Min spontana reaktion när jag läste ut Harry Potter och dödsrelikerna var att jag hoppades att JK Rowling skulle lämna berättelsen där, för när det gäller uppföljare har jag faktiskt väldigt svårt att komma på någon som tillför något. Det gäller särskilt film, men kan också översättas till böcker. Jag vill inte ha bra läsupplevelser förstörda med dåliga uppföljare!
Och nej, det verkar inte bli någon mer Harry Potter-bok. Däremot har Rowling ett nytt och än så länge lite ”hemligt” projekt på gång som blir lite som en fortsättning på böckerna och den värld hon har format i dem. Projektet är en webbsida som heter Pottermore och där Harry Potters stora fanskara ska kunna bidra, oklart hur, men det verkar vara en community där Rowling också ska släppa en del extra info, som hon har hållit på fram till nu, om berättelsen. På Pottermore ska böckerna också släppas som e-bok.
Jag tycker faktiskt att det låter som en nytänkande och kul idé. När man har så hängivna fans som Rowling är det en god idé att ta hans om dem och ge dem en community att hänga på. Så länge hon inte släpper en bok om det här så är jag positivt inställd. 😉
Här är ett klipp där Rowling berättar lite om sajten som kommer att lanseras framöver:
När det gäller Harry Potter längtar jag mest efter den sista delen av filmerna. Snart premiär! Jag ska på premiären den 12:e juli och trängas med alla 14-åriga fans. Hehe.
Som ni kanske vet så tycker jag inte bara om böcker, utan ser också mer än gärna på film. Jag är lite vacklande i vad jag tycker om att se filmatiseringar. Ibland hävdar jag att jag inte vill se filmatiseringar om jag redan har sett boken, för då blir det liksom inte spännande eller intressant. Man vet ju redan vad som ska hända! Faktum är dock att jag ofta ser filmatiseringar i alla fall. Hehe.
I slutet av sommaren kommer en film som jag faktiskt vill se! Nämligen filmatiseringen av Peter Pohls gripande och omtyckta Jag saknar dig, jag saknar dig!, som handlar om Tinas sorgearbete när tvillingsystern Cilla går bort i en olycka. Boken har bland annat belönats med Augustpriset. Själv tycker jag att den är fantastisk. Jag läste den i tonåren, så det var ett tag sedan.. Men jag minns den än. Filmen har alltså lite att leva upp till och det återstår att se om den gör det… 🙂
Vad som är lite kul är förresten att den är inspelad i Piteå. Det är väl inte precis många filmer som spelas in där; eller spelas in i Norrland över huvud taget.
Tänkte bara önska glad midsommar! Själv är jag bortrest för midsommarfirande (inlägget är tidsinställt). Min lilla e-boksläsare är med mig, men det blir nog inget läst faktiskt. Det blir midsommarkalas, jordgubbar (och förmodligen regn!)!
Jag har ganska nyligt köpt en e-bokläsare. Av alla onödiga prylar man kan äga så tycker jag att det här är en av de bättre. 🙂 Många förståsigpåare påstår att att e-bokläsare inte har en framtid, mycket för att surfplattorna anses kunna ta över, men jag håller inte med! Surfplattor i all ära… De är mångsidiga, surfbara etc, men de är faktiskt inte ergonomiska att läsa på!
Själv köpte jag en läsplatta för att kunna ha en liten pryl med mig på resa, istället för att stoppa väskan full med böcker. Min platta väger mindre än en pocket ( den väger omkring 150 g) och den rymmer hundratals böcker (jag har faktiskt ingen koll på hur många böcker den rymmer, för jag läser liksom bara en åt gången). För många är det Amazons e-bokläsare, Kindle, som är den intressanta, men den gick bort för mig, för jag vill inte vara låst till att köpa mina böcker via Amazon. Jag vill kunna låna böcker på biblioteket! Därför blev det till slut en Cybook Opus från Bokeen. Jag är mycket nöjd hittills. 🙂 Den är liten och lättanvänd och jag tycker verkligen om e-inkteknologin. Det är alltså inte en ljusstark skärm, utan en pappersliknande, som man läser på. Skönt!
För den som, liksom jag, föredrar att läsa utan att proppa hemmet fullt av böcker så är e-boksläsare guld! Utbudet av e-böcker är okej på biblioteket. Det kunde vara bättre, men jag klagar inte. Dessutom finns det fria böcker att få tag på via t.ex. Projekt Runeberg, om man nu inte bestämmer sig för att betala för böckerna. E-bokläsaren, åtminstone min variant, är helt dedikerad för läsning av e-böcker, så naturligtvis funkar den inte för surf och annat. Men för mig gör det ingenting. Jag är glad över att kunna resa med lätt bagage framöver. 🙂 Fin pryl!
