Jag har fått en ny ljudbok helt nyligt. Härligt! Förlaget beskriver den med:
Spänning i högt tempo, pulserande relationsdrama i fyra plan och … tabula rasa.
På ljudboksfronten ser jag också fram emot en kommande ljudbok från samma förlag: Alla mina vänner är superhjältar i uppläsning av Morgan Alling. Morgan Alling! Han är ju min favorituppläsare! 🙂
Idag är det alla hjärtans dag, så idag passar det extra bra att tipsa om några böcker om kärlek. Kärlek är ju som bekant ett tema som i någon form och utsträckning återkommer i en majoritet av de böcker och filmer och den musik som ges ut. Inte så lätt att vara nyskapande med andra ord! Ändå finns det ju otroligt mycket bra som berör kärlek i olika former.
Oskuldens museum av Orhan Pamuk är en bok som sa mig mycket nytt. Det är ett skruvad kärlekshistoria och en fantastisk bok om en lycklig man som lever utanför normen. Boken hör, liksom Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien, med liknande tema, till en av mina favoriter. Kejsarn av Portugallien handlar om en far-dotterkärlek, men även här räknas huvudpersonen som ”galen”: galen av sorg efter sin förlorade dotter. Otroligt läsvärda böcker!
En annan kärleksbok som jag tycker mycket om är Haruki Murakamis lågmälda och fina roman Norwegian wood, som kretsar kring en ung man och hans förhållande till ett par kvinnor: den ena skör och psykiskt sjuk och den andra livfull och utåtriktad. Som konstrast kan jag inte påstå att jag gillade Hermanns brevväxlingsroman Prioritare till en början. Den växte dock något oerhört mot slutet och jag minns den som en riktigt intressant kärleksroman. Ytterligare en kärleksbok, och samtidigt en mycket intressant skildring från Andra världskriget, är den fantastiska romanen Molnfri bombnatt, om kärleken mellan en ung tyska och en SS-man. Vibeke Olsson är författaren.
Slutligen måste jag, som alltid, lyfta fram Hjalmar Söderberg. Vilken är världens bästa kärleksroman om inte Den allvarsamma leken? Läs också hans noveller. I Historietter hittar man t.ex. Kyssen, som är helt fantastisk.
Foto: Linnel Esler/stock.xchng
Hoppas ni får en bra dag och kan spendera den med någon ni håller kär. 🙂
Den 22:a februari är bokrean officiellt igång, men redan nu går det att förhandsboka titlar hos nätbokhandlarna. En stor del av årets bokförsäljning sker under rean, men själv tycker jag att mycket av grejen med rean har försvunnit med nätbokhandlarna. Jag tyckte att bokrean var kul på den tiden jag faktiskt gick i bokaffärer och kollade runt, men nu är spänningen borta när man redan långt i förväg kan skaffa sig full koll på utbudet. Sedan har jag väl de senaste åren i och för sig inte haft något större intresse av att shoppa böcker. Jag lånar hellre på bibliotek eller läser e-böcker, som inte tar någon plats hemma.
Bland alla reatitlar kan jag i alla fall konstatera att en hel del av de böcker jag läst den senaste tiden finns med, t.ex. Igelkottens elegans, Lilla himlafågel, Om Jesus, Cirkeln, Så jävla normal och Fågelsång (boken med inspelad fågelsång, ni vet!). Många av de böcker som jag är intresserad av att läsa finns också till bra priser, t.ex. Min kamp, Korparna och Liv Strömquists Einsteins fru. Får se om jag kanske köper Einsteins fru ändå. Jag tyckte ju så bra om Ja till Liv!.
Titeln Ja till Liv! ger omedelbara associationer till abortmotståndare, men om man börjar läsa Liv Strömquists knivskarpa seriealbum med förväntningar att den ska vara propaganda mot aborter, så kommer man att bli grymt besviken. Ja till Liv! är tvärtom en bok där Strömquists vänstersympatier och feministiska åsikter får ta stor plats och det är Arbetslinjen som står i fokus vid bokstaven A. Serien Arbetslinjen utspelar sig 1000 år framåt i tiden och handlar om ett märkligt fynd som man har gjort under utgrävningar av Peppes Bodega. Fyndet består av en tavla som kallas Arbetslinjen och det är ett verk som verkligen förbryllar forskarna, som för det första aldrig tidigare har hittat några tecken på att moderater kunnat producera någon form av kultur och som dessutom inte kan förstå vad Arbetslinjen egentligen gick ut på. Hur kunde man uppleva en arbetsbrist när det fanns så otroligt mycket att göra? Varför gav de mest behövda jobben sämst betalt? Varför trodde man att arbete gav en känsla av mening med livet, när man samtidigt var tvungen att kontrollera att alla verkligen sökte jobb?
Det var länge sedan jag läste något så roligt och träffsäkert. Jag håller inte med Strömquist i alla hennes åsikter och det finns serier som jag bara tycker är plumpa, men som helhet är boken fantastisk. Varje mening sitter där den ska och bilderna är snygga och detaljrika. Inte sällan är bilderna kollage med inklistrade dumheter från tidningar och citat från andra medier. Den här ABC-boken är något av det bästa och mest tankeväckande jag har läst på på länge. En riktigt bra satir!
