Jag är med i en bokcirkel och nu i november har den fyllt 10 år! Det firades med god mat och mycket skratt (och en del allvar). Dessutom fick vi en jätteintressant rundvandring bakom kulisserna på operan! Det sistnämnda kanske inte har så mycket koppling till bokcirkeln egentligen, men en av mina bokcirkelkompisar jobbar alltså på operan och erbjöd sig att visa oss. Det var otroligt roligt!! Jag älskar ju att gå på operan och hade ingen aning om vilken stor verksamhet som finns där bakom: kostym, perukmakeri, verkstäder och så vidare, och så vidare, och så vidare. Jättekul att se!
Bokcirkeln då..? Jag kände efteråt att jag måste förära den ett litet jubileumsinlägg! Så här kommer 10 böcker från 10 års cirklande:
Vår första bokcirkelbok: Gargoylen av Andrew Davidson. Jag minns den än, trots att jag faktiskt tyckte den var ganska medelmåttig. Långa diskussioner kan verkligen få böcker att fästa! Vad jag verkligen minns är omslaget på pocketutgåvan. Den har svärtade boksidor, som om den vore bränd. Otroligt snyggt och påkostat för att vara en pocket!
Apropå böcker med snygga omslag… Fulaste omslaget på en bokcirkelbok: Det måste vara Horn av Joe Hill! Alltså, blä vad läbbigt omslag?! Men det kanske är okej med tanke på att det är en skräckroman. En bra sådan!
Mitt första bokval: Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg. Jag fick en hel del recensionsexemplar vid den här tiden och passade på att ta en oläst bok från hyllan. Jag minns att jag tyckte att det var en vass bok om relationer. Somliga i cirkeln tyckte att den var bland det sämsta de läst..! Det är inte jätteroligt att välja en bok som inte är uppskattad… Men det kan faktiskt vara riktigt kul att tycka olika. Diskussionerna tenderar att bli bättre så. Ibland kan man rent av omvärdera en bok efter att ha fått höra vad andra har sett i läsningen. Alla har ju olika ingångar till en läsupplevelse och kan läsa på väldigt olika sätt…
Måste väga upp med Mitt mest omtyckta bokval: Det är lite svårt för mig att svara på egentligen, men jag tror att Väggen av Marlen Haushofer uppskattades av alla. Vissa tyckte till och med att den var fantastiskt bra. Kul! Det är onekligen en speciell och tänkvärd bok om livet.
Min bästa bokcirkelbok: Själv har jag många favoriter från bokcirkelläsningen. Det är faktiskt jättesvårt att vaska fram en favorit, alla kategorier. Men Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är ju en otrolig dystopi om fundamentalism och en mycket tänkvärd och intressant bokcirkelbok, får man väl säga.
Min sämsta bokcirkelbok: Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole. Ingen i cirkeln gillade den! Jag hittade absolut ingenting roligt i Tooles pajiga roman. Det är helt obegripligt att så många tycker att den är något slags humoristiskt mästerverk..!
En bok jag aldrig hade hittat på egen hand: Det mesta som skräckfantasten Med näsan i en bok har valt. 😉 Exempelvis Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver. En av tjusningarna med att vara med i en bokcirkel är att man har anledning att läsa ett och annat som man kanske inte hade valt själv. Jag har fått många kul överraskningar genom åren.
Vår minst diskuterade bokcirkelbok: Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Den diskuterade vi faktiskt inte alls. Det är den enda bokcirkel som faktiskt har blivit inställd. Annars har vi kämpat på med över 90 träffar genom åren.
Vår längsta bokcirkelbok: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en riktig tegelsten på 682 sidor. Och vilken fantastisk bok! En otrolig bok om inbördeskriget i Nigeria. Långa böcker kan kännas mastigt, men den här är väl värd insatsen!
