Det kommer ut så mycket kul i april! Här är de jag är mest nyfiken på:
H som i hök av Helen Macdonald finns oläst i min läsplatta… Jag kommer att läsa den någon dag, absolut. Men vad jag också vill läsa är Aftonflykter som kommer nu i april. Förlaget skriver: ”Aftonflykter är en inspirerande bok om hur vi med djurens hjälp kan förstå mer om oss själva”. Älskar djur och natur! Behöver verkligen läsa den här naturskildringen!
Att vara man av Nicole Krauss känns intressant! Har ni läst den omtalade och kritikerrosade Kärlekens historia? En väldigt smärtsam och fin roman! Att vara man verkar vara en novellsamling där berättelserna hänger ihop och bildar en roman. ”Tänkvärt, intelligent och fyndigt om hur det är att bli man idag.” skriver förlaget.
Den lekande barnkammarboken vill man ju ha! Barnkammarböckerna är en serie antologier med hög kvalitet (vi har Den silvriga barnkammarboken, en sångbok med superfina illustrationer). Den lekande barnkammarboken innehåller lekar, sagor, sånger och ramsor som passar barn 0–5 år.
Det var en gång i Hollywood av Quentin Tarantino. Det här är alltså en roman som bygger på filmen Once upon a time in Hollywood. Att böcker filmatiseras händer mest hela tiden, men att filmer blir till böcker känns inte helt vanligt. Kul grej! Jag älskar filmen där Leonardo di Caprio spelar en skådespelare som hamnat i B-filmsträsket och Brad Pitt spelar hans stuntman. Om boken kan göra filmen rättvisa? Vem vet! Jag är nyfiken på den i alla fall!
Sylvia Plath har skrivit en av mina favoritböcker: Glaskupan. Tyvärr blev Plaths liv och författarskap alldeles för kort, men visst finns det mer att läsa. I april kommer Dikter, med urval från hennes båda diktsamlingar hon hann med innan hon dog i sviterna av depression. Dessutom kommer samlingsutgåvan Noveller. Jag är svag för noveller. Känner på mig att den här boken kommer att leta sig in i min bokhylla förr eller senare… Där har jag förresten redan en Plath-novell: Johnny Panic och drömbibeln.
Okej, jag orkar nog inte läsa Experimentet av Karin Grundberg Wolodarski, men den låter intressant och jag hoppas att den leder till en bra debatt. Boken handlar om hur svenska skolan blev en av världens mest avreglerade. Jag känner en och annan lärare. Ganska många faktiskt. Om många jobbar i skolvärlden? Nja… Och det är ett av många (anekdotiska) exempel på att något är jävligt fel med skolan i Sverige.
Man hör ofta att Sverige är ett land med hög skatt. Och en och annan frågar var man får för pengarna? Ganska mycket om du frågar mig… Dessutom är ju Sverige på många sätt ett skatteparadis (fastighetsskatt? nä! förmögenhetsskatt? nä! arvsskatt? nä!)… Girig-Sverige av Andreas Cervenka handlar om de klyftor som blir allt djupare i det här landet. Klyftan mellan superrika och vanlisar. Den här boken kan nog bli en ögonöppnare för många!
Gravid av Erika Baraldi och Sara Dellner kommer över ett år för sent för min del, men hade jag varit gravid idag hade jag varit sugen på att läsa! Jag slukade gravid- och barnlitteratur när jag väntade barn. I den här boken är fokus på något som andra böcker sällan gräver särskilt djupt i: graviditet och psykisk ohälsa. Bland annat går boken igenom fjärde trimestern. Jag hade hört talas om den fjärde trimestern, men jag hade önskat att jag hade vetat mer. De tre första månaderna med bebis var verkligen tuffa. De tuffaste månaden med barn hittills, måste jag säga. Och så kändes det, trots att andra ville hävda att det där minsann var den lätta tiden och att allting skulle bli sååå mycker svårare sedan… ”Sådär små bebisar sover ju mest….” Skulle jag ge ett råd (vilket jag i och för sig aldrig skulle få för mig att göra…) så är det att se de första tre månaderna som den fjärde trimestern, som en ren förlängning av graviditeten där man får ta dagen som den kommer och se vad man mäktar med.
