Ielinashylla har uppmärksammat och länkat till min blogg genom att ge min blogg Liebster award. Himla roligt! 🙂 Tanken är att man ska ge vidare priset till fler bloggare, men jag har en hel sida med länkar till litteraturrelaterade bloggar, så jag tycker ni ska titta in där istället. Det finns så himla många bra bokbloggar! 🙂
Den här veckan handlar Tematrio om sommarens favoriter: Berätta om tre bra böcker du läst under sommaren!
Jag har redan berört ämnet och utsett Att komma hem ska vara en schlager som favorit. Jag står fast vid det. Jag blev helt förälskad i språket och berördes av berättelsen om Per Hagman som reser och reser, men inte har något hem…
En annan bok som jag tyckte väldigt mycket om i sommar var Jan Lidbecks Shamanens sång, som är en tankeväckande och gripande satir av ”kriget” mellan Försäkringskassan och sjukvården och hur hårt det kan slå för den som lever med kronisk smärta och ständigt blir ifrågasatt…
Som tredje bok väljer jag Jonas Gardells bok Om Jesus, som alltså handlar om Jesus. För mig var det givande läsning som lärde mig mer och fick mig att bli riktigt fascinerad över Jesus, vem han än var, och hans liv.
Jag vet inte varför jag fortsätter att läsa Ajvide Lindqvist. Jag gillar ju faktiskt inte skräckböcker! I Lilla stjärna tycker jag att det blir alldeles för mycket: det är blodigt, våldsamt och, vilket säkert provocerar många, däribland mig(!), söta flickor som går bärsärk.
I huvudrollerna hittar vi en Theres och en Teresa. Theres är ett psykiskt stört hittebarn med en närmast övernaturlig sångröst och ett absolut gehör. Hennes upphittare förvarar henne och gömmer henne från samhället i sin källare och förtrollas av hennes sång. Det går an så länge hon är ett litet barn, men när hon blir äldre blir hennes upphittare tvungna att hitta på skräckhistorier om världen utanför för att få henne att stanna kvar. Deras skräckhistorier och någonting mer än så får Theres en dag att kallblodigt ha ihjäl dem. Istället blir det Jerry, upphittarnas son, som tar henne under sitt beskydd och även han är förtrollad av hennes musikalitet. De kommer på idén att få hennes musik att nå ut till fler genom att låta henne vara med i Idol.
Teresa är en ensam och mobbad tjej som finner sin tillflykt i dikternas värld. Hon både läser och skriver, men inuti känner hon sig tom och deprimerad. När hon hör Theres sång på Idol talar det direkt till henne och när de dessutom träffas öppnar sig en ny värld, en ny gemenskap.
Det är fler än Teresa som söker upp Theres och hon tycks förstå dem och deras utsatthet och ensamhet. Hennes lösning på problemet är dock inte särskilt gullig: den handlar om att döda.
Det finns element i den här boken som är nästan genialiska. Jag tycker att Ajvide Lindqvist är fantastisk på att skildra utanförskap, men i mitt tycke vrider han det för många varv och det blir för rått. Teresas tonårstrassel griper mig, men skräckinramningen funkade inte för mig.
Boken ”Maggie goes on a diet” av Paul Kramer har debatterats en del den senaste tiden. Boken har inte kommit ut ännu, men marknadsförs som en solskenshistoria om en 14-årig tjej som genom att banta blir en populär fotbollsstjärna. Det som rör upp känslor är att boken är en bilderbok som riktar sig till barn mellan 4 och 8 år.
Det känns såklart knasigt att så små barn ska behöva ta ställning till dieter och fundera kring mat, men jag har faktiskt inte följt debatten särskilt noga. Det som väcker mest känslor hos mig är faktiskt att det finns andra böcker som handlar om banting och status men, som till skillnad från Kramers bok, inte öppet säger sig vilja ”uppmuntra” till viktnedgång. Det är fult när konstiga värderingar kring vikt smygs in i ungdomsböcker. Jag läste en riktigt otäck sådan bok i tonåren, men liksom de flesta tonåringar var jag för smart för att gå på det. Alla kanske inte är så smarta? Kramer är i alla fall ärlig med bokens sensmoral och det gör det lättare för föräldrar och barn att välja eller välja bort boken. Skitlitteratur som Tvillingarna på Sweet Valley High kan dock leverera usla värderingar utan att vuxna vet om det och utan att läsaren hade bett om det. Usch!
Det goda inom dig är en kort liten roman som trots sitt ringa sidantal lyckas förmedla flera tragiska händelser och tuffa livsöden. Huvudpersonen är en medelålders kvinna, Marion, som bosatt sig på Nya Zeeland (precis som författaren själv, faktiskt!) efter ett uppbrott med sin före detta man. Livet tycks gå lite på tomgång, när så den autistiske pojken Ika kommer in i hennes liv. Han tycks komma från en miserabel tillvaro med misshandel och vanvård, men hos Marion får han den kärlek han kanske aldrig har fått och han börjar blomma ut. Men hur länge kan han stanna?
Precis som att Ika behöver Marion, behöver Marion Ika, men han väcker smärtsamma minnens hos henne och en del av boken är också en tidsresa till hennes barndom och våldsscener som ett barn inte ska behöva se. Det smärtsamma slutar inte där. Marion minns också en annan svår episod, som inträffade precis när hon ensam kommit till Nya Zeeland – ett märkligt möte som ledde fram till ytterligare en konfrontation av svåra känslor.
