Januari är här! Den här månaden är det två böcker jag är lite extra nyfiken på:
Bara en mor av Roy Jacobsen. Jag har förvisso bara läst den första delen i Jacobsens serie om Barrøya, men den var riktigt bra. Jag är sugen på att fortsätta läsa om den lilla norska ön och dess invånare vid krigsåren. Nu i januari kommer del fyra.
Har ni också läst Testamente av Nina Wähä? I så fall kanske ni, liksom jag, är nyfiken på Babetta, som kommer nu i januari. Förlaget beskriver den som ”en hyllning till filmkonsten med alla dess hjältar och skurkar”. Handlingen har nu flyttat sig långt från Testamentes Tornedalen – i Babetta tillbringar huvudpersonerna en sommar i Sydfrankrike.
Själv tänker jag ägna januari åt att läsa ut påbörjade böcker. Jag har en imponerande hög på gång och dessutom ett helt gäng biblioteksböcker som jag bör ta tag i. Under föräldraledigheten har jag tagit dagliga promenader och en lagom runda har passerat förbi biblioteket, där jag har inspirerats till att låna hem betydligt mer än vad jag hinner läsa ut. Någon som känner igen sig?! Nu är min föräldraledighet strax slut för den här gången och det återstår att se hur mycket jag kommer att hinna/vilja läsa framöver. Hur får man tid till att både umgås med sin bebis och att jobba?! Herregud. Just nu känns det helt sjukt att börja jobba igen.
I januari har jag inte speciellt mycket inplanerat. Jag fyller år, men lär knappast ha något stort kalas, som ni kanske förstår (pandemin, ni vet). Annars lär månaden mest handla om att landa i det nygamla livet med ett jobb att cykla till varje morgon. Man lär väl vänja sig vid det med! Tro det eller ej, men just cyklingen är något jag ser fram emot i alla fall. Annars hoppas jag på dans och träning, kanske någon brädspelskväll eller andra tillfällen att träffa vänner (om pandemin tillåter). Vårt radhus bjuder också på tusen små och stora projekt att ta tag i när andan faller på. Kanske blir januari den månad då vi fick lite ordning på vinden, där vi just nu har slängt upp allt möjligt huller om buller.
Året lider mot sitt slut och vad passar då bättre än att blicka bakåt och utse årets bästa läsning? Efter en del funderande och funderande (en del böcker minns jag inte ens att jag har läst!!) har jag vaskat fram tio favoriter. Här kommer en topplista i bakvänd ordning!
10: Diktsamling av Lina Ekdahl
Jag hade an ambition att läsa en massa poesi i år! Det blev inte så mycket av det, om jag ska vara ärlig. Bland den poesiläsning som trots allt blev av tycker jag att Lina EkdahlsDiktsamling i blåvitt står ut. Lekfull och jordnära, precis som jag gillar poesisamlingar.
Diktsamling av Lina Ekdahl
9: Inne i spegelsalen av Liv Strömquist
Liv Strömquist är fenomenal på att fånga samtiden och hon har en otrolig förmåga att ständigt överraska och hitta nya vinklar till ämnen som annars kan upplevas lite uttjatade. Inne i spegelsalen är en tecknad essä om skönhet. Tänkvärd och kul!
Inne i spegelsalen av Liv Strömquist
8: Byggnadsvård av Erika Åberg
Gillar man Det sitter i väggarna på SVT får man inte missa byggnadsantikvarien Erika Åbergs personliga och kunniga bok Byggnadsvård, som tar sig an ämnet hållbar byggnadsvård från alla vinklar. Här handlar det inte bara om att göra hållbara och smarta konstruktions- och materialval utan också att renovera på ett hållbart sätt så att projekten inte blir för övermäktiga. En inspirerande bok!
Byggnadsvård av Erika Åberg
7: Tung av Kiese Laymon
Tung är precis den typen av bok jag tycker om: intelligent, annorlunda och med många lager. Hur är det att vara svart och stor i dagens USA? Det kan inte jag veta, men Kiese Laymon gör det levande i den här självbiografiska berättelsen.
Tung av Kiese Laymon
6: Bakvatten av Maria Broberg
I år har jag gjort en omläsning av Bakvatten av Maria Broberg. Första läsningen (eller lyssningen, rättare sagt – jag lyssnade på ljudboken) missade jag flera lager och jag är därför så glad att jag läste om boken i våras. Det är verkligen en otroligt fin och vemodig berättelse om ensamhet & kärlek, hemligheter & skvaller och om att aldrig vara riktigt fri.
