Pupill förlag, som är ett förlag specialiserat på e-böcker, har gett ut en gratis e-bok, fri att spridas. Den Heter Hetta och är tänkt att vara dynamisk, d.v.s. den ska fyllas på allt eftersom med fler texter av olika författare. Den innehåller redan nu både dikter, noveller och bilder från flera författare. Vill du bidra kan du mejla förlaget.
En del är på temat sommar. En hel del klickar sig till min blogg genom att googla på just sommardikter, som också är namnet på en antologi som jag läste för några år sedan. Några sommardikter finns ju inte på min blogg, så dessa besökare blir kanske besvikna när de söker sig hit. Hehe. Hetta är i alla fall ett tips för dig som vill läsa dikter i sommar! 🙂
Åh vad jag gillar ljudböcker! Det dröjde länge innan jag testade, men nu är jag fast sedan länge och min konsumtion av ljudböcker kan absolut mäta sig med mitt läsande av pappersböcker. Jag kanske till och med lyssnar mer än läser… åtminstone i perioder. Ljudböcker är ett trevligt sällskap på promenaden till mataffären, på löpturen och, när det passar, på jobbet. Eller på stranden!
Så nu ska det bli kul att följa upp vem som vinner Iris ljudbokspris i år. Nomineringarna presenterades för någon vecka sedan och priset kommer sedan att delas ut på Bokmässan i september.
Bland de nominerade känner jag främst igen Unni Drougges Bluffen, uppläst av Katarina Ewerlöf, Morgan Allings biografi och författaruppläsning, Kriget är slut, och Spill – en damroman av Sigrid Combüchen, uppläst av Irene Lindh. De två sistnämnda har jag planerat att läsa/lyssna på. Bluffen har jag till och med här hemma! Jag fick den av Massolit, som är ett himla generöst förlag när det gäller recensionsexemplar. 🙂 Här kan du läsa om och lyssna på ett utdrag från alla nominerade.
Jag har svårt att uttala mig om favoriter till utmärkelsen eftersom jag inte har lyssnat klart på någon av dem. Bluffen är dock än så länge rolig och Katarina Ewerlöf är verkligen min nya favorituppläsare. Utöver Bluffen tror jag mycket på Alling. Han är ju en uppläsare jag gärna rosar i den här bloggen, särskilt för uppläsningen i Snabba cash.
Tidigare vinnare av priset är Per Olov Enquists Ett annat liv (2009) och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, uppläst av Björn Granath. Priset är Sveriges första ljudbokspris, som alltså delas ut av Irisgruppen, som förutom ljudböcker jobbar med hjälpmedel, utbildning och tillgänglighet och ägs av Synskadades Stiftelse.
Det är verkligen kul att inte bara läsa, utan att också bokblogga, för tack vare alla generösa förlag får jag komma i kontakt med böcker som jag kanske aldrig hade läst annars (eller läst först flera år efter utgivningsåret…). Allt är ju inte bra, såklart, men det finns många pärlor där ute på de mindre förlagen och på print on demand. Man inser verkligen vilken extrem konkurrens det är hos förlagen och hur många som blir refuserade…
Den senaste veckan har jag fått två nya recensionsexemplar, varav den ena är en historisk ungdomsroman. De historiska böckerna hörde till mina favoriter när jag var i tonåren, så jag tror verkligen att jag kommer att gilla Monika Hääggs Solbarnet. Den andra boken är i form av ett manus just nu. Det är något så spännande som förlaget 2244:s första bok: Bastarden från Istanbul av Elif Shafak. Förlaget 2244 har som ambition att ge ut böcker från området runt Svarta havet (2244 är, naturligtvis, djupet på Svarta havet! :)). Jag ser fram emot att läsa en bok av en populär turkisk författare. Jag gillar ju Orhan Pamuk, så det ska bli intressant att också läsa Shalif och hennes skildring av Turkiet.
