Söta pojkar är bara på låtsas är en ungdomsroman som kom ut för något år sedan. Den bygger på författarens egna dagboksanteckningar, från slutet av 90-talet, vilket faktiskt märks. Det var snart tio år sedan jag själv var 16 år och lika gammal som huvudpersonen, Ella, men när jag läser boken känns berättelsen autentisk och trovärdig. Den är dessutom snyggt formgiven med randiga insidor av pärmarna, som om det vore ett skrivblock, och med en del tonåriga listor här och där mellan kapitlen (”Mina mål & löften”, ”Mina förebilder”…).
Ella är oskuld, men livet kretsar kring killar och tankar om att ha sex med någon. När hon väl träffar en kille blir inte första gången som hon hade tänkt sig och det dröjer dessutom bara några veckor innan förhållandet är över. Hon är dock snabbt på banan igen och flirtar, går på fester och testar gränserna. Killar och män passerar, men varför vill ingen vara tillsammans med henne på riktigt?
Jag vet inte vad jag hade tyckt om den här boken om jag hade läst den som 16-åring. Förmodligen hade jag inte känt igen mig ett dugg, utan mest tyckt att Ella var extrem, men nu, som vuxen, kan jag läsa den och verkligen uppskatta den. Jag tycker att författaren har lyckats ringa in det mörker och de tvära kast det kan innebära när man är tonåring. För tvära kast är det verkligen. I ena stunden kan hon bråka med sina föräldrar och vilja flytta hemifrån, men snart känns det skönt att de kan komma och hämta henne efter en misslyckad fest där hon har förlorat sin sovplats för att kompisen hon skulle sova hos har tagit hem ett ragg. I ena stunden kan hon vara ledsen och olyckligt kär, men i nästa kan hon av en händelse springa på någon av kärlekens kompisar och snart ligger hon och hånglar med honom istället. Jag tycker att känslan författaren förmedlar är intressant, för det är nog lite såhär bekräftelsesökande och jobbigt det kan vara att vara tonåring, men ibland kan jag tycka att det blir lite väl hastigt formulerat och lite väl många killar som passerar förbi. Jag förstår vad författaren vill förmedla, tror jag, men kanske kunde hon ha skurit ned lite på alla virriga fester där Ella springer från den ena killen till den andra och författaren knappt hinner uppehålla sig vid vilka känslor som snurrar innan kapitlet är slut.
För ett tag sedan förfärades 😉 jag över de fullständigt horribla framsidorna till nyutgåvorna av Sjöwall & Wahlöös deckare. I vår är det ett gäng andra ”klassiska” svenska deckare som kommer i nyutgåva, nämligen Maria Langs dito. Och jajamensan: de här framsidorna är toksnygga! Tack för det! 🙂
Har ni sett SVT:s Historieätarna? Jag tycker det är grymt underhållande och intressant. I programmet testar Erik Haag och Lotta Lundgren att äta tidstypisk mat från olika tidsepoker. Det blir inte bara matprat, utan även andra nedslag i hur man såg på livet då. Förra veckan handlade det om 70-talet och jag hade roligt åt deras diskussion om ”proggiga barnböcker” och varför barnböcker handlade så mycket om sex och politik på 70-talet. Författaren Kalle Lind besökte programmet och kommenterade autentiska böcker med titlar i stil med ”När barnen gick i strejk” och ”Olle och fabriken”. Han har för övrigt skrivit en bok som heter just Proggiga barnböcker och som handlar om 70-talets barnböcker. Förlaget beskriver den som ”en nostalgitripp för den som var med, och helt bisarr för den som inte var det.”. Jag hör till de som inte var med, men boken verkar ju vara riktigt kul ändå. Den är aktuell i pocket nu.
Klipp från tv-serien. En inte särskilt inspirerande lunch:
Nicholas Nescio tipsade mig här om veckan om sin egen bok Att döda en vän, som finns att läsa gratis i digitalt format på bokens hemsida. Istället för att ta betalt för boken hoppas författaren att läsare ska sponsra, vilket man kan göra med sms. Boken beskrivs med orden:
”Boken heter ”Att döda en vän” och handlar om livet mellan 20 och 30 – då man inte är ett barn, men heller inte riktigt vuxen. Sex vänner lever, festar och reser genom detta liv av snabba kickar. En dag samlas de och drar ett namn ur en hatt. Personen som lotten faller på slår de ihjäl med ett basebollträ.
Varför? Det försöker boken förklara.
