Jag älskar noveller och jag älskar julkalendrar. Vissa år har jag haft färdiga novellkalendrar, andra år inte. Förra året satte jag ihop en helt egen kalender med noveller jag hade hemma. Jag tänkte göra samma sak i år igen! Mest för min egen skull kommer här hela listan på de noveller jag planerar att läsa i december (när jag satte ihop den här listan insåg jag för övrigt hur bra det var att jag gjorde ett sådant här inlägg förra året – annars hade jag inte kommit ihåg vad jag redan har läst ;)).
Apan ur Gotiska berättelser av Karen Blixen
Familjeliv ur Kyrkogårdsdamen och andra noveller av Guy de Maupassant
Den lilla flickan ur Noveller av Katherine Mansfield
Bengångarna av Johan Theorin
Getternas sång ur Irakisk Kristus av Hassan Blasim
Söndagen ute vid Gamla Kallax I.A.P. ur Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg
Gropen ur Irakisk Kristus av Hassan Blasim
Vägarna kring Pisa ur Gotiska berättelser av Karen Blixen
Kärret ur Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg
Tidningsbud ur Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten
Gäddan ur Bli som folk av Stina Stoor
Det som sker med en ur Nordisk fauna av Andrea Lundgren
Taxa in flight SK 202 ur Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg
Flickvännen ur Nordisk fauna av Andrea Lundgren
Ett fönster på femte våningen ur Irakisk Kristus av Hassan Blasim
Ringqvist och Kalmér ur Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Doggy Monday av Maria Sveland
Kvinnan i handelsboden ur Noveller av Katherine Mansfield
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Irakisk Kristus ur Irakisk Kristus av Hassan Blasim
Korsord ur Irakisk Kristus av Hassan Blasim
En bondpigas historia ur Kyrkogårdsdamen och andra noveller av Guy de Maupassant
Lära sig av Cilla Naumann
Får se om jag hinner läsa alla. 😉
Är du också sugen på novellkalender så kan jag förresten tipsa om att Novellix har en riktigt lyxig sådan i år igen. Den är slutsåld, men finns kanske hos någon återförsäljare någontans. Har du missat Bonniers stora adventskalender kan jag tipsa om att den också finns att köpa. Jag har haft båda tidigare år och tycker att de är kanontrevliga. Fast nu sätter jag alltså ihop en egen istället. Det kan man ju lätt göra med det man har hemma eller med biblioteksböcker. Det viktigaste med en novellkalender är ju att man unnar sig läsning och ger sig själv den lästiden, inte att man köper nya böcker.
Jag och Rut, min dotter, har varit på biblioteket igen! Vi är flitiga besökare faktiskt. Vilken lyx det är att kunna ta en kort promenad och låna en massa böcker till sig själv och sin bebis! Här är mina fem senaste lån till bebisen!
Pino på safari av Agneta Norelid, Eva Pils, Kenneth Andersson
Pino på safari lånade jag för att illustratören, Kenneth Andersson, råkar vara författaren till Ruts favoritpekbok: Lilla monsterboken. Det är tydliga bilder med mycket kontrast och insprängt i historien finns pekvänliga sidor med föremål. Den passar alltså både för min bebis, som mest bankar på sidorna, och något äldre barn som vill höra en berättelse. Boken är del i en serie. Jag kommer garanterat låna fler!
Lilla spöket Laban: Kommer snart, sa Laban och Labolina av Inger och Lasse Sandberg
Jag upptäckte en bildningslucka för ett tag sedan: några kompisar har ett babygym med figurer från Lilla spöket Laban-böckerna och jag hade inte en susning vad de hette (förutom Laban då). Detta botade jag genom att låna Kommer snart, sa Laban och Labolina, en gullig berättelse om två spöken som ”kommer snart” när mamma ropar. Jag älskar illustrationerna med collageteknik. Min bebis har nog svårare att förstå bilderna, men strunt samma. Söt bok!