Sjung och ramsa med Bebbe. Ja, tack! Bebbe är en favorit och vi har redan läst Ramsa med Bebbe av samma författare, Mervi Lindman. Nu kommer en liten bok med 12 sånger och ramsor för de minsta. Den kommer vi nog låna från bibblan.
Daniel Sjölin har skrivit en av mina favoritnoveller: Alla vill bara gå hem. Jag älskar berättelser där författaren tar ut svängarna och leker med språket. Hoppas Sjölin har fortsatt på samma sätt nu när han återigen är aktuell med en roman. I april kommer Underskottet.
Jag har en grej för barnböcker med katter. Hittar jag en katt-bok på bibblan brukar den få följa med hem. Min bebis tittar när jag läser. Pekar på katterna. Tycker om när jag säger ”mjauuu”. Jag vill helt klart läsa Åtta små kattungar av Ulf Nilsson och Lisen Adbåge. Synd att åtta kattungar ej följer med boken…
Har du några april-böcker du är sugen på att läsa? 🙂
April! Vår! Alla årstider har sin charm, men det här är nog det första året då jag verkligen känner att våren är en riktig höjdpunkt. Det här är nämligen första våren med trädgård (jag är förvisso uppvuxen i villa, men i hela mitt vuxna liv har jag bott i lägenhet). Vi har hunnit bo i radhus sedan i höstas och jag har glömt hur trädgården egentligen ser ut. Jag fick en överraskning redan i mars när jag insåg att några lökar (någon slags hyacint?) börjat titta fram i rabatten på framsidan. Det hade jag inte väntat mig. Det är inte ens något bra solläge där. Nu i april hoppas jag på mer. Jag längtar efter att följa råden i Genvägar till vacker trädgård och vårstäda där ute. Det är något tillfredsställande med trädgård och växter, är det inte? (obs: kan ju med stor säkerhet hända att ingenting växer och frodas i den här nybörjarens taffliga händer, men…). I april ser jag också fram emot påsk, som ju är en sådan mysig tid. Jag ska vara ledig och umgås med nära och kära. Ser fram emot det så mycket! <3
I april ska jag dessutom för första gången på åratal gå ut och göra något med min sambo. Det fanns en tid då vi sprang på bio och föreställningar och utställningar och det ena med det andra i princip varje helg. Sedan kom pandemin. Och en bebis. På söndag ska bebisen hänga lite med farmor medan vi är på konsert med Ane Brun. Är det tänkt. Jag har sett henne live ett par, tre gånger tidigare och håller hennes konserter för några av de bästa jag varit på, så förväntningarna är höga. Hoppas att vi alla får en trevlig kväll…
Ska jag läsa något i april då? Jo, det är klart! Jag läser framför allt Stormvakt, av Kristina Ohlsson, en deckare jag lånat på biblioteket. Passande med en deckare såhär i påsktider*, eller hur? Jag läser också en hyllvärmare som jag är så glad att jag har kunnat ta fram ur hyllan och börjat läsa till slut: Mats kamp av Mats Jonsson – ett underbart självbiografiskt seriealbum om livet på Söder och att bli förälder. En del böcker vinner kanske på att vara hyllvärmare ett tag – den här boken hade jag inte uppskattat på samma sätt om jag hade läst den innan jag själv blev mamma (fast jag hade garanterat uppskattat den på ett annat sätt!).
Stormvakt av Kristina Ohlsson
Jag tänkte tipsa om några april-nyheter i ett annat inlägg (det kommer ut så himla mycket i april!).
Vad läser du för något i april? 🙂
* med tanke på den norska traditionen påskekrim, att läsa deckare under påskledigheten, alltså!
Paradiset av Abdulrazak Gurnah är en annorlunda uppväxtskildring i ett Östafrika på väg att exploateras av kolonisatörer.
Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah utspelar sig i Zanzibar under tidigt 1900-tal, då både tyskar och britter kommer till landet och brutalt tar det de vill ha. Tolvåriga Yusuf lever med sina föräldrar i en liten by, som emellanåt får besök av farbror Aziz. En dag blir Yusuf ivägskickad med farbrodern. Först när de har lämnat byn får Yusuf veta att Aziz inte är hans farbror utan i själva verket en rik handelsman som nu har tagit Yusuf som slav och som pant för skulder som hans pappa dragit på sig. Nu får Yusuf arbeta i en handelsbod tillsammans med en ung man som gått samma öde till mötes som Yusuf.
Gurnah beskriver det inte som ett svårt öde eller ett stort lidande. Berättat från Yusufs ögon blir det mer en erfarenhet att lägga till andra erfarenheter. Det är en annorlunda uppväxtskildring där Yusuf undan för undan lär sig mer om livet och människorna runt omkring honom. Särskilt formande är den svåra resa han får följa med på in i landet. Aziz ska göra affärer och ett stort följe, komplett med musiker, tar sig under svåra umbärande iväg mot de sällsynta platser som ännu inte tagits över av européerna.
Yusuf har en speciell ställning. Som ung slav har han inte mycket att säga till om. Samtidigt verkar han överallt mötas med en förvånande värme och beundran. Hans skönhet slår an något hos de flesta han träffar. Aziz själv framstår inte bara som slavägare utan tycks också se Yusuf som en liten adept att ta hand om. Det här är en berättelse som överraskar på många sätt. Tiden, kulturen och människorna ligger fantastiskt långt från mitt liv, här och nu, men också otroligt långt från vad jag föreställt mig Zanzibar tidigt 1900-tal. Jag njöt av att få följa med på den här resan mot avlägsna och svårtillgängliga byar som inte längre finns och på Yusufs resa mot vuxenlivet. Jag har sett boken beskrivas som påminnande om Mörkrets hjärta. Jag håller inte med. Jag hade svårt att ta mig igenom Mörkrets hjärta, men Paradiset känns luftig och lätt. Lockande. Den är så annorlunda mot det mesta andra jag läst!
Samtidigt: vad handlar den om? Ibland tänker jag att jag har missat något. Vad vill Gurnah säga? Vad syftar ens titeln på? Jag vet faktiskt inte! Kanske spelar det ingen roll. En del böcker kan flyga över huvudet och ändå vara fantastiska. Jodå. Jag har läst en hel del nobelpristagare och alla har inte fallit mig i smaken, men Paradiset kan jag helt klart rekommendera. Kul att få bekanta sig med ett författarskap som annars lätt hade kunnat missas, känner jag.
Paradiset
Översättare: Helena Hansson. Originalets titel: Paradise. Förlag: Celanders förlag, Albert Bonniers förlag (2021). ISBN: 9789100197186.
Abdulrazak Gurnah
Abdulrazak Gurnah (född 1948) är en författare från Tanzania, nu bosatt i Storbritannien. Han tilldelades 2021 års Nobelpris i litteratur.
Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är en roman om när Agatha Christie inför sin 80-årsdag motvilligt låter sig avporträtteras av expressionisten Oskar Kokoschka. Det hinner bli ett antal samtal om livet och konsten.
l Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är deckarförfattaren Agatha Christie på väg att fylla 80 och hennes släktingar har tjatat sig till att hon ska sitta modell för ett porträtt. Agatha vill inte. Inte heller konstnären, Oskar Kokoschka, är speciellt entusiastisk, men sex sittningar ska det bli.
Under sittningarna växer det fram en förtrolighet och Christie och Kokoschka börjar samtala om sina liv och om konsten. Här möter expressionisten deckarförfattaren: konst vs. nöjesläsning. Ingången till deras respektive skapande är totalt olika, men det kanske intressantaste är de långa liv de båda har levt och återberättar.
Dubbelporträtt är ingen lång roman och jag tror tyvärr inte att den kommer att leva kvar länge i mitt minne. Eller nej förresten: två saker kommer definitivt leva kvar: 1) det mystiska när Christie är försvunnen under en dryg vecka och det efter stort pådrag och seriösa eftersökningar visar sig att hon har tagit lite semester och 2) Kokoschkas helt otroligt olyckliga kärlek till Alma Mahler, som leker med hans känslor och utnyttjar honom, och hur han försöker att bota det hela genom att göra en avbild av henne i form av en docka. Två helt otroligt märkliga bitar ur två långa liv, som det var mysigt att få följa i den här lilla romanen. Mysigt, som sagt, men kanske inte något som berörde mig på djupet.
