Jag matar på med en till Tematrio, eftersom jag ligger lite efter… Den här veckan inspireras Tematrio av den stundande bokmässan och har därför temat ”Tre länder, ett språk” (bokmässans tema för i år): Berätta om tre tyskspråkiga romaner, novellsamlingar, grafiska romaner, barnböcker, lyriksamlingar etc du läst (eller har lust att läsa)!
Det här blir såklart knivigt, för jag läser sällan något tyskspråkigt. I mitt arkiv hittar jag tre böcker varav två inte alls hör till mina favoriter.
Fritt fall gör dock det! Det är faktiskt en fantastiskt fin liten bok: ett typexempel på vad jag gillar. Här vävs allt ihop snygg och språket är perfekt och varje ord noga avvägd. Berättelsen kretsar kring en man som känner sig pressad att begå mord eftersom han tror att hans son är kidnappad och att utpressarna kräver att han röjer en man ur vägen.
Ja. Sedan var det inget mer tyskt att tipsa om härifrån..!
Några böcker jag vill läsa är i alla fall Corpus Delicti, som Lyran själv tipsar om och som är skriven av samma författare som till Fritt fall, Juli Zeh. Den kan ju ommöjligen vara dålig. 🙂
En annan bok som jag vill läsa är Johann Wolfgang von Goethes Den unge Werthers lidanden. Dels för att en vän till mig tyckte att den var oväntat bra och sedan borde jag faktiskt läsa mer klassiker (och tyska böcker, uppenbarligen!).
Dags för en ny Tematrio! Den här veckan är uppdraget att berätta om tre av dina favoritklassiker!Lyran, som hittar på alla Tematrioutmaningar, tycker själv att det är ett svårt tema, och, ja, jag kan bara hålla med…
En av mina absoluta favoritförfattare är dock Hjalmar Söderberg, så för mig är det självklart att välja något av honom. Jag gillar allt! Men den här gången tipsar jag nog faktiskt om Doktor Glas, som jag tycker är särskilt tankeväckande och berörande. Och välskriven, såklart!
En annan klassikerfavorit är Kejsarn av Portugallien som är så himla fin. Den handlar om en ”galen” man, som faktiskt inte beskrivs som en galning att skratta åt, utan beskrivs som precis den person han är: en pappa med en enorm kärlek till sin förlorade dotter.
Som tredje bok väljer jag samlingsvolymen Tusen och en natt, för att den är så fascinerande som den är, kanske mer ur ett historiskt perspektiv, än om man enbart bedömer de sagor verket består av.
Snart kommer sista delen i Stefan Tegenfalks deckartrilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag tyckte att den första delen, Vredens tid, var lite sådär, men med del två, Nirvanaprojektet, drogs spänningen verkligen upp. Den 22:a september kommer del 3: Den felande länken.
Jag har aldrig förstått mig på språkpoliser. Det känns så futtigt att rätta ”språkfel”, som om språkpolisen skulle ha varit en svensklärare med rätt att klappa sina ”elever” på huvudet. Trams! Språk är dynamiskt och föränderligt. När jag läste Hemsöborna, som har ca 125 år på nacken, kändes det som att läsa en bok på ”utrikiska”. Ingen människa talar som i den boken! Ingen skriver som Strindberg heller. Språkpolisers önskan att konservera språket pekar mer än något annat på att de inte förstår vad språk och kommunikation handlar om. Att uttrycka sig i ord handlar inte om att följa regler – det handlar om att göra sig förstådd.
Med det sagt tycker jag att boken Vart är vart på väg? känns som en väldigt intressant bok. Boken är skriven av Siv Strömquist som är docent i nordiska språk. Den ger svar på frågor som: Hur böjer man ett lånord som body? Varför skriver vi Wagneropera med stor bokstav men falukorv med liten? Varför är en människa lång men en snögubbe hög? Varför kan inte folk hålla reda på skillnaden mellan var och vart? Heter det större än jag eller större än mig?