Om det är fler än jag som väntar på fortsättningen till förra årets succéungdomsbok: Cirkeln, så är det nu officiellt att del två i Engelsforstrilogin, Eld, börjar säljas den 26:e april. Den här gången lär förlaget knappast behöva marknadsföra sig rejält på privata bokbloggar, som de valde att göra när Cirkeln släpptes. Jag och många andra bloggare fick manuset skickade till oss innan boken var tryckt, så att vi skulle hinna läsa den. Det kändes kul att vara lite utvald på det sättet. I år, när försäljningssuccén är ett faktum, gissar jag att jag får köpa/låna boken. 😉 Men det går ju bra det med! 🙂
Jag gillar framsidorna förresten. När jag läste manuset hade jag ju ingen aning om hur boken skulle komma att se ut, men den blev riktigt fin. Det är kul att del två är i precis samma stil. 🙂
Den senaste Tematrion handlar om olästa författare: Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa! Jag har pinsamt många böcker på min att läsa-lista (316 och den krymper inte!), så det är inte svårt att hitta tre namn på författare som jag är intresserad av att läsa.
En författare som jag är nyfiken på är Kerstin Ekman och just nu lyssnar jag faktiskt på Guds barmhärtighet som ljudbok. Det går dock lite trögt eftersom inspelningen är så låg att den enbart funkar att lyssna på i en tyst miljö (d.v.s. inte på bussen eller labbet och knappt på promenaden…). Guds barmhärtighet är första delen i Vargskinnettrilogin, och utöver denna trilogi vill jag också läsa Händelser vid vatten.
Efter 2011 års tjat (överallt, hela tiden) om Karl Ove Knausgård och hans enorma biografi (sex volymer) är jag såklart nyfiken. Frågan är om böckerna kan leva upp till mina förväntningar..? 🙂
En tredje författare som jag vill läsa är Doris Lessing, för jag har på känn att jag kommer att gilla hennes böcker och jag älskar när jag blir överbevisad när det gäller mina fördomar om att Nobelpristagare inte skulle vara läsvärda (jag föreställer mig att Nobelpristagare skriver omständligt och är svårlästa).
Får se när någon av dessa står på tur…
Rödhake, av Jo Nesbø, är en spännande deckare som rör sig mellan nutid och händelser under Andra världskriget.
Rödhake är den tredje boken om kriminalaren Harry Hole och med fördel borde jag kanske läsa de sex efterföljande böckerna. Det gör ingenting att man hoppar in mitt i berättelsen, och skippar de två tidigare böckerna i serien, men jag känner mig delvis snuvad på slutet, vilket faktiskt drog ned betyget en hel del.
Trots detta är det en spännande deckare. Handlingen kretsar kring Harry Hole, som i bokens början blir befordrad, och som får i uppdrag att utreda nynazistiska grupper, bland annat för att det finns en misstanke om att det kommer att bli bråkigt under nationaldagsfirandet, som sammanfaller med Eid al-Fitr. Hole är dock mest intresserad av ett sidoprojekt som kretsar kring ett kraftfullt vapen som någon har fört in i landet. Parallellt med berättelsen från Holes synvinkel, görs historiska tillbakablickar till en grupp norska soldater som stred för tyskarna under Andra världskriget. Denna berättelse har på något sätt en koppling till en cancersjuk man, i nutida Oslo, som är ute efter hämnd.
Den historiska biten gör att deckaren sticker ut och blir extra intressant. Jag tycker att Boken var riktigt bra och välskriven, men som sagt saknar jag ett fullständigt slut. Det är väl dock mitt eget fel: vad kan man begära av en bok som är en del av en serie?
Jag såg förresten filmatiseringen av Jo Nesbø-deckaren Huvudjägarna för några månader sedan. Den var onödigt rå och blodig, men också väldigt klurig och spännande, precis som Rödhake. Vi kan nog förvänta oss fler filmatiseringar framöver, om jag får gissa. Det här verkar faktiskt funka som film.
Rødstrupe översattes till svenska av Per Olaisen och gavs ut av Forum 2002. Övriga delar i Harry Hole-serien är Fladdermusmannen, Kackerlackorna, Nemesis, Djävulsstjärnan, Frälsaren, Snömannen, Pansarhjärta, Gengångare, Polis, Törst, Kniv, Blodmåne. ISBN: 9137118773, 9789174295559.
Jo Nesbø är en norsk författare. Han är även sångare i bandet Di Derre.
Bland Tranströmers samlade verk, som finns i fin nyutgåva med namnet Dikter och prosa 1954-2004, har turen kommit till Mörkerseende, som är en liten samling som gavs ut 1970. Här skildrar Tranströmer många olika scener: allt från timmerflottning till livet i staden, och många olika känslor: allt från att panikfylld vakna upp, och inte veta var man är, till att längtansfullt titta upp mot en trädkrona. Jag tycker om att det är en sådan fin blandning. Boken innehåller bara 11 dikter, men är ändå stor.
Det kommer ut fantastiskt många kokböcker i Sverige; om jag inte minns fel rör det sig om en ny per dag! Jag tycker själv att det är kul och inspirerande med kokböcker och just nu läser jag Grönt, som jag har skrivit lite om på bloggen förut. Grönt, liksom många andra moderna kokböcker, fokuserar på hållbarhet och säsong. Det tycker jag är bra! En av de nyaste i genren är Årstidernas kokbok, som företaget Årstiderna, som levererar ekologiska grönsaker till sina kunder, ligger bakom. Författare är Maximillian Lundin, som också har engagerat sig i bland annat Bondens marknad. Det är nog en fin kokbok!
