Om man inte är så imponerad av Nobelpriset i litteratur ;), så finns det faktiskt andra litteraturpris att intressera sig för, som t.ex. Bokbloggarnas litteraturpris. Är du bokbloggare kan du nominera hur många titlar du vill som har getts ut under året och du har fram till 31:a december på dig! Jag funderar som bäst faktiskt… Jag är ju tyvärr inte bäst i världen på att läsa nya böcker, men någon bra titel ska jag nog vaska fram. Cirkeln var faktiskt riktigt bra!
Att Svenska Akademien har fått en ny ledamot i Tomas Riad, språkvetare, är nu en gammal nyhet. Jag har inte så mycket att säga om det. När det gäller Svenska Akademien känns det just nu mer spännande att se vem Svenska Akademin har utsett till årets Nobelpristagare. Jag har absolut ingen aning! Jag brukar aldrig ha läst en Nobelpristagare innan pristagaren har tillkännagivits, så det är såklart svårgissat för min del. Frågan om vem som blir årets vinnare är förresten veckans Tematrio. Jag tror jag hoppar över att svara faktiskt… Jag är inte tillräckligt finkulturell för att komma upp med bra förslag. 😉
Ändå! Ändå är det ju faktiskt väldigt spännande!
Vem tror du får Nobelpriset i litteratur i år?
Vad gäller kemipriset hoppas jag att det inte går till någon av de spektroskopister som förhandstippats. Kanske har jag en chans om några år om ingen annan belönas. 😉 Skojar bara! Jag har inte precis de ambitionerna…
Nobelpriset i litteratur tillkännages på torsdag och Nobelpriset i kemi tillkännages imorgon.
Några av mina Nobelpristagarfavoriter är för övrigt Orhan Pamuk (Oskuldens museum är bland det bästa jag läst!), J.M. Coetzee (Onåd), Selma Lagerlöf (Kejsarn av Portugallien) och William Golding (Flugornas herre). Mario Vargas Llosa var också över förväntan, måste jag säga. Tant Julia och författaren var riktigt bra!
Jag har noterat att en ny biografi om Marilyn Monroe har kommit ut på svenska: Marilyn Monroe – Fragment (red. Stanley Buchtal och Bernard Comment, översättning Marianne Öjerskog). Men själv känner jag nog faktiskt att Joyce Carol Oates helt skönlitterära bok, Blonde, med Marilyn Monroe i huvudrollen känns mer intressant. Inte läst den ännu? Gör det!
I förra veckans Boklördag i DN listades 2000-talets bästa svenska romaner, framröstade av diverse kritiker, författare, kulturskribenter och förläggare. Jag blev glad av att hitta en av mina favoriter, Montecore, på plats 5. Khemiris lekfulla språk är helt oslagbart. Jag tycker han är den absolut mest nyskapande och intressanta svenska författaren hittills under 2000-talet. En annan titel som platsar väldigt väl på listan är Åsa Lindeborgs bok om sin pappa, Mig äger ingen (plats 4). Två andra titlar som jag faktiskt har läst på deras lista är Pölsan och Ett annat liv. Båda är böcker som jag skulle kategorisera som bra, men de är inga favoriter hos mig. De övriga 6 titlarna tar jag med mig som boktips, inte minst vinnaren, Sara Stridsbergs Drömfakulteten.
Men bäst under 2000-talet alltså… Om jag fick vara med och bestämma skulle nog både Montecore och Mig äger ingen finnas med någonstans på topp 10. Det skulle nog faktiskt bli såhär:
1. Människor helt utan betydelse – Johan Kling. Ingen tvekan! Det är otroligt fin liten bok om en melankolisk dag i en ung mans liv. Han jobbar som frilans i medievärlden och har precis förlorat ett viktigt uppdrag. Nu vet han inte ens om han och hans flickvän har någon framtid ihop. Boken känns Hjalmar Söderbergsk – varje ord sitter där det ska.
2. Mitt första liv: den gudarna älskar dör inte – Bodil Malmsten. Ingen skriver så precist och perfekt som Malmsten. Jag kunde knappt välja vilken av hennes 2000-talsböcker som jag gillar mest, men till slut föll valet på hennes biografi. Det är en otroligt gripande bok.
3. Montecore: en unik tiger – Jonas Hassen Khemiri. Som sagt!
4. Gregorius – Bengt Ohlsson. För att jag älskar Hjalmars Söderbergs böcker, inte minst Doktor Glas. 😉 Nja. Det är faktiskt en bok som står bra för sig själv, även om den kretsar kring Gregorius i Söderbergs roman. Obehaglig, på ett bra sätt, och välskriven!
5. Håpas du trifs bra i fengelset – Susanna Alakoski. För att den säger något viktigt om hur vi ser på varandra och hur vi behandlar varandra. Om klassfrågan, att leva med en narkoman och att hamna i fängelset.
6. Att komma hem ska vara en schlager – Per Hagman. Språket bjöd först lite motstånd, men sedan ramlade jag dit totalt. Språkligt lekfull bok om att flytta runt och att ha många bekanta men inget riktigt umgänge.
7. Ett ufo gör entré – Jonas Gardell. Om att växa upp och att göra upp. Smärtsamt lätt att känna igen sig!
8. Kan du säga schibbolet? – Marjaneh Bakhtiari. Roligt och tankeväckande om fördomar och hur vi kategoriserar in varandra i olika fack. En otroligt bra inläst ljudbok, för övrigt.
