För något år sedan läste jag en sådan tankeväckande artikel i det franska livsstilsmagasinet Marie-Claire. Artikeln innehåll riktiga siffror och statistik på hur kvinnor står utanför i samhället och på många sätt befinner sig i utsatta situationer. Det som gjorde artikeln speciell var att man hade valt att byta ut ”kvinna” mot ”man” i texten och att man hade arrangerat och manipulerat alla foton till att föreställa män i fattigdom och utsatthet. Det förstärkte verkligen det absurda.
I Fulheten utforskar Nanna Johansson samma sak, men i serieform. Det är skruvat (ibland lite väl skruvat/äckligt/fult för min smak) och tillspetsat, men också intressant och roligt. Hur vore det om alla smurfar, utom en, vore smurfor? Hur vore det om My little Ponys kräktes, pissade och var allmänt äckliga (eller hade en jättekuk?)? Hur vore det om män sa saker i stil med ”Man vill inte visa för mycket hud… Man vill ju att kvinnorna ska ha nåt att fantasiera om.”? Bland de roligaste är hennes bilder av stereotyper som uttalar sig om feminism: t.ex. en en gorilla som säger: ”Amen säg nån sport då som tjejer är bättre på!” och en flinande tjej som säger ”Jag är inte feminist, jag tycker ju om killar!”.
Fulheten är på många sätt både briljant och för mycket. För mycket, som ju dessutom är något som tjejer sällan tillåts vara, vilket är intressant i sig.. Jag kommer att läsa mer av Nanna Johansson.
Tiden är det bara fanns ett apotek och det apoteket sålde läkemedel är förbi. Nu finns det ett apotek från varje apotekskedja i varje gathörn och förutom huvudvärkstabletter kan man även handla hårinpackningar, smink och nu – böcker! Jag vet inte vad jag tycker om grejen, men i och för sig är det sympatiskt att det finns böcker tillgängligt på t.ex. sjukhus. Så, ja, varför inte? Kanske kan böcker rent av vara ett plåster för själen. De ger åtminstone möjlighet att besöka en annan värld för en stund.. 🙂
Jag läser en spektroskopikurs på universitetet och som ni vet så tyckte jag att det var rätt så drygt att köpa kurslitteratur… 😉 Dels för att jag inte fick de böcker jag har beställt från Adlibris (till skillnad från andra studenter har jag därför ingen nytta av läsanvisningarna och de rekommenderade övningsuppgifterna…), men också för att jag var tvungen att köpa böcker från första början och aldrig kunna hitta e-böcker. Det visade sig sedan att textboken finns som e-bok, men den måste man läsa medan man är uppkopplad och den är inte jättesmidig att bläddra i. I slutändan släpar jag alltså omkring på böcker i alla fall. 10 kg väger min väska med böcker + mini-PC. Den går inte ens att ta som handbagage på flyget…
Jag blir så arg över att e-böcker har så stor potential och att det ändå inte blir något av det… Varför kan inte kurslitteratur släppas som e-bok?! Alltid! Svensk bokhandel skriver om den brittiska e-boksuthyrningsplattformen CourseSmart, dit flera förlag har anslutit sig den senaste tiden. Hyra? Och utbudet verkar inte vara så bra, trots allt. Visst, det finns många titlar, men inga jag någonsin har haft på någon kurs. När man överväger att scanna in sina böcker för att slippa bära på dem… Det måste ske något på kurslitteraturmarknaden snart.
Nu har Bonniers bjudit in elever på Konstfack för att tolka omslag för tre böcker. Jag visste inte att Bonnier har ett sådant samarbete, men tydligen har det pågått i sex år och två gånger har det resulterat i ett riktigt samarbete, d.v.s. framsidorna har använts till böcker som sedan har sålts i butiker. Det gäller t.ex. Dorothy Sayers-boxen som kom förra året. Riktigt snygga framsidor!
Snyggt att det finns en röd tråd med de handskrivna lapparna och att de är så otypiska framsidor för att vara deckare.
Jag hörde på lokalnyheterna att biblioteket i Sollefteå gallrade ut sina exemplar av Mo Yan tidigare i år. Det var ju lite tragikomiskt såklart, men jag är inte den som klandrar dem. Jag tycker inte att bibliotek ska vara museum för pretto litteratur. Bibliotek i stil med KB måste såklart bevara och samla, men för de flesta bibliotek borde fokus vara att uppmuntra till läsning och att hjälpa till att hitta information. Om ingen har läst Mo Yan på flera år så kanske det inte är så konstigt att något vettigare får hans hyllplats.
Jag skulle dock tro att biblioteket ångrar sig lite nu. Trots allt. Det verkar inte vara plättlätt att få tag på böckerna i svensk översättning eftersom upplagorna har tagit slut och det finns ingen info just nu om när de kan tänkas komma ut igen. Förlaget som har gett ut Mo Yan på svenska är Tranan, som är ett litet förlag. De har möjligen inte ens kvar rättigheterna till Det röda fältet, eftersom det har gått så lång tid sedan den gavs ut. Det lär nog bli en strid framöver om vem som ska få ge ut den och nya titlar och det kommer nog inte påskynda tillgängligheten precis..
Jag har under en tid haft som projekt att läsa Tomas Tranströmers samlade verk och för ett tag sedan läste jag ut hans senaste diktsamling, Den stora gåtan. Näst på tur har varit att också läsa hans biografi, Minnena ser mig.
