Hetero i Hägersten är ett sött litet seriealbum av Sofia Olsson. Handlingen kretsar kring ett par som precis har återvänt till Stockholm efter att ha bott i Malmö under en period. De flyttar runt, runt i olika andra hands-lösningar tills de köper sig en bostadsrätt i Hägersten, där alla, till deras förvåning, tycks vara runt 30 och jobba med media.
Det finns mycket som jag ler åt i boken, för den lyckas träffa väldigt rätt i sin skildring av vardagen idag. Den driver också på ett roligt sätt med Stockholmare och den där ständiga ivern efter att vara lagom speciell. Att råka betala för någon annans tacomiddag på ICA är så pinsamt att det inte går att gå tillbaka och rätta till felet. Att åka på semester till Ukraina är lagom eftersom det ligger någonstans mitt emellan att åka till svenniga Thailand och att åka till ställen i stil med Tchad… Jag skrattar också gott åt morgontrötthet, flyttkaos och att irritera sig över varandras egenheter.
En hel del rutor säger mig inte så mycket, men det som är bra väger upp. Det här är en fin bok om livet runt 25-30. Den roade mig!
Frihet är en riktig tegelsten som kretsar kring en amerikansk familj. Mamman är en före detta basketspelare, som nu har riktat in sig på att bli hemmafru. Pappan försöker att rädda världen, men på sitt eget sätt, vilket handlar om att skydda småfåglar.
Boken inleder som en berättelse om en kärnfamilj, men utvecklar sig till en berättelse om otrohet och svek. Om man läser om boken i tidningar och på bloggar så beskrivs den ofta som en bok om en familjs uppgång och fall och som en bok om amerikansk nutidshistoria. Det stämmer bra. Det svänger fram och tillbaka i huvudpersonernas kärleksliv och relationer, för att inte tala om deras karriärer. I bakgrunden skildras ett samhälle där medelklassen konsumerar mer och mer och krig inleds i Irak. Äldsta sonen i familjen vill till exempel göra karriär, men gör det genom tvivelaktiga affärer kopplade till Irakkriget.
Boken har hyllats lite överallt, bland annat i DN, men själv tycker jag att boken är för tjock. Det är alltid trevligt att få tränga ned på djupet i berättelser och lära känna karaktärerna ordentligt, men Franzen har på något sätt lyckats skriva över 500 sidor utan att få mig att känna mig engagerad. Visst finns det tankeväckande passager, där Franzen kritiserar den moderna livsstilen och visst är det en fin bok om att leva tillsammans, men den hade vunnit på att ha skurits ned i sidantal.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en rejäl tegelsten om skakiga relationer och om amerikansk nutidshistoria.
Betyg: 3 småfåglar av 5.
Om Frihet och Jonathan Franzen
Jonathan Franzen (född 1959) är en amerikansk författare. Han debuterade 1988 med Den tjugosjunde staden (The twenty-seventh city), men fick sitt stora genombrott med den satiriska romanen Tillrättalägganden (The corrections) 13 år senare. För denna belönades han med det prestigefulla amerikanska litteraturpriset National book award. Hans senaste roman är Renhet (Purity), som kom ut 2015. Jonathan Franzen har en fansida på Facebook.
”Romanen Frihet följer ett flertal medlemmar av familjen Berglund och deras nära vänner och kärlekspartners. Franzen följer dessa relationer under de senaste årtionderna och avslutar nära dagen då Obamas administration tar vid.
När Jonathan Franzens roman Freedom utkom förra året utnämndes den snart till en av de riktigt stora amerikanska berättelserna om vår tid. Här tecknar Franzen ett skarpt, ömsint och humoristiskt porträtt av medelklassfamiljen Berglund, där makarna Patty och Walter som medvetna medborgare och föräldrar kämpar för en bättre värld. Med det amerikanska samhället som fond speglas här hur vi lever våra liv. Hur vi hanterar förväntningar och besvikelser och hur den frihet vi kämpat oss till både kan te sig som en frestelse och en börda.”
Den gamle och havet var en bok jag läste med blandade känslor. Mest tyckte jag nog att boken var obehaglig för att det kändes så otrevligt med den långa kampen mellan den gamle och fisken. Ja la inte ned någon möda på att tolka vad det symboliserar, men jag förstår att boken kan läsas på många sätt.
Is och vatten, vatten och is är en av mina favoriter. Boken liknar många av Majgull Axelssons andra böcker, men det är inget negativt. Hon skriver väldigt bra och insiktsfullt om människor och relationer.
Resan till världens ände är sista delen i en populär serie. Det är en fin bok om att växa upp och att fatta avgörande beslut.
Jag var i Berlin i påskas, men hann knappt påbörja den här faktaboken om Berlins historia innan jag reste iväg. Det gjorde inget. Det kanske till och med är en fördel att läsa den när man redan har bekantat sig lite med staden, för det är ingen lättsam reseguide det handlar om, utan en rejäl och gedigen genomgång av Berlins historia från medeltiden fram till nutid.
Det är sparsamt med bilder och i min pocketutgåva är de dessutom svartvita, så boken innehåller skapligt kompakt text. Ändå är den förvånansvärt lättläst och intresseväckande. Schimanski kan konsten att skriva både personligt och ändå göra en ambitiös redogörelse för fakta med källhänvisningar.