Bebbe och pottan av Mervi Lindman
Bebbe och pottan är en liten berättelse där Bebbe funderar på vad som ska ligga i pottan. Den är kul att högläsa. Nu är min bebis väldigt liten, men när hon blir lite större ser jag att man enkelt kan engagera sitt barn i läsningen. Det finns pekboksaktiga uppslag med Bebbes förslag på vad som ska ligga i pottan (en strumpa? ett äpple? en mössa? nej, nej, nej!). Jag kommer låna fler Bebbe-böcker!
Mini barnkammarboken: Leka
Den silvriga barnkammarboken är en favorit här hemma. Vår dotter älskar när vi sjunger för henne. Ramsor är också en favorit. Hon blir så, så, så glad när man gör ”baka, baka liten kaka…”. Den här minivarianten av barnkammarboken är i stadigt kartongformat och innehåller både ramsor, sånger och en enkel pekboksvariant för de allra yngsta. Fin bok! En perfekt present till en nybliven förälder, tänker jag.
Bäbis tittut av Ann Forslind
Vi fortsätter att låna och läsa Bäbis-böcker! Jag gillar dem verkligen! De har en igenkänning och humor som även kan roa den vuxna läsaren. I Bäbis tittut leker Bäbis tittut. Den är kul att läsa och peka i tillsammans med en riktigt liten.
Inne i spegelsalen av Liv Strömquist är en underhållande och tänkvärd serie-essä om skönhet.
Inne i spegelsalen är Liv Strömquists åttonde satiriska och folkbildande seriealbum. Genom åren har hon skrivit om allt från pengar till kärlek i något som närmast kan beskrivas som essäer i serieform. Alla hennes tidigare album har varit underhållande och tankeväckande och Inne i spegelsalen är inget undantag. Här tar hon sig an ämnet skönhet.
Med utgångspunkt i personer som Kylie Jenner, första Moseboks Rakel och Lea, Marilyn Monroe, Kim Kardashian, Snövits (styv)mamma och kejsarinnan Elisabeth av Österrike delar Strömquist med sig av sina tankar kring vår besatthet av skönhet och varför skönhet både kan ge makt och vara ett sänke. I vanlig ordning märks det att Strömquist har gjort sin research. Här strösslas det rikt med citat från filosofer, sociologer och andra med intressanta ingångar till ämnet.
Det jag alltid har uppskattat med Liv Strömquist är att hon med sina böcker kommer med något nytt. Hon plockar sällan de enklaste frukterna eller upprepar sådant som alla redan har hört förut. I Inne i spegelsalen kommer hon visserligen in på det som alla redan vet – att kapitalism, pengar och besatthet efter (förgänglig) skönhet hänger ihop. Men det kommer mer. Efter att ha läst Inne i spegelsalen inser jag att inte ens kroppspositivister har lyckats överlista systemet. Vi förhåller oss alla till skönhet, vi är alla besatta av bilden av oss själva och vårt yttre. I vår selfiefyllda värld med alla dessa stormrika kändisar och influencers som lever på sitt yttre är det här en väldigt intressant och aktuell bok. Och rolig!
Jag är med i en bokcirkel och nu i november har den fyllt 10 år! Det firades med god mat och mycket skratt (och en del allvar). Dessutom fick vi en jätteintressant rundvandring bakom kulisserna på operan! Det sistnämnda kanske inte har så mycket koppling till bokcirkeln egentligen, men en av mina bokcirkelkompisar jobbar alltså på operan och erbjöd sig att visa oss. Det var otroligt roligt!! Jag älskar ju att gå på operan och hade ingen aning om vilken stor verksamhet som finns där bakom: kostym, perukmakeri, verkstäder och så vidare, och så vidare, och så vidare. Jättekul att se!
