Jag gillar verkligen uppväxtskildringar, men då jag är född i slutet av 80-talet har jag fram till nu aldrig kommit över någon uppväxtskildring som kan pricka in tidstypiska detaljer som jag själv kan känna igen från min uppväxt. De flesta uppväxtskildringar (som den nyligt utlästa Radhusdisco) vinner istället igenkänningspoäng hos de som kan känna igen sig i 70- eller 80-talet. Sara Hanssons serie Vi håller på med en viktig grej, fångar dock en mängd detaljer från 90-talet: Spice girls, magtröjor, hårmascara, bästa vänner-halsband, Happy meal på McDonalds, Buffaloskor, nötkräm… Det är kul! Men boken är framför allt bra för att den så snyggt sätter fingret på hur det kan vara att gå i femman och ha en bästis, att älska Spice girls och att ha skilda föräldrar.
Berättelsen är självbiografisk och handlar om när Sara upptäcker Spice girls och i och med det får sin nya bästis: Rebbe i 6B. I träffsäkra bildrutor dansar Sara och Rebbe till Spice Girls, busringer, försöker göra revolt mot sina föräldrar och blir mörkrädda när de är ensamma hemma. Jag gillar det här! Boken får mig att kastas tillbaka till mellanstadiet och vad som kändes viktigt då. Extra plus för att den är så snyggt ritad och för att Sara och Rebbe ser ut som helt vanliga tjejer och inte är toksmala och tillfixade.
Är det bara jag, eller är det helt galet många filmatiseringar som visas på bio nu för tiden? Jag skulle kunna räkna upp hur många som helst från förra året och nu senast har jag sett Simon och ekarna samt Tinker Tailor Soldier Spy. Den förstnämnda tyckte jag speglade boken bra och det ser jag både som en fördel och nackdel. För mig, som läst boken, var det kul att få se miljöerna i boken och de litterära personerna, men för den som inte läst Fredrikssons bästsäljare måste filmen ha tett sig lite rörig. Eller?
Tinker Tailor Soldier Spy är titeln på den spionroman, av John le Carré, som på svenska heter Mullvaden (den ges nu ut i nyutgåva med filmtiteln, tror jag). Jag tyckte att filmen var svår att följa… Men den gjorde mig onekligen sugen på att läsa boken. Har du läst den? Var den bra?
Jag har samlat på mig lite nya böcker den senaste tiden. Dels har jag varit på biblioteket och lånat sushibokklubbens aktuella bokcirkelbok: Coelhos Valkyriorna (en tunnis, tack och lov; det har blivit lite väl många tegelstenar på sistone) och dels har jag fått två nya böcker.
Den ena är Oya Baydars Förlorade ord, som förlaget beskriver som:
en omtumlande roman som med episk kraft och moralisk skärpa ställer frågor om våldets natur och dess verkan på människor, allt tecknat mot en fond av turkisk och europeisk nutidshistoria.
Jag läste ju några turkiska titlar förra året (PamuksOskuldens museum och Snö och ShafaksBastarden från Istanbul) och tyckte mycket om allihop. Jag ser fram emot att läsa en till turkisk författare och få en till berättelse som skildrar läget i Turkiet.
Min andra nya bok är i en annan genre. Jag har precis fått första boken om Oksa Pollock; böcker som har gjort stor succé i Frankrike.Böckerna handlar om 14-åriga Oksa som har magiska förmågor och är utvald att ta upp en kamp mot onda krafter. Temat känns igen från andra böcker (Harry Potter, Engelsforstrilogin…), men jag brukar ju verkligen gilla sådant här, så jag är väldigt peppad på att läsa boken. Som så många andra gånger när det gäller succéböcker (t.ex. nyss nämnda Harry Potter-böckerna), blev författarna refuserade. De fick faktiskt ge ut första boken på eget förlag, men sedan tog det fart! Får se hur de tas emot i Sverige. 🙂
Även inom bokbranschen märks det att det är trendigt och aktuellt med miljöfrågor, för tydligen har försäljningen av begagnade böcker ökat markant hos Bokbörsen. Jag tycker att det är bra att folk inte bara letar efter nytt, utan också kan tänka sig att köpa andra hand. Kanske är den ökade försäljningen på antikvariat också ett symptom av att önskade böcker är slut i handeln så att det inte går att få tag på nya? Själv har jag nog aldrig köpt begagnade böcker, för jag läser ju helst biblioteksböcker. Köper du böcker second hand?
För ett tag sedan skrev jag om Bokbloggarnas litteraturpris. Det blev aldrig av att jag nominerade någon bok den här gången, men nu är i alla fall nomineringarna klara och omröstningen är igång. Bland de nominerade är det bara Cirkeln som jag har läst och den tyckte jag ju bra om. 🙂 Det ska bli spännande att se vem som vinner!
80° från Varmvattnet belönades med Deckarakademins debutantpris när den kom ut 2006, men själv tycker jag inte helt att den passar in i deckargenren. Det här är inte en klassiskt uppbyggd kriminalhistoria med brott och utredning, utan snarare en samhällskritisk kommentar kring utsatta kvinnors situation och kring fria aborter. Det är naturligtvis nog så viktigt och jag gillar boken som den är.
Handlingen rör sig fram och tillbaka mellan Zambia, där läkaren och doktoranden Ellen Elg driver ett projekt kring mödravård och sexualupplysning, och Florida, där en ung kvinna berättar sin smärtsamma livshistoria, som kantas av övergrepp, oplanerad graviditet, flykt och svek. För båda kommer abortmotståndare att spela en avgörande roll i deras liv.
