Jag har roat mig med att läsa en del Nanna Johansson den senaste tiden och näst på tur är hennes senaste, Välkommen till din psykos. Ska bli spännande att läsa! Har även lånat hem en till titel av Liv Strömquist, 100 procent fett, och fått Bodil Malmstens senaste. Malmstenboken är nog inte som hennes tidigare verk. Den här handlar om att skriva, men jag tror att jag kommer att känna igen hennes pricksäkra uttryck och personliga stil i det hon skriver. Ser fram emot den!
Tidigare i år läste jag en novell av Adam Hansson och nu är han aktuell med sin första ungdomsroman, Doktor Kessners hemlighet. Det här är verkligen något helt annat än novellen, men jag tycker också att det här är riktigt bra.
Boken handlar om 15-årige Finn, som inte precis lever ett Svenssonliv med sina föräldrar. De har nämligen en stor segelbåt, som de seglar med i Västindien med betalande gäster. Hans vardag består således av paradisöar och mycket sol och bad, men å andra sidan består den också till väldigt liten del av jämnåriga vänner. När jämnåriga Jen anländer med sina föräldrar känner han för första gången att han är bekväm med att umgås med en tjej och han vågar ta initiativ som han annars inte tar.
Hanssons beskrivning av den första, pirrande kärleken är klockren och det bästa jag läst i ämnet på länge, men boken är mer än en bok om den första kärleken. Det här är en riktigt spännande äventyrsbok om deras segelbåts mystiska historia, som verkar ha kopplingar till händelser under Andra världskriget, och om människor som verkar vara ute efter båten och dess hemlighet.
Några andra som har skrivit om Doktor Kessners hemlighet är Zachan och Jennys bokstavliga vardag. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Missa heller inte att boken har en hemsida, S/Y Avalon.
Under Bokmässan i Göteborg lämnades den feta (628 sidor!) rapporten Läsandets kultur över till kulturministern. Rapporten är slutresultatet från det arbete som pågått sedan mars 2011 för att sammanställa litteraturens ställning i Sverige. Den tar bland annat upp att skolbarn blir allt sämre på läsförståelse och det måste man såklart se som ett rejält problem, eftersom läsförståelse är så centralt för att kunna ta till sig kunskap och tolka information. Många av de åtgärder som föreslås i rapporten handlar också om att satsa på litteratur i skolan och förskolan, bland annat genom att vidareutbilda lärare, ha läsombud och sträva efter att ha skolbibliotekarier på alla skolbibliotek. Andra insatser som föreslås är litteraturstöd till förlag och stöd till diverse läsfrämjande insatser.
Jag hoppas att man kommer att hitta pengar för att genomföra alla förslag och att de kommer att slå väl ut. I någon mening hoppas jag också att man tänker lite vidare än att bemanna varje skolbibliotek. Som jag har skrivit tidigare så tycker jag att det är absurt att varje liten skola måste ha en skolbibliotek (det står i skollagen, tydligen). Det finns så många sätt att läsa böcker och i dagsläget räknas det t.ex. inte om eleverna har läsplattor och tillgång till alla e-böcker som finns… Det måste finnas ett rum med katalogiserade pappersböcker, oavsett om man har resurser att använda det här rummet i undervisningen eller inte. Det rimligaste vore att skrota idén om att alla ska ha skolbibliotek och istället kräva fungerade lokala bibliotek med bibliotekarier och tillgång till böcker (även e-böcker). Sedan handlar ju faktiskt inte allt om bibliotek. Jag har ju själv alltid gillat att läsa, så jag har aldrig varit svårövertalad till att gå till ett bibliotek. Många andra unga måste nog lockas in via någon annan väg. Jag tror att e-böcker kan ha en viktig funktion. Men vad vet jag…
Hur som helst… Schyst att man utreder frågan om litteraturens ställning. Litteratur är väldigt berikande och det är synd att många förlorar allt som böcker kan ge.
Jag såg hos deckarhuset att Roslund & Hellströms Odjuret har filmatiserats och kommer som tv-serie på SVT1 i december, med start den 16:e. Det är en ganska obehaglig bok, med övergreppsscener med barn, så jag vet knappt om jag orkar se en filmatisering. Det är hur som helt en bra deckare, som också är tankeväckande eftersom den tar upp frågan om rätt och fel och vem som har rätt att döma.
Jag har ju läst ett par böcker av Jonathan Tropper i år (ett poppis val i de bokcirklar jag är med i…) och jag har gillat båda, men också känt att de är så lika i stilen att man blir väldigt mätt på dem. Just nu är jag faktiskt inte så sugen på att läsa något av Tropper, men det känns ändå lite skoj att han är aktuell i en ny bok på svenska: Boken om Joe.
Joe Goffman är 34 år gammal och har gjort sig en förmögenhet på sin debutbok, ”Bush Falls”. Det är en utlämnande, självbiografisk roman om hans uppväxt, som inte bara blottar hans innersta hemligheter, utan också avslöjar allt han vet (och inte vet) om alla andra i den lilla staden där han växte upp. Detta har inte oroat Joe, inte ens efter att boken filmatiserats med Leonardo DiCaprio i huvudrollen, eftersom han inte varit i sin hemstad på 17 år och heller aldrig tänker återvända. Men en natt väcks han av ett telefonsamtal, som förändrar allt. Joes far har fått en stroke och ligger i koma och Joe måste komma hem.