Bokcirkeln då..? Jag kände efteråt att jag måste förära den ett litet jubileumsinlägg! Så här kommer 10 böcker från 10 års cirklande:
Vår första bokcirkelbok: Gargoylen av Andrew Davidson. Jag minns den än, trots att jag faktiskt tyckte den var ganska medelmåttig. Långa diskussioner kan verkligen få böcker att fästa! Vad jag verkligen minns är omslaget på pocketutgåvan. Den har svärtade boksidor, som om den vore bränd. Otroligt snyggt och påkostat för att vara en pocket!
Apropå böcker med snygga omslag… Fulaste omslaget på en bokcirkelbok: Det måste vara Horn av Joe Hill! Alltså, blä vad läbbigt omslag?! Men det kanske är okej med tanke på att det är en skräckroman. En bra sådan!
Mitt första bokval: Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg. Jag fick en hel del recensionsexemplar vid den här tiden och passade på att ta en oläst bok från hyllan. Jag minns att jag tyckte att det var en vass bok om relationer. Somliga i cirkeln tyckte att den var bland det sämsta de läst..! Det är inte jätteroligt att välja en bok som inte är uppskattad… Men det kan faktiskt vara riktigt kul att tycka olika. Diskussionerna tenderar att bli bättre så. Ibland kan man rent av omvärdera en bok efter att ha fått höra vad andra har sett i läsningen. Alla har ju olika ingångar till en läsupplevelse och kan läsa på väldigt olika sätt…
Måste väga upp med Mitt mest omtyckta bokval: Det är lite svårt för mig att svara på egentligen, men jag tror att Väggen av Marlen Haushofer uppskattades av alla. Vissa tyckte till och med att den var fantastiskt bra. Kul! Det är onekligen en speciell och tänkvärd bok om livet.
Min bästa bokcirkelbok: Själv har jag många favoriter från bokcirkelläsningen. Det är faktiskt jättesvårt att vaska fram en favorit, alla kategorier. Men Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är ju en otrolig dystopi om fundamentalism och en mycket tänkvärd och intressant bokcirkelbok, får man väl säga.
Min sämsta bokcirkelbok: Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole. Ingen i cirkeln gillade den! Jag hittade absolut ingenting roligt i Tooles pajiga roman. Det är helt obegripligt att så många tycker att den är något slags humoristiskt mästerverk..!
En bok jag aldrig hade hittat på egen hand: Det mesta som skräckfantasten Med näsan i en bok har valt. 😉 Exempelvis Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver. En av tjusningarna med att vara med i en bokcirkel är att man har anledning att läsa ett och annat som man kanske inte hade valt själv. Jag har fått många kul överraskningar genom åren.
Vår minst diskuterade bokcirkelbok: Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Den diskuterade vi faktiskt inte alls. Det är den enda bokcirkel som faktiskt har blivit inställd. Annars har vi kämpat på med över 90 träffar genom åren.
Vår längsta bokcirkelbok: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en riktig tegelsten på 682 sidor. Och vilken fantastisk bok! En otrolig bok om inbördeskriget i Nigeria. Långa böcker kan kännas mastigt, men den här är väl värd insatsen!
Vår nästa bokcirkelbok: Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler, Navid Modiri. Jag förväntar mig att den är intressant. Ni har väl inte missat Björn Natthiko Lindeblad Sommar i P1? Den ska vi bokcirkla i januari.
Betraktandet av hundar av Inger Edelfeldt är en berättelse om en udda man med autistiska drag och vad som leder fram till att han plötsligt tappar fattningen totalt.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Betraktandet av hundar av Inger Edelfedt är en roman berättad av en man som lättar sitt hjärta. Hans berättelse har formen av ett terapisamtal, där han avhandlar hur relationer går snett och hur uppväxten spökar. Upptakten till boken är just en uppmaning från en psykiatriker att han ska skriva ned det han tänker på.
Bokens berättare framställs som empatilös och självupptagen, helt inne i sina egna specialintressen. Han har tydliga autistiska drag, även om någon diagnos aldrig nämns i klartext.
