I sommar kommer Lapidus tredje bok om den undre världen i Stockholm, Livet deluxe. Jag tyckte väldigt bra om Snabba cash (som ljudbok) och kan absolut tänka mig att läsa uppföljarna (Aldrig fucka upp och den aktuella, Livet deluxe). Men titlarna alltså..? De känns nästan passé redan nu, när de är mer eller mindre nyutkomna. Säger man cash, fucka upp och deluxe på Stureplan nu för tiden? Jag har egentligen ingen aning, men om jag var författare skulle jag nog vara rädd för att använda modeord eftersom de snabbt kan bli supertöntiga. Nåväl. Jag gillar Lapidus. Synd bara att Morgan Alling bara har läst in Snabba cash och varken Aldrig fucka upp eller Livet deluxe. Hans är verkligen en fantastiskt bra uppläsare!
Bloggpriser är ingenting nytt, men det kanske inte precis brukar vara bokbloggarna som utmärker sig i tävlingar där populära bloggare får ta emot priser. På sätt och vis känns det som att bokbloggare är lite i en egen genre. Det är knappast så att ens de mest populära bokbloggarna har i närheten så många besökare som de bloggar som skildrar livet på Stureplan eller där bloggaren postar inlägg med modecollage. Litteratur är kanske inte ett tillräckligt lättillgängligt nöje eller ett tillräckligt brett intresse hos den stora massan för att ”alla” ska vara intresserad av att läsa om ämnet på en blogg.
Ändå tycker jag att bokbloggar är otroligt viktiga. Jag litar mycket mer på bloggarnas omdömen om böcker än på recensioner skrivna av journalister. Det är mer personligt. Som att fråga en kompis. Vad som också är kul med bloggar är att de inte är så likriktade som dagspressen. Det finns en del lite mindre förlag som aktivt marknadsför sig i sociala medier och på bloggar och deras böcker skrivs det knappast om någon annanstans. På bloggar kan man läsa om böcker från vitt skilda länder, med vitt skilda utgivningsår och ur helt olika genres.
Jag tycker att alla bokbloggare ska sträcka på sig och känna sig stolta. Våra åsikter och tankar kring litteratur är viktiga!
Därför tycker jag att det är kul att Forma Books (B. Wahlströms Bokförlag, Damm Förlag, Ica Bokförlag och Ponto Pocket) har instiftat ett nytt bokbloggspris: Forma Books Blog Award. Jag är inte nominerad, men det finns tre nominerade bloggar som jag tycker att du ska besöka: Bokhora, En bokcirkel för alla, Kafka på jobbet. Här kan man rösta.
Storytel har nyligen undersökt vad som är avgörande vid val av ljudbok. De flesta ansåg att handling, författare och uppläsare är det viktigaste (i nämnd ordning). Endast 7,6 % väljer ljudbok utifrån rekommendation. Det förvånar mig.
Just ljudbok är speciellt för mig eftersom jag sällan köper ljudböcker och bibliotekets utbud är relativt litet. När jag väljer ljudbok går jag alltså mest efter ”man tager vad man haver”… Bland de titlar som finns att välja mellan går jag dock efter rekommendation (att jag har hört/läst något om den), eller att jag bara känner igen boken/författaren och är nyfiken, snarare än något annat. Är uppläsaren bra känns det som en kul bonus och att handlingen är intressant känns som något som man får per automatik ifall man går efter rekommendation.
När jag väljer böcker så går jag i princip helt efter rekommendation. Som bokbloggare har man ju en viss koll på vad bloggosfären tycker och på något sätt brukar min egen smak oftast vara som ”alla andras”. Jag brukar också ta hjälp av Boktipset, som ger personliga boktips utifrån betygsatta böcker. Den enda gången jag läser något ”okänt” är ifall jag erbjuds ett recensionsexemplar som verkar intressant. Det är enda gången jag läser baksidestexter/informationsmaterial (= handling).
Ärligt talat bryr jag mig mycket lite om sådant annars. Det finns ett närmast oändligt antal titlar att läsa och det kommer ständigt nya. Det är svårt att navigera i informationsflödet, så det finns ingen baksidestext i världen som kan väga tyngre än en rekommendation. Eller?
Hur gör du? Betyder inte rekommendationer och andras omdömen något för dig?
Men jag har faktiskt en hel, välfylld Sverigeetikett för den som vill bläddra igenom svenska böcker som jag har läst den senaste tiden.
Annars vill jag bara önska en trevlig dag. Många är lediga en dag som denna och är du en av dem kanske du får lite extra lästid. 🙂 Och lästid är sannerligen något som jag uppskattar stort. Jag har en rackarns stor hög med påbörjade böcker.