Tro mig när jag säger att hösten och vintern känns avlägsen! Vädret går lite upp och ned såklart, men visst har det varit riktigt somrigt ett tag.
(jag tog bilden genom mitt fönster här om dagen; den smutsiga fönsterrutan får ni på köpet. ;))
Därför känns det kanske lite avlägset med de höstnyheter som förlagen marknadsför just nu, men ändå… Piratförlaget har valt att göra det på ett nytt sätt och har släppt en tidning istället för en katalog. Andra är mer traditionella. Vad ser jag fram emot i höstutgivningen då? Alltså.. Egentligen är jag inte så brydd! För mig är det viktigare att läsa något som verkar bra, inte att vara först. Jag har inget emot att vänta på en läsupplevelse.
Fast visst är det skoj att både Majgull Axelsson (som jag gillade Is och vatten, vatten och is och egentligen allt hon har skrivit!), Marie Hermansson (Musselstranden var speciell!) och Johan Theorin (Nattfåk är min favoritdeckare!) ger ut nytt i höst. 🙂 Tidigare i år läste jag nobelpristagaren Mario Vargas Llosas Tant Julia och författaren. Av honom utkommer också nytt på svenska i höst. En hel del att se fram emot med andra ord! 🙂
Halva året har passerat (jösses hur fort tiden går!) och jag tänkte summera hur läsåret har varit såhär långt. Jag hade några planer för året som jag skrev ned i december -10. Hur har det gått? Jag punktade upp några böcker som jag ville läsa under året. Här är listan:
1) Min hög med biblioteksböcker, varav vissa har stått i min bokhylla sedan december 2009! Gaah. I den ryms bland annat Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. […] Där finns också flera böcker av Haruki Murakami, som jag är väldigt nyfiken på att läsa mer av efter Norwegian wood, som jag tyckte så mycket om.
Jamen det går väl någorlunda framåt! Det mest förbjudna verkar ha hittat ett nytt hem hos mig, för den är fortfarande oläst. 🙂 Murakami har jag läst: både Sputnikälskling och Kafka på stranden. Båda var lite av besvikelser.
2) Mer franska böcker!
Nä. Det har inte skett.
3) Andra böcker som redan ligger i min ”att läsa”-hög hemma. Däribland Joyce Carol Oates senaste, Lilla himlafågel, som jag fick i julklapp och Att rosta bröd, av Roger Rosenblatt, som jag har fått som recensionsexemplar.
Absolut! Jag har läst både Lilla himlafågel och Att rosta bröd och tyckte bra om båda. Sedan dess har dock antalet recensionsexmeplar exploderat samt att jag har shoppat några pocketböcker, så jag har massor av outlästa titlar…
4) Diverse böcker som jag borde ha läst, men inte har läst: Lasermannen av Tomas Gellert, Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, Mrs Dalloway av Virginia Woolf, En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och Igelkottens elegans av Muriel Barbery t.ex.
Lasermannen finns i bokhyllan numera. Vindens skugga hade jag som sällskap på X antal löpturer tidigt i vintras/våras. Igelkottens elegans övertalade jag bokcirkeln att läsa, så den har jag läst. Genom bokcirkeln har jag också läst en roman av Chimamanda Ngozi Adichie, Lila hibiskus, dock ej En halv gul sol. Av dessa böcker tycker jag att Vindens skugga är den bästa och den var också fint inläst av Jonas Karlsson. Det finns naturligtvis många titlar kvar som jag borde ha läst, men inte har läst, inte minst många klassiker. Ett evighetsprojekt!
Jag tycker det har gått bra i alla fall! Jag har läst 25 titlar, vilket kanske inte är imponerande i jämförelse med andra bokbloggare (hehe). Men jag är nöjd! Jag avsätter relativt lite tid för läsning, trots allt, och man hinner inte plöja särskilt många böcker om man inte tar sig tiden. Att läsa handlar ju i och för sig inte om kvantitet, utan kvalitet. Så: vad har varit bäst hittills?