När berättaren börjar träffa en kvinna är det dömt att misslyckas. Som läsare tycker man verkligen synd om den stackars kvinnan, som till en början verkar vilja komma honom nära på riktigt, men som gång på gång får känna på huvudpersonens känslokalla och egoistiska sätt.
Jag hade lite svårt för den här boken, just för att bokens berättare är så osympatisk. Nu tror jag i och för sig inte att boken är tänkt att ge någon annan känsla än så, snarare är den väl ett försök att skildra en udda person med tydliga autistiska drag. Om det är trovärdigt skildrat kan jag inte bedöma. Boken lyckas med det som jag antar är författarens syfte: att göra läsaren obekväm. Det är kanske orättvist mot den här boken, men jag kände mig inte upplagd för det den här gången.
Betraktandet av hundar
Betraktandet av hundar gavs ut av Norstedts 1997. Jag har läst den som e-bok, utgiven av samma förlag 2010. ISBN: 9119719620, 978-91-1-302918-4.
Inger Edelfeldt
Inger Edelfeldt är en svensk författare och konstnär.
Blindheten av José Saramago är en obehaglig berättelse om när samhället faller samman på grund av en epidemi där folket drabbas av blindhet.
I Blindheten av nobelpristagaren José Saramago drabbas mänskligheten av en plötslig blindhet. Epidemin startar med att en man fastnar i trafiken – från det enda till det andra ser han inget annat än ett vitt ljus och han kan inte köra vidare. Nästa offer är en man som hjälper den förste blinde hem och sedan passar på att stjäla hans bil. Därefter drar den oförklarliga sjukdomen fram från den ena till den andra. Det uppstår omedelbar panik och skräck. Alla drabbade isoleras snart i ett nedlagt mentalsjukhus, vaktade av soldater, och blir lämnade åt sitt öde. Det kommer matleveranser, men ingen ser om de blinda, ingen är beredd att hjälpa dem i händelse av sjukdom, olycka eller brand. Däremot är skräcken för dem enorm. Ingen vill bli smittad av deras olycka. Obönhörligen drabbas dock allt fler och i takt med det blir tillvaron i isoleringen allt bedrövligare.
En enda av de isolerade är seende. En kvinna väljer att ljuga om att hon drabbats av blindhet för att kunna följa med sin man till isoleringen. Hon väntar sig att det eviga ljuset ska drabba även henne, men det sker inte. Istället blir hon den som får se misär, skräck, nöd och lidande i det samhälle som alltmer löses upp och faller samman.
Blindheten är en riktigt jobbig bok att läsa. Det är svårt att inte beröras av nöden och misären. Saramago har också en förmåga att skildra äckel och smuts på ett sätt som gör att det känns verkligt. Att läsa den här boken är att vara i den dystopiska och mörka värld som författaren skildrar. Att vi alltjämt lever i en pandemi i det verkliga livet adderar ett extra lager och väcker tankar kring hur skört vårt samhälle faktiskt är. Det kan krävas så lite för att inskränka folks rättigheter, eller som i den här boken: förtrycka människor.
Jag tyckte att Blindheten var en stor läsupplevelse. Med det sagt måste jag också säga att den var rätt tung att ta sig igenom, inte bara för att den är riktigt ”feelbad”. Texten är tät och styckena är så långa att de ibland löper över flera sidor. Jag har alltid uppskattat lätta och luftiga texter och känner ett motstånd för den här typen av böcker där texten anfaller, så att säga. Jag blev alltså inte helt lyrisk över den här boken. Berättelsen är dock så stark och gripande att det väger upp. Jag kommer inte att glömma den här boken i första taget.
Blindheten
Portugals sorg: Två romaner om ordning och kaos av José Saramago (samlingsvolym innehållandes romanerna Blindheten och Alla namnen).