En bok för både språkpoliser och anti-språkpoliser som jag själv. 😉
Idag är det så årsdagen för 11:e september-attacken, 10 år. Jag minns den dagen väldigt väl. Jag var 14 år och kom hem från skolan när jag fick veta att det hänt ett terroristdåd, men ingen verkade ha något grepp om vad som hänt. TV:s rapportering bara pågick, men det de rapporterade var för oerhört. Där bodde jag, på en helt annan kontinent än där attacken inträffade, men ändå kändes det nära. Jag minns att jag skulle åka till ridskolan och jag funderade på om det skulle bli världskrig nu. Så blev det inte. Inte är just jag den som har påverkats hårt av händelsen, men vårt samhälle har ju ändå, trots allt, förändrats mycket sedan den dagen vi påmindes om hur sårbara vi kan vara.
Hur som helst. Jag tänkte tipsa om en bok som anknyter lite till 11:e september-attacken: Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Boken handlar om 11-årige Oscar, som har förlorat sin pappa i samband med 11:e september. Jag tycker otroligt mycket om den boken, inte minst för att den är så fascinerande skriven.
Igår damp det ned två recensionsexemplar i brevlådan (den ena, den tunnare av dem(!), var jag i och för sig tvungen att hämta ut på postutlämningen av någon anledning). Spännande! Den ena är en fortsättning på böckerna om Fry och den andra är ytterligare en bok i förlaget 2244:s utgivning. Jag är väldigt nyfiken på Livet börjar på fredag av Ioana Pârvulescu. Om du är nyfiken över vad jag tyckte om 2244:s första utgivna bok, Bastarden från Istanbul, så skrev jag om den här om dagen. 🙂
Bastarden från Istanbul är inte bara Elif Shafaks första bok översatt till svenska, utan också förlaget 2244:s första utgivna bok. Förlaget är specialiserat på litteratur från området runt Röda havet, ett område som för mig är närmast en vit fläck på den litterära kartan. Faktiskt är väl Orhan Pamuk just den enda jag har läst från det här området. Shafak rör sig i en annan genre än Pamuk, men Bastarden från Istanbul säger, precis som Pamuks böcker, något om det turkiska samhället och livet i Istanbul. Liksom Pamuk har Shafak för övrigt åtalats för att genom sitt skrivande ha förlolämpat republiken Turkiet (åtalet är nedlagt för Shafak, Pamuk blev till slut dömd).
Jag tycker väldigt mycket om Pamuk och nu tycker jag också väldigt mycket om Shafak. Boken är både humoristisk och intelligent och kretsar kring två unga kvinnor: Asya, som bor i Istanbul med ett helt gäng excentriska, kvinnliga släktingar, och Armanoush, en amerikanska vars pappa är armenier. Vägarna korsas när Armanoush bestämmer sig för att resa till Istanbul för att lära sig mer om sina rötter. Hon reser till Istanbul med vaga idéer, delvis baserade på de åsikter som armeniska vänner på ett internetforum har delat med sig av om turkar och deras förtryckt mot armenier, om hur staden och dess invånare kommer att vara. Förvånat kommer hon till ett land och en familj där somliga bär slöja och talar med djinner, somliga har kortkort kjol och jobbar som tatuerare. Allt och alla tycks rymmas här. Frustrerat inser hon dock att ingen tycks känna till något om folkmordet av armenier och turkarnas förtryck, men hon inser också att det inte bara handlar om att Istanbulbor förnekar det som skett, utan också om en önskan att gå vidare.
Boken kretsar inte bara kring frågorna om hur minoriteter behandlas och har behandlats i Turkiet, utan också om vad som kan förnekas inom en familj. Boken är både smärtsam och glad om vartannat och den är väldigt välskriven. Trots att den behandlar viktiga frågor och handlar om mörka hemligheter är den förvånansvärt rolig och lättillgänglig. Shafak är en av Turkiets största författare och jag kan bara hoppas att fler av hennes titlar kommer att översättas till svenska. Jag hoppas också att många kommer att läsa boken och att den kommer att väcka ett större intresse för litteratur som har ett annat ursprung än skandinavisk eller amerikansk. Jag är i alla fall oerhört nyfiken på vad 2244 kommer att ge ut härnäst.
