• Tematrio: Kläder

    Som vanligt ligger jag helt efter med Tematrio, men här kommer en riktig kluring som jag har haft på lager: kläder. Berätta om tre (gärna bra) böcker med kläder i titeln!

    Kort kjol är en ungdomsroman som tar upp ämnet våldtäkt. Den är skriven av Christina Wahldén, som inte bara skriver bra böcker, utan också är bra på att ta upp svåra ämnen.

    Hjalmar Söderberg är en av de stilistiskt bästa författare jag vet och inte minst har han skrivit många bra noveller. En av dem är Pälsen, som är riktigt tankeväckande och fin berättelse om en fattig man, som för en kort stund får sig ett helt nytt liv när han lånar en päls och på så sätt gör en klassresa.

    Nu kanske inte det här är ett klädesplagg, men… temat är faktiskt ganska klurigt. Som tredje bok tar jag den gamla bestsellern Flicka med pärlörhänge, som kretsar kring konstnären Vermeer och hans tjänsteflicka, som en dag börjar sitta modell för honom. Den brukar beskrivas som en kärleksberättelse, men jag såg den mest som en fascinerande bok om hur en målning växer fram.


  • Hundraåringen som spel

    Jag hörde att Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ska bli sällskapsspel. Det är inte så ofta man hör om böcker som blir till spel (förutom en del fantasy såklart – det är ju ett poppis tema bland brädspel), så jag är lite nyfiken på hur det kommer att vara upplagt.

    Spelar ni spel? Själv älskar jag spel! Det är faktiskt lite synd att det lätt ses som något för småbarn och att folk i allmänhet bara känner till spel i stil med Monopol… Det finns verkligen fler spel att upptäcka!


  • Nygammal Murakami kommer i vår

    Nygammal Murakami kommer i vår

    I vår kommer en nygammal Haruki Murakami-bok på svenska: Elefanten som gick upp i rök. Den har tydligen getts ut tidigare, men kommer nu i en reviderad översättning. Själv har jag inte ens hört talas om boken tidigare. Den kanske inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar..?

    Jag har egentligen till viss del tappat intresset för Murakami, eftersom jag tycker att han upprepar sig så mycket, men när jag läste hans memoarer Vad jag pratar om när jag pratar om löpning så blev jag lite nyfiken igen. Mest skulle jag vilja läsa hans intervjubok Underground, som handlar om Saringasattacken i Tokyo, men den finns inte på svenska och kommer knappast ut här heller, såhär långt efter händelsen. Jag tror säkert att den är intressant, dock.


  • Lösningen på problemet med ”den rätta känslan” hos e-böcker

    Lösningen på problemet med ”den rätta känslan” hos e-böcker

    Många skulle nog vilja testa e-böcker, men har fördomar om att det är obekvämt att läsa på en skärm och att man tappar all känsla när man inte får bläddra i en bok. Trots att e-böcker har så många fördelar, t.ex. att man sparar plats i hyllorna, att man kan ta med sig tusentals böcker när man är på resa och att man kan ändra teckenstorlek och typsnitt efter smak, så har e-böcker liksom inte slagit igenom eftersom folk vill känna ”pappersdoften” och ”höra ljudet när man bläddrar”. En del av lösningen kanske är parfymen Paperback, från Demeter, som doftar gammalt papper. Gud så äckligt med antikvariatparfym! Men kanske gör den det lättare för skeptiker att prova en platta..?

    Skämt åsido, så tycker jag att det är en gaska crazy grej att göra en parfym som luktar bibbla, eftersom det inte precis är en angenäm doft. Men… ja… allt finns ju på nätet, så.

    Vad gäller e-böcker så har jag inget emot pappersböcker, men jag tycker verkligen att skeptiker borde våga prova. Det kanske inte är så hemskt som man kan tro att inte kunna höra ”ljudet när man bläddrar”..?


  • Sport och böcker kan mycket väl vara en bra kombo

    Sport och böcker kan mycket väl vara en bra kombo

    För några veckor skrev jag ett blogginlägg om var alla läsande män håller hus och jag frågade mig om det är så att pojkar kanske inte uppfostras till ”lugna” aktiviteter som att läsa, utan snarare uppmuntras att sporta och vara mer ”aktiva”. Sport och böcker behöver inte nödvändigtvis vara väsensskilda (tänk bara på alla hästböcker!) och det påmindes jag om nyligt när jag hörde talas om förlaget Pintxo, som kallar sig ”förlaget med bollkänsla”. Verkligen skoj att det finns förlag som satsar lite extra på ”sportiga” böcker.


