Förra året fick ”Alfons mamma”, Gunilla Bergström, medalj för sitt författarskap. Här om veckan offentliggjordes det ett gäng nya personer som kommer att tilldelas medalj. En av de är författaren Vibeke Olsson. Det var ju fantastiskt roligt att höra. Bara boken Molnfri bombnatt gör att hon är väl förtjänt av utmärkelsen. Inte läst den? Gör det! Det är bland det bästa jag läst i genren ”böcker om andra världkskriget”. Litteris et Artibus heter för övrigt den kungliga medaljen och den tilldelas för konstnärliga insatser. Själv hoppas jag på att tilldelas NOR-medalj om 27 år. Nit och redlighet i rikets tjänst. Hehe.
Kanske är jag den enda som inte har läst en enda Wallanderdeckare förut och heller inte har sett någon filmatisering. Nu har jag i alla fall läst den första delen i Mankells serie om polischef Kurt Wallander. Den har några år på nacken, 22 närmare bestämt. Jag funderar på om den känns lite daterad och jag vet inte, men visst skriver man inte deckare såhär idag? Deckare är väl egentligen inte ”min” genre, men jag föreställer mig att deckare nu för tiden måste vara lite överdrivna, tillspetsade och bjuda på överraskningar för att fungera. Det finns ju redan så många deckare och det är svårt att vara nyskapande. I Mördare utan ansikte är det inte särskilt mycket som känns överdrivet eller konstruerat. Tvärtom handlar den om en mordutredning – varken särskilt mycket mer eller mindre.
Det är ett äldre par som brutalt har mördats på sin gård på den skånska landsbygden. Ingen kan förstå motivet och ingen vill mena på att de ens har haft några pengar att tala om och som kunnat locka till sig rånare. Det är grannarna som slår larm en tidig morgon och när Wallander och hans kollegor är på plats så är mannen redan död och hustrun är svårt misshandlad och döende. När hon avlider på sjukhuset några dagar senare kan hon bara väsa fram ett enda ord: ”utlänningar”. När informationen läcker ut till pressen går plötsligt en våg av hot och brott mot flyktingförläggningar, vilket i sin tur kräver ännu mer av utredarna, som nu tampas med flera ouppklarade fall.
Till en början så gillade jag verkligen den här deckaren skarpt. Det kändes så annorlunda, så ovanligt, att boken tycktes följa en ”helt vanlig utredning”. Det ena vanliga dagen på jobbet följer på den andra, eller vad man ska säga. Visst, det är några jakten och biljakter, men det är ännu mer presskonferenser och skrivbordsjobb. Det kändes liksom ärligt, som om det är såhär det går till under polisutredningar. Men sedan var det som att det blev just det som fick boken att tappa mot slutet. Jag gillade lunket, men när brottet visade sig ha ungefär den förklaring man kunnat tänka sig så kändes det lite som att jag trots allt hellre hade velat haft det där spektakulära: att paret hade någon dunkel hemlighet och att det skulle finnas något extra där bakom. Icket.
Jag har lite blandade åsikter med andra ord, men jag är oavsett glad att jag läste boken. Det var en trevlig bekantskap och jag läser gärna fler böcker i samma serie.
Som jag noterat tidigare finns det redan nu ett antal noveller att lyssna på i Spotify. Nu kan vi också se fram emot den första roman som kommer att gå att lyssna på hos den strömmade musiktjänsten. Först ut blir Svenneskräp av Kristoffer Cras. Jag har inte läst den, men som titeln kanske antyder så är det en förortsskildring och att döma av det jag läst om den så verkar språket vara i stil med Snabba cash.. Mycket slang alltså. Rapparen Ken Ring är en av uppläsarna.
När Novellix lanserade sina noveller på Spotify så var jag själv lite tveksam till om fler förlag skulle våga hänga på. Det glädjer mig att det faktiskt är fler satsningar på gång. Ljudböcker på Spotify kanske är något att kunna hoppas på för framtiden.
Författaren och redaktören Kristofer Andersson har precis gett ut en intervjubok där bl.a. Liv Strömquist (som är en sådan fantastisk serietecknare) och musikern Karin Dreijer Andersson (ena halvan av The Knife) berättar om sin drivkraft. Boken heter DIY (som i do it yourself). Den verkar väldigt peppig (och har jättekonstig framsida!).
Visst lever vi ett samhälle som inbjuder till mycket DIY? I väntan på skivkontrakt kan man spela in sin egen musik och lägga upp på nätet. Vill inget förlag ge ut ens bok kan man trycka den själv. För den som har något att uttrycka finns inget att vänta på. 🙂
Fler än jag verkar peppade på att Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder går som teater. Bra info för oss som inte bor i Malmö (där föreställningen ges just nu och enligt vad jag har hört från läsare är i princip helt fullbokad!) är att teatern kommer att turnera nu i år. Den 14:e och 15:e mars är den i Umeå.
I onsdags hade vi bokcirkelträff igen. Vi pratade om Morgon i Jenin, som jag skrev om igår. Det var en bra bokcirkelbok, även om det lätt blir så att den inbjuder till mer diskussioner om Palestina än boken i sig. Jag kan varmt rekommendera boken hur som helst. Josefin tyckte att den var den bästa bokcirkelboken hittills. Själv tycker jag nog att Niceville var ännu lite bättre. 😉 Men det är två böcker som är svåra att jämföra… Eller ja… Hur skulle man någonsin kunna sätta två olika berättelser mot varandra, egentligen?