Vår nästa bokcirkelbok: Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler, Navid Modiri. Jag förväntar mig att den är intressant. Ni har väl inte missat Björn Natthiko Lindeblad Sommar i P1? Den ska vi bokcirkla i januari.
Betraktandet av hundar av Inger Edelfeldt är en berättelse om en udda man med autistiska drag och vad som leder fram till att han plötsligt tappar fattningen totalt.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Betraktandet av hundar av Inger Edelfedt är en roman berättad av en man som lättar sitt hjärta. Hans berättelse har formen av ett terapisamtal, där han avhandlar hur relationer går snett och hur uppväxten spökar. Upptakten till boken är just en uppmaning från en psykiatriker att han ska skriva ned det han tänker på.
Bokens berättare framställs som empatilös och självupptagen, helt inne i sina egna specialintressen. Han har tydliga autistiska drag, även om någon diagnos aldrig nämns i klartext.
När berättaren börjar träffa en kvinna är det dömt att misslyckas. Som läsare tycker man verkligen synd om den stackars kvinnan, som till en början verkar vilja komma honom nära på riktigt, men som gång på gång får känna på huvudpersonens känslokalla och egoistiska sätt.
Jag hade lite svårt för den här boken, just för att bokens berättare är så osympatisk. Nu tror jag i och för sig inte att boken är tänkt att ge någon annan känsla än så, snarare är den väl ett försök att skildra en udda person med tydliga autistiska drag. Om det är trovärdigt skildrat kan jag inte bedöma. Boken lyckas med det som jag antar är författarens syfte: att göra läsaren obekväm. Det är kanske orättvist mot den här boken, men jag kände mig inte upplagd för det den här gången.
Betraktandet av hundar
Betraktandet av hundar gavs ut av Norstedts 1997. Jag har läst den som e-bok, utgiven av samma förlag 2010. ISBN: 9119719620, 978-91-1-302918-4.
Inger Edelfeldt
Inger Edelfeldt är en svensk författare och konstnär.
Blindheten av José Saramago är en obehaglig berättelse om när samhället faller samman på grund av en epidemi där folket drabbas av blindhet.
I Blindheten av nobelpristagaren José Saramago drabbas mänskligheten av en plötslig blindhet. Epidemin startar med att en man fastnar i trafiken – från det enda till det andra ser han inget annat än ett vitt ljus och han kan inte köra vidare. Nästa offer är en man som hjälper den förste blinde hem och sedan passar på att stjäla hans bil. Därefter drar den oförklarliga sjukdomen fram från den ena till den andra. Det uppstår omedelbar panik och skräck. Alla drabbade isoleras snart i ett nedlagt mentalsjukhus, vaktade av soldater, och blir lämnade åt sitt öde. Det kommer matleveranser, men ingen ser om de blinda, ingen är beredd att hjälpa dem i händelse av sjukdom, olycka eller brand. Däremot är skräcken för dem enorm. Ingen vill bli smittad av deras olycka. Obönhörligen drabbas dock allt fler och i takt med det blir tillvaron i isoleringen allt bedrövligare.
En enda av de isolerade är seende. En kvinna väljer att ljuga om att hon drabbats av blindhet för att kunna följa med sin man till isoleringen. Hon väntar sig att det eviga ljuset ska drabba även henne, men det sker inte. Istället blir hon den som får se misär, skräck, nöd och lidande i det samhälle som alltmer löses upp och faller samman.
Blindheten är en riktigt jobbig bok att läsa. Det är svårt att inte beröras av nöden och misären. Saramago har också en förmåga att skildra äckel och smuts på ett sätt som gör att det känns verkligt. Att läsa den här boken är att vara i den dystopiska och mörka värld som författaren skildrar. Att vi alltjämt lever i en pandemi i det verkliga livet adderar ett extra lager och väcker tankar kring hur skört vårt samhälle faktiskt är. Det kan krävas så lite för att inskränka folks rättigheter, eller som i den här boken: förtrycka människor.