Är du nyfiken på boken kan jag tipsa om att den finns inläst av författaren själv och går att lyssna på som Radioföljetong.
Dubbelporträtt
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
Jag har ett helt gäng antologier som riktar sig till barn och idag tänkte jag skriva några rader om dem. Några är nya. Andra har jag själv haft som barn och har nu plockat fram på nytt för att läsa för min dotter.
Barnens första bok
Barnens första bok är en antologi som har getts ut sedan 1986. De senaste utgåvorna är utökade, men jag har en 90-talsutgåva med det klassiska innehållet: drygt 100 sidor verser, ramsor, sagor, sånger och bilder i en mysig blandning och rikligt med illustrationer. En bok att ta fram om och om igen. Här finns riktiga klassiker, som Elsa Beskow, odödliga barnboksfavoriter, som Pippi, och en hel del nyare texter och bilder. Bra blandning! Urvalet är gjort av Siv Widerberg och Malin Wedsberg.
Barnens ramsbok
Barnens ramsbok är en antologi från En bok för alla, utgiven första gången 1994. Det är kort och gott en rejäl samling med ramsor, sammanställd av Gertrud Widerberg och med svartvita illustrationer av Tord Nygren. Man hade önskat färgbilder, känner jag, men med den här utgåvan är fokus helt klart på ramsorna i sig. Och de är många! Här finns faktiskt över 200 ramsor, samlade under (ganska obegripliga) rubriker. Favoriterna för min (och dotterns) del är de ramsor som också innebär att man får nypa lite i tårna eller kittla lite i magen, men här finns alla möjliga sorters ramsor. Det känns som en fin kulturgärning att ha samlat allt detta i en och samma volym.
Barnens versbok
Barnens versbok är den mest sönderlästa boken jag har. Den är faktiskt så trasig att jag unnade mig ett nygammalt exemplar från ett antikvariat. Nu vill jag ju läsa samma verser för min dotter. <3 Det här är en underbar bok med verser och dikter på alla möjliga teman. Det är roligt, sorgligt, lekfullt och knasigt i en fin blandning. Gertrud och Siv Widerberg står för urvalet: närmare 250 sidor poesi och svartvita illustrationer. Povel Ramel, Barbro Lindgren, Suzanne Osten, Lennart Hellsing och många andra trängs mellan dessa pärmar. Synd att den är slutsåld!
Barnens versbok – det sönderlästa exemplaret
Den silvriga barnkammarboken
Sångboken Den silvriga barnkammarboken har jag bloggat om förut, men den är också en av de barnböcker vi bläddrat i mest tillsammans med vårt barn. Här finns sånger – välbekanta och nya favoriter. Nästan alla finns på Barnkammarbokens Spotify om man är osäker på melodin. En fantastiskt fin bok med illustrationer av några stora barnboksfavoriter. Varje uppslag är härligt och färgglatt. Vårt barn har tyvärr bläddrat själv och rivit sönder sidan med Lilla hästen Plopp. Det är väl ett slags betyg det med.
Den silvriga barnkammarboken
De små barnens bok
De små barnens bok har vi i två exemplar. Jag köpte den på antikvariat och sedan fick vi också ett exemplar från biblioteket genom BVC. Som så många andra böcker i det här inlägget är den sammanställd av Siv Widerberg. Här finns sånger, pekvänliga uppslag, ramsor och berättelser för de minsta. Härligt med en samling som riktar sig till riktigt små barn, tycker jag! Det känns att den verkligen är anpassad för de minsta med uppslag som är enkla att prata om för sitt barn och peka i tillsammans. Fina illustrationer har den också!