Portugisisk titel: Ensaio sobre a cegueira. Översättare: Hans Berggren. Förlag: Modernista (2021). ISBN: 978-91-7893-463-8.
José Saramago
José Saramago (1922–2010) var en portugisisk författare. Han belönades med nobelpriset i litteratur år 1998.
Det fanns en tid då jag läste en stund varje dag och sedan kom en tid när jag läste massor varje dag medan jag ammade min dotter. Sedan kom en tid när det plötsligt blev svårt att få tid för egen läsning, men där barnböckerna å andra sidan blev fler. Här är några bibliotekslån från den senaste tiden.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Ann Forslinds Bäbis-böcker är favoriter här hemma. De riktar sig till de allra minsta men har ändå en humor som knorr som gör att man kan roas även som vuxen. I Bäbis-böckerna blir huvudpersonen Bäbis rädd, nyfiken och mycket annat. Vi har flera varianter hemma. På bibblan lånade jag en till: Bäbis tränar. I den här boken vill Bäbis träna, precis som mamma.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Den här Lilla Anna-boken lånade jag av nostalgiskäl. Lilla Anna och långa farbrorn är barnboksfigurer som jag minns från min egen barndom. Den här boken riktar sig till riktigt små barn, men det kändes ändå för mycket bok och för lite pekbok för att vara optimal för mig och min 5-månaders. Egentligen är väl alla böcker för avancerade för henne i och för sig, men jag läser ändå… Hur som helst: Lilla Anna är bara för söt. I den här boken samlar hon en massa grejer och sätter ihop till det ena och det andra. Påhittigt.
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Lappricka pappricka av Lennart Hellsing
Lappricka pappricka är en antologi med rimsagor av Lennart Hellsing. Den här lånade jag helt klart för min egen skull, men faktum är att vår dotter älskar musik och hon brukar även lyssna uppmärksamt när man läser rim, så hon var inte helt ointresserad av den här boken ändå. Den hon blir större kommer det bli mer Hellsing, kan jag lova. Tycker hans texter är så tokiga och roliga och lekfulla. Många i den här antologin minns jag även från när jag själv var liten. ”Vad ska vi göra? Bita i kungens göra. Sitta och läsa på kungens näsa…”.
Vuxna människor av Marie Aubert är en roman om hur ofrivillig barnlöshet kan få relationer att skava.
Vuxna människor av Marie Aubert är en kortroman om att vänta och längta efter barn och om det svåra i att som vuxen förhålla sig till sin ursprungsfamilj. Här är det systrarna Ida, bokens huvudperson, och Marthe som träffas i den gemensamma sommarstugan. Redan där börjar det skava. Vem har störst rätt till det lilla semesterparadiset? På pappret är det båda som har tillgång till stugan. I praktiken räknas Ida mer av en besökare medan Marthe tar sig friheten att göra om på eget bevåg. Nu sammanstrålar de båda systrarna för att fira moderns födelsedag. Marthes sambo och bonusdotter är också där. Ida kommer själv. Hon är singel.
I Marthes mage visar det sig att ett nytt litet liv spirar. Nyheten rubbar dynamiken. Marthes ofrivilliga barnlöshet har varit en sorg och Ida är van vid att trösta och stötta. Medan ”alla andra” har bildat familj har Marthe varit den som aldrig lyckats få barn. Förrän nu. Nu är läget ett annat. Plötsligt är det mycket som skaver. Avundsjukan leder till riktigt barnsliga och elaka tilltag.