Jag tyckte att Blindheten var en stor läsupplevelse. Med det sagt måste jag också säga att den var rätt tung att ta sig igenom, inte bara för att den är riktigt ”feelbad”. Texten är tät och styckena är så långa att de ibland löper över flera sidor. Jag har alltid uppskattat lätta och luftiga texter och känner ett motstånd för den här typen av böcker där texten anfaller, så att säga. Jag blev alltså inte helt lyrisk över den här boken. Berättelsen är dock så stark och gripande att det väger upp. Jag kommer inte att glömma den här boken i första taget.
Blindheten
Portugals sorg: Två romaner om ordning och kaos av José Saramago (samlingsvolym innehållandes romanerna Blindheten och Alla namnen).
Portugisisk titel: Ensaio sobre a cegueira. Översättare: Hans Berggren. Förlag: Modernista (2021). ISBN: 978-91-7893-463-8.
José Saramago
José Saramago (1922–2010) var en portugisisk författare. Han belönades med nobelpriset i litteratur år 1998.
Det fanns en tid då jag läste en stund varje dag och sedan kom en tid när jag läste massor varje dag medan jag ammade min dotter. Sedan kom en tid när det plötsligt blev svårt att få tid för egen läsning, men där barnböckerna å andra sidan blev fler. Här är några bibliotekslån från den senaste tiden.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Ann Forslinds Bäbis-böcker är favoriter här hemma. De riktar sig till de allra minsta men har ändå en humor som knorr som gör att man kan roas även som vuxen. I Bäbis-böckerna blir huvudpersonen Bäbis rädd, nyfiken och mycket annat. Vi har flera varianter hemma. På bibblan lånade jag en till: Bäbis tränar. I den här boken vill Bäbis träna, precis som mamma.
Bäbis tränar av Ann Forslind
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Den här Lilla Anna-boken lånade jag av nostalgiskäl. Lilla Anna och långa farbrorn är barnboksfigurer som jag minns från min egen barndom. Den här boken riktar sig till riktigt små barn, men det kändes ändå för mycket bok och för lite pekbok för att vara optimal för mig och min 5-månaders. Egentligen är väl alla böcker för avancerade för henne i och för sig, men jag läser ändå… Hur som helst: Lilla Anna är bara för söt. I den här boken samlar hon en massa grejer och sätter ihop till det ena och det andra. Påhittigt.
Vad Lilla Anna sparade på av Inger och Lasse Sandberg
Lappricka pappricka av Lennart Hellsing
Lappricka pappricka är en antologi med rimsagor av Lennart Hellsing. Den här lånade jag helt klart för min egen skull, men faktum är att vår dotter älskar musik och hon brukar även lyssna uppmärksamt när man läser rim, så hon var inte helt ointresserad av den här boken ändå. Den hon blir större kommer det bli mer Hellsing, kan jag lova. Tycker hans texter är så tokiga och roliga och lekfulla. Många i den här antologin minns jag även från när jag själv var liten. ”Vad ska vi göra? Bita i kungens göra. Sitta och läsa på kungens näsa…”.
Vuxna människor av Marie Aubert är en roman om hur ofrivillig barnlöshet kan få relationer att skava.
Vuxna människor av Marie Aubert är en kortroman om att vänta och längta efter barn och om det svåra i att som vuxen förhålla sig till sin ursprungsfamilj. Här är det systrarna Ida, bokens huvudperson, och Marthe som träffas i den gemensamma sommarstugan. Redan där börjar det skava. Vem har störst rätt till det lilla semesterparadiset? På pappret är det båda som har tillgång till stugan. I praktiken räknas Ida mer av en besökare medan Marthe tar sig friheten att göra om på eget bevåg. Nu sammanstrålar de båda systrarna för att fira moderns födelsedag. Marthes sambo och bonusdotter är också där. Ida kommer själv. Hon är singel.
