Jag smäller av! Albert Bonniers klassiker fortsätter att leverera galet snygga nyutgåvor av läsvärda klassiker. På tur i januari står Vilhelm Mobergs fantastiska utvandrarsvit. Kan inte tänka mig en snyggare förpackning än dessa ”broderade” pocketvarianter:
Nästan så att jag vill köpa, trots att jag inte alls är en boksamlare!
Det var länge sedan jag lyssnade så lite på ljudböcker som jag gör just nu… Jag har ett par titlar påbörjade, men när det går veckor mellan varje lyssning så blir det onekligen svårt att ta upp lyssningen när man väl gör det. Förr sprang jag mycket och regelbundet och då var ljudboken en trevlig kamrat att ha med sig på turen. I våras hade jag dock löparknä (asdryg och smärtsam inflammation på utsidan av knät) hela säsongen och sedan har jag aldrig plockat upp löpningen igen… Jag vet inte hur mycket löpning mitt knä håller för nu för tiden och det känns ledsamt att börja springa långsamt och korta distanser när man egentligen vill tro att man är i vanlig form och kan springa långt och fort…
Nåväl. Det finns andra som lyssnar på ljudböcker, inte minst unga personer. Telia har beställt en undersökning, som visar att var femte person mellan 18 och 25 år läser mer tack vare ljudboken. Nu har Telia också inlett ett samarbete med Storytel, som gör att det ingår ett års fritt användande av Storytels ljudbokstjänst till vissa abbonemang. Ungefär som Spotify, alltså. Jag håller mig till Spotify, men ändå. Schyst att möjligheten finns att enkelt välja till ljudböcker.
En av mina påbörjade ljuböcker:
Känner ni till Begriplighetspriset? Det är ett pris som delas ut av kommunikationsbyrån Publik till ”en person som lyckats förklara ett svårt och viktigt ämne så att andra förstår. I år har priset gått till fotografen Mattias Klum, som jag har följt i SVT:s Fridlyst under hösten. I serien har han tillsammans med kändisar gjort mer eller mindre symboliska projekt för att synliggöra utrotningshotade arter, som tigrar, hajar och elefanter.
Jag gillar Mattias Klum och hans engagemang för ödesfrågor, som frågan om en hållbar utveckling, så jag tycker såklart att det är jättekul att han har uppmärksammats med detta pris. Jag har också fått upp ögonen för hans senaste bok, som han har skrivit tillsammans med Johan Rockström:
”Vår tid på jorden är en bok som skrivits främst för att inspirera och vägleda oss till att agera, då mänskligheten står inför en vändpunkt i vår historia och för jordens tillstånd. Förord skrivet av President Bill Clinton.”
Schyst! Det här verkar vara en bok i min smak och en bok som gissningsvis skulle kunna fungera som ett välbehövligt wake up-call till de som inte inser allvaret. Synd att dessa sällan läser böcker…
Åh, vad glad jag blev när jag hörde att Novellix har släppt några av sina noveller på Spotify. Det här är, mig veterligen, det första försöket att lansera ljudböcker på Spotify, där det sedan tidigare bara har funnits musik och några podcasts. Strömmade ljudböcker finns redan tillgänglig via tjänster som Storytel, men det är ju en separat tjänst, vilket höjer tröskeln för att prova, åtminstone för mig.
Nu, däremot, lyssnar jag gärna på Jens Lapidus Heder, Jonas Karlssons Spår i snön, Karin Ströms Stamtavla och Wille Crafoords Gloria. Hoppas att fler titlar kommer.
Jag gillar verkligen Novellix kreativa och nytänkande metoder för att sprida sina böcker. Jag hoppas dock att det inte bara är ett kortlivat experiment, utan att fler förlag vågar prova. Det förutsätter förmodligen att man når ett bättre avtal om ersättning. Tydligen får Novellix endast 5 öre per lyssning och spår, vilket ju verkligen är småpengar, som möjligen är en rimlig ersättning om det vore låtar det handlade om, och inte ljudböcker som man bara lyssnar på en gång.
Åh, det är så många spännande filmatiseringar på gång! Det jag fick nys om senast är att 2011 års Augustprisvinnare, Korparna av Tomas Bannerhed. Jag läste boken tidigare i år och den sitter som fastbränd i minnet. Det finns så många starka scener och så skarpt förmedlare känslor i den boken. Jag hoppas att den blir en fantastisk film! Det är Jens Assur som ska skapa en film av Bannerheds berättelse om en ensam pojke, som växer upp på landet och flyr till fåglarnas värld för att slippa konfronteras med pappans psykiska sjukdom och det lantbruk som de driver och som aldrig går runt. Det blir ingen feel good-film…
Idag är det Lucia, men det är faktiskt inget som jag direkt firar på något särskilt sätt. En mer spännande högtid såhär års är Nobelprisutdelningen; kanske egentligen inte så mycket för själva priserna och talen, som för all fest och tjusiga kläder. 😉 Tematrio har hur som helst ett väldigt passande tema denna vecka: Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!
Jag har egentligen bara läst två av Orhan Pamuks böcker, Snö och Oskuldens museum, men eftersom Oskuldens museum är en så fantastisk bok så måste jag räkna Pamuk till mina favoritförfattare. Oskuldens museum är en helt komplett berättelse; boken innehåller allt!