Nåväl. Vet inte om de andra läste mitt blogginlägg om Utrensning och/eller om de bara ville läsa just den boken hellre än de andra förslagen, men till nästa gång ska vi göra det. 😉 Jag har redan börjat så smått…
Det tog ett tag innan jag kom in i Morgon i Jenin, men det beror nog mest på yttre omständigheter. När jag väl började läsa så grep den tag som få böcker gör. Boken utspelar sig i Palestina och tar sin början redan vid Israels bildande och fortsätter fram till 2000-talet. Jag har inte vetat särskilt mycket om konflikten mellan Israel och Palestina, men här skildras verkligen helvetet utifrån de små människornas perspektiv. Den har varit en nyttig ögonöppnare för mig. I boken får vi följa Amal, som förlorar båda sina föräldrar i tonåren. Hon har två bröder, tvillingar, men den ena brodern, Ismael, försvann som liten. Vad ingen i familjen vet är att Ismael kidnappades av en israel och har kommit att växa upp som son till ett par, som själva inte kunnat få barn. Den andra tvillingen, Yousef, tillhör motståndsrörelsen och tar del i konflikterna, med allt vad det innebär i form av våld och misshandel. Amal känner sig rotlös och ensam. Ett stipendium ger henne möjlighet att studera vid ett universitet i USA och hon flyttar dit och försöker lära sig kulturen, som är så långt från den hon växt upp med. När hon tagit examen hamnar hon dock åter i Palestina och återuppfinner sitt ursprung, träffar kärleken, återförenas med sin bror, som nu gift sig med sin ungdomskärlek och blivit far, och känner sann glädje.
För en palestinier är dock både glädje och kärlek skört. När Amal återvänder till USA utsätts hennes nära och kära i Palestina för det ena övergreppet efter det andra och en efter en rycks ifrån henne. När hon själv blir mor och är ensamstående i USA, blir hon en kvinna som bara vågar krama om sin dotter medan dottern sover, för hon våga inte visa sin kärlek längre. Hur skulle någon kunna tillåta sig att visa kärlek, när precis allting kan smulas sönder imorgon?
Ibland läser jag boken och tänker ”Men lägg av! Så överdrivet det här är. Såhär mycket elände kan en människa helt enkelt inte utsättas för!”. Sedan tänker jag ett varv till och inser att jo, precis såhär många trauman kan en palestinier ha utsatts för och utsättas för. Precis såhär mycket våld, hot och övergrepp har skett i Palestina. När det skildras hur barn föds och växer upp i flyktingläger och leker bland militärfordon och vapen så är det inget överdrivet snack, utan en realitet. Samtidigt; boken berättar också om israeler och palestinier som är nära vänner och den döljer inte att våld sker från båda håll.
Det är en fantastisk liten bok. Språket flyter fram som poesi och berättelsen är av en sådan karakatär att den helt enkelt kräver att få bli berättad. Författaren har själv varit på plats i Palestina under många år och berättar egna vittnesmål, om än som en skönlitterär bok och inte en fackbok.
Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket & pocket och jag tror att vi alla tyckte att boken var mycket bra. Visst, det finns saker man gärna hade dragit ett streck över, t.ex. slutet, som känns som något som tillkommit i efterhand, och den lite småfåniga kärlekshistorian, men jag kan ha överseende. Det här är en läsvärd och viktig bok.
Jag hörde att Christina Wahldén, som har skrivit så himla många bra och viktiga ungdomsböcker att prata om (t.ex. Kort kjol, som handlar om våldtäkt, och Cell grön, om en tjej som träffar en kille och dras med i hans åsikter och militanta veganaktioner), är en av två som har tilldelats Fadimestipendiet i år. Stipendiet delas ut för att hedra minnet av Fadime Sahindal och för att stödja arbetet för tjejers rätt till ett tryggt liv. Wahldén får priset för flera av hennes böcker om heder, bl.a. Ingen du känner, som jag har skrivit om tidigare. Mycket bra!
Den här veckan handlar Tematrio om vintern: Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.
Vinter i vildmarken är en spännande bok för den yngre. Den handlar om Brian, som är ensam i vildmarken efter en flygkrasch. Vintern kommer. Hur ska han klara sig?
La classe de neige/Vinterskola är en av mina favoritböcker. Här är inte vintern ett centralt tema, men den utspelar sig åtminstone under ett skidläger… I centrum står en pojke, som redan från början får en dålig start på lägret genom att han kommer sent och har glömt delar av packningen. Han bär på många rädslor och ibland blandas skräckhistorier ihop med verkligheten. Samtidigt börjar det hända obehagliga saker i närheten på riktigt.
Kyra och Sjurik är en barnbok som utspelar sig under vintern -41, när Leningrad/S:t Petersburg var belägrat och vintern var ovanligt sträng. Boken kretsar kring skådespelaren Kyra, som hittar Sjurik i några ruiner och tar honom under beskydd. Fin bok!
Kan ju för övrigt säga att jag är umebo sedan över 7 år tillbaka, men fortfarande chockeras varje vinter över att den är så lång. 😉 Under min uppväxt kunde det hända att det inte låg någon snö alls under jullovet och oftast var det bara snö periodvis under november-februari och i övrigt slask/nollgradigt. Här är det ju en halvmeter snö oktober/november – april, och i januari kan temperaturen ligga på -25 i veckor. Som jag upplever det. :p Och jag som inte ens åker skidor! Vad gör jag här? 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