Som sagt, så ser jag den inte som en vanlig deckare. I den mån det finns offer så utgörs de av alla de kvinnor i boken som utsätts för övergrepp, som blir mamma alldeles för unga och skadas av det och som får häxstämpel för att de försöker att göra något åt situationen. Boken känns viktigt och intressant och det märks att författaren har varit mycket i Zambia och vet vad hon skriver om. Flera av bokens karaktärer, barnmorskor i fattiga byar i Zambia, är starkt inspirerade av verkliga personer. Ibland tycker jag dock att boken är lite spretig och så märks det att den är en del i en serie och att det finns en fortsättning. Det finns intressanta karaktärer i boken som bara presenteras som hastigast och som sedan inte får en riktig plats i berättelsen. Hur som helst är det en fin debut, väl värd sitt pris.
Jag valde att lyssna på boken som ljudbok och den finns i en författaruppläsning som jag absolut kan rekommendera.
Berättelsen om Fry fortsätter! Den tredje boken, Isvintern, börjar väldigt spännande med att Fry jagas av vargar och är nära att frysa ihjäl, men som tur är blir hon räddad av Tore, en okänd man som plötsligt dyker upp på Kungsgården, där Fry bor. Tacksamheten mot Tore är såklart stor och framför allt Hird, Solgudinnans tjänare och Frys lärare, imponeras stort. Tore stannar hos dem och är uppskattad på gården, men det finns också de som har sina tvivel och undrar vad Tore egentligen vill. Ulv, Mångudens tjänare, är särskilt misstänksam och även Fry börjar förstå att allt inte är som det ska och att Tore kanske vill dem illa.
Boken är en spännande ungdomsbok som utspelar sig under bronsålder. Som yngre var jag särskilt förtjust i historiska barn- och ungdomsböcker och den här kan jag fortfarande läsa med god behållning. I Isvintern vävs både spänning, kärlek och historia ihop på ett fint sätt. Berättelsen slutar inte i Isvintern, utan fortsätter i fjärde boken, Kungsgården, och det kan dock kanske ses lite som en nackdel.
Metro 2033 utspelar sig i ett postapokalyptiskt Mosvka år 2033. Människorna har tagit sin tillflykt till metron, som faktiskt är byggd för att motstå en kärnvapenattack. Det har inte gått särskilt lång tid (ca 20 år) sedan människorna flydde från jordytan, men ändå tycks människorna ha glömt det mesta från det civiliserade livet och istället för att kämpa tillsammans för sin överlevnad pågår det mest av allt konflikter mellan olika grupperingar. Här trängs olika religioner och politiska uppfattningar med varandra och människorna är aldrig riktigt säkra när de vandrar omkring utanför stationerna. Patroner till vapnen är hårdvaluta och det enda man använder som betalningsmedel.
En av metrons invånare är Artiom som bor på en station som hotas av hot uppifrån. Varelser som kallas för ”de svarta”, tränger sig ner och hotar stationens befolkning. Artiom får veta att han är utvald och har ett viktigt uppdrag som han också hoppas ska kunna rädda dem undan alla faror från muterade varelser på jordytan. Han ger sig så iväg på en farlig vandring. I 300 sidor, som känns lite som en prolog(!), vandrar han omkring tills han till slut får sitt uppdrag.
Boken hade gott kunnat kortas ned flera hundra sidor om ni frågar mig. Jag tycker tyvärr att det är alldeles för långa transportsträckor i boken och alldeles för lite intressant handling. Framför allt saknar jag psykologi och människor i berättelsen. Författaren har sparat in på att måla upp intressanta karaktärer och Artiom och de andra är bara namn på personer som författaren använder för att kunna visa upp de miljöer som han har fantiserat ihop. Det känns inte som att man lär känna dem och därför engagerar inte boken.
Bokens idé är det dock inget fel på och jag fascineras över den värld som författaren har hittat på och som han också detaljerat beskriver genom en karta i boken.
Jag läste boken i en av de bokcirklar som jag är med i och av oss deltagare var det ingen som tyckte att den var värd mer än ett medelbetyg. Både Nobelprisprojektet, Hundöra och Med näsan i en bok, som också är bokcirkeldeltagare, har bloggat om boken. Med näsan i en bok skriver bland annat att storyn inte känns särskilt trovärdig, vilket jag absolut håller med om. Att människorna på jorden har förvandlats till två meter höga monster av att utsättas för strålning känns lite som… sci-fi när den är som sämst. Det är ju liksom inte så det går till…
Vid den här tiden för ett år sedan skrev jag ett inlägg där jag blickade framåt mot 2011. Jag önskade läsa ut mina biblioteksböcker, läsa mer franska böcker, läsa ut outlästa böcker i hyllan m.m. Ärligt talat har jag ingen anledning att förnya denna lista. 😛 Facit är att jag mycket väl har läst outlästa böcker och biblioteksböcker från min hylla, men också att de har blivit fler… Så jag tänker inte ställa upp några fler mål. Jag tror mer på att helt enkelt läsa det jag är sugen på. Inga måsten!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag gillar verkligen uppväxtskildringar, men då jag är född i slutet av 80-talet har jag fram till nu aldrig kommit över någon uppväxtskildring som kan pricka in tidstypiska detaljer som jag själv kan känna igen från min uppväxt. De flesta uppväxtskildringar (som den nyligt utlästa Radhusdisco) vinner istället igenkänningspoäng hos de som kan känna igen sig i 70- eller 80-talet. Sara Hanssons serie Vi håller på med en viktig grej, fångar dock en mängd detaljer från 90-talet: Spice girls, magtröjor, hårmascara, bästa vänner-halsband, Happy meal på McDonalds, Buffaloskor, nötkräm… Det är kul! Men boken är framför allt bra för att den så snyggt sätter fingret på hur det kan vara att gå i femman och ha en bästis, att älska Spice girls och att ha skilda föräldrar.