Oskuldens museum! Helt klart. Det var en bok som berörde mig och sa mig något nytt. Den gav mig positiva känslor och påverkade mig som få böcker har gjort. Jag tyckte verkligen om den tokiga berättelsen om Kemals sjukliga fixering vid sin älskade Füsun och jag tog verkligen till mig av Pamuks subtila skildring av ett Turkiet som hamnat mitt emellan det ”europeiska” och det traditionella.
Andra bra böcker har varit Cirkeln, den hypade ungdomsboken som på sätt och vis tar över stafettpinnen efter Harry Potter med sin berättelse om ungdomar med magiska förmågor, och Susanna Alakoskis käftsmäll mot samhället och klassklyftorna i Håpas du trifs bra i fengelset, där hon berättar om livet som anhörig till en narkoman. Marjaneh Bakhtiari berör samma klassklyftetema i Kan du säga schibbolet? som jag lyssnade på i en fantastisk uppläsning av Sanna Persson-Halapi. Det är årets bästa ljudbok hittills! Och tillika en fantastisk bok om att vara invandrare, svenne, del i ett samhälle…
I den mån jag har haft besvikelser så får jag väl säga att Kafka på stranden inte kändes som en höjdare. Jag tyckte väldigt bra om Norwegian wood, men fastnade inte alls för Murakamis skruvade och, för mig, intetsägande berättelse i Kafka på stranden.
Framöver siktar jag in mig på att fortsätta att beta av titlarna som väntar i hyllan och att låna e-böcker, helst sådana som finns på min att läsa-lista på Boktipset.se. Jag har mycket bra som väntar. 🙂
På jobbets bokcirkel läser vi bl.a. Påven Johanna just nu. Jag har redan läst den och tyckte att det var en helt ok bok. Kanske övertygade den mig inte, men den väckte ändå positiva tankar kring att det genom historien kanske faktiskt har funnits kvinnor som tagit sig fram i samhället på olika alternativa vägar, t.ex. genom att klä ut sig till man, som bokens huvudperson gör.
Apropå påven är den tyska journalisten Alan Posener just nu aktuell i Sverige, då hans bok, Påvens korståg: Vatikanen och kriget mot det moderna samhället, ges ut här. Boken är betydligt mer en aktuell bok om politik och samhälle än vad den romantiska romanen Påven Johanna är. Här handlar det inte om historiska påvar, utan om hur påven påverkar samhället. ”Hur ser påvens dolda agenda ut?” ställer förlaget som en retorisk fråga i pressutskicket.
Jag tror absolut att det här är en intressant och viktig bok. För vad kan man egentligen säga om en person som inte tror att kondomer är en lösning på HIV-frågan, som är emot homosexualitet och rent allmänt har en fundamentalistisk inställning…
Jag räknade precis efter och jag har 19 olästa titlar i min bokhylla! Perfekt för semestern, kan man tycka, men det blir nog inte dessa böcker som får bli semesterläsningen. Hur får man ner 19 böcker i resväskan liksom? Nedpackade i en e-bokläsare skulle det väl gå an… Men nu får jag faktiskt sikta in mig på att läsa dessa i höst istället. Något att se fram emot!
Den nyaste titeln i samlingen är Jan Lidbecks Shamanens sång om en oundviklig människa. Enligt baksidestexten ska boken handla om det ”krig” som pågår mellan läkare, de sjuka och Försäkringskassan. Aktuellt, eller hur..? Det ska bli intressant läsning.
Idag fyller Hasse Alfredson 80 år och i samband med detta ges några av hans böcker ut i nyutgåva, samlade i en box. En av titlarna är Lagens långa näsa, som följer med som ljudbok i en trevlig författaruppläsning som jag själv har lyssnat på och tyckte var bra.