I Marthes mage visar det sig att ett nytt litet liv spirar. Nyheten rubbar dynamiken. Marthes ofrivilliga barnlöshet har varit en sorg och Ida är van vid att trösta och stötta. Medan ”alla andra” har bildat familj har Marthe varit den som aldrig lyckats få barn. Förrän nu. Nu är läget ett annat. Plötsligt är det mycket som skaver. Avundsjukan leder till riktigt barnsliga och elaka tilltag.
Vuxna människor är en av många norska relationsromaner som kommit de senaste åren. Det känns inte helt rättvist, men det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis Vigdis HjorthsArv och miljö, som också handlar om skaviga relationer och en sommarstuga som blir en del av konflikten. På något sätt känns ämnet lite ”gjort”, samtidigt som jag faktiskt tycker att Vuxna människor är fantastiskt mycket bättre än just Arv och miljö, om man tar den som exempel. Där Hjorths roman maler på finns det en helt annan udd i Vuxna människor. Jag gillar att den är kort, men ändå lyckas skildra ångesten och avundsjukan hos Ida. Jag tycker om korta och precisa romaner. Samtidigt som jag alltså sätter bokens längd på pluskontot måste jag erkänna att det också blir lite tunt. Boken berör många ämnen som hade kunnat broderas ut mer. Den knepiga relationen mellan Ida och Marthe hade kunnat räcka för en egen roman, berättelsen om att vara ofrivilligt barnlös hade kunnat räcka för en annan. I det stora hela tyckte jag att den här boken var både intressant och fint berättad, men den väckte också ett sug efter mer.
Vuxna människor
Norsk titel: Voksne mennesker. Översättare: Cilla Naumann. Uppläsare: Josefin Neldén (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Wahlström & Widstrand (2020. ISBN: 9789146236160.
November är här! Jag har lärt mig att man kan kalla det för novent – advent i november liksom. Det är lämpligt tycker jag! Fast just i år känner jag inte riktigt samma pepp som vanligt över julpynt och sånt. Det är fortfarande flyttstökigt snarare än mysigt hemma, men kanske är julmys precis det som får det att kännas lite mer som ett hem här? Kanske är det också det som får mig att hamna lite mer i synk med tiden? Sedan jag fick barn har jag verkligen tappat greppet om tiden. Sommaren spenderades till stor del inomhus, ammandes, och för att skydda oss från hettan. Jag har aldrig riktigt fattat att sommaren (och hösten) har passerat… Och nu är det alltså snart jul?! Ganska snart.
Innan dess ska vi väl hinna julpynta, men också fixa och komma i ordning här hemma i största allmänhet. Det känns som att flyttkaoset aldrig tar slut..? Fast kanske är det ett friskhetstecken att vi inte har stressat med flytten? För mig är vår fem månaders dotter prio 1 och då får allt kring flytten faktiskt stå tillbaka. Jag har prioriterat att göra roliga grejer med min dotter under föräldraledigheten. Och så måste man hinna ta det lugnt också. Och njuta av att man äntligen kan träffa folk igen! Och njuta av kultur! I oktober gick jag på operan och diverse aktiviteter riktade till bebisar (vår dotter fick bland annat uppleva sitt livs första dansföreställning – Nomodacos föreställning Under). I november längtar jag massor efter att gå på bio. En gång i tiden sprang jag på bio flera gånger i månaden. Det känns inte så realistiskt för stunden, men någon film skulle jag allt vilja se innan året är slut!
I november hoppas jag på att hinna läsa mycket också. Jag ska bland annat läsa Blindheten av José Saramago, en bok jag velat läsa länge och nu äntligen har påbörjat tack vare bokcirkeln. Bokcirkeln fyller tio år i november, men det återstår att se om jag kan vara med och fira. Hoppas jag kan komma loss! Vill du läsa något nyutkommet har jag några tips:
Jag läste Johan TheorinsÖlandskvartett när det begav sig och tyckte att den var så bra! De hade en så fin blandning mellan skräck och folktro. Nu kommer alltså en fortsättning: Benvittring. Spännande!! Det har hunnit gå tolv år sedan den första delen, Skumtimmen, kom ut.