Vuxna människor är en av många norska relationsromaner som kommit de senaste åren. Det känns inte helt rättvist, men det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis Vigdis HjorthsArv och miljö, som också handlar om skaviga relationer och en sommarstuga som blir en del av konflikten. På något sätt känns ämnet lite ”gjort”, samtidigt som jag faktiskt tycker att Vuxna människor är fantastiskt mycket bättre än just Arv och miljö, om man tar den som exempel. Där Hjorths roman maler på finns det en helt annan udd i Vuxna människor. Jag gillar att den är kort, men ändå lyckas skildra ångesten och avundsjukan hos Ida. Jag tycker om korta och precisa romaner. Samtidigt som jag alltså sätter bokens längd på pluskontot måste jag erkänna att det också blir lite tunt. Boken berör många ämnen som hade kunnat broderas ut mer. Den knepiga relationen mellan Ida och Marthe hade kunnat räcka för en egen roman, berättelsen om att vara ofrivilligt barnlös hade kunnat räcka för en annan. I det stora hela tyckte jag att den här boken var både intressant och fint berättad, men den väckte också ett sug efter mer.
Vuxna människor
Norsk titel: Voksne mennesker. Översättare: Cilla Naumann. Uppläsare: Josefin Neldén (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Wahlström & Widstrand (2020. ISBN: 9789146236160.
November är här! Jag har lärt mig att man kan kalla det för novent – advent i november liksom. Det är lämpligt tycker jag! Fast just i år känner jag inte riktigt samma pepp som vanligt över julpynt och sånt. Det är fortfarande flyttstökigt snarare än mysigt hemma, men kanske är julmys precis det som får det att kännas lite mer som ett hem här? Kanske är det också det som får mig att hamna lite mer i synk med tiden? Sedan jag fick barn har jag verkligen tappat greppet om tiden. Sommaren spenderades till stor del inomhus, ammandes, och för att skydda oss från hettan. Jag har aldrig riktigt fattat att sommaren (och hösten) har passerat… Och nu är det alltså snart jul?! Ganska snart.
Innan dess ska vi väl hinna julpynta, men också fixa och komma i ordning här hemma i största allmänhet. Det känns som att flyttkaoset aldrig tar slut..? Fast kanske är det ett friskhetstecken att vi inte har stressat med flytten? För mig är vår fem månaders dotter prio 1 och då får allt kring flytten faktiskt stå tillbaka. Jag har prioriterat att göra roliga grejer med min dotter under föräldraledigheten. Och så måste man hinna ta det lugnt också. Och njuta av att man äntligen kan träffa folk igen! Och njuta av kultur! I oktober gick jag på operan och diverse aktiviteter riktade till bebisar (vår dotter fick bland annat uppleva sitt livs första dansföreställning – Nomodacos föreställning Under). I november längtar jag massor efter att gå på bio. En gång i tiden sprang jag på bio flera gånger i månaden. Det känns inte så realistiskt för stunden, men någon film skulle jag allt vilja se innan året är slut!
I november hoppas jag på att hinna läsa mycket också. Jag ska bland annat läsa Blindheten av José Saramago, en bok jag velat läsa länge och nu äntligen har påbörjat tack vare bokcirkeln. Bokcirkeln fyller tio år i november, men det återstår att se om jag kan vara med och fira. Hoppas jag kan komma loss! Vill du läsa något nyutkommet har jag några tips:
Jag läste Johan TheorinsÖlandskvartett när det begav sig och tyckte att den var så bra! De hade en så fin blandning mellan skräck och folktro. Nu kommer alltså en fortsättning: Benvittring. Spännande!! Det har hunnit gå tolv år sedan den första delen, Skumtimmen, kom ut.
Skräckförförfattaren John Ajvide Lindqvist är en favorit. Trots att jag inte ens gillar skräck… Därför är det väldigt lämpligt att han och hans fru, Mia Ajvide, nu är aktuell med något så udda som humorbok med hittepåfakta om fåglar! Alternativa fakta om fåglar är titeln. Det känns superspännande att se hur det blir när Ajvide Lindqvist ger sig på en ny genre.
Julsagor av H.C. Andersen känns som en fin samlingsvolym att plocka fram i november (eller december). Han har skrivit Granen, som jag har bloggat om tidigare, och jag vill gärna läsa mer.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