Morgan Alling känner jag igen redan från hans tidiga karriär, som programledare för sommarlovsprogrammet Tippen, men det är inte mycket jag har vetat om hans liv och bakgrund innan jag läste hans biografi, Kriget är slut. Kriget är slut tar sin början när Alling i 4-årsåldern bor tillsammans med sin lillebror hos deras biologiska mamma, som är alkoholiserad och lever ihop med en kriminell och våldsam man. Boken slutar när Alling är tonåring och går på scenskolan. Vilken biografi! Vilken resa!
Den trassliga bakgrund, som Alling smärtsamt, utan att bli sentimental, målar upp, berör och hans revanschlust och starka drivkraft att komma in på teatern gör mig alldeles glad.
Alling berättar om hur han bytte skola och flyttade omkring under sina första skolår och hur han, genom det, lärde sig att blixtsnabbt känna av nya grupper för att hitta sin roll. Han spelade när han presenterades för fosterfamilj efter fosterfamilj och han tog ofta rollen som klassens clown, och låtsasramlade, även om det gjorde ont, för att få folk att skratta och tycka om honom. Allt är lite av ett skådespel och ett rollsökande. Han skriver:
”Hela mitt liv har jag sökt uppmärksamhet. Se mig! Älska mig! Jag har spelat teater så fort jag har öppnat en kylskåpsdörr – för då tänds en lampa.”
Som läsare kan man se det framför sig. Ja, man fängslas verkligen av berättelsen. Alling berättar öppet om många tunga saker: misshandel, övergrepp och taskiga hemförhållanden, men han vänder det också till sin styrka. När folk envisas med att berätta för honom hur svårt det är att komma in på teaterhögskolan så blir han inte nedslagen – han antar utmaningen. Och kommer in!
Jag tycker att det här var en fantastisk läsning. Vilket liv! Vilken styrka! Det är ingen bok som man skrattar sig igenom precis. När man lägger den ifrån sig tar man framför allt med sig känslan av att allt i livet är möjligt och att alla kan uppfylla sin dröm. Det är verkligen inte illa. Det här gillade jag!
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill ta del av skådespeladen Morgan Allings fascinerande levnadshistoria och imponeras av hans driv och revanschlusta.
Betyg: 5 scenskolor av 5.
Om Kriget är slut och Morgan Alling
Morgan Alling (född 1968) är en svensk skådespelare, manusförfattare och regissör. Han studerade vid Teaterhögskolan i Malmö mellan 1987 och 1990 och blev sedan rikskändis när han tillsammans med den forne klasskamraten Lasse Beischer gjorde sommarlovsprogrammet Tippen för SVT 1993-1994. Alling har medverkat i en lång rad film- och TV-produktioner och medverkat som såväl skådespelare som regissör i många teaterproduktioner. 2009 var han värd för Sommar i P1 och höll ett mycket omtyckt sommarprat om sin uppväxt. Morgan Alling har en fansida på Facebook, en hemsida, twittrar på @morganalling och instagrammar på @morganalling.
”När Morgan Alling skildrade sin tuffa barndom i radioprogrammet Sommar år 2009 blev gensvaret enormt. Kanske för att ingen hade anat att den glada, spexande, populära skådespelaren hade en annan sida. Att det bakom skratten även fanns en stor sorg.
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och fyllgubbarna.
Men till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.
Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav, och teatern som blev Morgans nya hem.
Kriget är slut är en gripande skildring av ett maskrosbarn som inte bara klarade sig utan har lyckats vända motgångarna till en styrka. Med stor detaljrikedom och tidsatmosfär tecknar Morgan Alling ett porträtt av en pojke som överlever tack vare sin humor och sin längtan efter revansch.”
Medvetenheten om matens bidrag till utsläpp av växthusgaser, och det enorma slöseri det innebär att kasta mat, är idag ganska stor. Mat & klimat är en bok som nog öppnat ögonen hos många och efter den har det kommit flera kokböcker som tipsar om hur man kan ta tillvara på rester och/eller laga mat på ett klimatsmart sätt. Den senaste boken på temat är Fester med rester, som tipsar om hur man tar till vara det som finns i kylen och piggar upp mat som ser lite ”trött” ut. Jag gillar verkligen idén!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
