Diane Wei Liang är en kinesisk författare, numer bosatt i London, och Jadeögat är den första bok hon skrivit om detektiven Mei Wang, i Beijing. För mig är det inte bara den första Mei Wang-deckaren, utan ärligt talat det första jag läser av en kinesisk författare(!). Kina är också ett land jag varken har besökt eller vet särskilt mycket om. För mig är Liang berättelse om moderna Kina och landets moderna historia, med avstamp vid Kulturrevolutionen, den största behållningen av boken, även om själva gåtan också är spännande.
Mei Wang har förlorat sitt jobb på Ministeriet för offentlig säkerhet och har nu tagit steget att öppna en detektivbyrå. Släktingarna är skeptiska, men hon är besluten att ge det en chans. En dag kommer en av hennes mammas vänner, Cheng, till byrån och ber henne att finna en värdefull antikvitet, som kan ha stulits från ett museum under Kulturrevolutionen. Mei börjar söka och dra i olika trådar och det visar sig snart att sökandet också leder till hennes egen familj och hemligheter som hennes mamma bär på.
Jag gillade verkligen den här boken, mest på grund av Kina-skildringarna, som sagt. Det är också en lagom oblodig och avkopplande deckare. Det finns dock en del sidospår i boken som författaren hade kunnat använda mer, men förmodligen finns de med för att författaren vill så frö till sådant som kommer i senare delar i serien.
Idag är det dags att städa bort allt julpynt… För mig, som brukar tjuvstarta julen och plocka fram allt juligt redan i början av november, så känns det både lite tomt och lite skönt att plocka bort stjärnor och ljusstakar. Mest tomt kommer det att bli i studiesalen på ”mitt” bibliotek…
Men den granen är det som tur är inte jag som ska plocka ihop!
Det här är det första jag läser av serietecknaren Sara Granér, men när jag läser hennes album Med vänlig hälsning känns det som att hon hör till lite samma skola som Liv Strömquist och Nanna Johansson och de gillar jag ju väldigt mycket.
I detaljrika bilder, med förmänskligade hundar i huvudrollerna, serverar Granér träffsäker samhällssatir och tillför något nytt till debatten om jämställdhet och frågan om hållbar utveckling. Texten i serierutorna är exakt och roligt formulerat. T.ex. en arg slipsnisse på ett dagis:
”Vem fan är det som har lagt en massa nersnorade infantila småglin med behov av en trygg och kreativ miljö för att kunna utvecklas i enlighet med sina individuella förutsättningar MITT I MIN VINSTDRIVANDE VERKSAMHET?”
Ja, det kan man ju undra. Och om man ska tro Sara Granér verkar folk tyvärr fika hellre än lösa problem…
Det här gillade jag! Jag kommer att läsa mer av Granér. Som tur är så har jag faktiskt hennes debutbok Det är bara lite AIDS ståendes i hyllan. Den ser jag fram emot.
Lyrans Noblesser har dragit igång en klassikerutmaning och med anledning av detta är veckans Tematrio klassikerläsning: Berätta antingen om klassiker ni läst och vill tipsa om eller berätta om klassiker ni skulle vilja läsa.
Jag tycker det är lite svårt att veta vad som är en klassiker. Överlag är jag förmodligen lite väl generös med vad jag betraktar som en klassiker.. Det kan räcka med att en bok har några år på nacken och fortfarande blir läst, så kan jag tycka att det är en (modern) klassiker. Och när man har en sådan syn på klassiker, så blir det också lite per definition så att klassiker är bra böcker. Med andra ord är det svårt att bara välja tre böcker att tipsa om… Jag tänker därför ägna denna trio åt tre klassiker som jag vill läsa:
Strändernas svall av Eyvind Johnson kommer jag att läsa, för den står i min bokhylla sedan två år tillbaka. 😉 Det ska bli kul att läsa något från en av våra svenska Nobelpristagare. 🙂
En riktig klassiker som jag har lyckats missa i alla år är också Jane Eyre. Jag har hört lite blandade åsikter om den… Men vill läsa den ändå! 😉
Här om veckan såg jag filmatiseringen av Yann Martels populära bok Berättelsen om Pi. Den har stått oläst i min hylla ”ett tag” så först var jag lite tveksam till att se filmen. Det är inte alltid jag uppskattar att se en filmatisering över huvud taget, men när jag gör det så känns det oftast bäst att ha läst boken först, och inte tvärt om: att se filmen innan. På många sätt riskerar en film att bli lite tunn i jämförelse med boken, så om man har läst boken kan man ta det med sig och fylla ut berättelsen på film. När man läser en bok som man redan har sett filmatiserat så ger det däremot inte så mycket, tycker jag. Man vet ju redan hur det slutar och spänningen är borta…
Nåväl.. Filmen var oerhört snygg och med många vackra scener. Jag tyckte faktiskt riktigt mycket om den. Men… Vad är sensmoralen egentligen? Det kändes som att något fattades i berättelsen och att budskapet inte gick fram… Jag hoppas att boken kan ge några fler svar…
Barnböcker är kanske inte min grej (jag är ju varken ett barn eller har några barn ;), men när jag såg de här böckerna (som jag hittade hos Barnboksprat) så var jag tvungen att göra ett inlägg.
Vilka roliga böcker! Jag hade gillat dem om jag hade haft dem när jag var liten. Jag älskade Skogsmulleträffar och djur & natur, så jag hade nog mer än gärna haft de här böckerna, där man kan lära sig att se skillnad på djur, träd, fiskar, svampar m.m…
Det var många som, liksom jag, blev entusiastiska över de ”broderade” nyutgåvorna av MobergsUtvandrarböcker. Jag hittade den här Youtubevideon där brodösen Karin Holmberg berättar lite mer om framsidorna och bl.a. avslöjar att det på baksidan av pärmen också kommer att visas baksidan av broderiet. Coolt!
Såhär års blir det många topplistor hos bloggare och försäljare: årsbästalistor, försäljningstopplistor… Bokbörsens topplista tycker jag hör till de roligare bland försäljningslistorna. Ingen E.L. James (;)) så långt ögat kan nå: här finns det typiskt bra böcker som det fortfarande finns ett intresse för några år efter första utgivning… Och en och annan bok som jag typ inte känner till (Budskap från andra sidan? Verkar vara en bok om.. medium?).
Det var skönt att höra att 2012 års norska försäljningstopplista inte bara innehöll kioskvältare som EL James tröttsamt söndertjatade porr utan faktiskt också den nya översättningen av Bibeln. Skön motvikt!!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Diane Wei Liang är en kinesisk författare, numer bosatt i London, och Jadeögat är den första bok hon skrivit om detektiven Mei Wang, i Beijing. För mig är det inte bara den första Mei Wang-deckaren, utan ärligt talat det första jag läser av en kinesisk författare(!). Kina är också ett land jag varken har besökt eller vet särskilt mycket om. För mig är Liang berättelse om moderna Kina och landets moderna historia, med avstamp vid Kulturrevolutionen, den största behållningen av boken, även om själva gåtan också är spännande.