Bakvatten av Maria Broberg
5: Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert
Kvinnornas stad skulle jag beskriva som årets härligaste läsning: en riktig bladvändare att ramla in i. Boken handlar om vänskap, kärlek och nöjesliv i 40-talets New York och den var svår att lägga ifrån sig. Inte den tyngsta boken jag läst i år, men tveklöst den mest avkopplande.
Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert
4: Allt blir inget av Martin Kellerman
Allt blir inget är årets mest uppfriskande läsning. Triangeldraman har man läst förut, men inte i den här skruvade tappningen och inte med de här osympatiska och tragikomiska personerna som spenderar en sommar tillsammans på en ö med en enorm gräsodling.
Allt blir inget av Martin Kellerman
3: Armade cykel av Anita Salomonsson
Det pratas ibland om västerbottensförfattare, Sara Lidman, Torgny Lindgren, P.O. Enquist… Men för mig slår Armade cykel av Anita Salomonsson de andra med hästlängder. Jag blev verkligen tagen av den här berättelsen om sorg och lycka i Västerbottens inland. Den känns så långt borta och ändå så nära och levande, denna berättelse om ett modernt samhälle som växer fram och om ett udda par som läsaren får följa genom livet.
Armade cykel av Anita Solomonsson
2: Vinterkriget av Philip Teir
Oj, vad Philip Teir har lyckats sätta fingret på medelklassliv och relationstrassel med den här underbara romanen. I Vinterkriget får läsaren följa äktenskap i alla skeenden: från det nyss ingångna till det i upplösning. Det är beskrivet med känsla och humor. För den som tyckte att Samlade verk var lite pretto är det här är en mer läsvärd version om kulturelitens bryderier.
Vinterkriget av Philip Teir
1: Hägring 38 av Kjell Westö
Hägring 38 blir min självklara topproman i år. Det här är boken som innehåller allt. Det är spännande. Det finns kärlek (och en separation). Den berättar intressant om tiden innan Andra världskrigets utbrott. Lager efter lager vecklar ut sig och det är omöjligt att inte känna med och för huvudpersonerna. Älskade den här boken!
Dags att summera årets läsning! Här kommer årets läsning i siffror!
I år har jag läst 60 böcker. Inte illa! De senaste månaderna har jag haft ett väldigt lågt lästempo. Det är lite svårt att hinna med att läsa när man också har en bebis. I somras hade jag också en bebis, en bebis som ville äta hela, hela, hela tiden (nästan). Då hann jag i och för sig plöja romaner, minsann! Det syns en topp i juni, men under sommaren döljer sig dessutom en av årets tegelstenar: Ett litet liv på över 700 sidor.
Antalet utlästa böcker 2021
Årets längsta bok är annars Jakobsböckerna (1000+ sidor). Den påbörjades dock för länge, länge sedan. Annars föredrar jag kortare romaner.
Sidantal, 2021
Jag har mest läst mina egna böcker och låneböcker i år. Största delen av året har jag inte haft någon ljudboksapp och jag saknar det inte heller. I år har jag inte lyssnat på speciellt många ljudböcker. Jag tycker inte att jag har tid nu när jag har ett barn att lyssna på.
Ägda, lånade och strömmade böcker 2021
När det kommer till ursprungsländer är fördelningen närapå 50/50 mellan Sverige och övriga världen.
Ursprungsländer 2021
Kollar man lite mer detaljerat vilka länder som gömmer sig bakom ”resten av världen”, så hittar vi en hel del från de närmsta grannländerna (i alla fall Norge och Danmark) och USA.
Ursprungsländer, andra än Sverige, 2021
Det mesta jag har läst i år har kommit ut under 10-talet. Men faktiskt har jag läst 14 böcker från årets utgivning också.
Utgivningsår
Slutligen, har jag läst något bra då? Japp. Inte en enda usel bok i år! Mina favoriter för året kommer i ett separat inlägg.
Jag fortsätter att sammanfatta 2021! Det här har verkligen varit ett speciellt år med många förändringar för min del. När jag tittar mig omkring bland nära och kära så kan jag se att det inte bara är jag som har tagit nya vägar i livet. Kanske är det pandemin som har manat till eftertanke och förändring? Folk omkring mig har brutit upp från långa förhållanden, flyttat och gjort annat omvälvande. Flera har gjort verkligt modiga beslut för att följa sina hjärtan. Det beundrar jag!