Jag tycker att det blev lite för mycket och lite för spretigt. Visst är det fint skrivet och gripande, men någonstans tror jag att Olsson hade vunnit på att koncentrera sig på en av händelserna. Jag tyckte det blev lite svårt att ta till sig.
Tematrio är tillbaka! Det är så kul med Tematrio, för då har man anledning att rota i sitt arkiv med boktips och kan plocka fram böcker som är himla läsvärda, trots att de inte är helt nya. Det finns många böcker av den sorten!
Den här veckan är temat skolmiljöer: Berätta om tre böcker som utspelar sig i skolmiljö!
Genast poppar det upp olika titlar som utspelar sig på internatskolor, men en som faktiskt utspelar sig i en ”vanlig” skolmiljö är ungdomsboken Jag vill ha ett liv, som handlar om en tjej med ADHD. När hon har svårt att fungera i klassrummet blir hon avstängd från att gå kvar. Boken väcker många känslor och jag tror att den är väldigt bra att diskutera i klassrummen.
En internatskolebok är den fängslande Den hemliga historien, som handlar om ett gäng skolungdomar som skapar sina egna regler och normer. När det blir slitningar i gruppen gör de därför något så obegripligt som att mörda den i gruppen som upplevs som besvärlig.. Det är en ganska skruvad bok, men den är både spännande, välskriven och tankeväckande.
Som tredje bok väljer jag ytterligare en bok som utspelar sig på en internatskola. I Dead Poets Society får vi följa ett gäng pojkar och deras personliga utveckling när de får en ny lärare som pushar dem till att våga bestämma över sina egna liv.
Jag har i flera inlägg hyllat Penguins framsidor. De ger ofta ut klassiker i nya, snygga utgåvor och ibland med oväntade designsamarbeten. Nyligt lanserade de t.ex. böcker med framsidor av flera kända tatueringskonstnärer (Penguin Ink).
Därför är jag jätteglad att Bonnier också har hakat på och ger ut klassiker i extra snygga utgåvor. På deras Facebooksida, Bokklassiker, kan du ser mer av projektet. Nu närmast kommer några titlar på temat romantik och åtrå: Emma – Jane Austen, Älskaren – Marguerite Duras, Den franske löjtnantens kvinna – John Fowles och Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg, ut i snygga pocket med framsidor ritade av Petra Börner. Jag gillar de verkligen! Och Den allvarsamma leken alltså! Det är ju verkligen min favoritbok, så om du inte har läst den än kanske det är dags att slå till och köpa den i pocket nu? 😉
I Den nya gröna vågen delar Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand med sig av några goda exempel på hur ny teknik och nytänkande kan bidra till en grönare värld. Inom ”hållbar utveckling”-genren finns det en hel del dyster läsning och därför välkomnar jag verkligen den här typen av böcker som trycker på att utvecklingen också går framåt och att det händer mycket positivt som gör det möjligt att minska energiförbrukningen och bidra till en mer hållbar utveckling utan att för den sakens skull gå tillbaka till ett liv utan bekvämligheter.
Jag får verkligen känslan av att Wetterstrand vill kasta omkull eventuella fördomar om att ett ”grönt” liv skulle handla om 70-talets gröna vågen-rörelse, när människor flyttade ut på landet med idéer om självhushållning och liv i enkelhet. Istället för lantliv har Wetterstrand mycket att säga om stadsliv. Hon berättar om bilpooler, videokonferenser och kollektivtrafik och skriver ingenting om sådant som kan upplevas som tjatigt, ouppnåeligt eller bara gammalt: källsortering, ett liv utan bil…
Jag både gillar och ogillar boken. Jag gillar Wetterstrand som person och politiker, så därför är det svårt för mig att kritisera boken. Men jag tycker faktiskt att den inte är särskilt vasst skriven. Framför allt är allting väldigt kortfattat. Jag vill veta mer! Ibland kastar hon bara ur sig en åsikt eller en kommentar utan att alls utveckla den. Bland annat skriver hon på ett ställe att hon inte är säker på e-bokens framtid. Men vad menar hon med det?
För egen del tyckte jag att just den kommentaren var lite lustig, för jag läste boken som just e-bok. Så kan det gå!
I det stora hela är det en inspirerande och positiv bok. Det är kortfattat och lättläst, men det passar säkert den som inte är så nördig som jag och vill veta mer hela tiden.
Nu går det bra att rösta på Veckorevyn Blogawards 2011. Utmärkelsen måste nog räknas som det största bloggpriset i Sverige och bland nomineringarna finns de riktiga giganterna (däribland en av mina favoriter: UnderbaraClara!). Utan att antyda att de nominerade inte förtjänar det (för det menar jag inte!) måste jag säga att det är lite tråkigt att ingen bokbloggare finns i kategorin Årets kulturblogg (om man inte ska räkna Carolina Gynning som författare, men hon är nog mest nominerad i egenskap av konstnär).
Veckorevyns läsare är förmodligen unga och trendmedvetna. De är kanske mer intresserade av populärkultur som den nyaste musiken, de senaste modetrenderna och foton som kan spegla deras liv. Kanske är de mindre intresserade av litteratur och ser det som lite nördigt. Det tycker jag är synd! Det skulle vara jätteroligt om det till något annat år svävade in en cool, inspirerande och duktig bokbloggare på Blogawards nomineringslista. Själv är jag troligast 1) för gammal 2) bosatt för långt från Stureplan för att vara aktuell, men nog måste det finnas massor av bokbloggare som skulle kunna få pris för årets kulturblogg?! Ge mig lite tips!
… Tills vidare följer jag Forma Books Blog Award. Det ska bli spännande att se vem som vann i år!
Foto: Svilen Milev/stock.xchng