Jag gillar också Selma Lagerlöf, särskilt Kejsarn av Portugallien och Jerusalem. Om fördomen kring nobelpristagare handlar om att de är svårlästa, så måste Lagerlöf vara undantaget. Det är tillgängliga och läsvärda böcker.
Som tredje nobelpristagare väljer jag William Golding. Flugornas herre är en intressant bok, som jag faktiskt är lite sugen på att läsa om.
Ni har väl inte missat Musikhjälpen? I år samlas det in pengar för att ge rent vatten till barnen i slummen. I år har Bokbiten (Tror jag?! det var hon som bjöd in på Twitter i alla fall!) tagit initiativet att starta en insamlingsbössa för bokbloggare. Bidra gärna! Insamlingen är redan uppe i nästan 5000 kr… 🙂 Och för hela Musikhjälpen är 2 miljonerstrecket passerat…
Jag hade tänkt skriva att julen närmar sig, sakta men säkert, men mer korrekt är att skriva att julen närmar sig, snabbt och skoningslöst. Hehe. För egen del är jag en sådan som tjuvstartar julen redan någon vecka in i november… Således finns det ingen stress här borta att köpa julklappar, julbaka etc, för det är redan avbockat. Däremot kan jag ju förfärat inse att det är svårt att hinna klart med allt jobb innan jul… Hursom. Nu är det passande att svara på Tematrio: Önskelistan. Berätta om tre böcker ni önskar i julklapp!
Jag har egentligen inga böcker på min önskelista. Inte för att jag inte uppskattar böcker som julklapp, men ändå. Av de böcker som jag är extra sugen på att läsa, och som jag inte redan har i min hylla, utmärker sig dock:
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri – för att han skriver så bra och har ett så lekfullt språk. Jag tycker att han hör till Sveriges bästa författare.
Jonas Gardells bok om HIV, Torka aldrig tårar utan handskar del 1, för att den är en sådan snackis och för att jag har läst så otroligt mycket av Gardell och absolut vill läsa mer.
Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Det är alltså boken som handlar om Henrietta Lacks, vars cancerceller fortfarande är i omlopp och används flitigt inom forskning. Den har fått fin kritik och jag jobbar ju själv med celler (dock ej HeLa-celler).
När jag hörde talas om Bodil Malmstens senaste, Så gör jag, blev jag genast nyfiken. Det är inte alltid jag förstår vad hon vill säga, men ändå dras jag alltid in i hennes böcker och häpnar över hennes exakthet, hennes stil och hur varje ord är avvägt och passar för känslan. Med förhoppningen att få veta hur hon gör. så började jag läsa hennes handbok i skrivande. Eftersom jag ärligt talat inte har något egentligt intresse att börja skriva själv, så hoppades jag faktiskt att den skulle vara mer som hennes loggböcker än en fackbok, och ja, den är mer som en loggbok. Och tydligare än vilken fackbok som helst målar hon upp bilden av hur en bok kan få eget liv och växa fram. Inte minst märks det i hur kapitlen är indelade i olika avsnitt, varav den sjunde delen heter ”Kapitlen som inte kom med”. Ingenting lämnas åt slumpen för Malmsten, inte ens det som till en första början inte ser ut att passa in.
”Det här är inte kapitel som blev över, det är sådant som hör till, men som inte gick att få in. Hade den här boken fått den tid den behöver, hade den visserligen aldrig blivit till, men jag hade hunnit arbeta in kapitlen i löpande text enligt innehåll, formulering, motiv.
Kapitlen ligger osorterade, men aldrig fel. De ligger som de ligger för att det är så det blev.”
Jag gillar verkligen den här boken; mer för att den är väldigt rolig och säger saker om vår samtid, än för att den ger handfasta tips på hur man skriver en bok, för det gör den faktiskt inte i så stor utsträckning. Det är mer av roliga betraktelser i stil med:
”Det finns personer som sitter på kafé i dagsljus med en MacBook, lång latte, lurar med musik i öronen och skriver.
Bra för dem.”
Samtidigt är det verkligen en omfattande bok i skrivandets konst. Den går igenom allt från varför man ska skriva och hur ens skrivplats kan vara utformad till vad man ska skriva om och hur man ska förhålla sig till ”jaget” i en berättelse. Malmsten skriver om svåra ord, klassiker, deadline, flow och hur man väljer en titel. Med mera. Mellan raderna skymtar kritik till hur läsandet sjunker och att litteraturkritiken inte är vad den borde.
För den som gillar Malmstens författarskap så är Så gör jag en fantastisk bok, inte bara för att den ger en kul bakgrund till böcker hon har skrivit, utan också för att det helt enkelt är en rolig, smart och inspirerande bok. Som en bonus måste jag säga att boken är bland de snyggaste jag äger. Kanske inte för framsidan egentligen, men för det tjocka, lyxiga papperet och alla vackra bilder.
Boken finns hos bl.a. Bokus och Adlibris. Andra som har skrivit om den är bl.a. GP, Fru E:s böcker och Ord och jord.