Barnens versbok och De små barnens bok
Dinkeli dunkeli doja
Jag älskar Lennart Hellsings finurliga rim och knasroliga sånger. Självklart kände jag att vår dotter behövde en antologi med Hellsings texter! I Dinkeli dunkeli doja finns massor av Hellsings rim, ramsor, sånger och berättelser samlade tillsammans med superfina illustrationer av Charlotte Ramel. Krakel Spektakel kusin Vitamin och Här dansar herr gurka är klassiker som de flesta säkert redan har hört/läst. Den här boken har också orsakat att exempel Ticke tack har fastnat på hjärnan… och att jag önskar att jag också var bjuden till Moster Ester (Moster Ester älskar fester, hon har nästan alltid gäster…”).
Dinkeli dunkeli doja
Ramsa med Bebbe
Vill man ramsa med sitt barn och tycker att t.ex. Barnens ramsbok är lite väl mastig är Ramsa med Bebbe ett fint alternativ. Här finns inte hundratals ramsor, men i gengäld finns här några riktiga godbitar. Illustrationer och urval är gjorda av Mervi Lindman, som också gjort andra Bebbe-böcker jag kan rekommendera!
Gun love av Jennifer Clement är en roman om de fattiga som drabbas hårdast av vapenvåldet i USA. Det är en roman med ett poetisk språk och en huvudperson som levt hela sitt liv i en bil.
Gun love av Jennifer Clement är en roman om människor i marginalen i vapenvåldets USA. Huvudpersonen, Pearl, är fjorton år och har varit hemlös hela livet – hon och mamman lever i en bil, permanent parkerad i en trailerpark vid en förorenad flod, full med alligatorer. På sitt skeva och trasiga sätt har Pearl och hennes mamma det fint tillsammans tills alls slås sönder av Eli, en vapensmugglare som mamman blir handlöst förälskad i. Att någonting är fel med Eli och att allt kommer att gå åt helvete förstår man redan när Eli ger mamman en pistol, en omtänksam gest, så som de ser det, men något som naturligtvis kommer att få fruktansvärda konsekvenser.
När jag läser böcker som Gun love påminns jag om vilken skyddad och trygg värld jag har vuxit upp i. Jag har haft det så bra och har det så bra att jag faktiskt har lite svårt att köpa premisserna i den här boken. Kan barn, ens i länder med så stora klassklyftor som i USA, leva som hemlösa långt in i tonåren? Varför reagerar aldrig skolan eller socialen eller någon annan? Varför finner sig Pearl i livet i bilen? I hennes ålder borde hon för länge sedan ha insett att någonting är väldigt fel med livet på parkeringen. Mammans egen story om hur de hamnade på parkeringen involverar en föga övertygande historia om en hemlig tonårsgraviditet och en rymning som hon aldrig hittades ifrån. Så småningom dyker socialen faktiskt upp i den här boken, naturligtvis med alla de klyschor vi sett så många gånger på film och läst i andra böcker: avtrubbade socialarbetare som inte bryr sig om ifall barn far illa eller ej.
Jag antar att man inte ska läsa den här boken som en realistisk roman utan snarare som en berättelse med konstnärliga och poetiska anspråk om vapenvåld och utanförskap i dagens USA. Som sådan är den otroligt stark. I princip alla kapitel innehåller vackert formulerade rader som rymmer hela berättelser. ”Min mamma var en deciliter socker. Henne kunde man låna när man ville.”, ”Från Mercuryn hörde vi ljudet av skott som avlossades mot vattnet. Nu är de igång igen, sa mamma. De dödar floden”. Varje ord betyder något mer. Här finns också en hel del scener och symboler som ärligt talat flög över huvudet på mig. Det är missbildade alligatorer, nedgrävda Barbiedockor och ett ständigt återkommande påpekande att Pearl är så ljus, ”är du albino?”. Jag vet inte alltid vad författaren är ute efter, men egentligen gör det ingenting.
Gun love är en stark och tragisk berättelse med ett säreget språk (även om jag tror att mycket är förlorat i översättningen). Det är också ett berörande inlägg i vapendebatten, om man ska se det så. Vad gör närheten till vapen med folk? Och vilka är det som drabbas hårdast?
Gun love
Amerikansk titel: Gun Love. Översättare: Niclas Hval. Förlag: Albert Bonniers förlag (2019). ISBN: 9789100175115.