9. Mig äger ingen – Åsa Linderborg. Redan nämnd. 🙂
10. I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell. Förmodligen den bästa ungdomsboken hittills under 2000-talet! Om att vara ung och att ha en mamma som är sjuk i cancer.
Några riktiga guldkorn föll bort från listan… Som alltid!
Leif GW Persson är nu aktuell med en biografi: Gustavs grabb. För många är nog Leif GW Persson mest känd från Efterlyst på TV, men för mig är han egentligen bara ett namn. Sedan dök han plötsligt upp som en av huvudpersonerna i Unni Drougges Bluffen (och han målas inte upp som en särskilt trevlig person i hennes deckare!). Man kanske borde läsa hans biografi och skaffa sig en mer nyanserad bild av honom som person. 😉
Skämt åsido handlar det inte bara om Bluffen. DN hade en intervju med Leif GW Persson här om veckan och den väckte mitt intresse. Han verkar ha levt ett tufft liv!
Det har gått himla trögt för mig med läsandet den senaste tiden och det gäller såväl de vanliga pappersböckerna som e-böcker och ljudböcker. Ljudböcker är något jag brukar ha med mig när jag är ute och springer, men höstförkylningar och tidsbrist har inte medgivit så mycket löpning i höst. Nu har jag i alla fall lyssnat mig igenom Gösta Ekmans uppläsning av Tage Danielssons mytologi. Det är en bra uppläsning och en kul liten bok, även om jag, som ibland kanske är lite väl politiskt korrekt (kan man vara det?) stör mig på hur heteronormativ den är…
Nåväl. Det ska man nog inte haka upp sig på. Det är mestadels en bra och rolig ljudbok. I huvudrollen hittar vi gudar och gudinnor som nästan trängts bort av människorna. Finns gör de dock! Episoderna i boken handlar för övrigt inte bara om diverse gudar och gudinnor och deras upptåg (vrida lite på jordens axel och sådant…) utan såklart också om människorna: typiska svenskar, politiker…
Roligt och avkopplande faktiskt!
Jag ligger lite efter med Tematrio… Bokmässan har faktiskt redan varit. 🙂 Men förra veckan var temat alltså: Berätta om tre saker du gillar med Bokmässan alternativt om tre saker du planerar att göra på denna Bokmässa.
Det enda jag kan svara på detta är att jag aldrig har varit på någon Bokmässa, så det enda jag kan uppskatta, egentligen, är att det pratas mycket mer böcker överallt i medierna och såklart på bloggar. Väldigt många tar chansen att synas under just Bokmässan. T.ex. delades Iris ljudbokspris ut just under Bokmässan. Sådana event hade jag gärna varit med på. Annars vet jag just inte om Bokmässan är min grej. För mig är litteratur ett intresse som är skönt just för att det inte kräver så mycket engagemang. Böcker är något jag läser när jag har en stund över, inte något som jag nödvändigtvis vill mingla kring eller lyssna på diskussioner om.
Har ni läst/lyssnat på deckaren Bluffen förresten? De inledande kapitlen utspelar sig kring/under en Bokmässa…
Jag har under en tid haft som projekt att läsa ut och lämna tillbaka alla biblioteksböcker som börjar finna ett permanent hem hos mig samt att läsa ut de recensionsexemplar som också stått i hyllan mer eller mindre länge. Det har gått ganska bra, men nu är utflödet från min bokhylla minst sagt mindre än inflödet…
Här om veckan hade vi bokcirkelträff och bestämde oss för att läsa Niceville (Mitt förslag! Jag har velat läsa den länge) och Drottningen vänder blad (för att somliga i bokcirkeln tycker att vi bara läser deprimerande böcker… ;)), så dessa är på väg in i hyllan (ska bara hämta dem på bibblan…).
Den senaste tiden har jag också fått en intressant ljudbok om en ung kvinna som kommer till Sverige efter Andra världskriget och en ungdomsbok med titeln Söta pojkar är bara på låtsas (väldigt tonårig titel! Jag hoppas/tror att den återupplivar minnen av hur livet var på den tiden). Jag har också av eget intresse köpt en fet fackbok om fysikalisk cellbiologi (oväntat tråkig! Hur kan man göra en bok med ball-and-stick-modeller i gråskala?!) och, helt crazy, en supertjock bok av Murakami! Jag gillar ju inte ens Murakami? Hur tänkte jag? Vet ej. Den blir nog inte läst på ett tag…
Under Bokmässan delades Iris ljudbokspris, som jag har skrivit om tidigare, ut. Av de nominerade har jag själv bara lyssnat till Unni Drougges Bluffen, som jag hade lite blandade åsikter om. Det var dock min uppläsarfavorit Morgan Alling som vann årets pris för sin författaruppläsning av biografin Kriget är slut. Jag läste den helt nyligt och tyckte att den var gripande och, faktiskt, väldigt inspirerande. Den är en stark berättelse om en kille som inte låter sig tryckas ner, utan som verkligen satsar allt på att bli skådespelare, trots att han har haft en trasslig bakgrund. Jag tror mig verkligen veta att den här boken är en värdig vinnare till det här ljusbokspriset. Läs/lyssna på den!