Jag är inte så van vid att läsa poesi, så faktum är att det här Tranströmerprojektet har varit en av mina första bekantskaper med just poesi. Det är kul att vidga vyerna, men när jag läser Minnena ser mig dras jag tillbaka till faktumet att det är oerhört bekvämt att läsa prosa. Det är när jag läser Tranströmers självbiografiska texter som jag till fullo uppskattar hans uttryck och språk. Jag gillar det verkligen!
Boken är inte på något sätt en kronologiskt ordnad fullständig förteckning över Tranströmers liv, tack och lov. Den är precis så avskalad att den är intressant att läsa, men ändå skänker en bild av Tranströmers person. Faktiskt är det här den Tranströmerbok som jag har fastnat för mest. Rekommenderas!
För ett tag sedan hade Svensk Bokhandel fokus ”Kritikerkris”, där de bland annat tog upp att recensioner får allt mindre utrymme i pressen och att de frilansande litteraturkritikerna får allt mindre i betalt. Jag har faktiskt tänkt på det ibland, att det nog inte är så glassigt att vara litteraturkritiker. Vad är väl nöjet med att läsa en bok om man gör det under tidspress och vad är sedan nöjet att analysera den och sätta den i ett sammanhang, med allt det research som ligger bakom, för att sedan bara få någon eller några tusenlappar för besväret? Vilken timlön!
Ibland undrar man ju vad man själv håller på med, som bokbloggare. För jag får ju ingenting betalt. 😉 Men skillnaden är naturligtvis att det här är min hobby och att mina bokinlägg normalt sett inte är mer omfattande än att de består av några korta stycken med kortkort summering av handlingen och ett extremt subjektivt omdöme. Det kanske tar 10 min att skriva ett inlägg och jag gör det för nöjes skull. Det är skönt att ha den friheten som riktiga journalister liksom inte har. Jag väljer ju också vad jag läser och det kan lika gärna vara ett seriealbum med några år på nacken, som den nyaste boken av Bodil Malmsten.
Men det ger ju också insikten att det här andra, själva litteraturkritiken, har en viktig funktion. Den analys som finns i journalistiska texter om litteratur hittar man inte på bokbloggar och man söker den heller inte där. Om jag är ute efter boktips så litar jag hellre på bokbloggares snabba omdömen än kultursidornas urval av mer eller mindre smal litteratur. Däremot läser jag mycket gärna kulturdelen i DN och vidgar vyerna. För mig är det att läsa om litteratur, inte att hitta till litteratur jag själv vill läsa (och skriva om själv!).
Det vore synd om litteraturkritiken försvann i ännu fler tidningar.. Men utvecklingen går onekligen mot en sakta avveckling.. Så har ju t.ex. SvD bestämt sig för att skrota sin kulturdel(!) och låta kulturdelen få utrymme i huvuddelen istället, vilket ju knappast innebär att det kommer att finnas utrymme för några mer omfattande analyser av samtidslitteraturen…
Jag hoppas att litteraturkritiken hittar sin plats och fortsätter att utvecklas. I tidens anda är det troligare att folk som vill få en överblick över aktuella böcker sneglar på en topplista eller läser några meningar på en blogg än faktiskt läser en ”riktig” bokrecension. Men visst är vi väl fler än jag som längtar efter DN:s ”Boklördag”? 😉
Jag har köat en massa seriealbum på biblioteket. Av någon anledning är det sällan kö på de böcker jag lånar på universitetsbiblioteket, men serier verkar vara ett undantag. Och det bådar väl gott, eller hur? Att de är så populära menar jag. Nu har jag hur som helst fått hem nytt (för mig, alltså!) av Strömquist: Einstens fru. Ser fram emot jättemycket! Och så Mig blir du snart kär i. Den ska också bli spännande. 🙂
Det verkar som att Unibet fick rätt. Jag har ingen koll på hur oddsen såg ut idag, men de skickade mig ett pressmeddelande för ett tag sedan där de skrev om favoriten Mo Yan Och ja, han har nu tilldelats Nobelpriset i litteratur. Jag tog till och med paus från jobbet för att kunna se tillkännagivandet.. 😉
Jag har inte läst Mo Yan, men har inget emot att göra det. 🙂 Blir dock liite skeptisk när Svenska Akademien använder ordet ”hallucinatorisk” i motiveringen. Hallucinatorisk? Jag som verkligen ogillar flum och invecklad symbolik… Jag kanske får börja med hans roman Big Breasts & Wide Hips (finns ej i svensk översättning). En kollega tyckte att det lät som en läsvärd bestseller. 😉
Apropå översättning så finns det inte så många titlar översatta till svenska, men Tranan har faktiskt gett ut två av hans böcker i år (vilken timing!). Jag misstänker att det inte precis dräller av översättare som kan översätta Mo Yans böcker till svenska.. Det måste vara ett dilemma varje gång en för svenskar relativt okänd författare belönas med Nobelpriset. Svåra verk att paniköversätta…
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
För något år sedan läste jag en sådan tankeväckande artikel i det franska livsstilsmagasinet Marie-Claire. Artikeln innehåll riktiga siffror och statistik på hur kvinnor står utanför i samhället och på många sätt befinner sig i utsatta situationer. Det som gjorde artikeln speciell var att man hade valt att byta ut ”kvinna” mot ”man” i texten och att man hade arrangerat och manipulerat alla foton till att föreställa män i fattigdom och utsatthet. Det förstärkte verkligen det absurda.