Här om dagen efterlyste jag fler romaner av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri. Och vet ni vad? Det är ingen roman på gång vad jag vet, men Khemiri, som verkligen är skicklig på att skriva noveller (läs Invasion!) utkommer, enligt DN (4/6), med en ny novell i höst. Det är det nystartade förlaget Novellix, som kommer att ge ut Khemiris novell. Förlagets idé är att ge ut ”Pixiböcker för vuxna”, d.v.s. små noveller i ett praktiskt format. Deras plan är att fyra gånger per år ge ut en omgång med fyra nya noveller. Första är ute nu! Jag gillar idén och ser fram emot höstens utgivning.
Har fyllt på med några nya ljudböcker från biblioteket:
Den här gången blev det tre relativt korta berättelser (4-6 CD). Jag har i år lyssnat igenom några riktiga monstertjocka böcker i ljudboksform (Vindens skugga, Snö…), så nu känns det skönt att bryta av med något annat. Helst hade jag velat lyssna på Niceville, men den fanns inte inne. Det här blir nog också bra!
Ordfronts nyöversatta (de har några år på nacken nu i och för sig) Shakespeareklassiker är exempel på klassiker som jag har funnit överraskande bra och lättillgängliga. Köpmannen i Venedig tyckte jag riktigt bra om och jag är sugen på att läsa mer.
Översättningar gör verkligen otroligt mycket för en bok. Jag är inte precis fransktalande, men till och med jag kan känna hur konstigt och onaturligt det känns i böcker som Bonjour tristesse (Ett moln på min himmel) och även i en del Gavalda, t.ex. Lyckan är en sällsam fågel. I översättning har flytet i dialogerna försvunnit och ord som inte ens riktigt finns i svenskan har kommit med i alla fall. Som tur är finns det riktiga pärlor som är kanonbra i översättning. Lena Fries-Gedins fantastiska och varsamma översättning av Harry Potter-böckerna är ett bra exempel på översättningar när de är som bäst. De ord, platser och namn som kan behöva översättas har fått en översättning som känns bra på svenska (Crookshanks – Krumben, Port keys – Flyttnycklar, The Quibbler – Hört och Sett, Grindylow – Grindylogg som exempel). Fint!
Jag har fortfarande inte läst Murakamis bok om löpning, men däremot har jag hittat en annan bok om löpning som jag verkligen vill läsa: Christopher McDougalls reportagebok Born to run: jakten på löpningens själ. Att döma av vad jag har läst om den ska den vara otroligt härlig och sprida glädje. Och det är väl bra? Det är ju faktiskt väldigt kul att springa. I år har jag sprungit både Blodomloppet och Vårruset. Det väntar tyvärr inga fler motionslopp för min del i år, men jag vill verkligen tipsa om just de här loppen ifall de går framöver i din stad. Det är jättekul att vara med!
Born to run känns inte bara intressant för att få läsa smittande berättelser om löpning. Den lär också innehålla intressanta teorier om uthållighet och löpning. Särskilt intresserad är jag av det här med löparskor. Allmänt anses det ju viktigt att ha bra skor när man springer, men den senaste tiden har det blivit allt fler som talar för att det är skor som orsakar skador. Jag vågar inte påstå att de är många (åtminstone inte i Sverige), men det finns löpare, särskilt (ultra)maratonlöpare, som har gått tillbaka till enklast möjliga skor: i princip vill man springa barfota. Jag är nyfiken över det här och vill läsa mer om det.
När vi var barn är en av mina absoluta favoriter i genren. Det är en barnbok som jag har fått läst för mig och som jag har läst själv flera gånger. I den berättar Ann-Madeleine Gelotte om sin egen, sin mammas och sin mormors uppväxt. En rolig och fint illustrerad historiebok!
En annan av mina favoritböcker från när jag var liten är böckerna om Rut-Emma. Rut-Emma har också en mamma och hon är inte som andras mammor. En särskild bild från boken har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Den föreställer Rut-Emmas mamma på föräldramöte. Alla andra mammor sitter prydligt och stilla medan Rut-Emmas mamma sitter framåtlutad och med större hatt än alla andra (så vill jag minnas bilden i alla fall; boken har jag inte här). Jag älskar alla sådana där roliga detaljer i boken. Den fångar verkligen hur det kan vara att vara barn (och att skämmas för sin mamma).
En helknäpp mamma är mamman i Joyce Carol Oates finfina Älskade syster. Mamman i boken utnyttjar sin dotter, och hennes unika talang för konståkning, för att kunna klättra på den sociala stegen och ta sig in i de fina kretsarna i den amerikanska överklassen. Boken är skruvad, men den berör!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