Jennifer Clement
Jennifer Clement är en mexikansk-amerikansk författare, som fick sitt stora genombrott som författare med romanen Bön för de stulna. Hon är även ordförande för PEN international.
Babetta av Nina Wähä är en roman om en djup vänskap som inte tar slut ens när vännerna både sviker varandra och ljuger för varandra. Det är också en roman om filmbranschen – en bransch där en kvinna kan nå toppen av sin karriär som 19-åring och sedan se den dala i takt med att…
Babetta av Nina Wähä handlar om vännerna Katja och Lou, som känt varandra sedan tonårens teaterskola. Nu är de 30+ och Katja, som en gång i tiden var den som betraktades som talangfull, har ströjobb och börjar närma sig den punkt då hon inser att det är dags att ge upp idén om att komma in på någon av scenskolorna. För Lou behövdes aldrig någon scenskola eller utbildning. Hon slog igenom stort som nittonåring i storfilmen Babetta och har sedan dess spelat i otaliga filmer, om än aldrig i någon film som kommit i närheten av Babetta. Pengar och lyx finns oavsett, inte minst tack vare den stenrike och 30 år äldre pojkvännen som har en enorm lyxvilla på franska Rivieran.
Nu är det sommar och Lou hör plötsligt av sig till Katja. Sedan de blivit vuxna har de hörts sporadiskt och träffats på Lous villkor, när det har passat i hennes hektiska schema. Katja har alltid varit redo, alltid beredd att finnas där för Lou, men kanske framför allt har hon alltid behövt Lou och hennes sällsamma dragningskraft och karisma som öppnat så många dörrar som aldrig varit tillgängliga för Katja själv. Nu vill Lou att Katja kommer och hälsar på i Frankrike och Katja flyger ner.
Det blir en sommar där Katja dras in i den speciella värld som Lou skapat för sig, en värld med ett tufft schema, fyllt med träning, skönhetsbehandlingar och möten, men också ett liv där hon aldrig riktigt behöver ta något ansvar. Hushållerskan Ermelinda och trädgårdsmästaren Romeo håller sig alltid i bakgrunden, servar med smoothies och håller huset perfekt och smyckat med ständigt förnyade blomsterarrangemang. Det finns en spännande klyfta mellan Lou och de runt omkring, mellan den med pengar och de som passar upp. Klyftan gäller även Katja, Katja som aldrig blivit en skådespelare som Lou. Och ändå: elefanten i rummet är att Lous karriär sedan Babetta främst utgjorts av B-rullar som inte gått upp på bio i Sverige. Kanske är det främst utseendet och utstrålningen som varit Lous största framgångsfaktor, skönheten som obarmhärtigt falnar och förpassar Lou till ”mammaroller”.
Jag såg i någon recension att Babetta beskrivs som en kärleksförklaring till filmen, men för mig är det tvärtom. Wähä skriver intressant om en ytlig värld där kvinnors viktigaste valuta är utseendet och där många blir (sexuellt) utnyttjade. Det flimrar förbi en del metoo-händelser. Det är ingen smickrande beskrivning av filmbranschen. Faktiskt är det ingen smickrande beskrivning av vänskap heller. Lou och Katja utnyttjar varandra och sviker varandra båda två och båda framstår som såväl falska som egotrippade. Ändå har de en djup vänskap och ett djupt beroende av varandra. Det är intressant att följa.
Babetta är en annorlunda roman med många lager. Det är ingen thriller, men det finns en skickligt uppbyggd spänning – som läsare vet man aldrig riktigt vem som går att lita på och vad huvudpersonerna egentligen är ute efter. Någonting med den slutna världen på lyxegendomen ger också känslan av att vad som helst kan hända. Ett kul grepp är att läsaren inte bara servera ett filmiskt slut utan också får nöjet att läsa ”director’s cut”. Det blir med andra ord ovisst även när boken är slut.
Nina Wähä är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare med S som i syster (2007). Sitt stora genombrott fick hon med Testamente, som nominerades till Augustpriset 2019.
Mina biblioteksbesök har blivit något glesare sedan min föräldraledighet tog slut, men visst bär jag hem en massa biblioteksböcker fortfarande: till mig och till min dotter. Här är de tre senaste jag har lånat och läst för min bebis!
