Honungsbiets hemliga liv är en bok i stil med Niceville. Båda böckerna utspelar sig i ungefär samma tid och på ungefär samma plats: amerikanska södern under tidigt 60-tal. Boken handlar om en ung tjej, Lily, som rymmer hemifrån från sin inte särskilt trevliga far. Hennes mamma har gått bort och Lily tror sig ha varit inblandad i olyckan där mamman dog, men hon minns inte riktigt och har ingen att prata om saken med. Pappan behandlar henne illa och utsätter henne för övergrepp med smärtsamma metoder för att straffa henne när hon har gjort ”fel”.
Med sig på rymmen har hon familjens svarta hembiträde, som å sin sida flyr från en orättvis vistelse i häkte. Av en slump hamnar de hos tre mörkhyade systrar som jobbar med biodling. Trots Lilys hudfärg, som skiljer henne från gemenskapen hos systrarna, så känner hon sig för första gången trygg. Hela tiden finns dock rädslan över att pappan ska leta upp henne.
Boken handlar om några inte helt lyckliga ämnen, bland annat så skildrar den de djupa orättvisorna mot den svarta befolkningen och den inte helt lätta situationen för Lily. Ändå är boken varm och gör en glad. Den handlar mycket mer om vänskap och gemenskap än om elände. Sådana här positiva böcker kan man behöva ibland!
Nu är min semester slut! Jag har faktiskt inte läst så fruktansvärt många böcker. Om bloggen antyder något annat så beror det enbart på att alla mina inlägg är tidsinställda och jag har haft många bokinlägg på hög som jag har passat på att posta under semestern.
Innan semestern hade jag i och för sig en idé om att bl.a. läsa ut några recensionsex som ligger och väntar, men jag är inte den som packar väskan full med böcker (däremot packade jag typ 20 kg kläder, vilket är i överkant hur man än vrider och vänder på det när man bara är borta några veckor). Sedan har man ju även annat att göra när man är är bortrest. Till slut började min pojkvän oroa sig över varför jag har slutat att läsa böcker.
Det blev hur som helst besök hos mina föräldrar och i deras bokhylla (där ca hälften är mina böcker och alltså redan utlästa) gick det att botanisera lite. Jag började i hyllans ena hörn och läste t.ex. titlar som sålts till rea-pris på OBS vid 80-talets början.
Åtminstone halva semestern medgav dessutom läsning utomhus, vilket inte är helt fel.
Det gick också att läsa inne, så länge kattungen tyckte att det var okej. Förutom att han behöver all uppmärksamhet, hela tiden, så älskar han också att stänka vatten. T.ex. på böcker.
Att blogga var för övrigt inte tänkbart.
Förutom under korta stunder av sömn. Möjligen.
Det har blivit några små resor och utflykter och då är det skönt att ha läsplatta, så att man har böcker med sig hela tiden. E-böckerna passade fint på alla tåg- buss- och flygresor som jag begav mig på.
Nu är jag åter hemma och har min egen bokhylla lättillgänglig. Imorgon ska jag återvända till mitt jobb, så lästiden kommer att reduceras radikalt. Det känns ändå skönt att vara tillbaka till vardagen.
Lämnade tillbaka tre böcker på bibblan igår. Visst får man låna en ny då? Det blev bokcirkelboken Sju jävligt långa dagar. Den andra bokcirkelboken den här omgången är Drömhjärta av Cecilia Samartin. Jag försökte att låna även denna, men den var försvunnen(!). Det blev en beställning från annat bibliotek istället, så den kommer väl i början på nästa vecka någon gång.
Jag var på Fotografiska här om veckan och såg deras utställningar (en utställning är, Strindbergåret till ära, om August Strindberg, men det var inte huvudattraktionen för min del). I deras fotobokshop noterade jag att det finns en bok med fler tråkiga vykort:
Hur kan jag ha missat att den här boken finns? Jag har flera av Max Ströms vykortsböcker (Tråkiga vykort och Kitschiga vykort) och tycker att de är himla roliga att bläddra i. Måste nästan skaffa mig den här uppföljaren.
Med anledning av Frankrikes nationaldag, 14:e juli, så handlar veckans Tematrio om Frankrike: Berätta ni också om tre bra franska böcker!
Jag har pluggat franska och det har funnits en tid när jag läste kortare franska romaner lite nu och då, för att hålla igång språket. Dock kom jag av mig och nu är det åratal sedan jag läste något på franska.
En riktigt bra bok från den tiden är i alla fall Vinterskola/La classe de neige, som är en mörk och spännande berättelse om en pojke som är på skolläger och vars pappa mystiskt försvinner när han har lämnat av honom vid skolan.
Två nyare franska böcker, som jag har läst i översättning, är den omåttligt populära Igelkottens elegans, som handlar om en ensam och malplacerad portvakt och hennes vänskap till en annorlunda flicka som bor i samma hus, och fantasyboken Oksa Pollock: Det sista hoppet. Oksa Pollock-boken känns lite som en kopia av Harry Potter, men är ändå charmig och läsvärd.
Dags att besvara en Tematrio! Den här gången är det tema yrken: Berätta om tre böcker som skildrar huvudpersonernas yrken.
Det bästa exemplet på böcker där huvudpersonernas yrken har en stor roll är naturligtvis deckare. I deckaren Corpus deliciti, som vi läste i bokcirkeln Picket & pocket, har dock huvudpersonen ett lite annorlunda yrke. Hon är nämligen rättsläkare. Jag tror inte att någon av oss i bokcirkeln tyckte särskilt mycket om boken, men den berättar i alla fall ingående och detaljerat om hur rättsläkarens arbete kan se ut.