Skräckförförfattaren John Ajvide Lindqvist är en favorit. Trots att jag inte ens gillar skräck… Därför är det väldigt lämpligt att han och hans fru, Mia Ajvide, nu är aktuell med något så udda som humorbok med hittepåfakta om fåglar! Alternativa fakta om fåglar är titeln. Det känns superspännande att se hur det blir när Ajvide Lindqvist ger sig på en ny genre.
Julsagor av H.C. Andersen känns som en fin samlingsvolym att plocka fram i november (eller december). Han har skrivit Granen, som jag har bloggat om tidigare, och jag vill gärna läsa mer.
En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som flyr vuxenlivet för en dag.
En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som sammanstrålar i samband med ett bröllop och flyr från verkligheten och vuxenlivet en stund. Gavalda skriver fint om människor och vänskap – jag har läst många bra böcker av henne – och den här boken är inte annorlunda. Samtidigt måste jag erkänna att jag fick börja om med ljudboken flera gånger för att den helt enkelt inte fastnade och jag har en känsla av att den inte kommer fastna så länge i minnet heller. Det är en fin och varm story, men kanske lite för kort och för lik andra av Gavaldas romaner för att verkligen sätta sina spår.
En dag till skänks
Fransk titel: L’Echappée belle. Översättare: Maria Björkman. Uppläsare: Maja Rung (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Albert Bonniers förlag (2010). ISBN: 9789100124571.
Anna Gavalda
Anna Gavalda (född 1970) är en fransk författaren.
Jag brukar ivrigt följa alla tillkännagivanden under ”nobelveckan” och höjdpunkten är såklart torsdagens meddelande från Börssalen. I år missade jag hela spektaklet. När det var dags att meddela årets Nobelpristagare befann jag mig ärligt talat på Öppna förskolan och hade inte en tanke på att Svenska Akademien var på väg att tillkännage årets pristagare i litteratur. Men inte spelar det någon roll! Det är ju ändå bara ett pris, som i stort sett varje år delas ut till någon jag aldrig har hört talas om förut. Jag brukar läsa de flesta nobelpristagare förr eller senare och kommer säkert läsa Abdulrazak Gurnah så småningom, men det kändes inte speciellt viktigt att höra hans namn meddelas i en webbsändning. Hoppas Gurnah är bra, hur som helst! Nobelpristagare är ofta bra. Ibland skriver de dock lite mer obegripligt. Just nu läser jag faktiskt nobelpristagaren från -98: José Saramago. Blindheten av José Saramago är nämligen nästa bokcirkelbok. Jag tycker att den är bra, men det är också en bok som bjuder visst motstånd.
Augustpristagarna tycker jag brukar vara genomgående lättillgängliga och intressanta på samma gång, till skillnad från Nobelpristagare som kan vara lite hur som helst. Självklart följer jag Augustpriset. Jag brukar till och med gissa vilka som ska nomineras. I år missade jag dock det hela totalt! De nominerade presenterades tydligen i måndags och jag hade inte en aning. Där känner jag mig faktiskt lite besviken! Jag måste ha fallit ur någon mejllista eller något, för jag hade ingen koll alls på att nomineringseventet varit.
En nominerad ungdomsroman
Däremot var det nog tur att jag inte vågade mig på några gissningar. Jag har nämligen bara läst en endaste av de nominerade: Himlabrand av Moa Backe Åstot. Den är bra. Jag håller på den! Men så deppigt att jag helt missat alla andra! Jag som tyckte att jag läst så mycket nyutkommet..? Och hade inte Stöld av Ann-Helén Laestadius förtjänat en nominering?