Den största nyheten för min del är såklart Rut, vår dotter som föddes i maj. Vi hade tänkt se Eurovision i vanlig ordning, men det blev inte så, för mitt under finalen blev det läge att gå till förlossningen. Ja, vi gick. Jag bodde på andra sidan gatan vid den tiden. En annan förändring är att vi inte bor på anda sidan gatan från förlossningen längre. Jag kan sakna vår fina lägenhet, men den hade helt enkelt för få rum för att den skulle funka i längden och när det kom ut ett trevligt radhus som vi hade råd med slog vi till. Nu är vi alltså (rad)husägare. En tredje förändring är att vi också är bilägare. Jag har aldrig gillat att köra bil och har heller inte sett behovet. Mitt hjärta bankar för hållbar utveckling och då har det varit kollektivtrafik och cykel som gäller. Med ett barn i bilden (och en pågående pandemi) kändes det dock för begränsande att vara beroende av buss och tåg. Det blev alltså ett bilköp. Och jag, som inte kört sedan jag tog körkort för 15 år sedan (!) fick börja ”övningsköra” på nytt. Jag tog faktiskt en körlektion. Det gick bra!
Med barn, (rad)hus och bil är det som ni förstår bara en vovve som saknas och som måste införskaffas 2022. Nä, skojar bara! Vi är tyvärr allergiska, både jag och sambon.
Året har annars präglats ganska mycket av pandemin, såklart. Samtidigt har en hel del försiktigt återgått till det normala. Det har blivit några besök på museum, vi har kunnat ha några brädspelskvällar och i år har jag till och med varit på julfest. Det har blivit några besök i Öregrund, även om sommaren tyvärr inte bjöd på några dopp i havet den här bebis-sommaren. Några saker har varit nya för året: besök på Öppna förskolan (där vi varit stammisar..), babystunder på biblioteket och barnvagnspromenader. Några saker har varit som vanligt: dans exempelvis. Annat har hamnat på hyllan för stunden: löpning. Hoppas jag kan springa mer 2022.
Här är tolv bilder, en för varje månad, som jag tycker symboliserar det här året ganska bra!
Nordisk fauna av Andrea Lundgren är en novellsamling om ensamma och udda människor – och om det djuriska inom oss.
Nordisk fauna av Andrea Lundgren är en novellsamling med sex noveller som kretsar kring djur och människor. Det handlar inte så mycket om förhållandet mellan människa och djur, utan mer om det djuriska i oss och den kraft som finns i naturen. På ett genialt sätt kopplar Lundgren denna naturkraft och det magiska i naturen till människor som hamnat lite utanför eller har någon skevhet.
En kvinna väntar ivrigt hela dagen på sin sambo. Hon får lägga band på sig för att inte låta väntan gå till överdrift, att bli som den hund som väntar på husse i hallen. En annan kvinna sitter på ett tåg, ståendes inför ett vägskäl i livet. När tåget stannar mitt i skogen tar livet en ny riktning.
Jag älskar de försiktiga inslagen av magisk realism och det mystiska och kraftfulla som gifter sig så bra med de här berättelserna om ensamma och udda människor. Det här var verkligen en novellsamling i min smak.
Jag kan ha fel är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska berättelse om livet och döden. Det är en berättelse som berör och väcker mycket tankar.
Jag kan ha fel är den ödmjuka titeln på Björn Natthiko Lindeblads biografi, som han skrivit tillsammans med Caroline Bankler och Navid Modiri. Kanske har du hört Björn i Sommar i P1? Han har varit sommarvärd både 2012 och 2020 – två mycket omtyckta sommarprat där han berättat om sitt liv som buddhistmunk och om att leva med amyotrofisk lateral skleros (ALS). Boken behandlar naturligtvis båda dessa ämnen.
Det är intressant att få ta del av Björns resa, hur han lämnar en lovande karriär, börjar söka efter något annat och hittar till livet som munk. Klosterlivet, som för mig känns både mystiskt och lite märkligt, skildras: vardagslunken, gemenskapen, förhållningsreglerna. Det här är naturligtvis ingen bok som försöker inspirera folk till att gå i kloster, men den rymmer många klokheter som vem som helst skulle må bra av att ta till sig. Att vara i nuet, att inte göra sig för stora föreställningar om framtiden (som man ju omöjligen kan veta något om!), att vara lite duktigare på att ge sig själv en klapp på axeln, att själva vara den man vill se mer av i världen – det är några av de lärdomar som Björn delar med sig av från sina många år i kloster.