En annan läkare är läkaren i Ian McEwansLördag Huvudpersonen i McEwans bok är hjärnkirurg och boken innehåller ganska många scener och passager som skildrar hur hjärnan fungerar och hur hjärnkirurgi kan gå till.
Jag minns att jag sprang är en internationell bestseller som var nära att inte bli utgiven. Efter flera refuseringar slutade det med att boken bara blev utgiven i en ljudboksutgåva. Boken nådde skräckromanförfattaren Stephen King, som pushade för den och gjorde att förlag fick upp ögonen för den och sedan var McLarty i en helt annan position att förhandla sig till en bokutgivning. Det är en skön historia om hur det kan gå till att få sin bok utgiven och verkligen inte det första eller sista exemplet på en topplistetitel som blir refuserad till en början. Man får aldrig ge upp!
Jag är glad att boken har getts ut, för den är en skön bok som gör en glad, trots att den behandlar många tunga ämnen.
Handlingen kretsar kring Smithy Ide, som är drygt 40 år och mest sitter ensam hemma och dricker öl och äter diverse skräpmat och onyttigheter. Redan i bokens inledande kapitel förlorar han båda sina föräldrar i en bilolycka och dessutom nås han av ännu ett tungt besked när han städar ur föräldrarnas hem. Han hittar nämligen ett brev, som avslöjar att man har hittat den döda kroppen efter hans sedan länge försvunna syster, Bethany. Kroppen finns nu på andra sidan USA och Smithy bestämmer sig för att resa dit. Lite av en slump kommer resan att ske på hans gamla cykel.
Det blir en resa full av möten och händelser, men kanske mest en inre resa, där Smithy ser tillbaka på uppväxten och minns Bethany, den älskade systern, som redan tidigt började ”höra röster” och en dag bara försvann från dem.
Det är en känslofylld bok och som tur är så är det inte bara elände och sorg. Boken balanseras också upp av en kärlekshistoria och en känsla av att allt går att vända och att allt kan ordna sig, trots allt. Jag gillade det! Det behövs böcker som på ett ärligt och trovärdigt sätt vågar prata om livets svåra stunder och som samtidigt slutar lyckligt.
Bortbytingen är det första jag läser av Ruth Rendell och det är inte en särskilt ny bok faktiskt. Jag hittade den i min mammas bokhylla och förmodligen köpte hon den på 80-talet någon gång. Boken handlar om Benet, en bästsäljande författare, som förlorar sin son i ett obehagligt kruppanfall. Hon är ensamstående med pojken, men när olyckan händer så har hon sin mor boende hos sig. Modern har länge lidit av psykisk ohälsa och Benet får hela tiden upprepa för sig själv att hon inte får hata sin mamma. Plötsligt en dag har modern tagit med sig en pojke, i samma ålder som den förlorade sonen, hem till Benet och påstår att hon har lovat att passa honom för en väns räkning. Sanningen går dock upp för Benet ganska snart. Pojken är kidnappad.
Benet vill lämna tillbaka pojken, men kan inte riktigt göra det eftersom det skulle vara ett svek mot modern, som i så fall skulle kunna spärras in på en psykiatrisk avdelning igen. Hon bestämmer sig för att göra det när mamman har åkt hem till sig igen. Vid det laget har hon dock fäst sig så mycket vid pojken att hon inte vill lämna honom ifrån sig.
Det känns som att mycket i den här boken är helt orimligt och fånigt. Inte snor man väl någon annans unge? Boken innehåller också en del andra sidospår. Bland annat handlar den om pojkens riktiga mamma och hennes sambo, som beskrivs på ett klyschigt sätt som något slags white trash.
Boken var ganska spännande. Jag ville ju veta om pojken skulle få komma hem igen. Mot slutet ökades dock tempot och det blev nästan svårt att hänga med. Vet inte precis om jag blev så nöjd över slutet över huvud taget faktiskt.
Egentligen är det väl inte en usel bok, men man får kanske konstatera att den vid det här laget är daterad. Såhär skriver man nog inte deckare idag. Jag blev åtminstone ganska besviken.
Jag läste i DN att bibliotek i Stockholm vill införa ett system med lånetider som är anpassade efter t.ex. sidantal och hur populär boken är. Det låter ju förträffligt! Det säger ju sig självt att en tjock roman tar längre tid att läsa ut än en tunn och att en bok som ändå bara står och samlar damm i ett arkiv inte behöver krävas hem inom några veckor. Får se hur de i så fall lyckas lösa det rent tekniskt och hur det funkar för de som lånar. Det måste onekligen bli lite trassligt att ha många återlämningsdatum att hålla reda på, istället för ett.
… Man kan också göra som jag och låna böcker 2009 och sedan låna om dem gång på gång. Det funkar bra för mina långlån från universitetsbiblioteket. Stadsbiblioteket har eventuellt någon maxgräns för antalet omlån.
Fast ja. Det kanske är dags att läsa ut Det mest förbjudna snart. De här böckerna lånade jag till jul 2009:
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Honungsbiets hemliga liv är en bok i stil med Niceville. Båda böckerna utspelar sig i ungefär samma tid och på ungefär samma plats: amerikanska södern under tidigt 60-tal. Boken handlar om en ung tjej, Lily, som rymmer hemifrån från sin inte särskilt trevliga far. Hennes mamma har gått bort och Lily tror sig ha varit inblandad i olyckan där mamman dog, men hon minns inte riktigt och har ingen att prata om saken med. Pappan behandlar henne illa och utsätter henne för övergrepp med smärtsamma metoder för att straffa henne när hon har gjort ”fel”.
