Det har trillat in en hel del tävlingsbidrag, men tävlingen är inte över förrän imorgon, så passa på att skicka in ditt bidrag! 🙂


  • Ådalen

    Imorgon är det 80 år sedan skotten i Ådalen, då fem personer sköts ihjäl av militär efter en arbetskonflikt. Göran Greider skrev en fin krönika om händelsen här om veckan (DN, 8:e maj). Själv förknippar jag Ådalen 31 med en av mina absoluta favoritböcker, När man skjuter arbetare…. Redan titeln skvallrar om händelsen, men främst handlar den inte om Ådalen, utan om en kvinna som gifter upp sig klassmässigt, men som egentligen går rätt in i ett äktenskap som kommer att innebära stora uppoffringar, eftersom mannen visar sig vara psykiskt sjuk och begår övergrepp på både henne och deras gemensamma dotter.  Hur som helst är det en fantastisk bok om klassfrågan och på sätt och vis är väl Ådalen 31 också en klassfråga (vems var skulden att händelsen alls inträffade?).

    Lite andra böcker om klass, klassresor och klassklyftor: Håpas du trifs bra i fengelset, Presidentens hustru, Lilla himlafågel, Min far hade en dröm, Pälsen.