Regn av Anders Holmer
Jag kunde inte låta bli att låna Regn av Anders Holmer. Framsidan, med sina renar, var så fin! Och ja, den är verkligen vacker, även invändigt. Om den är för avancerad för min 9-månaders bebis? Jo. Här pryds varje uppslag av en haiku-dikt och vacker illustration. Haiku är en rolig diktform med en liten knorr på slutet, men just det är det väl mest mamman som uppskattar (och det gör hon – mycket).
Vem sover inte? av Stina Wirsén
Stina Wirséns småbarnsböcker är så mysiga. Hennes barnboksfigurer är fantasifullt ritade och de handlar allt som oftast om sådant som är lätt att känna igen sig i. I Vem sover inte? kommer kanin till nalle. De leker och äter och borstar tänderna. Sedan är det dags att sova. Men vem sover inte?
Vänta, Sickan av Sofia Rådström
Jag älskar Sickan-böckerna! Illustrationerna är underbara, rimmen finurliga och humorn går hem hos mig. Att barn, även de allra minsta, också älskar Sickan är uppenbart. Vänta, Sickan-boken var faktiskt helt sönderläst redan när den fick följa med hem från bibblan. Och jag tror tyvärr inte att min tjej har gjort saken bättre efter sitt ivriga bläddrande… I den här boken har Sickan bråttom ut. ”På med stövlarna och hatten. Det är dags att plaska vatten”.
Tritonus av Kjell Westö är en vemodig roman om ensamhet och vänskap i ett litet skärgårdssamhälle. Det är också en fin bok om att inte längre vara ”ung och lovande”.
Tritonus av Kjell Westö handlar om dirigenten Thomas Brander, som har en lång, framgångsrik karriär bakom sig. Musiken har tagit honom ut i världen, men resorna har också tagit på krafterna. Nu satsar han allt på en överdådigt lyxig sommarstuga i skärgården. Ett ställe att finna ro? Allt är dock inte så idylliskt som man kan förledas att tro. Sommarstugan må vara stor, men Brander har ingen stor familj att fylla ut den med. Faktum är att han sedan en tid tillbaka är frånskild och hans före detta har helt klart gått vidare. De där resorna verkar också på väg att upphöra. Han är inte längre den efterfrågade och populäre dirigent han varit. Det anas att han varit föremål för metoo-diskussioner, men kanske lider han mest av att inte längre vara en ungdom. Nu blir han omsprungen av andra, nya stjärnor. Det finns någonting sorgligt och vemodigt i Branders ensamma liv i lyxkåken, som gör det så tydligt att lycka inte kan köpas för pengar och att ingen kan göra något åt tiden som går och obönhörligt förpassar ”ung och lovande” till ”gammal och passé”.
Bland de bofasta i det lilla samhället i skärgården bor Reidar Lindell, en änkeman och hobbymusiker, vars vägar korsar Branders. Trots att de är ett mycket omaka par blir de vänner och berättelsen följer de båda männen, deras vänskap och livet i byn. En av förra årets litterära höjdpunkter för min del var Hägring 38, av samma författare, en underbar roman där jag för kanske första gången(?!) kom på mig själv med att läsa om en sårbar man. Han kan skriva om män, Westö: människor med alla sina förtjänster och brister. I hans romaner blir huvudpersonerna verkliga och levande.
Jag håller nog Hägring 38 för snäppet vassare – det är en roman med fler lager. Men Tritonus är en oerhört läsvärd och fin skildring av vänskap och livets toppar och dalar. Författaren lyckades också få den att kännas helt aktuell och här och nu. I boken pågår en pandemi, bara en sådan sak. Det kommer säkerligen komma en uppsjö av pandemiböcker vad det lider, men här är det första jag läser som utspelar sig mitt i den speciella tid som vi fortfarande befinner oss i. Ett intressant grepp!
Tritonus
Uppläsare: Reine Brynolfsson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2020), Radioföljetongen i Sveriges radio (2021). ISBN: 9789100182182.
Kjell Westö
Kjell Westö är en finlandssvensk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