Men jag kan ju inte spekulera i vad böckerna hade kunnat vara, utan jag måste döma dem för vad de är. Och de är bra! I Pappersväggar ryms ett antal noveller och jag tycker väldigt bra om de allra flesta. Flera av de är både kittlande och tankeväckande. Här får vi stifta bekantskap med troll (ensamma, tvingade att passa in i vårt samhälle och faktiskt riktigt otäcka och onda), människor som är döda, men fortfarande lever, människor som bara är vikarier och inte är riktiga människor (och kanske är alla människor utom du vikarie!) m.m. Det låter lätt töntigt när man skriver om det, men Ajvide Lindqvist skriver om det på ett sätt så att man liksom köper det.
Jag lyssnade på boken som ljudbok i en fin författaruppläsning, som jag varmt kan rekommendera, även till dig som, liksom jag, inte förstår skräckgenren…
Idén om att Naipul skulle vara överlägsen kvinnliga författare känns löjlig. Jag håller inte heller med om att man kan känna igen kvinnliga författare. Man skulle kunna tänka sig att författare skriver utifrån sig själva och berättar om levnadsöden som känns relevanta för dem. Så kan t.ex. Joyce Carol Oates gång på gång skildra kvinnoöden i det moderna USA (Blonde, Den tatuerade flickan, Älskad, saknad…). Å andra sidan kan även Richard Yates göra det (Easter Parade!). Och många fler!
Det är dumt att generalisera. Det finns chick lit och det finns grabbigare böcker och själv är jag inget stort fan av något av det. Det finns fantastiska kvinnliga författare och minst lika många bra manliga. Jag tror inte att man utifrån språk i en text kan avgöra könet på författare.
The Guardian har ett Naipultest ute. Det är engelska texter, vilket kanske inte är så rättvist för oss svenskar, men man kan i alla fall försöka gissa kön på författaren. Jag fick 6 rätt!
Med Igelkottens elegans kan jag lägga ännu en bok om klass och status till handlingarna. Det har blivit en hel del böcker på temat den senaste tiden, t.ex. Håpas du trifs bra i fengelset och Presidentens hustru, men Igelkottens elegans känns tyvärr inte som den vassaste i genren.
Boken handlar om portvakten och änkan Renée, som dagligen tvingas bevittna och lyssna på borglighetens dumheter i det hus där hon jobbar. Själv är hon närmast osynlig för husets invånare och hon döljer vresigt sitt intresse för klassisk litteratur och filosofi – intressen som hon förstår att andra anser är opassande för en vanlig portvaktsfru. Lika malplacerad som Renée är i sin yrkesroll känner sig den överbegåvade flickan Paloma i sin familj. Hon känner sig missförstådd och har själv svårt att förstå sin familj och vad som är viktigt i deras värld. När affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in i huset och rör om i grytan korsas Palomas och Renées vägar.
Så långt är allt bra, intressant och också väldigt fint berättat. Men sedan kommer slutet. Jag får känslan av att författaren plötsligt kom på att boken måste avslutas och så gjorde hon det med den enklaste utvägen. Jag vill inte avslöja slutet i händelse av att någon läser boken eller planerar att göra det, men mig föll det alltså inte i smaken. Boken lämnar mig lite som ett frågetecken och hur jag än funderar på det så förstår jag inte vad författaren vill säga. Vill hon säga att var och en är fast i sin roll och sin status och att ingenting går att ändras på? Eller vad? Sådant gör mig besviken. Jag tycker bättre om hoppingivande slut, helst sådana som Joyce Carol Oates har vävt ihop (läs till exempel Lilla himlafågel!).
Min bekantskap med Murakami började bra med pärlan Norwegian wood, fortsatte med den ganska intetsägande Sputnikälskling och avslutades (?) med Kafka på stranden. Jag tyckte verkligen om Norwegian wood och jag önskar att jag hade tyckt om de två andra böckerna också, men det gör jag inte. Nu känns det faktiskt som att jag inte behöver läsa mer Murakami.
Kafka på stranden handlar om en tonåring som rymmer hemifrån, tar sig namnet Kafka och flyttar in i ett privat bibliotek. Parallellt med detta ger sig Nakata, en begåvningshandikappad man som kan prata med katter, iväg från sitt hemkvarter. Underliga saker händer runt omkring. Kafkas far blir mördad samma natt som Nakata mördar en man som torterar katter, det regnar makrill från himlen, Nakata förstår att han måste leta upp en ”ingångssten”, vad nu det är, och Kafka har sexuella fantasier kring en kvinna som kan någonstans tror är hans sen länge försvunna mor. Berättelsen flörtar med myten om Oidipus och innehåller säkert många andra referenser och symboler som man kan förstå om man har en doktorsexamen i litteraturvetenskap. För mig säger den ingenting. Den är lite som jag har lärt mig att Murakamis böcker är som mest: mycket sex (helst lesbiskt och/eller ett möte där en tonåring blir introducerad av en äldre kvinna), konstiga och skruvade händelser, detaljer… Framför allt finner jag det ointressant.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
