Jag fick två ljudböcker i veckan och jag ser verkligen fram emot att lyssna på dem. Det är en deckare av Karin Alfredsson (svenska Deckarakademins debutantpris!) och en delvis självupplevd bok om hedersproblematiken, så gissningsvis är det två helt olika typer av böcker. Åh, ge mig jullov!
Har ni sett att SVT i år har en ”vuxenjulkalender” med bl.a. Nina Hemmingssons figurer? Den heter Rim & reson och är inte särskilt julig… Men såklart precis så träffsäker som man kan vänta sig. Jan Stenmark är också med och han är en av få serietecknare som jag faktiskt äger en bok av. 🙂
Idag har jag för övrigt varit på bibblan och hämtat hem några av Nina Hemmingssons böcker. Jag hade tänkt låna dem för länge sedan, men då lyckades jag pricka in just en av de få dagar då biblioteket hade stängt.. :/
Jag är ovan vid att läsa poesi, men nu har jag gett mig i kast med Tomas Tranströmersamlingen Dikter och prosa 1954-2004. Efter att ha läst en dikt om dagen har jag först och främst läst ut Tranströmers debutbok, 17 dikter. Jag kan inget om versmått och lägger ingen större möda i att tolka metaforerna, men jag har behållning av boken ändå. Det är faktiskt lätt att läsa Tranströmer rätt upp och ner, eftersom han så ofta använder naturen i sina liknelser och dessa scener är lätta att se framför sig. Ja, jag gillar det faktiskt!
Jag har alltid tyckt att språket är oerhört viktigt i böcker och i otroligt många av mina favoritböcker är det språket som jag har fastnat för: jag älskar lekfullt språk, exakt avvägda ord, enkelt språk, så det är egentligen förvånande att jag inte har läst särskilt mycket poesi. Min favorit bland de 17 dikterna är faktiskt den första, preludium. Jag gillar den från första meningen:
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Skönt att vara på banan! Det här är exakt avvägt, enkelt och uttrycksfullt.
Karin är den lyckade läkaren som, utöver sitt gynekologjobb, jobbar ideellt på en hemlig mottagning för papperslösa. När arbetsdagen är slut har hon en jämställd man och två barn att komma hem till i villan i förorten. Utåt sett ser hon osjälvisk ut och framstår som mycket lyckligt lottad, men hela fasaden börjar spricka sönder när hon träffar Katarina. Katarina kommer till den hemliga mottagningen med lunginflammation och hon berättar att hon arbetar som hushållerska hos en familj som inte precis behandlar henne väl. Karin bestämmer sig för att hjälpa Katarina genom att låta henne bo hos henne, men vad hon inte har förstått är att Katarina inte vill se sig som ett offer i behov av hjälp. Så fort hennes lunginflammation har läkt ut vill Katarina börja arbeta hos Karin med familj, vilket hon också gör. Till skillnad mot Karin har Katarina nu tid för att läsa läxor med barnen, baka och laga mat och allt annat som Karin tror sig behöva göra för att vara en bra mamma. Katarina börjar bli ett hot och också en påminnelse om hur oerhört svårt det är att hjälpa någon annan och att överbrygga klassklyftor och ojämlikheter. Karin har plötsligt blivit en av alla de som utnyttjar fattiga som svart hemhjälp och alla hennes tafatta försök att närma sig Katarina som vän slutar egentligen bara i att det blir fler och fler slitningar i familjen.
Jag tycker att ämnet är viktigt och boken är både lättläst och tankeväckande. Samtidigt trivs jag inte helt med berättelsen. Det är så lätt att ”köpa sig fri” från alla jobbiga ojämlikheter som vi kan ställas in för. För en del känns det förmodligen lättare att skänka någon hundring till ett fadderbarn än att vidga sina vyer genom att umgås över klassgränser och kulturer. Det är så lätt att gå förbi en hemlös utan att titta, men så enkelt att trycka på gilla-knappen till ”Vi gillar olika!” på Facebook. Men varför skulle det vara fult att försöka göra det man kan? Karin lever i en skyddad värld i sin villaförort, men gör sitt bästa för att göra skillnad genom att jobba timtals på en klinik för papperslösa. Det är väl bra? Ändå framställs hon som en bitch, omöjlig att sympatisera med. Berättelsen tar en vändning mot slutet och Karin framställs som lite mer mänsklig. Tur! Jag tycker ändå att boken har en tveksam sensmoral och den gjorde mig lite besviken.
Ond kemi, som jag har skrivit om tidigare i år, har belönats med Pi-priset, som delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien och Fri Tanke förlag. Priset delas ut till svenska populärvetenskapliga böcker som är inspirerande och håller hög pedagogisk kvalité. Kul att en kemibok har belönats i år!
Fler filmatiseringar är att vänta den närmsta tiden. Nästa år kommer nämligen filmatiseringen av Extremt högt och otroligt nära på bio med bland andra Tom Hanks och Sandra Bullock. Undrar just hur boken om Oscar, som har förlorat sin pappa den 11:e september, gör sig på film. Det jag fastnade för mest i boken var lekfullheten i språket och berättandet och det fångar man ju inte så lätt på film dårå.