Jag känner redan av baksidestexten att jag kommer att blanda ihop den med Sju jävligt långa dagar och Konsten att tala med en änkling om jag läser den här nya. Alla element finns där: 30-nåntingkille som nås av tunga besked från familjen och tvingas konfrontera sig själv och söka upp sin familj på nytt. I Sju jävligt långa dagar sitter huvudpersonen shiva (judisk sorgevecka) med sin brokiga familj. I Konsten att tala med en änkling försöker 30-nåntinghuvudpersonen att få livet att gå vidare som änkling och i den processen kommer han sin familj närmare. Han skriver bra Tropper, men han upprepar sig. Nåja. Jag avråder ingen från att läsa böckerna. De är faktiskt bra! Varför ändra på ett vinnande koncept? 😉
Jag kör på med en gammal Tematrio: Tjocka släkten. Berätta om tre böcker med några släktingar (eller ingiftingar) i titeln.
Bröderna Lejonhjärta har alla läst. 🙂 Fin saga! Jag hoppas att den nya filmatiseringen blir bra…
Mormor gråter och andra texter är en samling med texter av Jonas Gardell och i mitt tycke är den en av hans bästa. Bland annat innehåller den pjäsen med samma namn som titeln.
Älskade syster är en tegelsten av Joyce Carol Oates. Den är löst kopplad till ett verkligt fall och handlar om en dysfunktionell familj där den lilla dottern pressas hårt till att bli en konståkningsprinsessa och sonen i familjen försummas. Gripande och intressant, som alltid när Oates berättar.
Ibland kan man få för sig att böcker och läsning är ett intresse för enbart kvinnor. Var håller egentligen alla läsande (och skrivande!) män hus någonstans? Exempel:
Det finns hur många bokbloggar som helst, men jag har bara besökt en handfull som är skrivna av män.
På mitt jobb jobbar 80 % män, men i jobbets bokcirkel finns bara kvinnliga medlemmar.
Det finns en hel genre som heter chick lit, men ingen motsvarighet för killar.
Jag läste också hos Svensk bokhandel att två av tre av barn- och ungdomsböckerna i förra årets utgivning är skrivna och illustrerade av kvinnor. En majoritet av böckernas huvudpersoner var dessutom kvinnor.
Är det här någon slags konsekvens av att tjejer traditionellt har uppfostrats till att vara stillsamma och lugna och t.ex. läsa böcker, medan pojkar har uppfostrats till att ägna sig åt mer livliga aktiviteter, som att sporta? Skrivs det böcker som liksom inte anses angå män?
Eller har jag helt enkelt fel. Vem vet?
Sedan några veckor tillbaka är det officiellt att nästa års Bok- och biblioteksmässa kommer att ha fokus på litteratur från Rumänien. Det är ett land som länge har känts lite som en vit fläck på min litterära karta, men sedan fick ju Herta Müller Nobelpriset i litteratur (2009) och därefter har jag läst ett par titlar från förlaget 2244, som specialiserar sig på litteratur från området runt Svarta havet. I år har har jag alltså läst både Norman Maneas Huliganens återkomst och Ioana Pârvulescus Livet börjar på fredag. Av Müller har jag läst Hjärtdjur.
Av de här tre titlarna är det Livet börjar på fredag som är den enda som gett mig någon större behållning. Det är en annorlunda och fin liten berättelse om livet i Bukarest vid 1800-talets slut. Maneas självbiografiska bok tyckte jag var tungläst och detsamma gäller Müllers symboltyngda och svårgenomträngliga roman om livet i en diktatur. Kanske kan nästa års Bokmässa ge mig lite tips på fler läsvärda Rumänska författare än den enda jag har hittat hittills. 😉 Återstår också att se om jag besöker Bokmässan nästa år. Hittills har jag inte hittat dit en enda gång och ärligt talat så är det inte så troligt att jag gör det nästa år heller. Hösten är en hektisk tid… Nästa höst är jag halvvägs till doktorsexamen och som delmål måste jag skriva och försvara en licentiat-avhandling. Spännande! Men det är nog något som kommer att minska min tid till att läsa rumänsk litteratur…
Jag är fortfarande lite tveksam till om Mo Yan är så spännande att läsa (det måste ju finnas en anledning till att han knappt är utgiven på svenska, eller?), men han är ju trots allt Nobelpristagare. Hans böcker har varit slut i Sverige sedan den dag han fick Nobelpriset, men förlaget meddelar nu att alla rättigheter är utredda, både tidigare och framtida. De tre titlar som varit utgivna sedan tidigare är nu på gång och kommer att finnas i handeln inom några veckor. Det var väl för väl. Jag gissar att intresset svalnar ganska snabbt och att det är viktigt att kränga böckerna under julhandeln.