Boken är indelad i ett antal kapitel i kronologisk ordning och alla avslutas med en liten faktaruta med lästips och tips på platser att besöka i Berlin. Kul! Jag tyckte riktigt mycket om den här boken och är sugen på att resa tillbaka till Berlin. Det är en stad som har en intressant historia, inte minst 1900-talets historia, såklart.
Halva året har redan passerat och jag har ingen aning om hur! Många böcker har i alla fall blivit lästa, åtminstone med mina mått mätt. Hela 45 titlar har det blivit, men då är en skapligt stor andel av dem poesi och serier, som ju inte brukar vara så omfattande till sidantalet. Jag har en läst en hyfsat bra blandning av e-böcker, pappersböcker och ljudböcker, man har inte haft någon större spridning när det kommer till ursprungsland… Jag vet inte om det blir någon stor ändring på den saken. Jag har verkligen en stor förkärlek för böcker från Sverige, även om jag vidgar vyerna med enstaka andra titlar.
Genrerna, hur man nu genrebestämmer en bok, ser ut såhär:
Klassikertårtbiten är kanske lite väl blygsam… Jag har åtminstone några fler Austen planerade framöver. 🙂
Har jag några favoriter då? Ja! Men trots att några böcker sticker ut, så måste jag säga att året har varit ganska beigt på bokfronten. Det är långt ifrån alla böcker som kommer att leva kvar länge i minnet.
En riktigt kanonbra bok är dock Eld, som till och med överträffade förväntningarna från succén Cirkeln, som inleder denna planerade fantasytrilogi om ungdomar som lever i en bruksort och upptäcker att de bär på magiska förmågor.
Bland tankeväckande böcker tycker jag att Arkan AsaadsStjärnlösa nätter var lite av en ögonöppnare. Den lyfter fram det manliga perspektivet på tvångsäktenskap och är delvis baserad på Asaards liv.
Bland de böcker jag har läst i år och som faktiskt är nya för i år tycker jag att Bodil Malmstens senaste loggbok, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, hör till de bästa (Eld är också från årets utgivning och Stjärnlösa nätter är ny i ljudboksversionen). Malmsten skriver skickligt, roligt och tankeväckande.
Roligast och vassast och bäst bland de serier jag har läst är helt klart Liv Strömquists satir Ja till Liv!. Jag skrattade så att jag nästan grät.
Bland årets höjdpunkter räknar jag också den nyss utlästa Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, som jag inte har publicerat något inlägg om ännu. Boken är en memoarbok av Haruki Murakami, där han skriver om sitt liv och författarskap med utgångspunkt från sitt stora intresse för löpning.
I höst kommer det ut en ny bok av Nina Hemmingsson. Jag, som ibland tycker att hennes enrutare och serier är lite väl äckliga/mörka/läskiga, tycker inte precis att framsidan till den nya boken, Det var jag som kom hel till dig, känns särskilt… rofylld. Det gör inte titeln heller, för den delen… Jag ser ändå fram emot den. 😉 Det här blir enligt förlaget en bok med poetiska texter. Spännande!
Igår presenterades vinnaren av Barnens romanpris, som delas ut årligen av Sveriges radio. I år går priset till Katarina von Bredow och ungdomsromanen Flyga högt. Den låg länge (ett halvår faktiskt!) i min läsplatta och väntade, men sedan, helt plötsligt, lämnade den tillbaka sig själv till bibblan och jag kunde inte läsa den. Kanske är dags att låna om…
Akademibokhandeln kommer att börja sälja läsplattan SONY Reader PRS-T1 i de flesta av sina butiker. Sedan tidigare satsar Akademibokhandeln hårt på nätbutiken Dito, som säljer både e-böcker och e-boksläsare. Det är bra att plattor börja komma ut i vanliga butiker, så att den som är intresserad kan se hur de ser ut. Det var svårt att få en förhandstitt när jag själv köpte platta för drygt ett år sedan. Som tur var hade biblioteket temakväll när man kunde komma och titta. Då hade jag chansen att kolla in flera olika varianter, men än så länge är det alltså bara en platta som kommer att finnas i butik hos Akademibokhandeln.
Veckans Tematrio är riktigt lurig för min del. Temat är, apropå fotbolls-EM, Italien: Berätta om tre bra böcker från Italien! Hur många italienska böcker hittar jag i mitt arkiv, tror ni? Endast en! Påstår Pereira av Antonio Tabbuchi, som levde en stor del av sitt liv i Portugal. Jag tycker väldigt mycket om Påstår Pereira. Den är faktiskt en av mina favoriter, så nu påminns jag om att jag verkligen borde läsa något mer av Tabbuchi.
I övrigt saknas det italiensk litteratur bland mina lästa böcker… Några Italientips?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Hetero i Hägersten är ett sött litet seriealbum av Sofia Olsson. Handlingen kretsar kring ett par som precis har återvänt till Stockholm efter att ha bott i Malmö under en period. De flyttar runt, runt i olika andra hands-lösningar tills de köper sig en bostadsrätt i Hägersten, där alla, till deras förvåning, tycks vara runt 30 och jobba med media.
Frihet är en riktig tegelsten som kretsar kring en amerikansk familj. Mamman är en före detta basketspelare, som nu har riktat in sig på att bli hemmafru. Pappan försöker att rädda världen, men på sitt eget sätt, vilket handlar om att skydda småfåglar.