En roman som hade förtjänat en nominering, tycker jag!
Nåja. Nu får jag väl skriva in 22/11 i kalendern, för då går Augustgalan av stapeln. Det vill jag inte missa!
Vår dotter hade ett litet bibliotek redan innan hon var född. Sedan hon kom till världen har vi också läst för henne och sjungit för henne. Jag tycker att det gör detsamma om hon inte förstår. För mig räcker det att hon ser glad ut – vilket hon gör! Särskilt glad blir hon när man sjunger. Hon älskar musik. Här är ett litet inlägg med några favoritböcker för stunden.
Den silvriga barnkammarboken
Sångboken Den silvriga barnkammarboken fick Rut i julklapp redan innan hon var född. Klokt! Det sägs ju att foster hör och kan känna igen sånger som föräldrarna har sjungit under graviditeten. För oss kändes det i och för sig märkligt att sjunga redan innan hon var här, så hon gick miste om musik så tidigt i livet (innan livet, rättare sagt). Sedan hon kom till världen däremot..! Vi sjunger mycket för vår dotter och det märks att hon älskar det. Hon ler och är glad med hela kroppen när hon hör musik. I den här boken finns gamla välkända favoriter och en hel del sånger som jag har lärt mig tack vare boken. Är man osäker på hur någon av låtarna går kan man lyssna på dem hos Barnkammarboken på Spotify (några enstaka saknas). Det här är verkligen en jättehärlig bok som har fått mig att återupptäcka hur barnsligt roligt det är att sjunga. Jag går typ jämnt och trallar nu för tiden (det kanske inte är odelat positivt i och för sig, men de här barnsångerna sätter sig verkligen på hjärnan). Alla sånger är vackert illustrerade av några av Sveriges mest populära barnboksillustratörer. Det är färgglada bilder som även vår dotter uppskattar.
Den silvriga barnkammarboken
Läggdags valpen
Nej, men det här kanske inte är någon Nobelprislitteratur. Läggdags valpen är faktiskt en ganska tunn story om en valp som leker och blir trött. Det är ändå den mesta favoriten hos vår dotter. Den här boken kan hon nämligen greppa själv och svinga omkring med och den prasslar härligt när hon kramar om den med sina små nävar. Hjälper man henne lite kan boken även pipa och det leder till garanterat leende hos vårt barn. Hon blir så, så, så glad av Läggdags valpen och det måste ju innebära ett högt betyg.
Läggdags valpen
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Lilla monsterboken är en pekbok som delas ut till alla bebisar i Västerbotten i ett samarbete mellan barnhälsovård och bibliotek (Nyföddboken). Hur valet föll på just Lilla monsterboken vet jag inte, men faktum är att den är väldigt omtyckt här hemma. Det måste vara något med bilderna och kontrasterna som gör att vår dotter gillar den så mycket. Kanske spelar det in att den också är väldigt lätt att prata fritt kring. Det är monster på varje sida och jag tycker det är rätt lätt att bara babbla på om dem, hur de ser ut, vilka de liknar och vad de gör. Det blir lite mer enahanda när man bläddrar sig igenom pekböcker med t.ex. bondgårdens djur (”det här är ett lamm med mjuk, mjuk päls”, ”det här är en ko med… mjuk, mjuk päls”). Det kanske säger med om min fantasi än något annat, men ändå!
Lilla monsterboken av Kenneth Andersson
Hjärtat mitt
Hjärtat mitt är en bok med sånger, pekbilder, ramsor och annat som passar riktigt små barn. Illustrationerna är färgglada och lockande och sidorna är i tjockt kartongmaterial som tål ovarsamma bebishänder och en del småtuggande. Jag tror att boken brukar komma i ett startpaket från bokklubben Goboken, men här har den ärvts från äldre kusiner. Jag är inte så mycket för bokklubbar, men den här boken tycker jag om och den återvänder vi gärna till.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