En av alla grejer som är kul med att vara bokbloggare är att man ibland erbjuds recensionsexemplar. Själv har jag dessvärre inte så mycket tid för läsning som jag skulle önska, så jag kanske egentligen inte har så stor glädje som många andra av denna möjlighet (jag beställer sällan/aldrig recensionsex och tackar ofta(st) nej till recensionsex om jag blir erbjuden), men de gånger jag trots allt har ett recex i handen så känns det alltid himla kul att vara bland de första att läsa. Jag är ju annars en biblioteksbesökare av stora mått, så jag är inte den som brukar läsa titlar när de är nyutkomna.
För andra, som också tycker det är kul att vara ”först” med att läsa böcker så kan jag tipsa om Booked. Booked är en ny tjänst där medlemmar kan förhandsboka nya titlar. När boken kommer ut delas de ut efter ”först till kvarn”-principen och som enda betalning krävs att man inom en månad ger boken ett omdöme på sin blogg eller på sociala medier (Twitter, Facebook).
Idén är genialisk! Varför har ingen kommit på tanken tidigare? Med en sådan här sida blir böcker lästa av folk som har tid/lust att läsa och förlagen får billig marknadsföring. Det är inte alla förlag som är med på tåget, men många är väldigt duktiga på att marknadsföra sig på sociala medier och bloggar och gissningsvis är det ett väldigt bra drag. Att marknadsföra på ”klassiskt” sätt (t.ex. recensionsexemplar till journalister) har naturligtvis inte spelat ut sin roll, men marknadsföringen på nätet kan vara nog så effektiv. För egen del litar jag ju oerhört mycket mer på vänner och bekantas omdömen än journalisters, bland annat av den anledningen att de verk, som journalister läser, inte sällan är smala och svåra och knappast tilltalar mig och andra som saknar högskolepoäng i litteraturvetenskap.
Jag gillar verkligen sociala medier och ny teknik (jag är ju trots allt ingenjör ;), så jag hoppas att Bookeds idé funkar i praktiken.
Vampyrböcker (-filmer, -serier…) är otroligt populärt och veckans Tematrio behandlar just detta ämne: Berätta om tre böcker som handlar om vampyrer eller andra övernaturliga varelser!
Så fiffigt att jag endast har läst tre vampyrböcker..!
Min första vampyrbok läste jag för ett antal år sedan och det råkade bli klassikern (i genren): Samtal med vampyren av Anne Rice. När jag läste boken kändes den väldigt speciell och annorlunda. Kan man skriva om utanförskap på ett mer tillspetsat sätt än genom att skriva om vampyrer? Boken är en intervju med en vampyr och behandlar bland annat en komplicerad kärlekshistoria.
Sedan läste jag Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist och blev åter imponerad över hur berörande det går att skriva om utanförskap, ensamhet (och mobbing) genom att skriva om vampyrer. Riktigt bra bok!
Min tredje (och senaste) vampyrbok är tantsnusk/tonårsboken Nattens lekar, som jag inte riktigt fastnade för.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag är ovan vid att läsa poesi, men nu har jag gett mig i kast med Tomas Tranströmersamlingen Dikter och prosa 1954-2004. Efter att ha läst en dikt om dagen har jag först och främst läst ut Tranströmers debutbok, 17 dikter. Jag kan inget om versmått och lägger ingen större möda i att tolka metaforerna, men jag har behållning av boken ändå. Det är faktiskt lätt att läsa Tranströmer rätt upp och ner, eftersom han så ofta använder naturen i sina liknelser och dessa scener är lätta att se framför sig. Ja, jag gillar det faktiskt!
Karin är den lyckade läkaren som, utöver sitt gynekologjobb, jobbar ideellt på en hemlig mottagning för papperslösa. När arbetsdagen är slut har hon en jämställd man och två barn att komma hem till i villan i förorten. Utåt sett ser hon osjälvisk ut och framstår som mycket lyckligt lottad, men hela fasaden börjar spricka sönder när hon träffar Katarina. Katarina kommer till den hemliga mottagningen med lunginflammation och hon berättar att hon arbetar som hushållerska hos en familj som inte precis behandlar henne väl. Karin bestämmer sig för att hjälpa Katarina genom att låta henne bo hos henne, men vad hon inte har förstått är att Katarina inte vill se sig som ett offer i behov av hjälp. Så fort hennes lunginflammation har läkt ut vill Katarina börja arbeta hos Karin med familj, vilket hon också gör. Till skillnad mot Karin har Katarina nu tid för att läsa läxor med barnen, baka och laga mat och allt annat som Karin tror sig behöva göra för att vara en bra mamma. Katarina börjar bli ett hot och också en påminnelse om hur oerhört svårt det är att hjälpa någon annan och att överbrygga klassklyftor och ojämlikheter. Karin har plötsligt blivit en av alla de som utnyttjar fattiga som svart hemhjälp och alla hennes tafatta försök att närma sig Katarina som vän slutar egentligen bara i att det blir fler och fler slitningar i familjen.