Om ni har lyssnat på Björn i något sammanhang känner ni säkert till att han så småningom kåpade av och lämnade klosterlivet. Efter en tuff omställning fann han kärleken och hittade en plats i livet utanför klostret. Sedan drabbades han av ALS, denna fruktansvärda sjukdom som bit för bit stjäl alla kroppens funktioner. Det är svårt att inte bli berörd av denna oerhörda sorg som drabbar Björn. Mitt i allt kan han ändå använda sin långa erfarenhet från klosterlivet och hitta någon slags väg för att hantera det faktum att han drabbats av en obotlig, svår sjukdom. Här finns så mycket klokt att läsa om livet och döden.
Ibland tycker jag att bokens kapitel är något röriga. Det är inte alltid en glasklart röd tråd genom avsnitten, som jag upplever det. Det är ändå en obetydlig invändning mot en bok som jag verkligen blev berörd av och kommer att tänka tillbaka på.
Jag kan ha fel
Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri
Jag gillar att avsluta året på bloggen med summeringar och återblickar till det som varit. Här kommer en summering av bloggens 2021!
Jag kan ju börja med att skriva att jag brukar vara ganska uppstyrd i mitt bloggande. Jag har haft en tanke kring hur ofta jag tycker att det är lagom att posta inlägg och jag har haft en idébank med inlägg jag är sugen på att skriva. I år har jag inte riktigt gjort som vanligt. Jag valde att lämna det öppet för att se om det ens skulle finnas tid för bloggen det här året. Vi har ju väntat barn halva året och i maj kom hon till världen, vår Rut.
Och nä, från maj och framåt har jag inte haft speciellt mycket tid till att blogga. Jag har prioriterat annat, helt klart, och det är väl sunt! Ändå kan jag ju konstatera att det har kommit sporadiska inlägg varje månad. Bra gjort av mig! Man måste ju få ta sig lite egentid ibland, menar jag. Jag funderade förresten redan i förväg på vad jag tycker är roligast med att blogga. Det finns såklart många saker, men någonstans landade jag i att det är just bloggen som är grejen. Det är ju egentligen på Instagram ”det händer”. Är det någon som vill samarbeta på något sätt så är det inlägg på Instagram som är efterfrågat, men för mig har det känts tydligt att det är bloggen jag vill prioritera. Så bloggat har jag gjort! Jag har skrivit om böcker jag läst och om böcker jag läst för min dotter. Andra inlägg har det blivit sämre med. Jag känner att jag har varit rätt bortkopplad från litteraturvärlden, på något sätt. Jag lyckades t.ex. missa både tillkännagivandet av Augustpriset och Nobelpriset i år…
Trots att bloggen har fått mindre uppmärksamhet än vanligt från min sida så kan jag också konstatera att den, om något, har blivit mer uppmärksammad än vanligt från olika håll. Kul! Tre höjdpunkter:
Tack vare bloggen blev jag under vårvintern kontaktad av studieförbundet Bilda och Korskyrkan, som hade en del events under Bokveckan här i Umeå. Jag fick då chansen att leda en livesänd bokcirkel med flera hundra tittare.
I somras blev jag kontaktad av Västerbottens-Kuriren, som med anledning av bloggen intervjuade mig till det återkommande inslaget ”Nio frågor”. Där tipsade jag förresten om en av årets favoritböcker, Hägring 38. Jag fick höra att det blev en del sådana att ställa upp på reservationshyllan på Stadsbiblioteket efter detta, så flera snappade visst upp mitt tips. Skoj!
Slutligen utnämnde sidan Produktexpertermin blogg som en av Sveriges bästa! Så smickrande!
Såhär i mitten av december har jag haft omkring 74 000 unika besökare och omkring 104 000 sidvisningar.
En överväldigande majoritet av mina besökare kommer från Sverige. Övriga länder i topp 3 är USA och Storbritannien.
De flesta googlar sig hit på sin mobil och det gör de oftast på onsdagar kl 21.
De flesta besöker bloggens startsida, men många har också gått rakt till inlägget om nybörjarpoesi eller inlägget om Slutet av Mats Strandberg.