Alfredson tycks inte ha sett fram emot sin födelsedag. Halvt på skämt har han i intervjuer sagt, apropå att fylla år, att: ”Jag har tappat all lust. Jag skriver ingenting. Jag gör ingenting. Jag bara går omkring och gnäller.” Väldigt synd att han inte längre skriver! Jag var inte ens född när Hasse & Tage var stora, men jag kan ändå uppskatta dem väldigt mycket.
Som student kom jag särskilt ofta i kontakt med en av deras texter: Härjarevisan. Den är/var obligatoriskt inslag i sånghäftet på alla sittningar. 🙂 De är ju också gamla Lundaspexare med studentikos humor, så det är väl inte så konstigt att deras texter fortfarande är i allra högsta grad levande på universiteten.
Idag kommer jag mest i kontakt med Hasse Alfredson genom ljudböcker (tidigare i år lyssnade jag på Den befjädrade ormen). Jag tycker att hans berättelser passar särskilt bra i ljudboksformat och han är också en mycket bra uppläsare.
Hypnotisören fick mycket uppmärksamhet när den kom, dels för att den rosades av kritiker, men också för att det länge var okänt vem/vilka som dolde sig bakom pseudonymen Lars Kepler. Det avslöjades så småningom att paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril har skrivit boken tillsammans. Det är två för mig okända författare faktiskt, men nu har jag alltså stiftat bekantskap med deras första deckare.
Jag måste säga direkt att jag är kluven till deckare. Det kanske har att göra med att jag är naturvetare, men jag har en tendens att haka upp mig på detaljer som jag finner osannolika och sedan har jag svårt att gripas av berättelsen. På många sätt har jag faktiskt lättare att leva mig in i och att relatera till fantasyböcker och andra böcker med övernaturliga inslag, för de utger sig inte för att handla om vårt samhälle, utan kan beröra på sitt sätt. Deckare däremot… Här kommer författare undan med halvdåliga missar, som att forensiska undersökningar går på nolltid, men också värre felsteg som att folk överlever dödligt våld (Stieg Larssons Flickan som lekte med elden är i en klass för sig, där en av personerna blir skjuten i huvudet och överlever…). Jag kan inte med det! Det är onaturligt utan att man gör en poäng av det och låter det vara magi eller sci-fi.
Men kluven är jag alltså. Samtidigt som jag inte alls gillar genren på grund av det överdrivna, råa, äckliga och onaturliga, så rycks jag oftast med och vill läsa snabbt, snabbt. Inte för att jag nödvändigtvis tycker att det är så särskilt bra(!), men för att det trots allt är spännande.
Även Hypnotisören är spännande. Jag tycker dock att den lider av att det är lite väl många parallella spår som avhandlas samtidigt. Bokens handlar dels om en slakt av nästan en hel familj. Endast sonen i familjen överlever, men han är svårt skadad och man fattar beslutet att försöka förhöra honom under hypnos. Erik är en erfaren hypnotisör, men har efter ett personligt nederlag bestämt sig för att aldrig mer hypnotisera. Han låter sig dock övertalas att göra det ändå. Ungefär samtidigt blir Eriks son kidnappad. En extra nervkittlande twist är att sonen bär på en blodsjukdom och behöver regelbundna injektioner av ett läkemedel för att inte förblöda. Det blir alltså extra livsviktigt att återfinna pojken snabbt. Det stannar inte här. Boken innehåller även tillbakablickar till Eriks tidigare yrkesliv och vad som ledde fram till att han valde att sluta hypnotisera. Den innehåller en otrohetsaffär och ett slags mysterium med våldsamma barn som agerar under samma namn som pokémonfigurer.
Ja, det blir lite mycket och det kanske kan bli så när två människor ska skriva tillsammans. Det kan förmodligen vara nog så svårt att skära i en berättelse när man är ensam och redigerar och här verkar man ha valt att ta med alla idéer som poppade upp.
Det här var ingen toppenbok för mig. Behållningen var spänningen och jag tror faktiskt att den som gillar deckare kan uppskatta den, men tyvärr är det trots allt inte min kopp te.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