Men boken är mest en historia om kärlek. Om kärlek mellan könen, om vänskapen som man misstar för kärlek och kärleken som misstas för vänskap. Och om vänskap som är så stor att man tar sitt liv för sina vänner.”
Jag har inte läst boken, men gillar hur det digitala formatet gör det enklare att ge ut sin egen bok. Tycker det här verkar vara ett intressant projekt!
Kolla vilken fin namnsdagspresent jag har fått av mina föräldrar:
Jag har redan börjat läsa den. Jag känner på mig att det är en bok som man behöver läsa något kapitel av varje dag, lite vid sidan av annat. Över 600+ sidor om en man som återföds sex gånger vinner inte på att bli snabbläst, tror jag.
Jag såg att det har kommit ut en ny deckare som för ovanlighetens skull utspelar sig i Jokkmokk (jag har knappt läst någon bok som utspelar sig i någon ort norr om Uppsala!). Boken heter Fjälldesperadon och är baserad på verkliga händelser, d.v.s. dubbelmordet i Vaisaluokta 1951.
Det är kanske inte alltid så lätt att göra något nyskapande i deckargenren, men den här känns riktigt spännande.
Nu har e-boksbutiken Dito lanserat vad de kallar ”Serialized Fiction” , d.v.s. följetonger, i e-boksform. Tanken är alltså att man köper boken del för del. Det lyfts fram som ett helt nytt koncept i Sverige, men jag har stött på det tidigare, när jag läste Anna KerubisKorsvägen, som är första delen i ”avsnittsromanen” Karma Boulevard. Jag vet inte om jag blev så förtjust i det faktiskt. Om man ändå hade tänkt läsa hela boken så är det väl lika bra att få den med en gång? Med det digitala formatet spelar det ju dessutom föga roll om boken innehåller 5 eller 500 sidor eftersom böckerna tar oerhört liten plats oavsett. Jag ser nog faktiskt ingen övertygande anledning till att sälja böcker kapitelvis.
Först ut i Ditos nya satsning är boken Synda (första delen säljs för 1 kr, fantastiskt billigt!), som beskrivs som ”Jane Austen möter Fifty Shades”. I mina öron låter det som en tröttsam klassikerslakt… Hehe. Jag kommer inte att läsa boken i någon form. Används ”Fifty shades” som beskrivning till en bok så är mitt intresse dött direkt – kan inte tänka mig något segare än att läsa mammaporr.
Igår delades Augustpriset ut till de tre vinnarna: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg (Årets svenska skönlitterära bok), ”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg (Årets svenska fackbok) och A B C å allt om D av Nina Ulmaja (Årets svenska barn- och ungdomsbok). Jag har inte läst någon av böckerna och den enda jag har läst något om är boken om Raoul Wallenberg, som jag för övrigt skrev upp direkt på min ”att läsa”-lista. Har du läst någon av vinnarna?
Just nu läser jag Bodil Malmstens fantastiskt underhållande bok Så gör jag. Jag tycker ju om Malmstens böcker, mer för hennes stil än hennes berättelser om jag ska vara ärlig, men jag var faktiskt lite tveksam inför att läsa en bok som mer verkar vara en fackbok än en skönlitterär bok. Jag kan dock konstatera att den i mycket liknar hennes tidigare böcker, inte minst hennes loggböcker. Det är alltså inte så mycket en guide till att skriva som jag hade trott.
Det är fler än Malmsten som skriver böcker om att skriva och läsa. Även min favorit Orhan Pamuk är aktuell med detta. Hans nya på svenska heter En naiv och sentimental prosaist: Tankar om romanen, där han som titeln antyder delar med sig av sina tankar kring romanen. Det känns onekligen lite spännande att få ta del av författarnas tankar kring detta. Nu har jag ju inte läst Pamuks bok, men Malmsten har i alla fall krossat några av mina fördomar om hur skrivande går till… Jag återkommer med lite mer tankar kring boken när den är utläst.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Söta pojkar är bara på låtsas är en ungdomsroman som kom ut för något år sedan. Den bygger på författarens egna dagboksanteckningar, från slutet av 90-talet, vilket faktiskt märks. Det var snart tio år sedan jag själv var 16 år och lika gammal som huvudpersonen, Ella, men när jag läser boken känns berättelsen autentisk och trovärdig. Den är dessutom snyggt formgiven med randiga insidor av pärmarna, som om det vore ett skrivblock, och med en del tonåriga listor här och där mellan kapitlen (”Mina mål & löften”, ”Mina förebilder”…).