Årets besökstopp skedde 26/4, då nästan 700 personer kollade in på bloggen. Nästan alla besökte bloggens startsida. Kanske läste de min recension av Är mor död som publicerades ett par dagar innan.
Mitt mest kommenterade inlägg är mitt inlägg om januari. Det kan nog bero på att jag fick en del gratulationer till graviditeten. 🙂
Det var det! Bloggandet lär fortsätta 2022, helt klart. Hur skulle jag annars ha koll på vad jag läser? 😉 I vilken omfattning återstår att se… 2022 ska jag nämligen lyckas jobba och vara mamma. Får se hur det går!
Svart krabba av Jerker Virdborg är en roman om ett svenskliknande land i krig och ett hemligt uppdrag. Spänningen finns där, men boken kändes märkligt svår att komma in i.
I Svart krabba av Jerker Virdborg är ett fiktivt nordligt land, inte helt olikt Sverige, i krig. Konfliktens bakgrund och hur kriget ser ut är lika anonymt som de människor som strider i det. Kriget händer. Stridande beordras hit och dit. Var och en har bara den information de absolut måste ha, om ens det. Bokens huvudperson blir här handplockad för att utföra ett hemligt och farligt uppdrag tillsammans med tre andra. Det visar sig att de är utvalda för att de kan åka skridskor, något de behöver göra för att ta sig till den plats de är beordrade att åka till för att leverera behållare med något okänt.
Uppdraget är riskfyllt och farligt. Snart börjar också tvivlen komma. Vem kan man lita på? Det är en intensiv roman, även om den inte är speciellt actionfylld eller hetsig egentligen. Spänningen finns mer som en obehaglig känsla.
Det är spännande, men med det sagt måste jag också erkänna att jag tyckte att Svart krabba var ganska seg. Jag lyssnade på den som Radioföljetong i uppläsning av Måns Westling. Uppläsningen är bra, så där har jag ingenting att klaga på, men jag kände ändå ett visst motstånd. Jag fick börja om med boken flera gånger och vet ändå inte om jag lyckades snappa upp alla lager.
Kanske hade jag för höga förväntningar. Jag har läst en del noveller ur Skyddsrummet Luxgatan, Jerker Virdborgs novellsamling om ett Sverige i krig, och tyckte att allt hittills har varit kanon. Hela idén att skildra ett nordiskt (om än fiktivt) land i krig är mycket bra. Det är ju så lätt att tänka på krig och konflikt som någonting som sker någon annanstans, att läsa om flykt och attentat i välbekanta miljöer är både skrämmande och tankeväckande. På något sätt tycker jag inte att Svart krabba lyckas beröra så mycket som jag väntat mig. Den väcker dock stor lust hos mig att läsa klart Skyddsrummet Luxgatan, en bok jag verkligen vill rekommendera! Annan intressant läsning är ungdomsboken Om det var krig i Norden av Janne Teller, en bok som verkligen lyckas störa och beröra trots sitt ringa sidantal och väcka många tankar om hur de skulle var om det var krig hos oss.
Svart krabba
Förlag: Norstedts (2002), Albert Bonniers förlag (2015). ISBN: 9113011030, 9789100156848.
Jerker Virdborg
Jerker Virdborg (född 1971) är en svensk författare.
Tänk att december redan är här. Som jag skrev här om dagen planerar jag att läsa en massa noveller. Jag tror att jag kan hitta tid till det i och med att jag fortfarande är föräldraledig. Jag vet inte om de finns i verkligheten, men ibland hör man om folk som hinner med att skriva en bok, läsa en kurs eller börja med en ny hobby medan de är föräldralediga. Jag är glad om jag hinner äta lunch och duscha innan kl hunnit bli 14… Men några luckor går att få till. Nog borde jag kunna ta mig en del lästid medan dottern tar en tupplur. Det brukar inte bli mer än en halvtimme eller så, men det kan ju räcka.
Min ”novellkalender” 2021
Novelläsning får det bli! I övrigt ska jag ägna mig åt maximalt mycket julmys i december och förhoppningsvis träffa många nära & kära. I januari börjar jag jobba igen. Jag hade gärna varit föräldraledig längre, men vi delar lika på föräldraledigheten, så det blir helt enkelt dags att återgå till jobbet och låta sambon få spendera mer tid med vårt barn. Jag försöker att leva i nuet och inte tänka för mycket på januari. Än är det mycket december kvar..!
Vad gör du i december och vad passar du på att läsa för något?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