  • Nobelpristitlar i bilder hos Nobelprisprojektet

    Nobelpristitlar i bilder hos Nobelprisprojektet

    Ni har väl inte missat Nobelprisprojektets bildtävling, som avslutas den 24/11? Jag har nästan missat, vilket beror på att jag inte har läst så många Nobelpristagare… 😉 Spontant kunde jag bara svaren på bild 1, 5 och 8, men… Nu har jag i alla fall klurat ihop ett svar.


  • Leif GW Persson, populäraste killen i stan

    För någon vecka sedan hade vi Picket & pocket-möte, där vi inte bara drack glögg, utan också diskuterade Himmelsdalen. Vi hade lite olika åsikter, som vanligt.. Och som vanligt var det kul att höra vad andra hade tänkt om den.

    Nästa bok blir Gustavs grabb, som ju dessutom är bokcirkelbok på jobbets bokcirkel. Själv läste jag den ju i somras, så jag kan erkänna att jag inte kommer att läsa om den redan nu… Jag har däremot köat den på biblioteken i stan och hoppas att jag hinner bläddra lite i den innan nästa träff. De fem exemplaren på stadsbibblan och de tre exemplaren på universitetet är dock utlånade allihop och har flera i kö före mig, så vi får se hur det blir. Tur att den också finns som e-bok


  • Det måste ha varit ensamt där

    Det måste ha varit ensamt där

    Det måste ha varit ensam där är en novell, som kretsar kring en man och en kvinna som av en slump träffas på flyget och börjar lätta sina hjärtan. Kanske säger de för mycket, kanske gör de inte det. Båda bär på historier som inte lämnar deras tankar och resan kommer att också bli en inre resa för dem.

    Det här är det första jag läser av den uppmärksammade, norska författaren Merethe Lindstrøm, men jag måste säga att den ger mersmak. Stilen finns där, karaktärerna är intressanta och det finns en spänning, trots att berättelsen inte har något högt tempo.

    Perfekt novell att läsa i mobilen!

    Du kan köpa boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som har skrivit om den är Den var bra, Världen enligt Audrey Fenn och Café de la nouvelle.


  • Himmelsdalen

    Himmelsdalen

    Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.

    Det så kallade vilohemmet visar sig heller inte vara ett vilohem, utan ett stort forskningsprojekt, där dömda förbrytare med psykopatisk läggning hålls fångna och ingår i forskning för att försöka göra dem friska. Plötsligt är hemmet inte längre en trevlig plats, utan skrämmande och farlig, och det verkar vara en omöjlighet att komma därifrån.

    När jag läste den här boken svängde jag lite fram och tillbaka i min åsikt om den. Först och främst var jag inte så peppad på att läsa den eftersom min mamma redan hade påbörjat den och inte ens tyckt att den var värd att avsluta. När jag började läsa slogs jag av att mycket i den känns sökt och konstruerat. Bara en sådan sak som att boken handlar om tvillingar som skiljts åt i barndomen och gått åt olika håll, känns som en saga. Efterhand så drogs jag dock med i berättelsen. När jag hade släppt det irriterande kring att Daniel helt enkelt inte åker därifrån eller att personalen på stället inte kollar upp enkla saker i stil med data från folkbokföringen, för att konstatera att Max har en tvilling, så kunde jag faktiskt tycka att boken var riktigt spännande. När ca 100 sidor återstod hade jag egentligen tänkt släcka läslampan för kvällen, men kunde plötsligt inte sluta läsa, för att den var så kittlande och jag ville veta hur allt hängde ihop. Det är sällan jag sträckläser en bok, men Himmelsdalen är en ovanligt skrämmande spänningsroman.

    Egentligen tror jag att största felet med den här boken var min egen inställning. Man måste redan från börja läsa den som en science fiction och inte försöka se den som en vanlig roman, så att säga. Det här är en skruvad och knasig bok, särskilt ballar den ur mot slutet, men om man köper grejen och tänker bort att allt faktiskt är orealistiskt och överdrivet så är boken riktigt spännande.

    Några andra som läst och skrivit om Himmelsdalen: SvD, Annika Koldenius och hyllan. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus.